En ung bondes vardag

Som en extra kommentar till slutbilden, ska jag citera
Magnus Uggla (trodde aldrig det skulle hända): ”Jag dansar aldrig nykter
någonsin inte en chans!”

Tog en familjedag på High Chaparall igår. Hittade denna lapp på skinnprodukter som en granne uppe i byn syr! Underbart!

Fick ett sms igår morse. Två tjurkalvar på vift. Det visade sig
dock vara fjolårskvigor. En stolpe var avbruten och eltråden låg nästan på
backen. Skyller direkt på älgar/hjortar som är fenomenala på att riva stolpar!
Senare på kvällen, mitt i barnens nattning, fick jag ett sms från samma man. Han
hade sett var mina kalvar rymmer! (tjurkalvarna, trodde jag) Super! Så jag
stack ner ganska omgående och mannen kom ut och berättade. De springer i hörnet
därborta och hoppar över när de busar. Fuck… Det där är inget bra, men kändes
ganska otroligt, då de varit lugna och stilla innan. Och det är ganska ovanligt, men inte omöjligt att nötkreatur hoppar över tråden oprovocerat…

Djuren hade ju hört att min bil stannade, så de kom gåendes
i rask takt mot oss. Jag i bilen och tänkte att nu! Nu – ska hagen minskas, och
det ska dras en andra tråd mot sjön, för det är DÄR kalvarna går ut! Så kvickt
iväg över åkern och drog upp en tråd mellan åkern och ner till överfarten till
Ön. En ko kom i sken och drog ut på ön med några kalvar. Märkligt tänkte jag
och vände mig om för att gå till bilen och hämta stolpar att trampa ner. Tänkte
lite för mig själv att ”vad stor den där ljusa kalven är! Eller nej, det
är ju en förstakalvare! Har jag en sån utan horn här?! Det har jag inte tänk
på…” (Den polletten ramlade inte ner förrän jag satt i drängens kök för
rapportering) Insåg strax därefter att det fanns flera stora kalvar/små kor… Kossan
som sprang ut på ön kom tillbaka med ett gäng. Typ 10 kvigor och en tjur
extra… Ohps! Men hela andra grupppen var ju där, så skadan var redan skedd. Rapporterade
till mannen som blivit första kalvvaktare! Att jag hade badsugna kvigor som
simmat ur hagen, gått upp på land och hittat sina släktingar. Rivit ner stänget
i ett hörn (där han sa att de hoppade) och gått in. Tur för mig att de gick in,
och inte hämtade ut de andra 18…

Bilden är mörk, tagen runt halv elva då jag var nere för koll. Den stora tjuren står framför den lilla, vars bakände sticker fram (bak). Fyra år till och från gör en del på tjurar…

Idag blev då dags för delning. Mannen plockade ihop grindar och
kopplade kärra medan jag och drängen tog bilen ner. Alla djur låg på den lilla
åkerlappen, så vi sprang med en tråd vid en avsmalning ut mot skogen för att
slippa ha hela området att jaga dem på. Men precis när tråden var uppe, kom
åtta kvigor, tre kor med en kalv, två kvigor och en tjur! Så kvickt en tråd
bakom dem också! Smidigt att peta ut korna bara! Var nära på klara med det när
mannen kom med grindarna! Mycket smidigare än så här kan det inte gå att dela på två grupper!

Kvigorna föstes bort och stängdes ut mot ön, massor
av bete, och de bör (?) stanna för en tråd mot sjön. Kor med kalvar föstes över
stora vägen till nytt bete tillsammans med den lätt halta stora tjuren. Inte
lätt att tukta småpojkar på tillfälligt besök…

Stängseltrådsspännare – en fantastisk uppfinning för skarvning av ståltråd! Tyvärr ryker kringståendes stolpar när djur springer på tråden, istället för att skarven går upp…

Röjde upp på vår byggarbetsplats som lämnades i höstas efter
hönshusbygge, rev ner kragarna vi inte ska ha och gick en runda med röjsågen
och trimmade i trädgården. Barnen terrat drängens fru när hon stått i
bärbuskarna, och jag lät dem hållas! Alla hönor skyndar sin in – utom den gamla beiga, som tror hon bli fin! Skämt åsido, hon kommer alltid fram när trimmern kommer! Vinklar man huvudet rätt skvätter grönt in, och då vore det synd att inte vara först!

