En ung bondes vardag

Vilken helg vi haft!

Dottern tyckte att grannen lovat ritt tillräckligt många
gånger utan verkstad, så i torsdags tog hon cykeln dit och bad om att göra slag i saken. Allt funkar som ursäkt för att få ge sig av på cykeln som hon äntligen lärt sig behärska.

I fredags eftermiddag gick vi bort och ungarna fick sitta
upp på varsin häst. Tror både jag och barnen hade tänk ett par varv på en åkerlapp
på den lilla shettisen. Inte en ritt i skogen där sonen släpptes med fria
tyglar – i flera avseenden!
Gick bra i alla fall, och ungarna var i sjunde himlen. Åtminstone tills efteråt
då sonen svullnade igen i ansiktet efter hästkontakten… Trist det där. (Var inte mycket sämre själv med extremt kliande ögon för att inte tala om näsan. Klipulver delux där!) Men det var ju kul så länge det varade!

Stå still och håll i här nu!

Drabbades av tillfällig sinnesförvirring i fredags också, så
vi började riva tapeter i hallen uppe. Bland annat ska vi frilägga och måla murstocken
som tapetserades in för drygt trettio år sedan. Men dessförinnan skurade jag köksluckor, och under vasken. Antingen ska man göra det där oftare, eller inte alls. Jag hittade äntligen alla disksvamparna i alla fall. Har inte kunnat begripa hur det kunnat vara sån strykande åtgång på dem…

Bara de inser att man inte ska riva tapeter till vardags – det mesta är ju nytt nu…

Maken tillbringade lördagen på andravåning även han, och på
mitten svidade jag om för att gå på ännu ett bröllop. Inte alla år man springer
på tre bröllop, och absolut inte två på en vecka! Men denna gång var det bara
ett tillfälligt gästspel. Som representant för gårdens grannar, och
igenkännande för verkstadsmekanikern.
Sonen var med faster och bowlade, födelsedagspresenten nyttjad. Det har bara tagit ett halvår, men ibland är transportsträckan lång. Det vet vi om någon.
God morgon, med både unge och svans, eller är det automatisk tandborste månne?

Idag har vi krämat ut bland det sista i Westernstaden. Varmt
och precis lagom öde.

Hem för en fika, jag smet till lingonskogen en snabbis och
maken tog barnen till sonens fotbollsträning. Mellan hemkomst och kvällsmat
fick det bli ett snabbt dopp i sjön.

Nu fika och sängen. Nä just det… Har ju en tvätt att ta hand om…

Späckad vecka väntar, ha en bra sådan alla!

Efter en sen hemkomst blev det en tidig avfärd på andra
hållet morgonen efter – till Wapnö. Väl där möttes vi upp av vänner och tog oss en guidad tur på stället. Konstaterade att de jag såg av de fjortonhundra mjölkeskorna var i fantastiskt fint hull, men två minuter senare frågade guiden om vi tyckte korna såg magra ut och ett, till nittiofem procent, unisont Ja rungade…
Efter turen fortsatte vi sedan till vännernas stuga. Okänt hur många år de haft den, men vi har i alla dessa
år haft en plan på att hälsa på. Bättre sent än aldrig som det bekant heter.

”JA!! Vi kan ju plocka snäckskal som vi kan ge hönorna i vinter!” – Inte för att de är fina, utan för att mata hönorna… Bondebarn på stranden, man smälter ju lite…!:P Nån blev blöt i håret! Skönt att veta att man är saknad när man är borta. Ömsesidigt<3 Häst-KBTn går vidare. Önskan om sängen var 21. Målet 22, så därför började jag med förberedelserna inför morgondagens lunch så fort jag var hemma med pressen – kl 23. De bidde ingen tidi nattning.

En dag hemma med fix och grönfoderpressning, och en vältimad
mjölkkokalvning, samt en nattlig flytt av vrålaporna här hemma klockan fyra på morgonen sen några kor flyttat sig själva i sjön och i panik insett att de glömt sina kalvar och inte hade en aaaaning om hur de skulle hämta dem. Dessutom en dag med besök. Av släkt i släkten och släkten. Sånt man längtar efter då och då och så måste det hända precis när man har som mest att göra, under tidspress och samtidigt. Aja, tack för titten och välkomna åter.
Blev i alla fall ännu en väldigt sen kväll innan vi åter packade ihop oss och drog iväg till Astrid Lindgrens
Värld och vidare till Kisa sedan för en fantastiskt fin stuga. Och en chock i
att det faktiskt finns en sjö som är kallare än vår!

Våningssäng i Rövarborgen och en gammaldags bultpistol i Lekladan!? Nån har tänkt! Ett barnparadis, och flertalet toaletter med stora bås och TVÅ toaletter. En stor och en liten. Helt perfekt ju. Bondebarn i stan – TÅG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hemfärd via Katthult, som tyvärr var stängt för dagen, och
en titt på Rumskullaeken när vi ändå var på hållet. Inte mycket liv i den
stackaren, men likväl lite kul att ha sett den.

