En ung bondes vardag

Jahapp. Då har ännu en vecka swishat förbi. Hann den ens
säga ”poff”?!

I måndags kom i alla fall två snickare som utlovat och la om
taket på den där ligghallen. Ett bekymmer mindre.

I tisdags åkte jag iväg på en så kallad djupgående
vibrationsmassage. Knappast skön där och då, men väldigt skönt efteråt. Jag har
hittills heller inte fått den där massiva ”träningsvärken” man lätt får efter en vanlig massage. (Synd
att jag redan i onsdags skulle ikapp en kalv, halkade och vred till hela
vänstersidan. Fotled, knä och en brännande höft/ljumske. Men jag fick tag på
kalven!) Glömde blodtrycket någonstans på britsen, så satt en stund i
väntrummet för att stabilisera mig innan avfärd och fick tipset om att stoppa
ner fötterna i nån dammsugare där. Fy för den lede sicken hårdhänt sak det där
var! I synnerhet kring min ännu inte helt ihopläkta lilltå som jag så fint,
bokstavligt, spräckte en natt. (Jepp, här går det vilt till…)

I stan hämtades även tapeterna till flickornas rum ut. Så nu
återstår väl bara rummen då… När ska detta hinnas med?! Färghandeln hade
nyligen en drive med trettio procents rabatt – synd att inte nyttja – men tiden
för resten sen då?! Aldrig får man bli vid det man tar sig för och alltid kommer
något annat emellan.

Lyxade till det med grillad fläskkotlett en helt vanlig tisdag i mars! Nån verkar haft en tuff natt. Undrar varför…:Typ som i torsdags då jag insåg att en kviga ute kämpat
länge med sin kalvning. Lämna spacklet i rummet, rusa ut och stänga in henne i
ena ligghallen, fixa fram dragrep, dra ut ben nummer två på kalven – det går
inte att komma med fot, mule och armbåge samtidigt i en trång kviga – och vips
var lillkillen ute. Lika vips var jag inne – insåg att jag skulle vara hos
sjukgymnasten sjutton minuter senare. Full av koskit och blodig efter att ha
rotat i en förlossningskanal. Genom duschen, en räserfika och iväg de tolv
minuterna till samhället. En minut över utsatt tid satt jag i väntrummet och
var incheckad i andra änden av byggnaden. Allt detta, för åtta minuters
stötvågsbehandling och sedan hemfärd igen. Suck…

Kossan till vänster fick vänta på nedkomst ytterligare tolv timmar!:Haft familjetid hela helgen i lagården. Babyboom igen tror
jag.

I fredags flyttade vi över hela ligan från leran till en
torrare hage (jag bävar för den dan drängen inte tänker åt mig längre!), sorterade ut de sex jag bedömde som närmst kalvning, till
kalvgänget, och igår hade fem av dessa kalvat. Snacka om insats i grevens tid.
Sen att jag fick börja dagen idag med att bärga en kalv i fel hage lik förgrymmat är
en annan historia. Blev dessutom varse att jag har noll koll på allt!; Räknat min sommarens kviggrupp, elva styck, plus två kor. Innebär tretton kalvningar ute. Vad jag ständigt glömmer är att jag även hade fyra herefordkvigor gåendes med herefordgruppen. Alltså ökade det på utekalvningarna med just fyra, och totalen likaså. Men plötsligt stämmer det så mycket bättre för mig! ”Är kanske dina djur som irrar i Alvesta ändå, med tanke på vilken koll du verkar ha!” – Tack min vän. Var glad att du befann dig utom räckhåll!

Efter middag och våffelfika hos di gamle – vilket även
innebar fyra limpor dagsfärskt bröd till den egna frysen, mot en drös ägg –
avslutades dagen med att dra ut årets första döda kalv. Det var jag i alla fall
helt säker på när jag insåg att den kalvande kvigan behövde hjälp och jag
möttes av en stor, kall, stel, mörklila tunga. Chockerande nog levde kalven och
stackars kvigan fick en akut förlossningsdepression. Slet för att få ut kalven
(mest maken i och för sig) och efteråt la kossan sig ”som en ko” och
bara stirrade framför sig. Men en blick ungefär lika levande som Egyptens
sfinxer. Noll respons för kalven.

Bara att gå in och tina råmjölk (Jösses! vilken skillnad det
var mot vasslen jag försökte med häromsistens!). Få i kalven den och stängde in
dem i ligghallen.

Första kossan jag mötte i morse var den instängda kvigan –
ute på vischan… Både hon och kalven är nu inlåsta på undantaget i lagården.