Inte är man välkommen i sen heller…

Mannen klippte gräs på andra gården och
slängde sedan på en sektion av en 100-pinne-harv, som vi bla använder för att
räfsa grusgången, och körde där jag lyft upp jord med traktor och skopa från de
före detta så kallade odlingskragarna. Och hur gör alla som inte har traktor?!!

Två stånd potatis! Bad sonen hämta en spann, men han kom med sin skopa så jag skulle få med mig allt!

Jag är ingen selfie-människa, och gör mig inte bra på bild, men denna bjuder jag på!

Jag är SÅ Tacksam för grannar som ”älskar” att ha
djur omkring sig. Som inte gnäller för att en förrymd kalv äter upp deras späda
körsbärsträd på en natt, eller två kvigor kliar deras postlåda av stolpen. Som
håller koll och rapporterar så fort något avviker. Som ställer sig som vakt på
vägen om nåt djur kommit ut, så det inte ska bli påkört! Om ni visste hur
värdefullt det är!

Om man inte stått på huvudet sedan någon gång på gympan under mellanstadiet, med en tjock madrass under, är det ingen bra ljusblå idé att försöka göra det inomhus, med vedlåren i närheten. Trots den intalade kroppskontrollen och styrkan(??)! Men men, kan ju kanske sälja mig som palett imorgon, som kompensation för det ”ben jag just nu inte kan stå på…!”

Visst har man smidiga barn, när de för andra gången på tre
dagar lämnas bort för att mamma och pappa ska få jobba, och de mer eller mindre
jublar?!! (Eller är det ett uruselt föräldrabetyg..?!!??)

Igår var de med Momo o B. Idé av Mormor.

Några timmars stängseljobb fyller visst dagsransonen på steg…

Idag har de varit med min moster. Får nyttja kontakterna nu
när de flesta har semester! Pensionärerna får ta smällarna både före och efter!
Barnen blev hämtade idag i alla fall. Sonen ringde själv igår och frågade om
barnvakt, då vårt förslag inte dög. Sen blev det ett väldigt tjat om att åka!
Hopp i bilen och iväg efter frukost! Inte blir en annan ledsen heller när man
får höra: ”Det är inte lönt att ni kommer och hämtar dem före sex! Och när
ni kommer har jag fixat mat, så slipper ni tänka på det!” Hatten av, tack
och bock! Glada barn när vi kom också. Lillhönan extra glad när hon fått på
pyjamasen. ”Vad ska du göra nu?!” ”Åka hem!” ”Vad ska
du göra hemma då?” ”Schåva!”, och så glittrar hela hon av lycka!

Kan aldrig sluta förvånas över att så många, stora djur kan hålla så smal promenadstig!

”Syns han inte – finns han inte – på ön!” Mannen putsat med röjsågen det slye som blivit för stort för djuren att äta! Blir superfint i sjökanten!

Jobbat undan en del stängsel nu. Flyttade två grupper på
andra gården igår, de på föräldragården flyttades dagen innan och i
eftermiddags gjordes en hage färdig så det bara är att släppa in nästa gäng där
när de ätit upp.

Igår ja, då flyttades ett gäng ut på Ön. Det är egentligen
en halvö, beroende på hur mycket vatten det är i sjön. Oavsett vilket rinner
ett djupt dike mellan land och ö, så där gjorde mannen en liten bro för några
år sedan. Något som är livsfarligt att gå på, tycker djuren. De följde dock med
smidigt i år. Den stora tjuren tog täten bara för att tvärnita och bli
bromskloss framme vid bron, varpå de andra pressade sig förbi och skuttade
över!

Idag vid lunchrasten, med maten uppdukad på balvagnen igen, hörde
vi att det tutade från ön sett. Mannen erbjöd sig att åka och kolla varför, så
jag kunde komma igång med pressen och rulla havre. Efter en stund kom han –
lite långt mellan underliggarna och ett par rejäla kvistskott hade fått två
plankor att spricka och bron hade delvis brakat ihop. På ena sidan var flocken,
och på andra sidan stod tre kor och skrek!

