En ung bondes vardag

Denna vecka började intensivt med firandet av en fyraåring. Dessutom rivstartade även kalvningssäsongen sent samma kväll. Och årets första Vab.

Fyra vita rumpor på rad vid morgonkollen av djuren. Dessa dock utom hage.

Det har tagit 20 år, men tack vare Bokbörsen och Tradera är samlingen nu äntligen komplett!

En vän med semlor, solsken, promenad och fika vis sjöspetsen gav en paus från veckans vabbande (som även lär fortsätta nästa vecka. Barnen är inte sjuka, men i dessa tider är det ju nolltolerans mot snor och smågruff)

Idag har jag rymt. På riktigt! Abstinensen har varit hög. Tid, ork och energi på minusnivåer och hela livet känns som ett fängelse.

För drygt en vecka sedan var det tjugo centimeter snö och tvåsiffrigt minus. Idag är det barmark, strålande sol och närapå tvåsiffrigt plus. Jag behövde ut till skogen och friden. Sex timmar blev det, där två innefattade en träff med en markägare för visning av Krökselens boplats. Och lite allmänt prat. Samt hittandet av en för honom okänd backstuga vars existens han blånekade till.

Jag har de senaste veckorna försökt läsa De Glömda av Harry Sjöman. Med en kokande hjärna utom kontroll och noll fokus och koncentrationsförmåga har det varit en extra utmaning att plöja igenom denna bok som till nittio procent är dialog. Skriven på gammal småländska! Jag tog mig idag till gränslandet mellan socknarna, och gick i Krökselens fotspår. Eller… Det gjorde jag nog inte, för han hasade nog inte fram på vägarna som finns idag.

Till min hjälp fick jag övergå till grannsocknens hembygdsbok. Intressant att ha en karta utan några som helt referenspunkter som vägar, bäckar, mossar eller gårdar… Fornsök var inte alls på min sida heller, men tack vare ovan nämnda markägare hittade jag en stuga (som enligt honom inte var skyltad – det var den visst!) Det gör ju inte saken lättare heller (eller?) att det ligger två torp med samma namn, granne med varandra på varsin sida sockengränsen, OCH dessutom en backstuga med även den samma namn, några hundra meter bort…

(Var inte där uppe idag, utan bilden togs vid en cykeltur i somras. Så fräck var jag!)

Äh, sånt där med förbud och bommar och sånt, det skiter vi i. Det gäller ju bara utsockn… Hrm *hosthost*… Bommen var befogad, och så byter vi samtalsämne!

Mellan sälg och äppelträd, kring sommarens rosenbuskar, låg lellestugan som gick under namnet ”Krökselens”. (Där var jag även på annandag jul och fick känsla av att Här! skulle stugan legat. Tänk så rätt jag hade!)

Lagården står kvar, liksom det ganska nybyggda huset som är det tredje (?) på samma plats, i samma storlek och utformning som originalet.

Ingen rak väg utan avstickare, så vi tog oss upp till granntorpen…

…Över sockengränsen…

… och tillbaka igen för att hitta detta okända ”Bäckalyckan” som inte kunnat hittas vid besiktning/inventering. Markägaren hade som sagt aldrig hört talas om att det funnits något ställe där. Jag pekade på ett övermossat odlingsröse som inte var naturligt och vi tog oss en lov. Vände tillbaka och såg en rät linje mitt i mossan. Visade sig att mitt odlingsröse inte var något mindre än spismursröset. Han blev så exalterad över fyndet att han grävde loss lite av mossan, hittade farstutrappan och började planera för att röja runt omkring och sätta upp en skylt. Ska bli kul att se om det blir av också!

Neråt för att påbörja min egen färd, och passerade tredje stället med samma namn. En ganska pampig trappa in, spjället till spisen kanske inte är riktigt godkänt, men vem kan stoltsera med resterna av en Vandring på sin torpplan?? Jag har inte sett nån tidigare i alla fall!