”Jaja, om jag mååååste låta den där dia så…” Undrar hur många nära-döden-upplevelser jag har per dag. Har ju hört så mycket om dessa farliga, stirriga köttdjur som man varken ska gå nära eller binda upp. Jag fär ju som en iller mellan dem dagligen. Som bilden visar: Finn ett fel…

Kom in därifrån och slängde en blick på klockan. Kvart i
sju. Middag och träning klockan sju ikväll? Nope! Dessutom dragits med en
saftig huvudvärk hela dagen, så ska krypa ner alldeles strax. Kanske ta en tur
ut och stämma av läget.

Den där nattamaten för kalvarna sumpade de rejält förra
veckan då de la allt krut på att riva så stor del av lagården de kunde. Tog mig en och en halv timme att samla ihop dem igen, så nix. De får ta tillfällena som
bjuds istället, och jag ska ta det andra som vila!
Bare å lomma ut igen… Häftig liten flerfärgad svans!

Oavsett så spräcktes halv-kalvat-gränsen idag. Under eftermiddagen slog det över mitten med den tjugonionde kalven på tjugosju dagar. Hålls samma tempo (ha…ha…) är det klart om en månad. Vilken dröm!

Sonen kom hem från skolan idag med kommentaren: ”’Fröken’ sa att jag inte får skriva mer om kalvar i min tankebok (dagbok) nu.” Efter en kort stund kom tårarna: ”Och så har min kossa kalvat idag…”
Vi enades om att bjuda in ”Fröken” på middag och spa – Peeling, öronrensning, hårstyling OCH klädtvätt. ”Varje söndag, så hon får något att skriva om i sin tankebok på måndagarna!” (Tårar av skratt!)

Var tog pajken vägen?! Om ni visste hur många kilo pellets som ryms i de där små fickorna/kläderna…Den lille kofösaren. Den här bilden påminner mig om att jag nog borde städat även i lagården… Premiärmjölkning!Han har ju en hyfsad utsikt, grabben!

Nähä, ut med mig var det! God natt!

Nykomlingen släpptes ut till förmån för kalv nummer två (sonens) och tog en presentationsrunda.Svårfångat… Sonen hade med kompis hem. Sen chocken över lagårdslukten gett sig var det nog mest mysigt.Ni får tro’t om ni vill, men det går faktiskt att få till
mer kaos på detta stället än vad vi har till vardags! Det har den senaste
veckan bevisat!

Sen sist har vi firat både grannen och vår tvååring.

Cake in da making”Wow. Hjulen svänger!”Slagen hjälte! Dörr till sonens rum på plats!

Har även lyckats med en drös kalvar. Från tisdags kväll till
torsdag morgon, på cirka trettio timmar, hann vi med sex kalvar. Tre kalvar på nio timmar. Fyra på sexton. Fem på tjugofem så tyckte jag att började se ett mönster. Så kom den sjätte kalven redan på den trettionde timmen. Matten igen alltså… Ett gäng kalvar dessförinnan och nån därefter. Hittills har vi bara hunnit med en kvarbliven
efterbörd, ett spentramp och en kokviga som skuffades ifrån sin kalv av övriga
flocken och därmed en kalv som inte kom igång med maten ordentligt. Lite tips
och trix till några inne också.

Och så denna platsbrist… Jag känner att jag måste få till
det positiva om jag ska klara det, så jag får försöka se det som en enorm bonus
i hur jag får chansen att hantera mina djur. Kort sagt så har jag en plats för
lite för korna. (Och det ändå sen jag hivat ut en ko på undan-undantaget) Vill
för enkelhetens skull, både för utfodring och kalvar, samla de kalvade korna på
en rad. Och med en plats för lite får jag ha en ko i kalvningsbox. Flytta en
icke-kalvad ko till den kalvade kossans plats när det behövs, och få ut kossa
och kalv ur boxen innan denna behövs till nästa drabbning.

Jösses, jag har fått elva kalvar inne, flyttat fler kor –
har måånga chanser ännu att få storstryk Men detta som flera andra sagt
gällande livsfaran att ha köttdjur bundna, kan jag inte hålla med om. Än!

Det gås emellan. Det klickas bindsle. Det leds med långa rep
och föses fram och tillbaka. Det pillas med juver och det jagas kalvar under
magarna på korna.

Kalvar ja… De första två gick bra. Sen blev de några dagar
gamla. Och saaaatan vad klåddiga de är! Precis över allt är de! Och de är på
precis allt!