Jodå, det händer då och då… När det nät som skulle rullas 2,1 varv på balen, sitter på en 8 cm-vals, är det mycket nät…

”Tur” att det var så urusel grönfoderskörd att vi
kunde avvara mannen så han stack och fixade med nya plank och lappade ihop bron
igen.

Tyvärr hade sådden kommit upp några centimeter när den
värsta torkan kom och brände av allt, så nu togs beslutet att slå av den så att
det åtminstone kan växa om så att djuren kan beta en skörd till där! Detta
hopplösa varannandagsväder är inte bra för slåtter, men bit för bit lyckas vi
lura vädergudarna och snart är två gårdar färdiga. Bara resten kvar!

Mannen frågade om han skulle hämta en laserpekare, så jag får stänget rakt… Vet inte om han inte tyckte mitt arbete dög eller vad… Stänge ska vara rakt i den mån det går. I allmänhet! Och i synnerhet det som syns, så man slipper skämmas, eller ha det stickandes i ögonen…

Nu är även djuren som gick på slakt i fredags rapporterade
till Jordbruksverket, räkningarna är betalda och bokföringen låter jag bli till
en annan dag! Dags för sängen!

En bild ger ju aldrig rättvisa – men fantastiskt ljus när vi hämtade barnen!

Medan mannen tappade upp 56,5 kg honung (Dumt att tappa honungen, tycker sonen. Den kan ju bli smutsig…), rensade jag i en garderob på föräldragården. Hittade lite av mannens och svägerskans babykläder, samt flertalet vackert monogrambroderade lakan! Tänk om svärmor visat och erbjudit oss detta när vi fick sonen, istället för den brungulrandiga stickade bodyn…

Inte lika oväntat var det att hitta dopklänningen som syddes till mannens faster 1928 och som använts inom familjen sedan dess. Sonen kunde inte för sitt liv fatta varför han, lillasyster och pappa haft den, men inte jag… Hittade också svärmors brudklänning och en hemsk (förlåt), volangprydd knallrosa klänning svägerskan haft som tärna en gång…

Sittpinne som sittpinne, verkar de tycka. Har svårt att tro att en kalvkrubba för hö är så bekväm, men dessa sitter där kväll efter kväll.

Stegräknaren tar inte hänsyn till backarna man får knata i när man ska hämta djur…

… som uppenbart inte är hungriga, där de ligger längst bort och längst upp

Hade heldag med mannen och stängsel på föräldragården, men vi arbetade mest på var sitt håll – har inte råd med skilsmässa varken privat eller ekonomiskt! Tillägnar denna bilden min moster om hon tittar här. – Kramar om mig, knackar mig på nyckelbenen och gnäller över hur smal jag är- på bilden har jag allt lagt på mig lite, så sluta klaga!

Stängseldag på andra gården vid sjön. Vad då vass? Jag ser ingen! Det är en djungel!

Ett typiskt drängajobb!

Och inte behöver man bli besviken! Aningens högt kanske, men det sjunker väl. Tanken är ovan mark!

Sonen ser ut så här… Svårt att ta honom på allvar när han strax efter kom och skrek om en fisk på gräsmattan…

…Men han hade rätt! Någon pippi blev utan lunch!

När Momo kom idag hade hon handlat lite. Självklart måste lillhönan prova sin nya pyjamas, och ALLA FEM paren trosor…

Igår blev en heldag med mannen och stängsel! Ett ryck gjordes på föräldragården då skogshuggarna kört klart och vi fick riva alla stänge inför det. Djuren flyttades, det blev hemresa för lunch och sedan ett ryck till med stänge och flytta en annan grupp djur. Åter hemma hade drängen grusat upp vid dieseltankarna så de lyftes åter på plats. Kom in när klockan var tio över fem. Vi var bortbjudna halv sex… Vi hann inte riktigt i tid, men blev mindre än en halvtimme sena! Då tar det ca 20 minuter att köra också.