Hemma som slagna hjältar för ett nytt ryck med bikoll, stängsel,
vattenkörning och flytt innan vi tar en sväng till mor och B i Skånelandet.

Ibland när man stängslar hittar man svamp, och ibland plastankor. Kossorna följde fint med över till ön i år också.
Fyrkantspress – med pickup:) Gillar texten: Dagorder (Brått). Fina biramar. Och en fantastisk färgglad pollenram. ”Denna var det inget på!”Tjoho – nytt bete! Typ lika lycklig var den minsta över att äntligen få somna i sin egen säng.Ha det bra alla så får vi se när det stabiliseras till något
som kan likna rutiner.

När jag skrev sist visste jag inte att jag hade planer på
att stå i Kalmars slottspark och vänta på att bli attackerad med vattenpistol och ha en blöja på huvudet…! Men så blev det. Tur
man inte vet vad som väntar.

Det blev möhippa för augustis brud och en lång dag för mig.
Åkte hemifrån strax innan sju och var hemma strax efter midnatt. Söndagen efter
helgade jag vilodagen och steg knappt upp. ”Sova koja” Kossorna fick beta i ”maskinhallen” och gjorde det med bravur! Träd både knipsades och gränslades, och nässlorna är puts väck!

Vidare har förstaskörden avslutats. 987 balar. Svårt att
säga om det är ett rekordår då jag utökat arealen sedan ”sist”, men
då jag förra året hade ungefär 400 balar, med allmosor och grönfoder, på mer än nuvarande areal, kan det mesta kännas som rekord. (2015 var dock strået vassare när jag kollar journalerna!) Himmelens skön
känsla är det oavsett. I synnerhet som jag räknar en årskonsumtion på tusen balar. Rent
krasst innebär detta att jag inte behöver ta någon andraskörd! Jag kommer göra
det, men just vetskapen om att inte behöva… Sug på den lite. Man får ju planera hur man lägger balarna när man inte kan flytta dem…?!

Jag har en känsla av att något inte gick riktigt enligt plan…

Mor och B var uppe en sväng och dessa tog vi med ut på ny
upptäcktsfärd i vårt intilliggande naturreservat. Jag gillar
”kulturvandringar” och att hitta gamla minnen. Detta ledde i sin tur
att hembygdsboken och Gods & Gårdar rotades fram ut renoveringsgömmorna,
och en helkväll med näsan i dessa.

”Sova bilen!” -Jodå, det gjorde hon, men fråga inte hur hon kunde andas i den positionen! Jag och de andra barnen stod i vinbärsbuskarna och när maken strängat klart försvann jag med pressen. När förste djurvakten Jirka är på vift, fick det bli fjäsk för nästa på jourlistan. Man blir ju inte särskilt nervös när djuren samlas kring den svarta bilen och blå spannen. Inte så noga vem som håller i det då!! Tryggade kan varken jag eller djuren bli. (O den nye jourgubben verkade inte vara så rädd han heller!)

Vi tog en tur till den beryktade Trästaden Eksjö, och
fortsatte med mer utforskning och bergsklättring i Skurugata. Skitskumt fenomen
det där. Men häftigt! Och inte hälften så farligt som att klättra ner från
Örnnästet häromsistens.

Dessutom passerade vi Sävsjö där vi tog oss en fika på ännu
en borgruin, och hämtade ut personligt vatten till bröllopet i augusti. Jag
hade väl kanske tänkt mig plastade flak med flaskor som när man köper i
affären, som hela flak med öl och liknande. Snopet värre att mötas av en
inplastad halvpall! Tack och lov så var flaskorna i alla fall packade i
sexpack, och fyllde lagom botten i bagaget. Bara att slänga på kartongskivorna
över och lasta in vagn och packning innan vi drog vidare. Taskigt att fylla på hösten, men det går fort dit, och ett sånt här helt fantastiskt bollträdsblomster hade prytt vår stora trädgård, garanterat!

Fortsättning följer, men nu ska jag iväg och tigga till mig en bit nybakad kaka på bygden innan det blir för sent!

Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar
blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast
kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som
förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem
hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men
det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som
pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt
mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan
bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B
grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för
marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen
för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu….!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken…När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade ”inne”. Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten….! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.”Vill man så kan man” En ”lunchutflykt” en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge….! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt ”svansen” i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal – står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte ”bara” det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för ”ute”. Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen…?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara… Trevlig helg och ha’t gott!
God natt.

Smidigare lastning än den vi genomförde i fredags får man
allt leta efter! Nytt bete – nä, rätt i slyet! Spåren av förra årets torka ligger där än – komockor som åtta tio månader senare ligger kvar på betesvallarna, icke-bort-regnade…

Släppte av kossor och kalvar och åkte hem för att lasta den
sista gruppen som skulle ut på sommarbete. Även detta gick smidigt och på
hemväg sen så svängde jag inom föräldragården och flyttade dem, rev hagen vid
campingen och satsade på att stängsla klart i hagen dit vi släppt djuren. Och
släpper man djuren först och stängslar sen, får man räkna med sällskap! (Läs: Svans. Fatta ”rädslan” över att de skulle gnaga på mig precis när pulseringen kom från elstängslet. Det brukar göra ont på både dem och mig. Jodå, strömmen var på när jag drog tråd.)