Står med de stora flickorna!Glada kalvar har knorr på svansen. Det är sen gammalt! God morgon, drängen!Stopp! Där är din mamma!

Samtidigt är det jäkligt roligt. En dag var hela familjen
ute. Först kom en unge i vagn, sen kom en kalv. En unge kom med skrapa. En kalv
kom på andra hållet. En hund kom förbi, en gubbe gick förbi. Två kalvar kom i
språng, en kalv kom och satte sig på rumpan. Nästa gång nån TV-säljare ringer
ska jag tipsa dem om lite kalvunderhållning! Om det är billigare än TV kan
diskuteras, men garanterat minst lika underhållande!

Nästa generation nyfikengrisar…Kvällsjobb före för sen nattning och en halvtimme senare:Ut på undantaget! Maken kalvsäkrade, men tror han var den enda som var nöjd?!Envis kalv som dessutom skulle dia liggande mamma. Välkommen ut lilla bi! Kom ut en kväll och såg min 13 stå med mulen pressad mot foderbordet och frusta. Pust-och-stön-kurs pågår, och mycket riktigt kom blåsan strax därefter så in med henne i box.Taggade för frukost!

Men för att försöka freda mitt en aning och även kossorna då
flera av kalvarna hugger första bästa spene oavsett status på kossan, så har de
fått flytta in i samma gång som fick agera kalvningsbox lite hastigt. Att få dit
dem är dock ett kapitel för sig.

I övriga livet har vi försökt ta lite stunder med familjen
också. En promenad till torpet bakom lagården. För tio år sedan stod stugan upp
med ett spräckt fönster. Förfallet går fort när det får fäste.

Fanns ju lite snö där uppe på lyckan i skogen som man kunde kriga med, om man inte smet in i granarna för skydd. Gör man vinkelhakar av såna här träd?! Inte alla som uppskattas att fångas och vinschas in med lasso…

En annan eftermiddag i det fantastiska vårväder (en månad för tidigt) som varit tog
vi fikat på bryggan och passade på att kika på vattenståndet. 53-55 centimeter
har det allt ökat i sjön sedan vi ristade i stenen.

Först som sist har det varit en rolig tid med mycket familjetid
i lagården. Båda de stora barnens kor har fått varsin kalv, och barnen är väldigt måna
om just sina kalvar. Varsin kviga för övrigt, så deras besättningar byggs på.

Idag går jag dessutom in på mitt femte år som egen. Var tog dessa fyra år som passerat vägen? Nu ska jag ut och släppa ut kalvarna för nattamat, lägga en stund på att jaga in dem igen och sedan krypa ner nån timme. Trevlig helg hörrni!
God natt

Ps. Den där åttonde slaktkon visade sig vara en kviga som nån bonde felsorterat. Har tydligen bara fem hornade kvigor i stora gruppen, istället för sex!

Hjälp vad mycket bilder det blir att gå igenom när jag inte
gjort det på en och en halv vecka!

Jag tycker mest att en bara går och dräller runt, men satan
i gatan vad vi ”hinner med”.

Sen förra onsdagen då så har vi firat en åttaåring. Mor och
B kom upp och hjälpte till (B fixade rum och Mor fixade allt annat när jag fick
annat att göra än inneservice).

Fredag morgon gjordes den trevliga upptäckten att nattens
regn inte bara skapat total isgata utan även genererat vikt nog att knäcka
taket på en tredjedel av min ligghall. Precis vad jag inte behöver då
kalvningen står för dörren och försäkringsbolag tuggar sakta. Och inte får vi
röra nåt innan de tagit beslut. Frustrerande?! Eh, japp!

I alla fall tillbringade vi förra helgen med kalas för barn
x3 med familjen.
Jobbigt med kalas. Hann inte ens släppa flaskan!

Med en brant, smal och snäv trappa blev det till att såga på Mors nydammsugade golv i vardagsrummet!

Har för egen del gått i flera veckor och känt mig halvhängig
och haft nåt så in i vassen ont i halsen vissa dagar, så söndagen blev ganska
lugn. Någorlunda.

En femåring firades och sportlovet var igång. Ibland bävar jag för vad som händer när Mors B blir pensionär. Å andra sidan är sånt här pill hans drömjobb, säger han – ”Tar varken tid eller material!”Sena kvällar
hela veckan med småpill och jäkelskap som inte syns förrän det är klart.