Idag kommer mor o B från Skåne till oss. Hoppas jag hinner hem till dess – försöker flytta de där sjövilda idioterna vi jagade i fredags. Det går sådär då de springer när de ser mig, men inte så långt för visso, följde efter bilen, men vände då de insåg att de bara fick grus – självklart ska de ju över hela gårdsplanen…

Ännu ett extremt långt inlägg, bara förvarnar…:

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. I fredags kom
slaktbilen och fem tjurar åkte iväg. Efter frukost slog drängen gräs. Jag gick
och småpulade lite, tankade upp traktorn med pressen. Medan jag stod där och
pumpade ringde jag och beställde en ny omgång, man måste hålla sig framme, för
på dessa småorter händer det ju att man stänger för semester. Hade inte varit
kul att nödgas köra 1,5 mil enkel resa för att tanka diesel på macken innan man kan
sätta igång med nåt… Bestämde en viss dag, då den ena tanken sjunkit och står
under mark, och måste lyftas upp, vilket är smidigast om den är tom. Tankade lite i bilen med, men kom snabbt på att jag borde prioritera
plastartraktorn. Satte således över handtaget i dunken, tog tre pump, och det
släppte. Det vill säga, det började dra luft- slut i tanken.

Slängde dunkarna i bilen och åkte ner till firman där jag
köper diesel och tankade dem på plats. Svängde sedan in på bygghandeln och
köpte lecablock att sätta under tankarna. Lastade av blocken hemma, slängde i
några rullar plast och åkte ner till andra gården för att tanka traktorn och
lasta av. Precis ditkommen ringde en av djurlånarna om att hans djur stuckit. (Hur
det kan komma sig när stängena är under all kritik bitvis och djuren hade ätit
slut för två veckor sedan… Skumt…) Hittade dem efter många turer i
Prästabondens hage (grannstället till där de borde vara), stängde in dem där
och tjuvade ström från hans andra hage.

Mannen och barnen hade åkt för att titta på skogsvägen och
grävaren, eller läv-hin, som lillhönan säger. Jag stack dit också och hade ju
den stora oturen att komma precis efter middag, och det hade blivit rester
över. Så där var middagen räddad! Gick i skogen och fascinerades av maskinen och
dess arbete tills det var läge att åka hem och förbereda inför hämtningen av de
förrymda djuren.

Det tar tid att gå i skogen med en som hela tiden ser BÄR!!!

Gamla sulkyn fick komma ut och lufta sig. Smidigt att bära den där det inte gick att köra! Tänk så misshandlad den stackaren är! Kusinen hade den först, jag efter det. Sedan jag och min enda tjejkusin tillsammans – en unge i och en ståendes på pinnen längst ner och tjo vad det gick nerför backarna hos Mormor och Morfar. De senaste femton åren har den stått ihopfälld i snickerboa eller lillstugan.

Morfars dröm har gått i uppfyllelse! När han köpte sitt föräldrahem 1967 skulle han göra en väg till sjön som första projekt. ”Var inte dum pajk”, sa hans far. Nu, nästan 50 år senare har det blivit en väg! ”Om farsan varit här nu…” sa Morfar.

Stenen har plötsligt hamnat synlig vid en väg! Det som huggits av den ligger som stenfot till snickarboden, byggd 1911!

Drängen och fru sattes med barnen. Jag tog traktor och djurkärra
till Jirka för att hämta hem grindarna han lånat när slaktbilen skulle komma,
och passade på att ta med honom också i traktorn.

Djuren var totalt fnattiga! Skydde ingenting och stannade
inte för nåt. Tre ettåringar, en årskalv och en ko som pga lynnesproblem ska gå
på slakt när hon fött kalven färdigt, är ingen bra kombo. Fick in fyra av fem i
alla fall. Den femte stack genom stänget och sprang hem till sin gamla hage, så
fick släppa tillbaka de andra fyra där och sätta dit en bale. Får flytta
dem till veckan när de lugnat sig…

Var hemma på sena kvällen. Flickan var lagd och sonen
skickades i säng på några minuter. Drängen var precis på väg att gå då en
granne till den andra gården ringde om att kalvar var på vift… Bara att muta
drängen till att sitta kvar, på med stövlar igen och ner på nästa ställe.

