En ung bondes vardag

En tur igår till lilla staden för konsultation för ryggen
(och en bonus med en stund liggandes på massagematta – jag svär att ryggen går
i lila toner idag! Har ett smärre helsike att sitta bakåtlutad – och höll på
att klippa till mannen när han la ryggen i en kärleksfullt gest. Huvudvärken har haft en helt annan karaktär idag och sent igår kväll fick jag riktigt ont i armbågarna?!!…) Riktiga
behandlingen på måndag, får se om jag ens
kan röra mig efter det! Muskelspänningar?! Inte det minsta! (Och allt jag säger
är sant – men hälften är lögn!)Har det inte gått för långt nu?! Hör det till vanligheterna att gravida män behandlas?!

Mötte upp gymnasiekamraten med son för en liten lunch innan
det blev storhandling och en tur till Lantmännen. Som inte hade allt jag skulle
utan fick köra den alternativa vägen hem via fabriken och hämta upp det.
Smidigt. Däremot smög han lite bakom disken när jag frågade hur det går med
mitt värpfoder till mars – den där pallen som råkade hamna på gården en
tisdagsmorgon lite oförhappandes.

Jag hann hela två mil från affären då han ringde upp mig
igen och pratade lite om leveransen. Det har tills nu stått i drängens namn, då
det ändå är samma ställe har vi inte brytt oss så mycket om det. Nu hade chefen där kommit på att det kanske är en
bit mellan Västergården 1 och Västergården 2. Yep, sa jag. Säkert tjugofem
meter mellan husen! (Det kanske är något mer, jag har inte stegat!)

Idag har det inte hänt så mycket. Strött upp ligghallarna –
den som hävdar att det är jobbit att föda barn har aldrig försökt rulla ut
2x600kg-balar i knögglig, frusen lera. En förlossning är en barnlek i
sammanhanget. Men det är smidigare nu än för ett år sedan – ingen mage att ta
hänsyn till och ingen foglossning. Och det positiva att jag frös inte alls
under den stunden, den enda på hela dagen.

Det har blåst idag. Bitande nordanvindar och flera grader kallt
från början. Maken har tinat vatten och vindtätat kring en ledning i förebyggande hos utekorna.

Det strulade lite. Det gick inte att gå med vagnen när man stod i den….

Ett besök hos en markägare också. Ska utöka lite. Igen. Fått
förfrågan och jag tycker det är dumt att tacka nej. I synnerhet nu som ett par
av ”mina” gårdar sålts med mycket osäkra utgångar för min del. Detta
ligger på vägen ut till föräldragården, i en by där jag redan brukar två av
gårdarna, så varför inte en till när det är på samma håll?!

Sen såg jag en sak i tidningen idag. TV-program imorgon.
”Dokument utifrån: Det vita guldet.”

”Mjölk har i många år marknadsförts som nyttigt och
näringsrikt och har länge varit en viktig del av den svenska kosten. Bland annat
framhävs dryckens positiva inverkan på skelettet. Men är mjölk verkligen så bra
för oss och är själva processen och tillverkningen okej för alla?”

Nej, klart som fan att det inte är! Det borde vem som helst
fatta! Den stora förloraren är bonden. Pricken över I:et i detta fall –
”Nu granskas mjölkindustirin i en tysk (!!!!!) dokumentär.”

Bra där! Skicka ut allt om händer i ”sämre” länder
och skriv om reglerna att det är så här det går till även hos oss. (Kan tilläggas till att en kompis som praktiserade på en gård i Tyskland fick första dagen lära sig att spruta kossan med oxyticin – det gick fortare att mjölka, än att torka och stimulera juvret, och på så sätt sparades pengar i produktionen. Hormoner är billigare än välfärd…) Fy faan, vad illa jag
mår. Tyvärr var anledningen till att jag råkade se detta, som inte tittar på
TV-tablån, att det var en stooor ruta om detta. Så att ingen – inte ens jag –
skulle kunna missa det! Och vilka kommer titta? Just det, de okunnigaste. Med
noll källkritik! Vore det helt enkelt inte bättre att rada upp alla bönder på Stortorget i Stockholm och låta media och politiker att avrätta oss alla bönder
på en gång?! Sen hade ju all världens problem ju varit ur världen. En gång för alla.