Lördagen bjöd på fotbollscup i grannlänet, så det fick bli
en familjeutflykt och efteråt tog vi en fika på ett trevligt naturreservat på
hemhållet.

Hörde en arrangör prata om nittio anmälda lag, så undra på att det var folk överallt.Blev lördagen lugn utan krav var söndagen dess motsats. Dubbla
kalas. Och jag ska gladeligen säga att jag mer än gärna hade haft femton
femåringar till om jag fått hälften så många åttaåringar. Måtte mina egna ungar
bete sig vettigare när de är borta utan föräldrar. Skattjakten var uppskattad i alla fall. Jag var skitnervös att grävlingen/räven hittat skatten under natten. Hade varit just snyggt!Kvällsmys vs kvällsfys

På måndagen blev det både Bokbuss och eftermiddagsfika hos
di gamle, följt av biträff hos min moster. Vi var lättvaggade den kvällen, sen tvätten var i ordning.

Fördelen med att ”vara sin egen” och själv kunna
styra sin tid, är att man just kan göra lite som man vill. I tisdags la jag en
stund på att titta på djuren, och en stund på att plocka fläderblommor och
sätta en sats. En stor sats…

Strax efter sju i onsdags morse ringde telefonen, jag satt
med den i näven och svarade snabbt; Hade tejpat för båda silohålen och skrivit
meddelande till foderbilen och detta funkade. – Mitt kontrakt på
grovfoderersättade kraftfoder förlängde jag i vintras och nu gick det ut. Ville till att
ta ut det sista alltså. Ganska väluträknat också då det diffade på tre ton. Nu
väntade alltså en leverans på de avslutande sex tonen och min container rymmer
tre. Dags att återuppta ”silorummet” som rymmer sex ton. Men nu när
containern hunnit tömmas ännu en gång ville jag ju inte ha sex ton att ösa från
golvet när jag kunde nöja mig med tre där?! Chauffören var snäll, så han fixade
3+3 ton på två olika ställen. Kramgoa träd.

Djuren precis utanför samhället släpptes ut på vägen och jag
tänkte kanske gå före med spannen och de skulle följa med. Men se, de hittade
gräs i vägkanten så jag fick snällt gå runt dem och putta på. Tänk så smidigt
när grannarna har rejäla staket och grindar man inte är för blyg för att
använda.

Idag nyttjade jag djurrundan till att låta sonens lilla kalv
jobba på nyfikenheten. Var helt säker på att det var kossan som ryckte i
spannen, men det var kalven som bökade. Mycket kul tycker jag, då dessa kalvar
är födda ute, går ute och ska gå ute. Relationer är viktiga.

Sen skulle det ju regna nåt helt galet idag. (Än har jag
inte sett något). Gjorde i alla fall slag i saken och tog itu med något jag
tänk på i åratal – intervjua di gamle om deras liv och även Morfar i synnerhet
om lite runtikring. Jag vet att det skulle gräma mig till döddagar om jag sumpar
dessa chanser. En vänlig själ lånade mig dessutom en diktafon, och jag känner
redan idag hur fantastiskt det känns att faktiskt sitta på denna skatt. Gav mig ut på en Amerika-vandring. Tycker inte det var så längesedan det bara var halvmeterhögt gräs kring torpet där vändplanen slutade. Men tiden går ju.Tjuvakistan har ingen tjuvat minsann.Grunderna består, men det skär i mig när man ser skogsmaskinsspår rätt över gamla husgrunder, här en smedja.

Inte blev det ”sämre” heller när Morfar avslutade
med ”Du är nog den enda som skulle få mig att gå med på nåt sånt här…”
– Kanske är han orolig att jag kommer och kidnappar tillbaka mina snygga tjurar
han förfogar över!

Jag får gå vidare i det snaraste. Fler frågor väcktes. Fler
ämnen att ta upp, och Mormor ska inte tro att hon slipper undan heller.

Trevlig midsommar till Er alla! Lillskrutt har börjat värma upp med huvudbonad. Badbollshatt!

Ja, lite lätt motion före sänggående sägs gynna nattsömnen. Och
lika väntat fick jag samtal lite innan åtta på morgonen om att samma tre djur
var ute igen. Var fanns maken då? – Jo, han gick med röjsågen i hagen där
kvigorna skulle vara. Så när jag väl fick tag på honom hade han hunnit få in
djuren innan jag kom ner, och sedan flyttades hela ligan tillbaka från
sjökanten. Aggregatet flyttades från sandkullen till det sura diket igen för
bättre skjuts i utmatningen. Nu är väl fibergrävarna undan för tillfället.

