Jaha, tänk vad tiden går. Och tänk så mycket tröskeln växer för varje dag det inte uppdateras här… Många bilder att gå igenom, många tankar.

I stora drag har vi haft lite semester borta och mycket jobb hemma. Slut!

Vi stängslade båda och flyttade isär djuren för att tjurarna inte skulle gå sida vid sida. Ändå var det precis där jag hittade herrarna sen den ena fint badat sig ut från sin hage och rundat stängslet. Och det var inte min för en gångs skull!

Solnedgång, båt och storlom i samma bild!

“Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut” skrev jag i föregående inlägg. Det slutade med 190 kg sommarhonung!!

Tog fram rödfärgen en kväll till förrådet. Även det var tacksamt. (och ofärdigt…)

Vi hade många vackra kvällar i juli!

Hellre lårkatt än lårkaka!

Satt och dinglade med benen och insåg att någon mer gjorde liknande…

Vi fick besök en dag av en bloggföljare som tog en dagstur. Tanken var nog aldrig att det skulle bli så långdraget, men kanske var det det bästa som kunde hända. Det var liksom bara att titta runt (och vara tacksam att djuren skötte sig så hans tankar om mina lugna djur inte gick om intet – klart de var tvungna att nosa in främlingen, den där vanliga bonden bjuder ju inte på några överraskningar!) och sedan sätta sig ner och prata, fika och vara där och då. Vi skulle iväg dagen efter och om inte målning av huset varit kvar när vi kom hem – tja, då skulle vi nog ha betydligt större problem.

En tur till Skåne via en annan väg och några extra stopp:

Åsnens naturreservat

Bilkyrkogården i Ryd – vi kom 30 år för sent för att se “det häftiga” och nu borde det bara rensas bort skiten.

Fika i närheten – vid Siggamåla skvaltkvarn, där passform är viktigt!

Anlände på kvällen efter en lång dag i bilen och tog dagen efter en semesterdag inne i Lund

Snillen spekulerar

Ingen vidare ro i kroppen dock, och inget större sug på att kuska runt och hälsa på folk, så vi rullade hemåt igen. Abrupt tillbakakastade i vardagen då tjuren tagit sig ur hjorthägnet (som tydligen inte är idiotsäkert längre…). Han var dock inom hägn igen sedan jouren på jouren ryckt ut, stängslat in hela gruppen på liten yta så jag och maken på kvällen kunde köra iväg hela gänget tillbaka till byn de flydde i panik efter vattenvagnsraset.

Kissen var glad att vi var hemma igen!

Maken skrapar – jag målar. Fick även drop-in-besök en kväll. Lagom tills vi skulle ställa middagen på bordet. Dessa besök är ju de bästa – kravlöst och trevligt. Påtvingad paus – ofta välbehövlig sådan.

Lagom lass att släpa in för att bryta av målningen…

Satt uppe hos Mor och B i deras stuga ihop med systrarna (tror inte vi tre varit samlade på tre år…?!) men fick givetvis bryta upp lite hastigt sedan den överrepresenterade rymmargruppen ännu en gång tvättat fötterna. Skillnaden denna gång var att de var puts väck. Totalt puts väck. Inte ett spår, inte ett ljud, ingenting. Hur kan elva djur försvinna på det viset? När mörkret la sig gav vi upp, åkte hem och sov ett par timmar.

Svensjön kl 22 och 05.

Lagom skön känsla – elva djur på okänd ort i skogen, ett dygn senare en sedan länge bokad semester med vänner. Vi har alla olika ramar för vad som är okej att lämna och inte. Jag tror inte jag hade lämnat åt någon annan att ta rätt på den gruppen. En annan sak om de försvunnit när vi var borta. Men som tur var så återfann jag hela ligan ett par hundra meter från brottsplatsen strax före fem morgonen efter. Och de efterlämnade maaaassor av spår! Vi tog en promenad tillbaka till hagen, hägnade in dem på liten yta och ringde och väckte maken i beställning av djurkärra. Hem med skiten. Och vad de lyssnade när traktorn började genljuda skogen.

Det var för mig en stor lättnad. När vi ändå var igång passade vi på att fortsätta så till slut var fyra grupper djur flyttade, varav två lastades och kördes till annan ort – och vi var hemma igen före kl 7. Det blev en lång dag, men plötsligt låg vi väldigt bra i fas med dagen.

Iväg tidig måndag morgon. Mot Kolmården, deras Safaricamp och ett lejonmöte (lite otippat att djurskötaren skulle ställa sig vid stängslet och ropa “Kaaaaaaatterna, kaaaaatterna kom”! – men samtidigt, varför inte?!)

“Nu har jag sett två zebror!” kungjorde lillasyster. Dags att åka hem då?

“Kolla! Smöret är som ett juver!!” utropade fyraåringen vid frukosten.

Efter två dagar med alldeles för mycket folk, stim och larm (har fyllt min folk-kvot för tio år tror jag!) mötte vi ösregnet på motorvägspåfarten på väg söderut. Efter en natt i Linköping blev det besök på Vreta klosterkyrka, Bergs slussar, Cloetta, Motalaströms ravin och Gamla stan i Linköping.

Dagens quiz: Hur många kajor ryms på ett kyrkotak?

Ser riktigt grym ut bakifrån.

Jag är ingen snickare, men jag undrar om det verkligen blev rätt i det där brobygget…

Fantastiskt takmålning på Värdshuset!

När gammalt möter nytt.

Ännu en gång mötte vi regn, eller snarare skyfall, på motorvägen. Det klarnade upp tillräckligt för det utlovade doppet i Vättern.

Och ännu en gång blev vi abrupt tillbakakastade till livet tidig morgon dagen efter. Lika bra att släppa ut alla!

Med åskan mullrande tog jag tillfället i akt att måla undertak på altanen. “Vilken stil du har, mamma” utbrast sonen.

2 veckor och 50 mm regn senare:

I fickan på arbetsbyxorna. Alltid redo:P

Inte mycket färg som sitter kvar….

Smet iväg och plockade av de sista svarta vinbären på föräldragården. Kogänget var kanske inte helt övertygade om att inte bli flyttade.

Jag sökte mig till lantbruksskola en gång i tiden för att jag närde en dröm om att jobba med får. Min erfarenhet på den tiden sträckte sig till Mormor och Morfars får. Det vill säga, nåt flasklamm nån vecka, nångång i barndomen… Jag hade aldrig varit i närheten av en ko innan gymnasiet! Får har det inte blivit än, och inte lär det bli det heller med både lo och varg etablerat i området, men visst är det mysigt med lite lånefår som lägger huvudet i knät! De är lite behändigare än korna, så att säga.

Har god lust att göra som Selma på morgnarna:

Men icke! Övre veranda klar:

Ett gäng förrymda hönor. Otroligt glada hönor!

En mysig morgon. Enda tills jag blev varse att någon annan ansett sig ha bättre nytta av mitt elstängselaggregat och batteri… Som tur var hade inte djuren insett det…

Östra gaveln klar. Så när som på plåten på vindskivan och så fönsterna.

Bad! För första gången på ett par veckor nu!

Tog oss en tur på tidiga kvällen idag. Fika vid ett torp, med smedjans skorsten vaktande där på höjden, och en uttorkad brunn. Med oss hade vi en bekant vars farmor vad född på stället. Denne man är relativt jämngammal med maken, så plötsligt är inte historien så hiskeligt långt tillbaka i tiden!

Givetvis började det regna precis lagom tills vi lämnade bilen, och det väckte upp både det ena och andra flygfäet…

God natt för nu. Hoppas ni haft en bra sommar hittills?!