Tjoho – alla växthusgaser kommer swischa iväg ut bortom
ozonskikt och allt möjligt och det kommer bli riktiga somrar och riktiga
vintrar igen! Alla naturkatastrofer kommer upphöra och alla miljömuppar kommer
kunna gå och odla sina bönor i godan ro utan någon konkurrens. Köttets vara
eller inte vara blir klart och Oatly kan odla sin havre på
”klimatsmart” konstgödsel för att få fram bra dryck.
Vem har koll på att 55 kilo nötkött kan produceras för samma utsläpp som en Thailandresa med flyg?! (Skövde igen) Hur mycket kol binder kossan i kretsloppet mot vad flygplanet gör?! Men resa, det är viktigt och ger hög status! Den där jävla bonden däremot…
De där 85 kilona det brukas pratas om är även ben inräknade. Vem tuggar i sig de rena benen, undrar jag. Rent kött, utan ben, utan fettkappor, utan hinnor och senor äter vi 62 kilo av per person och år.

Jag som inte satt min fot på en flygplats på tio år kan äta mitt eget närproducerade kött med ganska gott samvete, känner jag.

Sorry men jag blir rent av jäkligt förbannad från hårrötter
till tånagelspetsarna. Och än är jag inte riktigt klar. Kom ihåg att alla icke-citerade kommentarer är MIN åsikt;

Ännu en bra sak som kom upp i Skövde på seminariet var just
frågan om vatten. Just nu efter två torra somrar har ju vattnet blivit en
drivkraft för Nej-sidan. Ett kilo kött kräver ju så ohejdat med vatten. Vatten
som tas direkt ur grundvattnet och låter människan bli utan. Sägs det.

I själva verket är det ju så att 94% av dessa 15-16 000
liter vatten som går åt till varje kilo kött regnar. Och det regnar oavsett om
en ko äter av gräset eller ej. Häftigt va?! Kossan dricker dessutom cirka
hundra liter per dygn. Det motsvarar 1% av ”vårt” vatten. Själva
använder vi 2% endast för rengöring! Smaka på den.

Dessutom stod det i veckans Land Lantbruk, nr 6-2018, flera
bra saker. (För er som inte har den): Bland annat inleds tidningen av Kerstin
Davidsson, sida 2:

”En sund skepsis till matlarmen förmedlas i boken.
(”Varning för mat” – en antologi på initiativ från LRF Mjölk, min
anm.) Många minns nog Livsmedelsverkets dramatiska larm om akrylamid i
potatischips. Det visade sig senare att man måste äta kilovis med chips
dagligen för att komma i närheten av gränsvärdet…”

”’Å ena sidan vill medelklassen i västvärlden att maten
de äter ska vara ’naturlig’ i meningen ekologisk och närodlad, å andra sidan
vill de ha saker som avokado och quinoa. Den ena odlas i Mexiko, delvis
kontrollerat av olika drogkarteller, och det andra i Peru och Bolivia,’ skriver Katrine Marcal, en av bokens skribenter.”

”Ett annat exempel är att människor väljer bort mjölk –
av förmenta klimatskäl – till förmån för mandeldryck. Att de törstiga
mandelträden bevattnas ur Kaliforniens grundvattenreserv som hotar att tömmas
är tydligen lätt att förtränga.”

”Matvalet har också blivit politiskt. Ett färskt
exempel är ett krav från Miljöpartiet i Karlskrona. Partiet har motionerat om
att kommunens skolor bör servera veganbuffé, av miljö- och klimatskäl”

Slut från Kerstin Davidsson och över till en krönika av
lantbrukaren Arne Lindström, sidan 5:

”Vi har ju alla rätt att äta vad vi vill av vilket skäl som helst men att hävda solidaritetstanken som argument för att inte äta kött ter sig för mig mycket långsökt.

Jag kan inte på något sätt se att folk i tredje
världen skulle få det bättre med mer mat på sina tallrikar om jag, eller så
hela Sverige, skulle sluta äta kött.

Om väldigt många skulle göra det så leder det till kraftigt
minskad djurhållning, vilket i slutänden gör att vi brukar ännu mindre av vår
egen jordbruksmark – då just djurhållning är det vettigaste sättet att använda den
på. Utan djurhållning blir vi ännu mer beroende av andra länders jordbruk och
att någon i tredje världen skulle bli hjälpt av att även vi är med och ’tävlar’
på samma marknad som de – det är mycket osannolikt. Det kan väl endast leda
till att de får ännu mindre eller dyrare mat”.