Till min stora lycka hade vi säkert ett femtiotal fjärilar i vårt syrenträd i fredags! Bondebarn på tillväxt…

Fint väder skulle ge drängen i uppgift att hämta jord till
trädgårdens alla ojämnheter, en del väldigt gamla synder och en del sedan
avloppet grävdes om och en del ytlig sten grävdes upp för ett par år sedan. Ska man klippa gräs och ställer upp trästörar mot hönshusväggen ska man se till att de står stadigt och inte kommer i rullning. Bara ett tips! ”Vi spelar kubb!”

Sen var det en sväng i bikuporna. Vilket honungsdrag! Och
för bara en vecka sedan misströstade vi enormt inför honungsskörden. Fanns inte
en gnutt då, och nu krävdes fler skattlådor (där bina samlar sin honung) i flera
av kuporna. Dessutom krävdes mer plats i flera av dem. En förberedande
svärmning kunde hävas då den snart-klara-drottningcellen kunde flyttas över i
svägerskans hittills misslyckade avläggare. Sen skulle en skattlåda tillbaka, varpå
makens slöja sträcktes in och ett bi oturligt nog såg sin chans att sticka. På
läppen. Kan meddela att vår alldeles egna trumpa Trump har förlängt livet på
oss samtliga! Kanske inte på honom då, men oss andra, inkluderat svägerskan. Helt
fantastiskt att han kunde svullna upp på det viset utan att ha ”ont”.
Och det svullnade sakta och länge. OM nu akutallergimedicinerna (de som ligger
snäppet under adrenalin, och som jag tvingade i honom) hjälpte, vet jag med
sanning att jag inte velat se hur han skulle sett ut annars. Ringde 1177 och
fick en beräknad väntetid på 15-20 minuter, där samtalet var avklarat efter 68
minuter och 48 sekunder (…!!) och rådet var att avvakta, men ha väckning en gång
i timmen under natten. (Trodde de på det själva?!) – Bara att konstatera att det finns tre alternativ; 1.
Ring innan du blir sjuk. 2. Tillfriska under väntetiden. 3. Dö medan du väntar
då du inte uppfattade ditt tillstånd som livshotande när du ringde…

Det gick åt mycket papper under middagen – tungan räckte
inte runt läppen, och det var mycket drickaslabb på magen ;P Inte var det lätt
att få till nån nattpuss heller! (Kanske lika mycket för svullnad som för mitt
asgarv när jag närmade mig!) Har kommit på att jag kanske inte sa säga så mycket om lillans lockar… Jag har några som ständigt smiter också… (fast det kanske är hornen!)

Lördagen blev en lugn morgon, sedan kalas för sonens del och jag rullade söder ut för lite mammaledighet. Ledig från att vara mamma = mammaledig.

Hans önskade att bli mammaledig för första gången på snart
elva månader, och jag hängde på. Jösses, det spårade ur innan nån av oss kommit
ur sängen igår så ni kan ju tänka er hur kvällen blev sen!?

Ja, se dessa turister som måste fota allt…;) Det må vara en fin stad, så här trettiofem meter över marken, men jag uppskattar nog minst lika mycket att promenera våra elva höjdmeter ner till sjön om jag vill njuta av vatten!

Nä då, vi var så städade så. Mysbyxorna på. Skip-Boo, Uno,
Yatzy och Ubongo. Godis, chips och snusisar (lakritspiporna fick faktiskt stanna hemma, jag övervägde dock att köpa med. Kanske hade passat bättre då vi båda insåg oss för gamla för att slafsa på en klubba och försöka hålla nån form av samtal igång). För att inte tala om den totalt
usla musik som kopplades in i bluetooth-radion. (Vet inte vad som skrämmer mest
– att man faktiskt lyssnade på skiten för femton tjugo år sedan (nja, inte jag, men våra jämngamla!), eller att minsta
lilla detalj i låt och text fortfarande sitter…?!!!) Inte hade vi nån
fältgrupp att heja på, inga stupfulla klasskamrater att garva åt där vi satt dolda på andravåning med öppna fönster, inget fotbad, ingen ”pissråtta” och ingen
spis att bubbelplasta in. MEN LIKA KUL HADE VI FÖR DET! (Och när vi inte hade så kul tittade vi på filmen på maken med läppen så skrattade vi så tårarna rann igen!)

Hann ju inte ner till stan knappt heller, innan maken taggade ett inlägg på Instagram gällande årets sista kalv – äntligen – och imorse meddelade han glatt att han sett henne dia. Hur mattillgången egentligen var nämnde han inget om!Idag blev det en långfrukost med två sletna småbarnsmammor
som nog behövt sova nån timme till (läs: några dagar!), innan en sväng på köpcenter för BH-jakt och
lunch. Blev en dyr helg, då jag även gjort slag i saken och beställt en ny
mobil nu när jag haft många tillfällen att klämma och känna på olika varianter i
många olika butiker. Fördel/nackdel att inga butiker har något hemma nu för
tiden, så blir ju beställningsvara oavsett. Jag har en modell, ett ordernummer
från nätet och en ännu mer ekande plånbok.

