tis, april 07, 2020 – En ung bondes vardag

…På en helt vanlig, traditionell, hederlig vårförkylning! Huvudet började mosa i fredags, i lördags värkte halsen, i söndags rann allting på precis alla håll och kanter och igår var det hyfsat under kontroll så länge jag inte gjorde nåt. Över natten tills idag har jag blivit hundra gånger bättre än igår, och en sån natt till så är jag återställd imorgon. Touche.

Barnen är hemma – i vanliga tider hade de varit iväg med lätt snoriga näsor men i Coronatider är det synonymt med att beställa kista. De är ute och leker som vanligt, fixar lite inne och lite i lagården och de där stora har för tillfället kommit igång med att cykla tillsammans och utforska skogen hemikring. Underbart!

Lillfisen kom med förslag på skyddsutrustning. Och så bad jag henne plocka ihop, och inte ha grejerna utspridda över hela golvet. Hon tog mig på orden…:

Drängen har kommit igång med plogen, så han får sitta i 70+ -karantän i traktorn och göra nytta för sig.

En galen hagelstorm från ingenstans tyckte visst inte vårt lilla växthus skulle stå på altanen…

För en vecka sedan la jag ut ett gäng filmer på instagram, @bondeniskarvhult, om hur det funkar (?!) hos oss med uppbundna kor och utelåsta kalvar. Jag har ju vid flertalet tillfälle nämnt att jag har väldigt högra krav på mina djur, lynnesmässigt, och jag tror att de som undrat varför får sig en förklaring om det tittas på filmerna. Med stissiga djur där hade skadeläget varit katastrofalt för min del! Olyckor händer så lätt ändå. På tre dagar slog jag en kalv i varje knä, och det ena ömmar ännu – kalven tog ett rejält och oväntat skutt över ränngallret och där stod jag. Full fart på nästan åttio kilo kalv slog knäet lite åt fel håll så att säga. Men det går nog över med tiden, det också.

De där två bytte plats efter en stund! Och nedan står den lilla som störning (eller socialisering).

Ett dåligt tömt juver som började ömma… Fick lösa det med två extra kalvar så tog det inte lång tid innan juvret hängde slappt.

Hur man vet vem som hör ihop med vem? – De har samma teckning på nosen…

De växer ju inte så bra kalvarna, med diarrén flödande på flera av dem. Nåt som bara ska gås igenom, med kontroll på vätskebalans och allmäntillstånd.

123:an erbjöd sig att vara kontorsassistent vid dagens vägning. Jag var skeptisk. Lika skeptisk som kalvarna var när de kom ut till en torvbädd. Ett tips jag fick på just instagram, då torv är bakteriedödande.

Lillskruttan hämtades av min moster i fredags kväll. Behöver jag nämna lyckan över att få åka iväg ensam? Jisses, det är det enda hon pratat om sedan dess – och hon pratar mycket! När frågan gick till de två stora vad de ville göra utan lillasyster i närheten, kom svaret snabbt – spela Bondespelet!

I söndags efter två timmar med en bok och sovande make (han låg i över tre) kände jag behovet att kidnappa tillbaka min gryta som stått med sockervatten till bina ett tag i väntan på titta-i-kuporna-väder. Det var det i söndags, så då plockade jag igenom våra samhällen här hemma och justerade lite, samt stödmatade dem. De får sin vinterdos på hösten när man tar sista honungen, sen ska de sitta i ide tills våren är igång då de ska börja äta och hämta in pollen. Det har ju som bekant inte varit någon riktig vinter i år så bina flög både i november och februari och flera turer däremellan. Taskigt om de ska behöva svälta ihjäl nu för att de suttit vakna och käkat i vinter!

Lite snopet också att hitta en omärkt drottning i ena kupan! Den var jag inte med på. Galet mycket bi var det där, så hon har en del att förvalta!

Några kalvar har kommit ute, väntar på två till denna vecka, går de över blir jag förvånad, och inne ser det ut att bli en boom till snart. Annars har det varit hyfsat lugnt.

Ett par hemmadagar resulterade till ett nytt köksland, och viss utjämning av gräsmatta.

Hittade lite kvarglömd vitlök som nu gav sig till känna…

Senaste veckan har jag plöjt igenom två böcker, har en tredje på gång nu. En jag väntat på i flera år att författarna skulle komma ut med då jag gnagt sönder knogarna i spänning. Den ska jag börja på nu! På återseende på andra sidan!