Tack Arne Lindström och tillbaka till mig.

Det pratas ständigt om att äta mindre kött. Problemet i det
hela är att vi äter för mycket utländskt kött. Cirka femtio procent nötkött
importeras till Sverige. Från länder med sämre miljöpåverkan än oss, sämre djurskydd och
långa transporter till vårt avlånga land i norr. Gång på gång i Skövde trycktes
det på att man behöver inte bry sig om ett jordbruk är ekologiskt – alla marker passar inte för ekobruk – eller
konventionellt, det viktigaste är att det är HÅLLBART. Och Svenskt.

Tänk på det!

Min tidiga nattning blev avskrivning här. Kunde man göra
likadant på lånen tros…?!

Man kan ju undra vad hon drömmer! Krampaktigt grepp om spjälan och illvrål mella varven… God natt

”Trollet är far till alla barnen”, som han sa.

Februari – Kalasmånaden

Inledde med att smita faktiskt. Mottog spannmålslasset som
levererades idag – mot att säljaren fick låna bil till sitt jobb och återlämna
den under eftermiddagen sedan kärran var tömd. Lillan i vagnen och lillhönan
till dagis. Snabbt hem och slängde till djuren i lagården lite mat, ombyte och
upp med den lilla för sångstund och våffelkafé i missionskyrkan.

På slutet där kom lillfisen på att hon inte hade sovit
färdigt, så bara att åka hem, stjälpa över henne i vagnen igen och dra på
arbetskläderna. Också ett ställe att sätta huvudet på…!De var inte helt övertygade om att få frukosten flera timmar för sent! Men kanske kunde man hitta några strån på vägkanten?!

Maxad balrunda ute. ALLA behövde foder. Det händer inte
varje vecka, kan jag säga. Eller jo, men inte samtidigt! Två in i lagården, en till kor/kvigor, en till kor/kalvar, tre
till korna och en till tjurarna. Plus spannmålen in då. Det var dammigt! Men nu färdigt! För denna gången…

”Det som göms på snö försvinner i tö…”

Imorgon tänkte jag smita igen – ska iväg och kika lite på
spänningarna i ryggen och sedan möta upp en vän för lite lunch (men det tänker
jag inte berätta för nån!)
Tills dess: Sleep tight

Ps. Vad kul med lite respons. Det lockar lite mer då. Annars kan det ju iika gärna skrivas av och sparas ner i Word.

Det börjar märkas att Anticimex äntligen behagades dyka upp. Där det sprungit möss ligger de nu döda.Klövverkning i fredags. En riktig härlig buttergök är han, verkaren. Med andra ord får man vara precis hur oförskämd som man bara vill och kan tillbaka. Rätt vad det är har även han svårt att hålla mungiporna nere. Om jag bara håller käft och gör som han säger, alltså. Tyvärr var han ”tvungen att ge dig ett godkännande” sen jag lastat upp verkstolen på lastbilen. Han fick också erkänna att det både tog emot och att han inte mådde helt bra av det. Då erbjöd jag mig att ”råka” lägga i fel växel och skicka ut stolen på andra sidan för att styra upp situationen, men riktigt så illa mådde han visst inte! Och för egen del tyckte jag det var bra med regnbyxor i leran…
Fick prova på att vara fåraherde en dag. En utryckning till
Jirka för gentjänst, men fick börja att hiva iväg en förrymd tacka innan
uppdrag kunde genomföras. Hon hade tydligen rymt dagen efter också, så jag
lyckades väl inte skrämma henne tillräckligt.

Lillskruttan fick på sig en fodrad regnoverall och premiärade på gräsmattan. Dock blev hon hysteriskt rädd för de jätteförstora stövlarna, så overallen fick tätas på annat vis – stora påsklämmor!
Middag/kvällsmat hos min moster som hade sitt lilla barnbarn
hos sig. Det gick nog fort i kurvan…;)

Söndagen firades faktiskt. Maken höll sig nerbäddad, sonen
kom aldrig i byxor på hela dagen och själv alternerade jag mellan underställ
och pyjamas. Lillhönan följde med drängens fru till kyrkan så fick vi andra
passa på att vila öronen en stund.
Efter lagården svidade jag dock om, eller klädde på mig, plockade med Mormor och åkte på uppvaktning. Visserligen undanbett sig, men har man firat och firats alla gånger i över femton år tycker inte jag att en nollning hit eller dit spelar roll! Fika hade vi med, så det krävdes bara lite dricka.