Tapetserade ”fulla” väggar och skar sedan. Mycket riktigt stod vår saknade färg där inne i garderoben!”Hemlighus!” Var är dörren?En dag med torvhämtning som inte var rolig, varken turen
eller hanteringen. Pratade med högsta chefen ett par gånger dagen efter då jag
inte accepterade bemötandet jag fick på platsen. Läbbigt ställe från början men
till sist kände jag att jag inte vågade stå ensam med folket där, så jag ringde
upp en vän som jobbade i närheten bara för att ”ha nån hos mig”.

En strötur som skulle göras enkelt i den del av ligghallen
som kan nyttjas sket sig så det bara visslade om det då dessa balar på
100x120x230cm och 860 kilo inte är särskilt stabila och inte heller marken jag har att köra
på – den som hävdar att det är onödigt lyxigt med tre lastartraktorer har
aldrig försökt rädda en sprucken torvbal innehållande 5,5 kubik från byavägen. Fantastiskt att det inte kom någon precis då. Hade ju annars varit lagen om alltings jävlighet! (Har
någon hanteringstips mottages detta gärna!) Rädda vad som gick, tippa in det
till tjurarna och sedan ösa upp nån kubik från vägen med skyffel i
traktorskopan. En rörelse jag skarpt undviker då det triggar min handled och
armbågar nåt oerhört. Men nöden har ingen lag! När hela balen var tippad hos
tjurarna var det bara att gå in där och ösa ut det i boxen. Nackdelen med torv är att
allt ser så skitigt ut bara. Även om det är torrt och rent så är det ju som att
rulla kreaturen i jord.

En torvbal kom ner i hallen och nästa brakade iväg sedan den
kom i gungning och hela pallen blev kaffeved – jag tryckte den av vägen med
traktorns hjälp så har den fått ligga där i kanten. Jag blev både arg och less.
Trött, hungrig och öm var jag också!

Klart det måste hälsas på kossorna! Sjukt impad av Hans som faktiskt gick in i lagården, och minst lika impad av mamma Hans som faktiskt stod i dörren och tittade, sin koskräck till trots!

I fredags kom Hans upp över dagen. Med sig hade hon sin
dotter, mor och far. Sedan de lämnat på kvällningen blev det ett idiotryck och
flytta sonen till sitt nya rum! Sällan har han uppvisat sådan städentusiasm.Titlarna duggar tätt här nu. Då det blev känt att jag både tapetserat och lagt golvet själv i sonens rum, tillkom ”mångkonstnär”. Man behöver varken kunna allt eller vara bäst på något – man kommer rätt långt om man kan lite om mycket! Och bästa sättet att lära sig – —–>Försöka! Och så undrar man varför det killar i nosen när man vaknar och har en extremfällande hålboll i snoken! Årets första blommor på bröllopsdagen! Inte vår bröllopsdag dock.

Igår var det så dags att lämna bort barnen igen. Eller byta
dem mot di gamle som vi tog med på bröllop. Mitt första, och förvisso enda,
tjejkusinbröllop. Känner bara inte att jag hänger med riktigt, är hon inte
femton typ? (Ett och ett halvt år yngre än mig!!!!!!!!!!! Ohps…) Och jodå, bonden var allt ”den där i spetsklänning”. Tro’t eller ej.

Enda anledningen till att hon är längre än mig kallas klackar! – Jag vinner till vardags;PEtt händighetstest på brudparet. Skruva Ikea-möbler. Bruden la tre av sina fem minuter på att försöka få upp sitt möhippegäng till hjälp, och brudgummen dök ner på knä och hann betydligt längre i sin ensamhet!Bara så ni vet! En del trollar med knäna, jag kockar med sågspån. (Och innan jag fattade att det härrörde sig från barndomens lekar med sågspån, grus och vatten… -Tack Morfar!)

Avvek mellan middag och dans
– di gamle var trötta och vi också, så körde hem dem och var själva
hemma där en timme efter midnatt.

Idag har jag som mest fixat middag. Slammat igen i nosen och
frusit som en griskulting i en vak hela dagen. Var i och för sig nere med sonen
på hans första fotbollsträning också. (Hade hoppats på en lugn vuxenförmiddag
med vad-det-nu-innebär men klockan tio stod kidsen i dörren och i stort sett i
vändande post iväg med sonen. ”Det är den sista byggnaden på området innan skogen, om det nu är nån skog kvar… En sån där grön låda är det i alla fall…!” – ibland älskar jag min make mer än annars. När det gäller vägbeskrivningar till exempel… Fick förfrågan från en vän om han fick köpa en torvbal om jag hämtade fler gånger. Erbjöd honom den som rasade. Han ville ha något som var mer lönt än de där småbalarna på 300 liter man köper på Granngården. Han backade lite när han insåg mängden! Sonen hjälpte till med lastningen! Hållit söndag med Selma som sällskap. Fint sådant! Hur tänkte de här?!