Hittade sex av åtta tjurkalvar gåendes på havreåkern! De kom
så fint till bilen och sprang in utan större tvivel när vi öppnade till dem. Precis
så det ska gå till! Sen felsökning på ström. Mannen gnällde över att det var
fruktansvärd ström när han skulle sätta tråden i en stolpe nere vid sjön, medan
jag inte hade någon och var säker på att batteriet tagit slut. Efter några
turer lokaliserades felen till en överfart ut till Lammön (ohps – tittade att
det var stängt, inte att det var ihopkopplat), och sen att grannen gjort en
öppning i min tråd när de hade häst på försommaren, som inte heller var
ikopplad. Med andra ord har djuren haft ström på ca 25% av sitt stänge i nästan
en veckas tid… Men medan vi letade ström insåg vi
också att den stora tjuren saknades… Var var han?! Han hade dock bara kommit
på efterkälke och stod inne i buskarna! Hemma vid elva och då var det väldigt
gott med en macka och en dusch. Det finns mer eller mindre roliga
bondedagar…!

Det där med stängsel är ju bara för syns skull. Denna herre kunde lätt ställa sig över tråden utan att snudda med magen. Men som Jirka så påpassligt sa: ”Klart han stannar! Han är ju rädd att fastna med pungen i strömmen!” (om det finns någon)

Igår lämpades barnen över på sin faster. Drängen, mannen och
jag gjorde årets första större ryck med ensilaget. Precis när växel var ilagd
och kopplingen på väg upp, ringde gubben från grannbyn, som jag fick gräs av
för ett par veckor sedan. Hans press hade havererat igen och han hade några
strängar liggandes. Så jag vände på steken, körde norrut och pressade den dryga balen det blev med grönfoder. Sen ner till andra gården och det
rullade på ganska bra.

Staben samlad för lunch. Lagom höjd för ståbord på balvagnen, och självklart pratas det om allt annat än jobb och väder vid måltiden (haha)

Blev att byta nätrulle också. Slet som en dåre förra året, och beklagade mig lite för honom jag köper det av! ”Men det finns ju fortfarande rullar med 2000 meter, istället för de på 3000, det kan vi ta hem till dig”, sa han då. En rulle på 1,3 m, som ska upp på 1,20:s höjd… Det spelar väldigt stor roll med 12 kg hit eller dit! Den lilla rullen jag satte dit nu var ju rena leken med sina 31 kg! – Det blev många nervösa blickar på en vimpel, när det blev svartare och svartare på himlen. Vänder vinden? Kommer det hitåt? – Mannen ska svetsa en fot till balvagnen som byggdes om från en trasig gödselspridare förra året. Det ligger dock på ”listan Sen”, och för att slippa springa ut och lägga nåt under när den ska kopplas av, drog han ihop en nödlösning!

Var hemma vid sju igen, så då blev det en sväng till
hönorna, duschen och iväg på kvällsmat och hämta hem barnen.

Bilden nere till vänster tagen i sydostlig riktning över Mosjön, de andra två ca 30 min senare över vår sjö hemma, i ritning väster

När sonen kom intassandes imorse, muttrade mannen något till
honom att ligga en stund till – mörkt och regnigt – men en titt på klockan
visade på 9:20… Sena som det var, så varför inte baka scones till frukost som
precis nu är uppätna. Klockan är halv tolv… Det är jobbigt med småbarn:)

Idag ska honungen tappas på burkar och så ser vi äntligen
hur mycket det blir!

Det är jag och åkerierna som trängs utanför industrierna! Ena
dagen med traktor och balvagn för att hämta hem ett par hundra stängselstolpar,
och andra dagen med traktor och tippkärra för att hämta tre kubik täckbark –
måste ju ha något att göra på semestern kom jag på!

Här häver vi inte på säckar med 40 liter i varje. Här köper man direkt och lastar rejält!

Att hämta är ju inte farligt. Värre när de ska in. Lågväxel och fokus så blir den gamla lagården inte trasigare än vad den redan är…

Några vändor har det blivit till tippen. Plockat lite här
och lite där och det har dessutom fyllt Kangoon alla tre gånger. Taggtråd,
gamla dunkar och trasiga stolpar. Ett par vändor i veckan tio år framåt så får
man nog riktig ordning på gården!