Pojk, min pojk

Denna nya vecka fick startas med att välkomna en ny
herefordkalv. En levandes tjur på 43 kilo. Perfekt. Dock var glädjen ganska
kortvarig då den större kalven fått diarré. Det kan väl gå an om det sker i
slutet av säsongen, men inte när det startar med det. Någon där uppe försöker
nog säga mig något…! Börjar kännas som att jag snart måste lyssna med, är det värsta.

Jaja, man var ren tills man gick ut i alla fall!
Under kvällen blev jag invald i styrelsen för LRFs
kommungrupp. (Knappt jag visste att jag var med i LRF!??) Fick förfrågan om att
bli ordförande också, men där sa jag stopp. Dels är min erfarenhet av ”att
sitta i nåt” (som inte innebär ”skiten”) att jag var med i
elevrådet på mellanstadiet… Och dels tycker jag det är lite dålig stil att få
förfrågan och tvingas svara inom ett par timmar, då det inte borde varit någon
överraskning att den nuvarande tänkte avgå.

Och den där hemska tandläkaren? Hur gick det med honom?! Ja,
jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Fick för flera år
sedan höra att nästa gång tanden strular blir det rotfyllning. Så även i
november hos tandsköterskan. Men nu när jag våndats, ångats och försökt förlika
mig med denna process säger tandläkaren stopp!? Byt tandkräm, medan detta skov
pågår, för han tänker inte döda en frisk tand! What?! Finns inga fel på den,
mer än att den sitter i huvudet, så även nerverna som spökar i hjärnkontoret. Således
sitter alla delar av dessa besvär i just huvudet.

Huvudet som snart ska landa på kudden denna tisdagskväll.

Den lilla ungen fyller snart ett år. Hon börjar därför få vara delaktig i köket för att höja matglädjen lite. Och kul är det. Väl bekomme:God natt
Ps. Det har varit väldig stiltje i kommentarsfältet länge nu. Finns nån kvar?!

Jaha. Var börjar man?!

Det har varit lite annorlunda turbulens än vanligt dessa dagar;
Vaknade i tisdags med sprängande värk i huvud och nacke. Bara till att gå ut och
göra rutinerna, passa på att halma upp ligghallarna så att de var redo till allt
regn som skulle komma. Det är då till att samarbeta….

Lillhönans febertopp i helgen gjorde henne, föga oväntat, halvkass
i magen så hon var hemma för säkerhetsskull med pappa.

För egen del passade jag på att hålla låg profil. La mig och
vila både en och två gånger (vilket inte underlättat med sovrum på bottenvåningen
kan jag meddela!) Frampå eftermiddagen ville lillhönan spela spel, så vi kurade
ihop i soffan och riggade för match.

Men synen svek. Samma känsla som att ha blivit extremt
bländad i ena ögat. Flimmer, sudd, pulserande huvud och yrsel. Det kändes
sannerligen inte helt bra där en sväng!! Riktigt jävla obehagligt för att vara
helt ärlig. Skickade dottern på att hämta mobilen och låg och funderade på
vilket nummer jag skulle ringa.

Morsan löste det och ringde till mig!

Mannen gick till lagården medan jag ringde 1177 och efter
några timmar så där när de väl svarade var responsen: Åk in akut. NU!

Så sömmerskegrannen fick fixa middag till barnen, tänk vad
mycket värt generationsboendet är i såna lägen (också). Var det meningen att bli lugnad av att få ”djävulens tal” på väntlappen?!

Väl inne på akuten kom jag snabbt in i ett rum. Nål sattes,
EKG kopplades men funkade inte (bekräftat att jag är hjärtlös!) och blodtryck
kollades (vilket jag kollat med grannes apparat innan vi åkte – hade det varit
extremhögt hade det blivit 112.) Högt var det. Åtminstone för att vara jag.
Brukar liksom ligga på ett snitt på 105/55 och nu 120/75. Men inget
alarmerande, vilket de också konstaterade, för de försvann för förmån för
sjukare. Positivt för mig, men ack så drygt!