Tagit sin lilla tid detta. Långt inlägg, många bilder. God natt och ha en bra vecka!

Lyxmiddag på grillen med hemmatjur. En rejäl bullevard blev det! Äntligen har jag fått klart för mig varför köksmattan alltid är väck! – Den hejdar framfarten med stolar att klättra på. Passade på att slänga ut mattorna i det ymniga snöandet. Men var tog min hallmatta vägen?!Vårt liv är som en trisslott. Det är inte vanligt, men Plötsligt Händer Det! Tillsammans i soffan en lördagskväll i någorlunda tillstånd! Och toppade med varsin katt.

Denna vecka har varit en sån där som gjort en spyfärdig av
blotta tanken på att den skulle komma. Snart har vi genomlidit den dock. Jag
räknar ner:

I måndags fick maken snällt fixa både barn och lagård – jag
hade en tidig tid på stora länssjukhuset. Allergiutredning för egen del. Något
jag tänkt på i X antal år, och tog itu med i höstas. Lång väntetid men en
återbudstid gavs till mig i måndags så det vara bara att åka i god tid och
slira igenom snökaoset som dröjde sig kvar efter helgen.

Prover togs – chockerande sådana! – och efter det dröjde
läkarbesöket med fyrtio minuters extra väntan efter utsatt tid. Blev äntligen beviljad en
vaccinationsform med tabletter som jag hoppas ska hjälpa mig mot gräset. Kanske inte så
att jag kan krypa runt naken i pressen, men det vore ganska skönt att kunna
stängsla i linne utan att bli precis sönderkliad!

Värdena på gräs och björk var bättre nu än 2015, då det
tillkommit en del sedan provet 2005. En del var försvunnet och blodprovet var
inte analyserat för pälsdjur, men (dubbelt)pricktest visade noll på häst!

Det är härmed dags för mig att erkänna! Jag är inte
allergisk mot häst, utan bara skiträdd! Faktiskt en liten lättnad också att jag
numera inte behöver förställa mig rinnande ögon, rinnande och täppt näsa bara
jag går förbi en hästhage! Ja, en ganska stor lättnad kanske…

Läkaren uttryckte det så fint som att jag ”börjar
mogna”. Det var dock inte samma sak som att jag närmade mig mogen ålder,
jag frågade.

När jag väl var klar var det bara att dyka in direkt till
Bokbussen hos di gamle och ta en fika där innan det återvändes till gården med
våra 270 (!) köttbullar Mormor gjort – och Morfar provsmakat – och sedan
kvällsträning.

I tisdags var det tidig uppstigning – lagård före
barnväckning. Iväg med de små och sedan balkörning innan det var ombyte igen
och hämtning av storflickan till läkarbesök. Perfekt att dagis förberett med
tidigare frukt och kissning. Av fel unge dock, de trodde den lilla skulle till
BVC… Men vi kom iväg på återkontroll för hennes misstänkta astma och
medicinering därtill. Hon var tillbaka lagom till lunchen och jag tog mig en
trappa upp och började lägga golv i sonens nya rum. Deadline ligger till hans
födelsedag. Den sjunde februari ligger dock väldigt nära plötsligt, blev vi varse…!

Jag vet inte… Hajade till. Innebär namnet att det är helvetic att lägga?! Eller är det helvetic bra?! Vågar man köpa hem sånt?!
Precis lagt för mig andra portionen middag, som alltid i
halvpanik när maken skulle iväg denna gång, när drängen ringde. ”Jag tror
du har en tjur lös i lagården”. Bara att lämna bordet och dra på
overallen. En tjur… Om så väl vore… Det var tre av de fyra största. Och de
hade milt sagt skitkul bland de stackars fastbundna korna.

Efter många om och men lyckades jag stänga in två av
tjurarna på foderbordet så jag hann få en frist och få upp ett par grindar och
fösa in dem i sin box igen. Sen var det bara en kvar. SÅ tacksam för mina lugna
kor, som trots totalt kaos mest stod och tittade på när jag dök mellan och
bakom dem. De kunde lika gärna skuttat runt och sparkat hej vilt. Fick även in den
sista tjuren så småningom och kunde återgå till middagen och mina nu ensamma
barn. Smygreklam när sonen varit i farten?!! ”Nu är jag som en Highland Cattle!”