Varför gnäller folk jämt på traktorer på vägarna? De RÖR ju sig åtminstone…

Blev snuvade på ett fantastiskt torkväder igår. Sol och bra
med vind. Men vi valde att inte slå något gräs då det utlovades 7 mm regn idag. Något
som sent på eftermiddagen var ändrat till 2, och som på kvällen blivit 0,7… Ger
inte ett skit för de där prognoserna!

Ovädersmoln… Måste tillägga att det inte kan vara lätt att vara vädergubbe, när andra gården – som ligger 2,5 km bort fågelvägen – ”står under vatten”, liksom kyrkbyn, 3 km bort, på andra hållet, medan vi har solsken i mitten…

Pressen är hemma och nyrenoverad i alla fall, så idag ska
drängen ut med krossen och imorgon rullar vi. Avslutningen på bikursen vid den
fantastiska tiden 14,00 får stå tillbaka om jag inte är klar till dess (haha…)

Idag tänkte jag ta familjen med mig
och smita upp till Mormor och Morfar för att titta på slutskedet av deras
skogsvägbygge, och fascineras över vilket fantastiskt jobb grävmaskinisten gör
med den där enorma maskinen.

Det måste regnat rejält på föräldragården, för alla nyckelpigor hade fått de svarta prickarna avspolade… Och vilken fin fjäril som landade framför fötterna!

Slaktbilen hämtat ett gäng tjurar igen. Fem styck gick iväg
på knappa 20 minuter här nu vid åtta. Anmälde dem tidigare i veckan då Jirka
anmälde sin tjur, och de skulle troligtvis hämtas nästa vecka, så idag, när det skulle regna
så mycket, hade jag och drängen planerat in att väga tjurar. Det blev med andra
ord lite panik när bilen ringde vid två igår och anmälde sig! Fyra tjurar var
redo, det var den femte som var lite tveksam (man får 50 öre mer per kilo om
man skickar fem, det gör en del på avräkningen). Jag hade sett ut en, och
drängen en. Hade vi varit överens hade vi inte haft något att tjafsa om, fy vad
tråkigt!

Jag kom hem halv fem efter täckbarkshämtningen igår,
kopplade in vågen, drängens tjur sprang rakt ut, på vågen, 605kg (vill ha dem på
minst 600), bra(!)- ut igen, stängde in honom i boxen, kopplade ner vågen, gick in
och berättade för drängen som åt middag, genom duschen och igång med middagen
innan 17, då en granne skulle komma och hämta sina kycklingar! Puh vad det går
ibland! Mat i magen och iväg på föreningens biträff kl 18!

Välkomstkommittén när man närmar sig hemma! Kan det bli finare?

Jag får ofta höra att jag är en fikagris och bakar jämt och hade tjänat på att bo i iglo istället för att ha frys mm. Jag bakar mycket, både bröd och kakor. Och jag ÄR en fikagris, och köpesaker äcklar mig mer än en gång. Det smakar ofta tillsatser, plast, skumgummi och är så j-a sötslemmigt. Plus en del annat. Som bilden nedan, tillexempel. En så kallad lägerbulle. Vitt mjöl, socker och kardemumma. Den har nu legat kvarglömd i vårt skafferi i en sluten plastpåse (då jag bakat godare bullar), i över två veckor. Hur fin som helst! Inte torr vad som känns, inte en mögelplutt. Hur är detta möjligt om det nu är ”rena ingredienser”? Mina hembakta, betydligt nyttigare bullar, med RENA ingredienser, möglar inom tre-fyra dagar… Har gömt undan denna lägerbulle igen, långt in i skafferiet, bara för att se vad som händer. OM nåt händer…

Idag är dagen D! Dagen D-å hela inre Småland dör. Hundratals och åter hundratals industrier stänger ner vid middagstid idag, för fyra veckors semester. 50% av folket sticker till sina sommarhus vid kusten, mestadels Halmstad, 40% åker till sina hemländer, och kvar blir vi som kan dansa schottis nakna på biltaket utanför Ica!

Trevlig semester till alla er som börjar nu!

Drottningarna utplacerade! Denna ersatte en gammal drottning, de andra två fick gå till nya avläggare

Det har varit tätt här nu. Hade inte tänkt att skriva något
nu, men drog ihop ett par bikarbonatsbröd, så får ju se till att hålla mig
vaken och vakta ugnen en stund. Sååå mycket litar jag inte på min man att han
kommer hem från föräldragården i rätt tid och räddar bröden!

