Om förra inlägget hade en aura av förvåning över flyt, startade veckan efter med platt fall då jag vid nästan avslutat lagårdspass fick samtal från skolan för kräkande barn… Det ingick inte i planeringen!

Veckan fortsatte med stängsel, djurflyttar och stängselrivning samt lagårdstvätt lite mellan varven.

En kämpig morgon för mig att ta mig ur sängen. Och nedan…Hon lämnade åtminstone sängen…

Stolpar som är så väldresserade att de hoppar upp och samlar ihop sig kort efter att djuren lämnat hagen ska man vara rädd om! Eller är det vännen/vännerna som ansåg sig ha tiden att hjälpa till man ska vara väldigt rädd om!!

Många timmar i sängen blir det. Är snart ute på andra sidan med lite harmoni igen. Däckar fortfarande runt nio, sover som en död tills klockan ringer och har sedan ett helsike att masa mig undan från täcket. Kanske det beror på pälsdjuren, lite.

När nässlorna är borta får man passa på att studera garveri-grunden. Till och med på arbetstid och arbetsplats, så inget att klaga på där då!

Jag anser mig inte vara den klyschiga typen, och jag är absolut ingen som går och letar kärlekstecken jämt och ständigt. Men när ett hjärta uppenbarade sig i sjön, kände jag mig tvungen att föreviga det!

Den vackraste tiden är nu – med tallar höljda i dimma. Det är inte för intet vi har tapetserat hallen med det samma!

En sån där märklig kulle lagom tills jag borde närma mig ett torp… In med kameran i hålet och… – Jodå!

Kan ju inte annat än undra om hålet där nere i luckan är för att man ska räcka det nedre låset…

Daggfuktigt spindelväv

Sonen var med skolan på en studieresa för några veckor sedan till en forntidsby. Han tog med sig kokgrop som idé hem, och en dag föll det alltså på hans tioåriga axlar att fixa middag.

En grop grävdes, en eld tändes där ett gäng platta stenar lades i lågorna under några timmar och sedan förpackades laxen i folie följt av blöta tidningar tillsammans med salt, peppar och timjan. Detta paket lades sedan med eldvarma stenar både under och över sig, innan det täcktes med jord och fick gotta sig där i ungefär en timme. Då var det dags att gräva upp det och sätta sig till bords. Vilken unge!<3

Förra söndagen vaknade vi till mindre trevliga händelser – akut juverinflammation på en av mjölkkorna.
När man kan ställa diagnos själv är det ”lönt” att ringa veterinär och sätta in behandling. (Det är väldigt sällan de kan diagnostisera något som en bonde inte kan…) Smärtlindring och antibiotika några dagar. Skönt när den sista givan var undan – kossan gillade mig inte särskilt de sista fyra av sex dagarna med spruta… (Men det får man se som ett friskhetstecken!)

Det är visst ett tag sedan vi ställde undan den gamla balklon ”för tillfället”…

Månadsskifte också ja. Igen… Kontor. Selma visade upp sig på sitt mest stjälpsamma humör och hade inga planer på att maka på sig!

Läggdags

Har hört ett tag att det gnisslat lite i Navaran. Trodde först det var något på flaket som skakade runt, men efter en sväng i stan för att hämta en traktor började det låta nåt så galet i den så jag var på väg att ge mig själv körförbud. Nybesiktigad och nyservad ringde jag till verkstaden som lugnade med att ”det nog inte är så farligt men sväng inom på hemväg”. Båda stod i porten och väntade, (”Vad du gnäller!!”) så misstänker att de hörde min gnällfärd genom samhällets vägbulor och över järnvägen.

Äh, en inre länkarmsbussning som fått lite fnatt, skicka upp chefen för att gunga bilen och försöka lokalisera… Aja, snillen spekulerar och lite service är det ju i alla fall. Älskade gubbar.

Dessa tjurar är helt underbara! Lugna, snälla, sociala och sams.

Planen var i torsdags, sen traktorn kommit hem med nya däck, att slänga på tunnan och provköra den så vi kom iväg på höstlovsutflykt i fredags. Denna karamell som vi sugit på i elva månader sedan inköpet, drömt om smidig lastning utan att lämna hytten, få mer gödsel med sig i resan och så… GICK DET INTE ALLS!!! Så surt och sånt huvudbry! Inga som helst problem att suga i gödseln, men inte ett jota kom ut.

(Och ja, visst kan det låta märkligt. Men våren var blöt, markerna skulle inte hålla för det tunga ekipaget och när det väl torkat upp var gräset för långt. Visst kunde vi gödslat inför andraskörden, men i torka, med husmålning och en blodig panna efter för många stångningar i väggen var det inte prioriterat.)

Frustration över tunnan, stress med stängsel och allmänt trött familj gjorde att vi stannade hemma, och felsökte istället. Visade sig att bulten till kolven som vrider håll på pumpen gått av, så pumpen jobbade ju bara på ett håll – inåt. Maken fixade medan jag och drängen smet iväg med stängsel.

Mer för maken att fixa. När jag tvättat får han svetsa…

Väl hemma kunde jag inte hålla mig utan stack ut på vårbetet här hemma. Och det GICK!! Tjoho! Men som drängen konstaterade…. Det vill till att ha koll på den nya spridningsbredden när man närmar sig hus och vägar, för jisses vad den kastade brett!

Alla helgona-helgen. Till kyrkogårdarna, som sig bör.

Mer som maken fixat – ny innerdörr och karm till gårdens jordkällare.

Torvlada som ser ut att ha mått bättre…

Mosse, mosse, mosse, mosse, mosse, och ett gigantiskt stenblock!!

Maken tog flickorna med sig till systersonen för snickeri idag, sonen följde med mig till skogen. Återbesök på ett torp och nybesök på ett annat. Antal besökta torp och backstugor i socknen är en bra bit över hundra. Antal obesökta är bra mycket förre än en full hands fingrar… Tror det återstår två eller tre, beroende på hur man räknar. Sen återstår administrationen – vad jag ska göra med alla mina bilder från dessa svunna tider.

Tänk att den har sån inverkan ändå, skogen. Jag kan tycka att jag är ute mycket och rör mig jämt. Huvudet är alltid fullt av tankar, planeringar, samtal som ägt rum eller behöver äga rum. Märkliga saker som skett och hörts. Tretusen projekt igång, fyratusen som hade behövt vara igång, lika många på lager. Känslor utanpå och i totalt orolig kakafoni. Så går man ut med fikaryggsäcken, i stilla mak in bland träden, och allt bara rinner av.

Det är min rehab, trots total utmattning och ledvärk – båda har stillat sig sen en vecka. Jag är snart ute på andra sidan, utan ”masken” på.

Veckan som kommer känns redan som ett helvete. Måndagens planering har spruckit å det grövsta, MEN jag ser den bokade massagetiden som en investering i mig själv, dock var tiden bättre när jag bokade den än nu.

Djur ska hem, många samtal att ringa, mer att planera, mer stängsel som ska väck för sista gången i år!! Sista röjningen av lagård så de sista båsen kan tvättas. Tunnan MÅSTE igång – och det myckna regnandet i helgen och det som ser ut att komma i veckan gör inte markens bärighet bättre. Å andra sidan, det inte maskinerna spårar sönder tar väl grisarna…

Det är väl lika bra att dra täcket över huvudet och önska God Natt