Igår tog maken lagården igen före jobbet. Jag körde ner
flickorna till dagis och fortsatte upp till länssjukhuset igen med sonen i
följe för den näst sista sprutan där innan vi går över till ”vårt”. Rent
av pissigt väglag – kom ca fem centimeter på två timmar hemma – och jag var
rätt spak när jag lämnat av sonen vid skolan och kom hem. Blev en långfika i
soffan med bok och katt och en förträngning av alla måsten. Och det ska gudarna
veta att det ser fördjävligt ut här! Är man inte deprimerad innan så blir man
ju det av att komma hem…

Efter middagen rullade jag iväg igen, plockade upp Mormor på
vägen och grattade en födelsedagsvän. Stannade hos di gamle en stund efteråt
innan jag körde hem till kaoset igen.

Idag var det någorlunda rutiner på torpet. Åkte till
arbetsterapeuten mitt på dagen och fick där prova på en paraffinvärmebehandling
– det där med vaxblek hud fick en helt ny innebörd! – en snabbhandling och hem. Slänga
in kylvarorna och ta en macka för att fem minuter senare vara på väg till skolan
för utvecklingssamtal med sonen. Hem för lagård och middag innan maken skulle
iväg på sitt. Nattat barn och betat av den ångestframkallande räkningshögen.
Och nu är jag här!

Trodde vi var klara med veckans fläng och kunde tillbringa
morgondagen med tapeterna (som jag inte hann hämta idag) men det visade sig att
vi har en femårskontroll på BVC imorgon. Så en vecka med fem vårdbesök. Njä.
Har inte fått mersmak, jag erkänner!
Skiter i golvläggning nu. Tar min kvällsfika och kryper ner!
God natt!

”Öppnas här!” Plattformen till vågen gör nytta som krubba för tillfället! Smet ifrån tvättstugan och tog en bild från köksfönstret. Om jag lider av schizofreni – typ… Vilken morgon vi hade!Precis innan jul fick jag erbjudande om en lagårdsfri helg. Att
de stora barnen sedan fick musikal och övernattning gjorde inte saken sämre, så
vi gjorde slag i saken direkt. Den minsta slarvade vi bort till min moster och oss
själva slarvade vi bort till Toftaholms herrgård.

Märkligt att man kan uppskatta en stund vid en sjö i några
gula hus. Precis likadant som hemma! Med den stora skillnaden att maten hemma
både är ätbar, tillräcklig för mättnad och uttalbar. Att det måste vara så hiskeligt krångligt för att
vara ”enkelt och jordnära”… Fattar inte.

Oavsett var det väldigt skönt att komma iväg lite. Tanken
låg i att låta Jirka ta lagården, skicka iväg de stora på musikal och få tid
att greja lite ostört här hemma, men nä. Inte för att vi har det så gott ställt, men
en runda borta kan vi unna oss nån gång ibland. Många timmars mys och vila som
knappast hade blivit av på hemmaplan! Och som jag sa till Jirka – det är inte
ledigheten som betyder det mesta, utan erbjudandet. Är inte det en
kärleksförklaring i sig, så vet jag inte längre! Några hade lite mys att ta igen!

En annan var lite fundersam på hur den lilla skulle klara
bortavaro i ensamhet, men hon verkade mest njutit av avsaknaden på syskon. Och
inte är man rädd för att lämna iväg henne ensam heller när hon sovit i tysthet
över tio timmar och svaret, då jag skickade sms om vilken tid vi var hemma, var
”Vi kommer inte än. Vi har inte lekt färdigt!”

Stora barnen kom hem först med faster och fika, och strax
därefter kom min moster med lillan.

Allt var frid och fröjd. Maken tog en runda till lagården
(”har ju inte varit där på en vecka!”) och jag tog en lång spelrunda
med barnen vid köksbordet. En middag därefter och plötsligt kom drängens fru
med ett besked om en ”troligen död tjur”. Abrupt tillbakakastad i
verkligheten var det ja…

Mycket riktigt så låg det en död tjur i en box. (Fasen, hade
slakten kommit som de sagt så hade jag fått betalt för fanskapet, istället för
att förlora både värdet på tjuren, köttet och betala för att bli av med honom!)
Uppenbart har det tillstött något väldigt hastigt, då inget avvek en timme
tidigare då maken utfodrade dem.

Aja, bekymret var väl att få ut honom, men tack och lov gick
det väldigt smidigt trots hans placering att dra ut honom med traktor och vårt
låååånga, älskade rep. Det är välanvänt alltså – till Allt! (Och börjar ha
många knutar på sig!)