Väl hemma blev det middag med familjen innan pojkarna stack
på fotboll och flickorna satt hemma och spelade spel före nattning.

Maken är på pysselrunda och det börjar närma sig läggdags.
Rivstartar igång veckan med sommarfest på dagis, akupressurbehandling på
tisdag, skolavslutning på onsdag, sotning torsdag. Fotbollscup på lördag
någonstans och på söndag har vi lovat barnen deras något jätteförsenade
barnkalas. Kravet var att rummen skulle vara klara innan det blev kalas, och
tyvärr har kidsen inte lyckats glömma detta…”Tött. Sova vang!”

Ha en bra vecka!

God natt

Någon som kommer ihåg det klassiska matteuppgiften ”Snigeln i brunnen”? En snigel ramlar ner i en ”XX” antal meter djup brunn. Varje dag orkar den klättra två meter upp men varje natt glider den en meter neråt under vila. Hur många dagar tills den är uppe igen? That’s me!

Före:Efter:Och så lillskrutts rum. Med Garderob!!:

Återstår bara resten nu då… Får väl planera in en städning ”en regnig dag” och gå vidare framåt hösten…:Det är längesedan jag var här nu. Blogg brukar innebära
överföring av bilder från telefon till dator. Jag hade nu 560 bilder o 47
filmer… Och så började tekniken strula. Måste verkligen överväga att byta
till en telefon som både tar och håller laddning! Och överföringssladden. Som det
är nu får man snurra sladden ett visst antal varv och sticka in kontakten i
rätt vinkel. Nåde om det kommer en avi sedan så den skurrar till, om jag glömt
ändra. Då tappar den kontakten. Behöver dessutom ladda den fullt minst två gånger om
dagen om jag tänker mig använda den… Synd att telefoner är så förgjordat dyra
bara. Jag har liksom inte råd med en ny. Och jag har inte råd att ha en
halvdan… Knepig ekvation.

Förutom tekniken var gårdagen en uddadag där det mesta
faktiskt klaffade. Lagård klar när maskinstation kom för att köra ut
fastgödseln. Hade inte tänk göra det förrän till hösten, men brunnen börjar
sina och ser det bättre att sprida fastgödseln på den ännu inte sådda marken,
än att tro att den gör nytta på gräset som äntligen börjat växa nu.

När han hade kört sista lasset och precis skulle ut från
åkern, rullade slaktbilen förbi och in på gården. Tretton kor och kvigor på
slakt och vi pratade minst lika länge som det tog att lasta. På tjugo minuter
hade han försvunnit igen, och det var lagom för mig att rädda drängen där han
stod med en gräsklippare på sock. När jag ändå var där och han hade tagit
traktorn, stängslade jag och flyttade djuren. Misstänkt smidig
årets-första-flyttning då endast en av sex kalvar tvekade en halv sekund innan
han slängde sig genom öppningen.

Började känna mig konstigt matt, och insåg att jag åt frukost
med sonen vid sju, och nu var klockan närmre tre… Visste att det var något
jag glömt…

Lagom tills middagen kokat upp på spisen brakade ovädret
lös. Inte jättemycket regn, med tanke på att de några mil härifrån fick en bra
bit över hundra millimeter, och dess grannby 1,5… En dunderknall och blixt så
försvann strömmen, så blev till att veva igång vedspisen för att koka klart
innan fotbollsträningen, vilken blev inställd på grund av åska.

Sedan sist då?:

Lillhönan har fått flytta in i sitt rum. Det är lika
ofärdigt som sist, men hon är på plats. Halva vårbruket är klart, ju senare man
sår ju fortare börjar det växa, så den andra halvan får vänta till ork, lust
och väder tillåter. Djur har börjat köras ut. Lång väg kvar, men lagården ekar
med endast sju kor och åtta kalvar på plats. Har prioriterat innedjuren då det
är de som både tar kraft och tid att sköta. Har en vision om att i stort sett
tömma ute i helgen och i synnerhet få ut tjurarna om jag tänker mig några
kalvar nästa år.

Fiber är grävt i byn så nu återstår ”bara”
sträckningen genom trädgården till vårt hus, och samma visa på andra gården.

Har man inget annat att göra så kan man ju sitta och vingla på en traktorhuv och försöka trä igenom en grov hydraulslang när aortan i frontlastarsystemet gått av i en koppling. Tur man har bra kontakter med skogsmaskinsfirmor i tassamarkerna för snabb service och trevligt bemötande! ”Var tacksam över att ha skor att kliva över när du kommer hem – det tyder på att någon är där och väntar på dig” -Jag lever hårt på den devisen, intalar jag mig…Fergusontröska.
Det är ju lite spännande att inventera ibland, eller hur Hans? Pedagogiskt ätande på dagis… Ny pump på gödseltunnan på plats. Och nya rör till kraftöverföringsaxeln – TVÅ gånger då det ena rök av på mitten efter några lass. Jäkligt mysko…

Miss i äggproduktionen. Men faktiskt så fanns det en liten, liten gula i det! Betesplanering och släktträdsritning. En förbannelse att behålla tjurarna för länge och sedan hålla koll på döttrarna… Och detta från någon som fortfarande är smått lyrisk över att hon klarade av att rapportera ut tretton djur till slakt OCH in fyra kalvar utan att det slog totalt knut på systemet… Klövverkning på några gamla kor före utsläpp. Även mjölkisarna fick en dos, och tur var nog det… Lillhönan fick köra sitt livs första bal till korna, och som tack blev hon själv uppäten!