Många timmar förlöpte, både jag och maken blev tröttare och
hungrigare. Fick veta att jag skulle på röntgen. När det väl var dags gick det
på fem röda och tillbaka till akuten där en ängel till sköterska meddelade att
det skulle ta ett tag för resultat, kunde hon fjäska med kaffe och smörgås?! Skoja
eller! Knäckemackan vid två var långt borta där efter tio! Dörren gick igen
efter henne och minuten senare klev läkaren in och meddelade att det inte fanns
något i huvudet (så bra, men det har jag levt med i många år så det kunde jag
berättat!) Hemfärd där sömmerskegrannen fått avlösning av drängens fru som fått
avlösning av drängen hos de sovande barnen.

Fått remiss till ögonläkare som skulle ske dagen efter (läs
igår), men förhandlade bort den tiden – legat nerbäddad hela kvällen så
planerade in att visst åka till Skövde.

Väldigt sen nattning då vi behövde någon form av mat och
värmde på resterna där strax innan midnatt, sedan tidig uppstigning för att duscha
och ställa i ordning det jag tänkt göra under kvällen, för att sedan möta upp
min partner i mentorskapsprogrammet. Kröp snällt och tacksamt över till
passagerarsätet och lät honom köra timmarna för en heldag med
Nötköttsseminarium, arrangerat av Gård och Djurhälsan. Otroligt intressant och
givande måste jag säga, och som jag sa till arrangören: Hade jag vetat hur det
skulle bli och inte åkt, hade jag varit grymt besviken! Inte varje dag man befinner sig på festvåningen på Scanic!

Avslutades med middag halv sju sen var det till att ta en
rask promenad genom stan i syndaflodsregn för att hitta bilen igen och köra
hemåt.

Idag var istället dags för ögonkoll – med körförbud, så
stackars maken fick inte komma iväg till jobbet idag heller. Sonen med en liten
skvätt feber skickades in till drängen och lillfisen petades ner i vagnen (där
hon för övrigt fortfarande sov när vi kom hem 3,5 timme senare!!)
Saknat mamma!

Luftpuffar ögonen är
jag sannerligen inte vän med, ögonbottnar fotade, bländad av mikroskåp och
droppad med skit som förstörde synen totalt för att inspekteras igen.

Inget tokigt där heller, vilket alltid är en lättnad. Själv
misstänker jag det hela som en reaktion på trötthet i kombination med extrema
spänningar i nacken. (Att jag har huvudvärk är inget nytt – vad jag behöver är ett klippkort på massage
och en tur till kiropraktorn) Det stämde dessutom rätt väl på den diagnos jag
fick när jag läste om det. (Och undra på det med Ullared i färskt minne, resfeber inför Skövde, och en total ångest inför tandläkaren på måndag!!): Ögonmigrän.

Hemma blev det en dutt i sängen (får väl se hur det går i
natt nu då…) Resten av dagen har gått till att försöka skaka av sig känslan
av att ha lånat någon annans starka glasögon. Tjoho, billig fylla här!

Maken är i väg och jag ska ta hand om storkoket barnmat i
köket. Och försöka komma i säng, imorgon blir en lång dag – klövverkaren
kommer.

För snart ett år sedan…:

God natt!

En av döttrarna är nöjd. Och det är inte den lilla!

En märklig känsla infann sig i fredags. Svägerska/faster
hämtade barnen efter jobbet och sen var det tyst. TYST! Tyst… tyst…

Vad gör man nu?!!

Det som sig bör en barnfri kväll – fondue. Det som inga barn
har ro att sitta med! Dessutom i soffan, dock TV:n av, men lite lagom busigt så där. Sen tidigt i
bingen och njuta av en hostfri natt från bebisens håll (inget vi hörde till oss
i alla fall!)

Barnfritt ja, men inte Selmafritt!Tidig morgon med mat till hönor och vatten till ko och kalv
och sedan iväg till Ullared. Detta som vi känt behov av sedan september började
nu brinna i knutarna, så bara att bita ihop och ta det. Årets fattigaste vecka,
helg före bidrag och lön, och en Jirka inringd för lagårdstjänst så vi kom iväg
så tidigt som möjligt.

Halva varuhuset gick bra, klockan var ungefär ett då, och
det hade fyllt på med folk. Förstår nästan de som hyr stuga där. Gå över halva
på kvällen och den andra halvan tidigt på morgonen för att sedan åka hem. Man
(jag) är oerhört less efter några timmar så där, så hela den planerade rundan
kring heminredning, textil och kök fick stryka på foten.