Trots allt en liten ”glädje” att tjuruslingen valt
att rasa ihop inne i boxen och inte med huvudet ut genom fodergrinden. Det är
liksom inte så värst smidigt att häva på över sexhundra kilo dökött, i
bokstavlig bemärkelse, för att tråckla ut ett huvud ur en grind. Precis som att
det alltid är en viss lättnad att få ta itu med sånt här själv. Ingens fel, och
visst hade det löst sig, men det var ju skönt för alla att Jirka och drängen
inte behövde krångla med det in min bortavaro.

Stolt snart-tvååring som satt på sig sin ”byschta” själv! Och klätt sig för dagen, med plånbok, docka, filt, klackskor, ballerinakjol, mössa och tre nappar.

Idag har julen städats ut. Det mesta i alla fall. Gardinerna
kvar, men de får sitta tills lust och anda infaller för byte. Funderar på om jag skulle
sy nya till vardagsrummet. Köpte ett fint tyg för ett tag sedan. Typ under den
resa då jag berättade för vännen som var med att jag var gravid med tvåan…

Nya rummet på andravåning har slipats och spacklats igen. Sonen
har hjälpt till att flytta gipsskivor – igen – och städat av däruppe inför
regling av vägg. Jodå, de lyckades lokalisera oss till andravåning också!

Lillan skulle ”tänga, tänga” toalettdörren och tog
två händer till hjälp. En i var kant av dörren. Hon skrek efter en stund. Det
gjorde i och för sig jag också, en av få tillfällen jag skrikit rakt ut (följt
av ekande ”ajajajaj”), då jag själv av någon outgrundlig anledning höll
fingrarna i karmen samtidigt som jag skickade igen ytterdörren efter mig. Jag
har igen och igen gått igenom hur och varför utan att kunna fatta. Men får väl
se det positiva med två kokande fingrar som kunde tina de andra tre istapparna
på högerhanden. Tror inte det tog så illa att nageln ryker heller, så bara plus
när det blev som det blev! Vi får la se. Rekommenderas att INTE ha handen vid pilen när dörren stänges.

Mitt under nattningen kom jag på att jag lovat gentjänst
till Jirka. Utfodring hos hans djur! Shit! Men bättre sent än aldrig, heter det
ju. Iväg till honom i mörkret, och lite lagom roligt hade han glömt meddela att
han flyttat sina kor. Hade just varit snyggt att behöva ringa för att fråga. Satans
väluppfostrade, de där två vita. Hade jag sagt Hej till mina hade de svarat
direkt. Inte stått och väntat i tysthet! Som tur var skymtade jag de vita benen
i anslutning till resten så de också fick sin mat, och jag slapp pinsamheten i
att efterlysa!

Maken varit på föräldragården hela eftermiddagen och lastat
om gödning så pressen får plats. Behöver göra en rokad bland utedjuren snart,
och då måste pressen lämna sitt kyffe till tjurarnas fördel. Pepparkaksburken fick lämna plats åt denna gamla ballong – foderautomat till bina, och ljushållaren vi fick i julklapp.

Veckan som kommer blir full av projekt. Imorgon blir det en
sen dräktighetsundersökning av korna inne så jag kan möblera om och justera
foder efter kalvningstid. Tisdag lär bli en oerhört lång dag, då uterundan ska
vara klar, och jag redo, innan barnen väcks för skola och dagis. Dags för
nötköttsseminarium en och en halv timme bort på tidiga förmiddagen och avslutas
med kvällsmat sedan.

På onsdag är det spruta för sonen (har börjat räkna ner nu
tills vi får övergå till ”vårt” sjukhus) och på torsdag är det
rekoutlämning.

Ha’t gott alla!

Första inlägget för året. Nästan en vecka har gått. Vad har
ni gjort? Vad har vi gjort?! Njo… Vi firade in det nya året hos
gymnasiekamraten i samhället, mest för att konstatera hur lugnt och skönt vi har
på en simpel bonnagår!
Det spelar väl ingen roll att stormen ryter utanför och någon kör såg och dunkar några meter ovanför huvudet?!

Några ”dagen efter” följde och lite pill här och
var. Årets första storm drog in, en gran la sig över ett hus som inte var vårt, ett plus där, och en plåt från stugan gav sig på kas. I övrig ligger det mesta av frötallarna på hygget men det kunde varit värre!
En dag hämtades golv till sonens nya rum, en liten snabbinspirationsrunda på
färghandeln utan vidare klarhet och i fredags förmiddag rullade Mors B in på
gården! En ofantligt märklig känsla att han kom själv! Och att han skulle BO
här! (Säkert lika konstigt för Mormor att inte ha honom där!) Lillhönan vid en tapetgran! ”Det är nog ostar i de runda paketen!” Dockan Alice fyllde år (igen) så det var ju lämpligt att ta en kvällsfika i samband med kalaset i stugan. En storbakardag. Bonnaungen tog ju mjölkaspannen som pall!