Man vet ju att om man såsar ena dagen, kan det komma surt efter den andra dagen! Men det kan det ändå, så varför inte ta vara på stunderna?!

Jag försökte gifta bort mig med en maskinhandlare idag! Gick
väl si sådär då han konstaterade att vi behövde rymma utomlands till någonstans
där månggifte är tillåtet… Inget som någon av oss är sugna på. Tyvärr hade
hans olyckssalige bror fiskat upp min press från skrotcontainern och lagat den,
så jag kunde inte få en ny combipress för samma värde som den gamla, vilket var
roten till hela frieriet… Typiskt. I gengäld får jag behålla min gubbe ett
tag till! Det är ju inte fy skam det heller. (Undrar vad jag ger för bild av mig
själv egentligen… Flirtande hantverkare, språkförbistringar med ickesvenskar
och nu rymningar… Tur det inte är många som läser detta! Åtminstone ger ni er
sällan till känna. Vilket kan vara lite tråkigt ibland, men jag ser ju på
statistiken att det finns några nyfikna!:)) Hur som:

Endast för vårt (drängens, hävdar jag bestämt!) egna höga
nöje har vi tittat runt lite på combipressar (press med plastare efter), men
även begagnade kostar de lika mycket som man kan köpa en liten villa för här…
Och eftersom jag precis fått den gamla lagad för nära nog det den är värd (jag
är pessimist, jag vet), får den nog hålla sig i skinnet denna säsongen också. Drängen
med för den delen, så han kan köra ihop och plasta balarna!

Min mark var totalt sönderbränd för ett par veckor sedan… Nu 100 mm regn senare blommar vitklövern som aldrig förr! Försökte mig på att slänga upp den lilla fågelungen i luften så den flög några gånger, men den var tyvärr inte redo så naturen får ta hand om den…

Flyttade en grupp djur in i skogen via storavägen i andra
byn. Gick jättebra och smidigt. Om bara den sista lilla kalven kunnat följa med
gruppen… Löste sig dock fint när de andra kollat nya hagen färdigt och kom
tillbaka till insläppsplatsen.

Lastade även upp de tre små kvigorna hos grannen och körde
över storavägen till den andra grannen! Kunde inte gått bättre! Tjejerna kom
fram när vi kom och de gick utan större övertalning upp på kärran. Mellan deras
beten är en livsfarlig kurva där alla kommer som idioter, så av erfarenhet och
livsvilja föser vi inte längre djuren över asfalten!

Körde bort vad som kändes som ett hundratal skottkärror med
ogräs från jordgubbslandet när jag lagt barnen. Efter en timme kom sonen
gåendes i foppatofflor och kallingar, sådär
jag-är-inte-ledsen-det-ser-bara-så-ut. ”Jag vill ha en kram, mamma! Och så
måste jag bajsa!” Gick in en stund senare och hittade honom på dass, med
den stora pallen framdragen och en jakttidning uppslagen på den. Rediga onge!

Hönorna blev glada efter allt ogräs och skrapande. Och jag
har tillräckligt fint land för att åter kunna kommentera om någon annan har
ogräs i sitt:)

Tjoho, det finns jubbe-hopp! Så länge det varar. Småflickorna var nyfikna i ryggen!

Min moster var förbi en runda med tillsammans med en
arbetskamrat och hämtade två småhönor. Hoppas bara nu att det var hönor så inte en
av dem börjar gala om några veckor…

Sista utmaningen för idag blir att hitta ko-ljud till
väckarklockan! Eller så får jag be någon skicka sms tidigt på mornarna. Ringande
larm, skränande radio, oj vilka trevliga bakgrundsljud. Råmanden och ”ovanliga”
kontakters fel-tidpunkt-sms som börjar med ”Det går kor…” är den
effektivaste väckningen jag har! Som kalven som gick och ylande kvart över sex
imorse. Samtidigt kom mannen tillbaka med min telefon, sin reservklocka, och
jag frågade varför det lät ute. Han hade inte sett något särskilt, svarade han och
jag vände på mig. För att vara totalt död en halvtimme senare när klockan
ringde. Men när de annonserade ut halvåttanyheterna på radion, då blev det fart
på mig! Aja, det är ju tisdag…

Hela livet går ut på att utforska och undersöka. Om det så handlar om en femåring på toa med jakttidningar med styckningsdetaljer och gps-prov, eller om några kalvar som får syn på några tuppar som stirrar tillbaka…

Det började som en lugn dag och slutade skrattretande!