Heldag ändå blev det. En runda i butikerna runt omkring gav
familjen en ny DVD-spelare, maken arbetskängor och jag fick ett par såna där braiga
hörselskydd med bluetooth och mikrofon som jag suktat efter i flera år.Allvarligt! Vad var det jag hittade på Lantmännen?! Min 40-sko ser ju ut som en bebisdoja! Och vi övervägde att köpa en tröja med denna text till jaktledaren norrut, då hans jämthund var väldigt billig under jakten för ett tag sedan. Tillika namne med mitt katt…

Hemma och hivade ut sakerna ur bilen, iväg igen för
kvällsmat och hämtning av barn varav två med feber. Hem igen och tömma bilen på sovande ungar, sedan plocka igenom och sortera upp inköpen. Har ju en
del födelsedagar förestående och en del grejor till just detta.

Söndagen blev också en skum dag. Började med att vi hittade
en efterbörd. Hmm… var finns kalven?! Femton turer i hagen och lika många runt
om utan ett enda spår så var det bara att utesluta att den smutsiga efterbörden
kom ifrån kossan som har kalvat (för snart två veckor sedan). Däremot gick den andra och var lite kalvsjuk,
så flertalet tittar på henne under kvällen innan det var läggdags.

I morgonens ljusning tog jag en promenad ut för att kolla
läget och hittade där kossan med en färsk, dödfödd kalv bakom sig.

Det är då man börjar ”anklaga” sig och analysera.
– Borde jag satt klockan och kollat under natten? – Skulle man gått in och känt
efter före läggning om allt verkade ok? … Och så vidare. När jag vände runt
kalven hängde dock ett stort knyte tarmar utanför kroppen genom naveln, så
sannolikheten att kalven levt oavsett är väl inte jättehög… Trist i alla
fall, men det är ju tyvärr sånt som händer. Har man djur händer alltid något,
men förhoppningsvis är strulprocenten inte så värst hög om/när man slår ut det.
Men det går i skov, precis som de flesta kroniska sjukdomar.

Men tillbaka till söndagens helt fantastiska vinterdag! Efter
visning och provning av kläder (sonen kan prova en annan gång, dottern skulle
prova allt för att sedan slänga sig om halsen och utropa ”Jag är såååå
glad! Så fiiiint det var!” Olika på pojkar och flickor?! Inte alls, vi
behandlar dem rätt lika…) så blev det utedag.

Tillbyggnadsjordhögen har medvetet lämnats kvar i höstas – plötsligt hade vi en ”naturlig” backe på gården, dock är den inte helt klättervänlig!
Korvgrillning, pulkapremiär för den lilla. Sparkåkning på
vägen och vita foder kring sovrumsfönstret. En bättre söndag. Sen gick solen ner och
vips drog dimman in med sin råhet.”Du måste komma och hjälpa! Han har fastnat med rumpan jättehårt!”

Dag för kvällsfika för mig nu, sen en dusch efter kvällens
träning.

Ha nu en go vecka!

Gåstol! Sen har jag nåt minne av att ha hört talats om ”kassako” (även om jag inte är helt på det klara) men, Kassakatt?!

God natt

Jag har ett uselt morgonhumör. Det är genetiskt. Och det är svårt att leva upp till det när jag varje morgon möts av detta i samband med ett glädjetjut över att jag vaknat…

Idag har det varit lite dramatik på gården. I köket
”för omväxlings skull”. Den lilla ungen. Låg halvvägs in under
kökssoffan när hon började låta konstigt. Satt i halsen. Vad jag tror var en
förrymd brödbit. Den gick neråt.

Luft fick hon ganska snabbt därefter, sen la hon en lång
stund på att hosta, skrika och kräkas slem.

Man är ganska liten i dessa tillfällen…

Men en lugnare unge fick middag och sedan var det fullt bus
igen. Skönt!

Nu ikväll har jag haft lite annan dramatik. Även denna
traumatiserande. Min mobil försvann. Helskumt.. Var inne och tog en bild på
bebisen bara en kort stund tidigare. Leve att man fortfarande har fast telefon
då. Om man hör var det ringer… Det gjorde jag på den fjärde ringningen. Under
den femte kom jag på var jag skulle leta och kom plötsligt på precis VAR!;

Letade kundnummer på en faktura från Lantmännen och la
telefonen som bokmärke för att det inte skulle bläddras bort. Sen skickade jag
iväg min momsdeklaration, skrev ut papperna som jag la löst längst bak i pärmen
och satte ordentligt in den i skåpet. Med telefonen i mitten av den
sprängfyllda pärmen, överbläddrad av fjolårets alla papper… Ja jösses, ska
man skratta eller gråta?!