Kom ut en morgon och möttes av en kossa på promenad. En som roat sig kungligt med den nya halmbalen… Man kan bli less för mindre!Lillskiten kom tidigare idag och var mäkta stolt. Följ med mamma, jag vill visa! Titta Titta! Jag har laddat diskmaskinen med tablett och så stäääänger jag och trycker på knappen! Bra va?! – Dukade sedan fram kvällsmaten, gick mot spisen och hörde ett konstigt ljud. Där på mattan satt hon och skalade ett ägg hon lyckats (??!) ta från köksbordet. Tack och lov ett kokt. Lyfte i henne i stolen och hon fortsatte projektet, men till sist åt hon det med skalet på. Knastrade gött i tännera!Men det har väl gått bra. Lite ovant för min del att sköta
om barn, lagård och markservicen ”helt själv”. Det har liksom inte varit läge att
maken skulle lämna ”svärfar” med snickeriet. För snickrats har det
gjorts! Och vilken skjuts framåt det har blivit! Rummet färdigisolerat,
färdigskivat, gips uppe och taket fullt med panel. Och det känns SÅ GÖTT! Plötsligt
finns det hopp liksom. Ännu kvarstår mycket jobb och mycket pill i anslutningen
mot ”gamla” huset, men i rummet som sådant är mycket klart! Får
försöka hålla både ork och i alla fall lite tempo på det hela de kommande
veckorna. Men vi får väl se… Oavsett så är det bara att rikta ett enormt stort TACK till Mors B för denna insats och varmt välkommen åter. Flickan verkar kunna tänka sig att lämna sängen för stugan även i fortsättningen!

Se, det gjorde jag igår morse. Eller snarare så såg jag
inte…den tjugofemte kvigan. Det är lite som att försöka räkna i en myrstack,
det bara myllrar kring de där odjuren. Skulle de se mig kryllar de i ännu högre
takt. Många gånger krävs det många räkningar och ett snitt därefter, men hur
jag än räknade fick jag bara tjugofyra. Ajajaj. Ner och söka av de hala
stenarna vid sjön. Gick längre än kvigorna brukar, vände och styrde tillbaka
mot bryggan. Tyckte mig höra ett avlägset bröl och fick mer än en gång
fundera… Skulle jag verkligen behöva krypa ner och kika in under upp- och
nervända båten för att räkna klövar?! Parodi på den liksom! Men inte. Inne i
smedjan! Av alla ställen… Med väl stängda utåtgående dubbeldörrar. Aja, känner man för
mer projekt så finns det städbehov där nere nu. Om inte förr, så nu…

I alla byar i westernfilmer finns det en black smith. Men vi
kan ju inte stoltsera med en black när kvigan är brun och sjuttiofem procent
hereford, så vi får väl istället skryta med vår Brown smith. (Inte att förväxla
med Brown Swiss för övrigt!)

När jag kom imorse samlades de alla runt mig. En tuggade på
jackans rygg, två tog varsin ficka på byxorna så jag började bli orolig för
mobilen, och min lilla 0070 kom fram för en stor tungkyss över hela nyllet. Extra
röd å grann i pannan sen hon skrubbat sig mot den rödfärgade dörren. Svårt i vanliga fall att komma ur sängen. Inte lättare när man motarbetas från två håll… La en stund på att möblera om i lagården. Kossan som alltid försöker välta skottkärran hamnade på en annan plats än som nummer ett i kröken! En kossa som inte riktigt klarar endast halmdiet fick en annan plats med mindre konkurrens och gammelkossan fick komma ut från behandlingsboxen till ny plats, men fick gå tillbaka efter ett dygn. (Vilket ledde till att min till synes kroniskt bedrövade 1761 fick flyttas ännu en gång – bär liksom inte foder även till henne med tom plats i den smidigare delen!) Och lillkalven fick komma ur sin ensambox till de stora grabbarna sen den största flyttat ett steg. Det syns nästan hur brett halmlass jag fick med mig!? Det där att leka i lagården funkar bara när pappa är med… Mamma är strängare på att det är en arbetsplats…

Imorgon startar livet igen med allt vad det innebär. Rutiner,
ordning och reda. Och krav!

Ha en go första seriös vecka 2019!

God natt