Tja… Detta har ju inget med saken att göra egentligen, förutom att det var lite sisådär utmärkt på annat håll då—

Enligt inventering och verklighet (nedan) då…

Tjällossning är inte mycket diskretare än spårsnö… Satt det en kamera vid foderautomaten i närheten lär nån har fått måååånga bilder….

Hit hade jag aldrig hittat om jag gått efter Länsstyrelsens karta… Jag är blå prick. Tack markägare (och stugan har skylt!)

Hyttan/Lilla Älgås hittade jag ingen lämning av, förutom lite odlingsröse i backslänten

Vatten i källaren är sällan bra…

• 

En förrymd kaka blev trendigt pyntad med mossa och tallbarr. Lite skit rensar magen och här fick en både lite grönt och tandpetare på köpet!

God natt

Den står där, på ett torg. Ett tomt skal. Men hur många vet VAD den faktiskt symboliserar?

Det är lugnt i lagården när man väcker dem tre timmar tidigare än vanligt! Allt för att stå till reds när slaktbilen kom. Fyra tjurar iväg, och sen snabbt pipa in och kolla så ungarna kommit upp och ätit frukost – vilket de givetvis hade skött!

En standardväckning om Kissen är hemma. Näääära ska han ligga!

En ovanlig morgon när det fanns tid för några minuters gos. (Hur fick vi samma hårfärg på bilden??) Och nedan det samma på eftermiddagen.

— och nedan igen en kväll. Maken har det bra där på sin sida. Hur han har det vet inte jag, men Jag fryser inte!

Drygt halva februari har gått. Just nu är det sportlov. Jag hade trott/önskat att barnen ville vara hemma. Det är ännu lugnt på gården och lite tid med tre barn och några utflykter tyckte jag kunde passa. Men nix! De får minsann aldrig vara på fritids och där är det så kul, så de ska ha sitt lovfritids!! Och så var det med det…

Då får jag väl umgås med korna istället. Och pappersarbete. Föredrar korna för det mesta, även om det är väldigt skönt att ha lämnat in bokföringen till revisorn.

Andra gården har gäster också, så inga fönster på gång. Men två är klara och tillbaka, och får jag säga det själv så är det jäkligt bra!

Åtta månader tidigare mellan bilderna. Än är det lång väg och många timmar kvar!

Selma krupit intill en sen kväll. Jag kan ju önska att de värmer upp sängen åt mig men de verkar föredra att värma sig mot mig istället. Ohyfsade är vad de är! Och nedan vaknade jag en morgon – med katt på magen och unge på knät! Det gör inte saken lättare att komma ur sängen!

Är det bara jag som undrar varför i hela fridens namn de inte stoppade det i ett vadderat kuvert istället?????

Februari innebär som bekant födelsedagar så det sprutar om det! Först ut var tioårningen, tätt följt av sjuåringen. Alla barnen firades i helgen av de mina, och i helgen som kommer ska de firas av makens familj. Allt för att sedan avsluta på måndag med en fyraåring. Det duggar tätt här!

Äntligen fick även den minsta ett dockhus. Som hon har längtat. Ännu en gång briljerade Mors B med denna helt unika tingest!

Nu när vi (jag) äntligen vet var ättestupan ligger, tog vi oss en besök dit för att spana in om där fanns några istappar. Det gjorde det!

Hade en tanke på att gå dit, men när vi mätte upp sträckan visade det sig vara nästan fyra kilometer, och det fram och tillbaka – med kalasgäster på ingång till kvällen… Nä, det blev bilen en bra bit och en promenad sen. För egen del gick jag hem runt sjön för en lugn stund.

Man behöver aldrig tro att sällskap är så långt borta. För att inte tala om blåmes och talgoxe som kvittrade glatt mot den knallblå himlen.

I söndags hamnade vi hos goda vänner, vid en pulkabacke som tog abrupt slut i björket, närhet till en grill och en skogspromenad plumsande över skartäckta hygge och genom djupa skogar.

Jodå – det gick åt skogen 😛 (Och att det låg torp i skogen var inte mitt fel!)

En putsad grund med ”kattgluggar”!

”Mamma, du kan ju köpa såna här kläder om du ska på bröllop!” Nja… Bottna med högklackat och döskallestrumpor och toppa med en rosa slöja… In your dreams babe!