Min pojk, min pojk. Vad ska det bliva av dig?!

Igår rök granen, nu återstår bara att hitta alla barr. De
som katterna dragit runt på. En hög i sängen, en i soffan. Mängder på mattan
under soffbordet. Maken frågade om jag slängde ut granen från ett fönster på
andravåning – i trappfönstret, katternas favvoplats, ligger en stor driva.

Kanske måste inse att det är dags att framkalla lite bilder. Väggen blev väldigt naken plötsligt. Och så kan man ju fundera på hur barren dras runt.Har en skum grej i sovrummet. Dubbla barnsängar. Ska lämna
iväg barnen över natt till helgen och svägerskan var inte sugen på en natt till
som den med lillhönan för ungefär tre år sedan – resesängsfobi! Så för att få
prova det lite, ligger den minsta nu i sin egen hemvanda miljö i en främmande säng så
hon (kanske) inte skrämmer bort fasters förslag fler gånger.

Maken är iväg. Tvättstugans högar en anings mindre,
köksbänkar inoljade. Barn duschade och nattade. Diskmaskinen igång, Städar-Bob går över
köket.

Selma med i knät! Och sängen fick nog godkänt.
Ska sätta på en baja te och grina illa i avsaknaden av min
kvällsbulle – familjen har skrivit kontrakt på sockerfritt nu en månad. Snart
två veckor avklarade. Halvlek. Första dagarna var det tuffaste vanan att ta en
liten kaka efter middagen på kvällen, men nu är det nattabullen. Tänker att man
kan fuska i sin ensamhet – men att ljuga för sig själv är värre. Skulle jag
inte fixa detta? Klart som fan att jag gör. Men den sjätte februari, då tänker
jag avnjuta två bullar till kvällsfikat!

(Och till alla er som hävdar att det går lika bra med
knäckebröd – det gör det inte. Försök varva ner och komma till ro när det
knastrar och smäller i hela skallen – – – )Bara för att jag inte kan gödsla ut hos hönorna med traktor, innebär det ju inte att jag inte kan ta den till hönshuset nu när det är tungt att köra skottkärra! Och i traktorlampornas sken blixtrade en liten reflex från vagnen, där den lilla satt ensam och övergiven i sin vagn i mörkret. På behörigt ljudavstånd från pappas såg och med syskon som gått in… Vi är usla föräldrar, tyvärr

Det blev inte så farligt busväder i våra krokar. Ungefär en
decimeter snö om man slog ut det, under dagen har det halvt om halvt regnat
ihop till nåt ynkans heltäckande vitt. Selma passar på att ”hemla” sig in i det sista!

Såg även i min dagbok att det en dag nu var busväder för
några år sedan. Då våra långväga gäster vände hem längs västkusten i väldans
snöbus och vi plötsligt stod med väldigt mycket mat. Vårt väder var inte så farligt, så
efter lite rundringningar kom en brokig skara till middagsbordet;

En flitig skogshuggare dök in, direkt från arbetet (för
övrig samma man som för några veckor sedan var på jobb i närheten. Tittade in
på hemvägen och konstaterade att han var genomblöt, så drog av sina byxor och
gick runt hos oss i raggsockar och boxerkallingar.) Jag själv kom direkt från
lagården och satt i understället (underställ is da shit!) och en blodig jägare kom direkt från eftersök! Precis så otvungen som det ska vara! Livet på landet.

Från det ena till det sjunde:

Jag har fått ett arv! Ett som varit i släkten sedan förra
sekelskiftet. ”När det regnar manna från himlen har den fattige ingen
sked”. För att undkomma denna hemska situation, är det ju bra om man har
en sked. (Men jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på vad ordspråket
innebär! Kan någon förklara så en dum bonde fattar?!) Den kom i min ägo nu. Snidad
av horn.

Har försökt att inte överanalysera varför just jag fick den,
vi är ju flera om budet. Varför den hoppat över en generation och varför den kom
just nu.

Har rätt och slätt försökt intala mig att jag fick den då
givaren anser mig mest lämpad och kanske mest säker på att den faktiskt inte
kastas bort som ett gammalt värdelöst ting. Det är givarens beslut, inget jag
varken kan stå för eller skyllas för. Men visst är den fin!?

