Efter några svetsloppor för att få fast hjulaxlarna i chassit igen funkade den gamla lagårdsvagnen bra som honungskärra. (Om det nu funnits någon honung att kärra fram alltså…)

…Och där inne var någon överlyckligt över att allt behövde komma in och torka sen djurparken så dockan fick nåt rejält att sitta i…

Sonen gjorde sin första helt egna paj, med egenhändigt plockade bär. Jordgubb, smultron och blåbär.

Fyra pers, sex timmar mellan gästbytena. Det gick ju!

Kommande lördags projekt – grunda och skrapa nedre delen av andra gaveln. Gula och vita framsidan. Men visst kommer det bli en riktigt fin gårdsbild på sikt!? Gult hus och röda uthus.

Hela vägen bokstavligen kryllade av dessa larver, så vi räddade ett gäng och tog dem de få kilometerna hem till oss!

Högen till vänster är fjolårsbalar – cirka 4 månaders full vinterutfodring – och till höger hittills i år. Jag känner absolut ingen som helst oro inför foder i vinter. I synnerhet inte som jag har halva arealen ståendes på rot fortfarande – och det är dubbelt gräs mot det som är slaget!

Min bil, min bil! Varför sviker du mig?! ”- För att det trötta batteriet inte pallar att hålla lamporna i baksätet lysandes…!”

Så snopen jag blev när jag tassade upp vid fyratiden för ett toabesök och hittade den lilla i soffan!

Barnen skulle promt ha trerätters i söndags. Varsågoda och fixa! Och det gjorde de! Sonen gjorde en paj till och dessutom kom vänner förbi med ännu mer efterrätt, så det blev full buffé. Till saken hör att de ville komma förbi och bjuda oss på middag (eftersom vi säkert glömt bort att äta i jobbet – nån känner oss för väl…), men för en gångs skull var det redan planerat halv sju på kvällen – därav efterrätten istället. Underbart! Och visst är ett salladsblad häftigt att studera i motljus!?

Måndagsjobb. Får försöka hitta luckor i skurarna nu…

Sonen pillar med sin lera, senast krukdekorationer. Han har stora affärsplaner, så är någon intresserad så hör av er! (Han har gjort röda traktorer också;))

När man inser att stövlarna bara är att glömma…

…Så får man rusta sig med livlina, flytdon och ”den förlängda armen”

2018 blev jag knappt blöt över anklarna! Sen var det bara att skölja av sanden och dutta ner fossingarna i stövlarna. Blöta fötter i gummistövlar? – Det är mer obehagligt när elstängslet ger en snyting på insida lår – det är känsligt där när byxen är av!

Alltid redo! ”So what? I’m still a rockstar”, som nån artist sa. En kvalificerad gissning på Katy Perry.

22 kilo mineraler 24 timmar senare…!!!!

I våras innan hela Corona-karusellen drog igång satte vi oss under ett familjeråd och skrev ner platser vi vill besöka, mestadels i närområdet. Vi är nu halvvägs genom listan. Igår hamnade vi vid några kåtor långt från de andra vi besökte för några veckor sedan i liknande väder. Dessutom snubblade vi över blått i skogen. Lite tidigt än – det var många skaft kvar.

Grannkåtan var i desto sämre skick… Fallande träd är inte snälla.

Hjortron är man inte bortskämd med sen de började kalka mot försurning i området!

Visst är man skadad också. När de flesta i bilen utropar ”Odlingsröse! Var låg torpet?!”

Jag tog källaren som en hög med sten sen vägen byggdes, men tji fick jag. Dessa källare alltså. Kunskapen på den tiden. Svårt att se ovan, men tanken är välvningen där väggen övergår i tak. Varenda sten har en uppgift och faller en faller alla.

Tomteluva!

Det blev en lite fattig macka till maken, men han var glad ändå:P

De fick ligga och torka till lite över natten så blev det betydligt lättare att rensa imorse!

Jag har letat länge, sedan tidigt förra hösten, efter platsen där ”vårt” torp låg. Lillstugan på andra gården. Studerat hembygdsboken och jämfört med karta från idag. Haft en hint om var, men inte lyckats sätta fingret exakt på det. Ingen jag frågat har kunnat säga var, och ingen kan dra sig till minnes att de sett nån skylt. Så finns det en fiffig hemsida som heter Fornsök. Jäkligt intressant måste jag säga.Där kan man slå ihjäl massor av tid!

Tyvärr är deras gps-koordinater i nåt annat format, så en ”vanlig” gps hittar inte. (Fråga inte!) Men så råkar jag ha lite tumme med en IT-tekniker, som igår hjälpte mig med nån länk som omvandlade dessa koordinater till ”vanliga”. JAG FICK EN PLATS!! Förvisso med en felmarginal på 10 meter, men det är ju inget i det stora hela!

Tänkte ta mig upp till platsen idag – har väntat länge nog! Make och två av barnen valde att följa med. Parkerade bilen och fortsatte till fots. Mot platsen där jag letat så många gånger. Dubbelkollar telefonen och inser att vi gått för långt! Men…Vi har ju några hundra meter kvar… DÄRFÖR jag inte hittat nåt. Men alla odlingsrösen och stengärdesgårdar kring åkrarna där framme då? Vad skulle de då ha tillhört, om inte vårt Mossebo?

Tog oss in i skogen, upp på en stenig och knölig ås, kan man säga. Inte en tendens till nåt beboeligt. Bara stora stenblock. Inte nån slätare ”torpplan”, inga röse, inga åkrar…

Snacka om besvikelse. Kommer inom mottagning för internet igen och sökte om på platsen. Förenklat – tveksamt om det funnits något, finns bara ett omnämnande i en bok. Inga lämningar…

Tittade oss omkring och mitt i den halvgamla ungskogen står ett gäng rejäla lövträd. ”Vårdträd” – kanske. Tog sikte på dem, och kom dit jag letat så många gånger. Bland åkrar, stengärdesgårdar och odlingsrösen. In i otillgängligheten, upp på ett stenblock, ner och?! – En gammal källare! Vi närmar oss!

De där runda, platta stenarna är inte naturliga. Trodde de kanske var kvarnstenar från någon husbehovskvarn – ambitiöst på ett torp – men de är helt släta. Kanske brunnslock eller liknande? Hittat det vi tror kan vara en stengrund och en murstock, men ingen skylt. Varför har alla andra torp i socknen fått en skylt utom ”vårt”?

Vi har en plats nu i alla fall. Det är lite roligt. Att de inte hittade något vid inventering kan ju bero på att de var 170 meter fel…

Det tar ju en stund att gå…

…men det blir lite matigare mackor än igår:)

Drängen börjat slå grönfoder – kornet har börjat skifta lite smått i gult och det får inte hända när det ska ensileras! Mognar det försvinner smakligheten heter det. Och ganska fem minuter efter bilden togs öppnade himlen sig och det vräääkte ner regn. Aja, det hinner väl torka till lite .

Då var det dags att natta mig och se hur det går. Jobbigt att andas liggande, och kramp i benen är ingen bra kombo. Sen att dygnet har vänts på gör inte saken bättre, så imorgon ringer klockan igen! Tagit itu med min dunkande skalle med massagedyna, spikmatta och vetevärmare. Troligen har nån skit lossnat för näsa och ögon rinner. Sitter alltså i ”karantän” – ingen skillnad mot till vardags alltså då det inte finns folk där jag rör mig! Men skickade ner maken till mataffären idag – ni kan ju känna paniken när sista mjölpåsen är påbörjad!!!

God natt