Förra helgen var jag också iväg. På bröllopsplanering! Fått
den äran att vara tärna när en vän från gymnasiet gifter sig i sommar. Och ännu
en gång undrar jag vad ”vanligt folk” pratar om när träffas eller
hörs av. Handen upp alla som inleder med ”Hur har det gått med din diarré?”
(Troligen och förhoppningsvis gällande kalvarna då alltså!) Eller där vi satt
runt bordet och pratade bröllopsminnen ”Jag var aldrig nervös när vi gifte
oss, för hade han sagt nej hade han haft en fly förbannad pappa med en
drilling!” ”Han sköt sitt första vildsvin nu, och ska göra bogmontage
av den. Jag tycker han ska hänga den över sin säng så det är det första han ser
när han vaknar, en gris som stirrar ner på honom!”

Ja, som sagt. Vi har alla våra blandningar i gästrummen;P Sovplats för natten, i flygeln. Snackar vi pollen i sjön eller vad?! Gissa om det var glädjande att kunna skicka meddelandet att Abbe återuppstått efter tre månaders bortavaro! Ett hungrigt gäng. En morgontrött tjej som inte ville åka till dagis. Ni minns vad jag sa om ynkliga kalvar. Det är ju lite skillnad på dem när det skiljer några veckor… I veckan släppte jag ut årets största kalv. Ökat 113 kilo sedan födseln sista februari. Uslingen missade sedvanligt stålhättan när han trampade på mig så har blåmärken på foten som skaver fint i skor. Slaktkvigan ställde sig på stålhättan sen stod vi där både hon och jag.Alltid redo!Jag började bli lite bekymrad då jag tyckte korna smalnade av nu det sista inne, när kalvarna drar massa mjölk också… Tror inte det var så farligt… Jag kanske är gammalmodig, men jag har för det mesta hört talas om polisschäfer… Har man inget bättre för sig kan man ju alltid ta en slang på promenad en sen kväll! Är det nu man ska börja nynna på ”Min dingeling”?

I fredags firade vi vår femte bröllopsdag genom att åka
iväg. MEN FÖRST: Tog in slaktdjuren i torsdags eftermiddag för att ha dem
lättillgängliga om/när bilen skulle komma. Haft en skum ko som jag trott kalvat
omärkt i februari, då jag såg tecken på det men ändå inte hittat någon kalv
trots åtskilligt letande. Min tanke har varit att hon kalvat något dödfött så
har räven eller skogskatten tagit hand om det. Har väntat på brunst i tre
månader, men inte sett några tecken på det. Ringde semintanten som välvilligt
skulle komma fredag morgon och bara dubbelkolla, så jag kunde få rätt känsla i
magen. (Skulle man, medvetet eller ej, skicka en ko som är ”för nära”
att kalva kan man i stort sett räkna med att alla tänkbara myndigheter skulle
börja granska verksamheten under lupp och få tillbringa några dagar i
rättssalen. – Japp, hårda pix, så kanske billigt att ta ut en från semin och
göra en dräktighetsundersökning då)

Ja, just det. Min tanke var när hon kom klockan nio att hon
konstaterar att kossan är tom, åker på tio minuter så vi kunde packa i bilen
och vara iväg kring tio som vi tänkt (och räknat med elva, vis av
erfarenhet…).

Det ingick inte alls att hon skulle bli tyst, bekymrad och
vackla i sin tro (det gör hon aldrig!) Istället för min lilla plan blev det att
jaga slakteriveterinär, distriktsveterinär och slaktbilsplanerare. SEN lite
före tolv, kunde vi åka iväg med en ultraljudstid på måndag förmiddag.

Mot Kolmården, med stopp på Brahehus, Bergs slussar och
Cloetta-outleten i Ljungsbro, när vi ändå var på hållet liksom. Tillbringade
hela lördagen och hela söndagen i parken. Lagom tills vi krupit ihop i soffan
på lördagen öppnade himlen sig och på morgonen stod det mesta under vatten. Och
regnet mötte vi på hemvägen i höjd med länsgränsen, inte en droppe fick vi på
oss!

”Å herregud, så pinsamt” utbrast sonen. Så bodde vi på Trollhöjden också! Direkt utanför stugan vaktade en viking, eller tomten, som den minsta sa.The most important thing to remember, is COWS! VILL HA!!! Jag känner de såriga bröstvårtorna…Jag blev sjukt fascinerad av delfinshowen. Alla delade dock inte det intresset.Såna fransar och såna lockar<3
Jirka lät hälsa att han inte behövde nåt gym efter lagården,
fattar inte vad han menar riktigt, men så trygg och tacksam över att kunna
lämna över rodret till honom. Inte ens han hade lyckats skrämma fart på
kalvarna (”en elpistol hade ju inte suttit helt fel”….) Hade dock
hunnit få ut så han bara hade tretton kalvar att tampas med, istället för
trettio.