Gjorde iordning och släppte ut mina små i hönornas gamla gård. Spännande men läskigt tyckte den lilla hönan som plötsligt blivit tupp

Lite småpill på förmiddagen med att flytta djuren här hemma
och ge dem en ny saltsten då deras varit slut drygt en vecka. De stod vid
stenen konstant i sex timmar innan alla var färdiga!

Hämtade barnen lite tidigare och åkte upp till Mormor och
Morfar för sista Bokbussen för säsongen. Tråkigt nog hade hon en påse bullar efter förmiddagens bak som inte fick plats i frysen, skulle jag vilja ta hem dem?!:) Lite mys, lek och fika så blev det snart
dags att vända hemåt.

Vi bestämde oss för att köpa tre bidrottningar! Kupan vi
köpte av Jirka har inte visat några tendenser till att ha drottning – inga ägg,
inga larver, ingen föryngring och inte heller någon Madame när vi letat. Cirka
en gång i veckan i sex-sju veckor.

Den ena avläggaren tittade jag i så sent som igår förmiddag
och hittade nada – slå ihop med den andra avläggaren där vi hittade drottning,
eller skaffa en drottning.

Det tredje ”stora” samhället vi har hemma, har en
drottning (troligen gammal som gatan då hon kom med en svärm) som producerar
något enormt med avkommor, men ingen honung alls! Kunde då vara läge att byta
dam där till en som stimulerar honungsdraget.

Kom hem med tre damer i sina små burar! Jag var och letade
reda på den gamla drottningen, och vi kom fram till att testa henne i det –
troligtvis – drottninglösa samhället vi har på föräldragården. Ska vi ändå ha
ihjäl henne för en annan, kan ju lika gärna andra bi stå för den saken…

Kom också på att hon behöver transporteras dit och placeras
ut på något vis. Nyttjade livlinan ännu en gång – ringde Jirka. Han kom förbi
med både bur och foderdeg att täta buren med (de äter sig ut inom ett par dygn och har under tiden vant sig vid varandras dofter dvs; mördarinstinkten har avtagit).

Gick till avläggaren och började plocka upp ramar, för att se så att det finns
plats för den nya drottningen att lägga ägg när hon kommit ut. Lyfter nästa ram
och nästa… Frågar mannen när han kommer – är jag i rätt kupa? Jodå… Men här
är minilarver på minilarver på ägg. Det vill säga. Det finns en drottning!
Shit! Äggen utvecklas snabbt, så om jag tittade igår som hastigast och inte
förväntade mig något, är det inte säkert att jag hade sett äggen, stora som 1/4
riskorn…

Jirka står på avstånd och skrattar om allts jävlighet. Mannen
envisades med att göra extra fluster på sidan när han gjorde kuporna, så vi
beslutade att göra ännu en avläggare i bakändan av en ”avläggarkupa”.
Öppnar Jirkas kupa och börjar nästan skratta i förtvivlan. Två ramar med
yngel… Fuck! Hittade ingen drottning där heller, men får plocka igenom det
mer noga en dag när det inte är 13 grader ute och klockan slagit 22…

Har nu alltså tre bidamer sittandes i sina burar (två nya
och den gamla som ska offras i arenan), ståendes på mangeln i tvättstugan.
Granne med en låda snart-kycklingar (beställningsjobb, jag ska inte ha fler
nu). Skulle någon behöva en drottning att kröna så kanske eventuellt vi har en
över…

Avslutar med Jirkas ord. ”Man bor ju på landet! Innan
jag stack hit så slängde jag in två duvor, sittandes i en transportbur för
katter, för att hanen som blivit änkling, och den nya honan skulle få en stund för sig själva! – På
soffbordet!”

Ja Hans, det är sant! Så gör man po lanned!