Hade tänkt elda upp granen ikväll, den har börjat barra, men
det tar jag imorgon. Ikväll ska jag försöka komma i säng och maken åkte nyss
till föräldragården för att plocka fram ribbor.

Jag måste bara delge en sista sak: Igår när vi åkte
”fel” väg till Bokbussen, pga halka, kom vi ifatt drängen med
balvagn. Eländiga bönder till att ligga som sniglar på vägen, konstaterade vi. –
Är drängen BONDE?! frågade lillhönan och fortsatte snabbt: Han är väl gubbe!

Smaka på den!

Igår var det söndag igen! Den dag då inget annat pockar på
uppmärksamhet utan att man får en chans att ”komma ikapp”. Maken
samlade ihop de målade plank han hade på lager och gjorde ett ryck så halva
gaveln blev gulfodrad istället för gipsblå.

Själv skrotade jag inne med lite städa-ut-julen-pyssel.
Gardinbyte och storstädning av barnens rum. Råkade värma på mitt degspad
alldeles för mycket och hade inte lust att invänta kylandet, så hällde istället
i en halvliter vätska till. Resultatet blev ett större bak än storbaket var
tänkt, slutligen stod jag med sex brödlimpor och cirka femtio frallor
morotsbröd. Maken var inte lika lycklig när det kom till hans uppdrag i
bakandet – stuva in i frysen. Beslagtog kvickt en skärmaskin från källaren på föräldragården när det plockades igenom. Blev dock kvickt varse varför den stod undanstuvad i källaren… En perfekt julklapp till oss – från oss – och smidigt att ha nu så är allt bröd färdigskivat!

Idag har han fixat ytterligare på gaveln i blåsten så nu
saknades visst fem brädor och den lilla trekantetn mellan fönstret och nocken! Tjoho.

Jag brukar ju hävda att det alltid finns någon form av
träning i mitt arbete, men faktum är att dagens träningspass var lika
förvånande som stimulerande;

Eller jo, första halvtimmen på dagen gick åt att tvinga en ko att leta reda på vattnet i badkaret innan det frös igen. Tog en hel del svordomar åt dessa förbannade tröggökar som inte går att rubba. Vill de inte gå, går de inte. Oavsett vad du gör. Tur att det gick att fösa kalven så koeländet följde efter den i alla fall…
Gick och nätade av balar i hagen (som drängen sedan körde ut
till häckarna) när sopbilen stannade på vägkanten och började prata. Han kör
vår väg på torsdagar, så blev lite fundersam. Chaffisen ville i alla fall veta
om jag varit uppåt byarna och kunde avlägga rapport på väglaget då han vänt på
vår gård i torsdags (förklarade de mysko spåren på lagårdsbacken) och fegat ur
i fredags. Tredje gången gillt således, men innan han ”provade” sa
han åt mig att slänga i skiten – näten. Får man göra det bara så där?! frågade
jag och syftade lite på hämtningsavgift. – Gratis om du träffar, inte annars,
svarade han.

Så jag fick den äran att lobba i tre nätnystan i hålet
längst upp på sopbilen. Två tog stolpe in, men ändå.

Förflyttades till åttan/nian nånting och en basketturnering.
Mitt mål var det enda vårt lag bidrog till på hela dagen. För övrigt det enda
mål jag någonsin satt tror jag. Åtminstone med en boll inblandad (om inte
minigolf räknas – det har hänt lite då och då att bollen rullat i hålet). Alltså
är jag inte helt värdelös. Skönt att veta! 😉

Eftermiddagen vigdes åt Bokbuss med efterföljande fika hos
di gamle. Prat, spel och saga hanns också med i vanlig ordning innan det var
läge att åka hem till kossorna, en snabb middag och iväg på måndagsgympa för
min del.

Maken åkte när jag kom hem – elfel på föräldragården och en
hämtning av de sista brädorna som ska målas.

Dags för en mugg te. Dammsugit av och diskmaskinen skvalar i
takt med tumlarens muller. En yoggi är satt för första gången på evigheter och
på köksbänken stoltserar ett gäng tillbringare med vatten om i fall att
busvädret ställer till det. Har man förberett brukar man sällan behöva använda. Tar ju en stund att få igång elverket så skönt om man åtminstone kan koka lite gröt/kaffe/välling om det behövs.

I morgon är det tisdag, och det lär kännas på de flesta
plan.
God natt