Hur gick det med kossan i måndags då? Jo, inget ska ju följa regelboken här, men en kalv kan dö i magen, inte stötas ut och ruttna där inne i livmodern. I annat fall kan kroppen ta hand om det själv på ett annat vis och mumifiera kalven, då kallas det stenfoster. I detta fallet verkar det hänt lite av båda, eller så dog kalven som nästan färdig, och då kan det tydligen ta månader innan mumifieringen är helt klar där inne. Låter skitäckligt, men men. Fick ett intyg i alla fall på att kossan var frisk och fin, efter åtskilliga konsultationer, så hon klev på lastbilen igår. Är man nyss utsläppt och inte fattat det där med eltråd, får man snällt ligga tills någon kommer och trasslar upp benen ur stenhålorna i muren. Förra veckan kom jag på två hönor med att picka sönder ägg. Båda fick flyga till de sällan jaktmarkerna och det var en drös ägg att ta hand om efter hemkomsten! Haveri i utgödslingen, då kan man tala om att sätta sig i skiten på riktigt för att fixa det. Och en flugodling mindre! Före ovädret igår.Detta har tagit massor av min stängseltid, så nu får jag allt lägga i räserväxeln!
Ha det bra.
(Och tycker nån att det dröjer för länge här kan ni alltid snoka på @bondeniskarvhult på instagram. Där går det snabbare att uppdatera!)

Blir en ”bildsammanfattning” här nu! Det mesta är utom kontroll i vanlig ordning, men på det stora hela är vi väl relativt okej.
Drängen har plöjt färdigt, jag har gräsharvat sorkhögar och mycket vildsvinsskador. Fick till och med besök på lastaren under körning en dag. Välkommen lilla sädesärla!En rullgardin till kökets ”nya” västerfönster monterades. Tydligen hade den mognat klart nu efter ungefär ett år i vår ägo. Fantastisk uppfinning! Hur har vi klarat oss i ett och ett halvt år utan solskydd där under middagarna?! Allas vår egen radioreporter Håkan Eng trillade in på gården en onsdagsförmiddag. Eld och lågor för att få se ”en visp i gödselpoolen” (??!) satte han press på mig att verkligen få i den. Sällan så enkelt som det borde vara på denna gården, så det tog sin lilla tid, men var färdig när han kom tillbaka efter en knapp timme. Inte uppskattade han doften heller, även om han var noga att kommentera det som ”doft” och inte ”lukt”!”Inte inte inte” har den lilla hojtat när hon skulle ha på sig stövlarna… Kan bara konstatera att hennes fötter vuxit sen i höstas. Från storlek 19 till 23…Lovade mig själv dyrt och heligt att inte köpa hem något förrän rummen uppe är klara, men efter ett madrassinköp på Ikea snubblade jag över ett bord och två stolar (något liknande som jag tänkt att lillasyster ska få ha på sitt rum framöver). Tyckt det varit mycket pengar när jag kikat lite, så beslut var taget att kika på second hand eller blocket.se. Men på fyndavdelningen stod detta! Nerkladdat med tusch och stolarna nersatta från 129 till 89 och bordet från 329 till 249. Och när jag tittar på det kommer en personal och berättar att det målades på uppe på avdelningen, de tog ner det till ”Fynd” och någon har fortsatt att måla på det. Så det skulle sänkas ytterligare, till 99 kronor komplett för bord och två stolar. TAGET! Lite diskmedel och varmt vatten så är det i stort sett vitt och fint igen! Och den lilla, hon verkade glad för det.Ligistkalvarna fick lite större hage, vilket de uppskattat i solen, och ett säkert vårtecken är när kossorna börjar gå på vägen… Sjön sjunker i rasande fart. Trettio centimeter på några veckor. Och inget regn i sikte. Den där klumpen i magen växer fort nu. Hittills beter det sig ganska exakt som förra året…Liten unge, stor säng och en katt i kanten. Snacka om att hålla sig ”på sin kant”. Med lillungen ur sovrummet fick även vår tioåriga ekbyrå en ny outfit som passar bättre mot vår timmervägg, och sängborden har sedan bilden togs fått samma behandling. Nu återstår att leta beslag/handtag som föråldrar Ikea Malm ytterligare. Tips mottages gärna. Allt för att passa till den gamla väggen, och dörren på ungefär hundrafemtio år som vi har som sänggavel.
Lillskruttans växasäng får väl ställas på förvaring igen, så får vi se om det dröjer sjuttiofem år innan någon tänker sig använda den igen. Då kan vi snacka retro! Nu är den ju ”bara” från tidigt trettiotal.På den tiden jag hade glasögon brukade jag få väldigt ont i huvudet när de satt snett, typ alltid med andra ord. Hoppas inte lillbusan känner det samma!