Kära nån, var tog januari vägen????!

Det får väl bli någon form av sammanfattning av månaden.

Jullovet maxade vi allt vad vi kunde med utevistelse, så till sist var det inte lönt att tvätta och vädra kläder, det var rökigt 24/7. Men vilken fin tid vi haft!

Snö i backarna och glada barn. Några mil på vandringsled och glad mamma.

Var så god och sitt! -Tack men nej tack!

”Alla vägar leder till Rom”. Eller till di gamle i alla fall!

Nu har vi gått Höglandsleden i 25 plusgrader, totalt hällregn och även 20 cm snö! Dock inte på samma gång!

Alla ska vara med och läsa saga! Harry Sjömans ”Svikaren”. Svikaren vars dopbok vi fick äran att titta i!

Jag har gulsparvar! Jag har gulsparvar!!!!

…och starar 20 januari…

Vardagen smög igång och maken jobbar morgonskift.

Projekt Fönster från andra gården har börjat och går så sakteliga framåt. Det är många tempo och många strykningar. Lagom kul att komma ut en morgon och hitta att lampan ramlat ner från taket och krossat en ruta… Tjoho. Sen slant jag med skrapan och satte en liten fin spricka i en också, men det är en annan historia.

Ja, men, då kör vi då!

Okej, svarade lampan och svingade sig iväg! —

Det har varit kallt, och det har varit isigt. Snön regnade bort och gav mig stora skälvan då det för två år sedan var precis likadant väder – med vrålsnöande hela dagen som sedan övergick i hällregn – och jag hittade en raserad ligghall… Gissa lättnaden när hallen stod intakt på morgonen. Säkert endast för att jag la en massa tid och slit för att tömma den dagen innan – om i fall att… Rädda grindarna, rädda djuren.

Jag älskar vinter när det är vinter på riktigt. Vackerheten som är just nu är svårslagen. (Bilden ovan är en ögonblicksbild utan filter. Det var inte så rött i många sekunder!) Men, jag insåg när den senaste omgången snö kom att jag verkligen, verkligen hade hoppats på att få ta mig en torprunda och sätta mig på en sten i skogen nånstans. Det var ingenting jag tänkte på där och då, men vilken besvikelse i hela kroppen när vi kom ut en morgon till en ny decimeter. Aja, det går väl fler tåg fortare än man kan ana, och abstinens är väl till för att hanteras. Kanske skulle jag ge mig ut. Att hitta grunder under snön kanske är en utmaning…

I love you – stavas som det låter! <3

Vaknade en morgon sjukt täppt i näsan. Det täppte till med tassar på nosen!

Vi hade ett elände! Lillasyster önskade mat. Sånt vi inte ätit på länge. Såna där små korvar. Som små prinskorvar. Med citron… Korv, citron och macka… Efter många om och men och gissningar kom vi fram till att hon önskade Skagen toast!!

Kissen hälsade på släkten.

Än slank hon hit och än slank hon dit och än slank hon ner i diket! Inga svårigheter att passera i alla fall! Drängen skrattade gott och jag fick för en gång skull vara den som INTE drog upp…

Kom väl antagligen upp på de ispackade hjulspåren, eller aningen för långt ut och det bara släppte, jag vet inte. Fort gick det ner även om jag låg i knappt trettio. En lina i rumpan så fortsatte vi vår färd utan problem (men jag la mig i alla fall inte i kurvan där ”alla andra lägger sig”, några hundra meter tidigare från mig sett…:P)

Ett sjok dimma drog in över sjön!

Kommande veckor ska det fortsätta maxas lugn och njutning innan kalvningen drar igång. Inom tre veckor har startskottet gått och sedan väntar tio högintensiva veckor med konstant jour.

På väg till vinterfiskande pappa.

Sovande katt med hatt!

Eller lugn och lugn… Det är ju februari nu. Vi har ju tre födelsedagar i familjen att riva av på femton dagar…

Nu ska jag tappa upp min lingonsylt på burk, ta en nattfika och krypa ner.

På återseende!