Det fyller på med kalvar. Är nere på ensiffrigt kvar nu. Och trodde i min enfald att det skulle rassla till i helgen. Så fel man kan ha! Några smartskallar har kommit på att dia bakifrån, vilket ger mer plats mellan korna, men nästan totalt hopplöst att ta sig fram med eventuella rymmare. Rymmare som dessutom numera binds fast då han fått dille på att ge sig på alla nykalvade så de små inte får någon chans att komma intill…Finn en bonde… Jisses vad de är klåddiga. Och jisses vad stelt det blir när drägglet torkat!Det är verkligen lite Helan-och-Halvan-varning över det hela! Och så har sonen fått dille på att mjölka också. Handmjölka, så två till tre liter har han stolt kommit dragandes med. Det är vad han hinner få ut medan maskinen sitter på den andra kossan. Två gånger om dagen! Men han kunde haft betydligt värre nöjen. (Och rätt stolt är jag också!)Påsken är konstrundornas tid, så jag tog med mig drängen på en tur förra veckan. Och för att få ut konstgödningsspridaren, måste makens tragiska Zetor köras ut. Den är SÅ SJUKT FUL, denna lilla traktor. Man måste nästan bara tycka synd om den och tycka den är liiiiiiiite söt. (Men det skulle jag ALDRIG erkänna för min make, tro mig!)

Lite sena kvällar, och en traktor med noll lyse, har verkligen fått mig att förstå vad det innebär att vara ”månskensbonde”. Och tänk vilken simpel lycka man kan känna i kroppen och hjärtat, när ens bil plötsligt förflyttat sig till min position. Två traktorer och en bil ger ganska stora logistikproblem när man är själv, så vilka vänner man hittat! Som faktiskt flyttar ett hangarfartyg. Två gånger. TROTS automatlåda! (Bromsarna funkar! Frikopplingen är värre!;P)

Det är när man sitter där i månskenet och kisar, som man får ett sms från en annan bonde som skryter igen och igen, med alla LED-ramper han utrustat traktorn med. Tills plötsligt jag fick en bild på en traktor med ena sidan i mörker. En säkring som gett upp. Är det då man ska ringa och räcka lång näsa bara för att man kan välkomna i klubben?! Absolut inte. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Jag har ju en annan devis; Det är tanken som räknas…! Och plötsligt så hade det egna glappet skakat ihop och lyktorna tändes på den gamla Fiaten!Sen är det ju det där med att ta sig upp på mornarna. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag känner mig rätt motarbetad ibland. För nio år sedan, den artonde april, var vi vid Grand Canyon, Arizona, USA, och förlovade oss. I år tillbringade jag dagen med att harva igen grisskador. Och kunde enkelt konstatera att vänsterhanden saknar alla spår av ringar. Men inte på grund av tapp, utan för att jag anser att smycken inte har att göra i mitt arbete. Så ni som skrämdes upp av min instagrambild – svälj ner hjärtat igen. Vid ”fint” åker de på. (Däremot fick maken beställa en ny ring sedan han tappat sin första under älgjakten samma år.)Jag grunnade länge på varför jag hade gammalt gräs i några meter tjock sträng längs alla åkrar, men kom fram till att den enda logiska förklaringen måste vara att vattennivån steg, svämmade över och lämnade kvar vassen när den vattnet sjönk undan…
Hela långfredagen gick åt till att kolla igenom alla sex bisamhällen. Fantastiskt bra i alla faktiskt. Svägerskan och två kompanjoner var med på studiebesök då de nyligen börjat på bikurs.Tog hand om de försummade barnen med en lunch på bryggan. Allt för att reta igång korna som tycker sig vara bortglömda då jag passerade öppningen till nästa hage utan att flytta dem…För egen del hade vi inte tid, men tog oss likväl ut en runda för en lunch i skogen igår. Sonen undrade om vi inte kunde gå och titta på vattenfallet, så det gjorde vi. ”Man kommer nog bakvägen till badplatsen om man svänger på denna stigen” sa maken, så det gjorde vi. ”BADA!” sa den lilla, så det gjorde vi. Eller nä, knappast, men barnen doppade fötterna i alla fall. Och studerade mängder av grodor under ytan.
Det blev onekligen lite stressigt innan gymnasiekamraten med familj kom, då den tänkta lunchtimmen blev närmre tre, och ungefär 6,5 km promenad. Kanske inte så farligt i sig, men det är ju den där nivåskillnaden på ungefär femtio meter på två kilometer också. Tycker det där paret som bytte Emmaljunga mot Eskil (shettis) till sin snart-tvååring låter mer och mer förståndiga…Detta får räcka för ikväll. Hoppas ni alla haft en bra påsk så önskar jag en bra kommande vecka med aningens försenade påskkycklingar (eller ”anka”, som den minsta säger, det är ju så mycket enklare!)
God natt hörrni!