En ung bondes vardag

Lämnade frukostbordet för att åka en sväng till Jirka i ett försök att utröna om hans tjur blivit knäpp eller om bara Jirka blivit paranoid. Han har blivit knäpp! Tjuren alltså! Innan jag gick lämnade jag numret till slaktbilen!

Denna lilla fjällkossa är så makalöst fin, tycker jag! För att inte tala om hennes lilla kalv! Men vilket fruktansvärt ljud det är i henne!

Hem och plockade igenom de båda avläggarna. Den ena har en mäkta produktiv drottning, den andra har misslyckats och minskar i biantal.
Mitt i kupan ringde en djurlånare och sa att hennes stut inte stiger upp… Jippie! Åkte dit och fick upp killen, men han var vinglig i bakänden. Såg pigg och fin ut i resten av kroppen, så misstänker att hans instabilitet hänger ihop med en kvigas brunst för ett par dagar sedan! Halt, stenigt och backigt i kombo med ridande är inte alltid en bra kombo!
Det tog sin lilla tid att ta sig därifrån sedan. En stund vid fikabordet, en stund i hallen och sedan ytterligare en timme på gårdsplan…
Väl i bilen ringde en undersökare för kollektivtrafik. ”Hur ofta tar jag bussen? Vad anser jag om tillgängligheten? Bemöts jag trevligt? Hur ofta låter jag bilen stå till förmån för bussen? Hur ofta åker jag kollektivt? (en gång 2007). Hur troligt är det att jag skulle rekommendera vänner att ta kollektivtrafiken till mig? osv osv” Genomgående sämsta betyg! Bussen går på ena hållet under skoltid 07:10, 07:50, och andra hållet 14:15 o 16:00… Typ

Var ju på hållet så svängde inom Mormor och Morfar för en snabbtitt och fika innan jag pallrade mig av hemåt lagom till kvällsmat!

Inte för att jag vet vad det är för borrar! Men mängder med humlor i Mormors rabatt!

Mannen och barnen har hunnit prova på blockflöjt och tramporgel hos grannen, samt varit på uteteater i hembygdsparken (som jag missade)

En regnig förmiddag passar pyssel med plusplus, tycker femåringen. Lucky Luke på Jolly Jumper…

… och Lill-Russ, Billy Boy och Bamse!

Nattade barnen och gick ut till djuren. Hönorna skulle ha mat, tjurarna fördärvat ännu en låsgrind att svetsa (snart är alla elva genomgångna). Gick till landen för att hålla de andra djuren sällskap. Knott måste ju klassas som sällskapsdjur så angelägna som de är av kontakt?!?!! Började riva bort ensilaget jag la i jordgubbslandet. Det odlar ogräs och sniglar – och gubbarna möglar! Bort med skiten och ladda för ännu en ny vecka!

Även knotten blev mig övermäktig, men jag är inte orolig att jag inte ska se var jag slutat… Leve renheten!

Hönapöna är något mer förvirrade än vanligt i sin nya hönsgård. Men ogräs uppskattar de fortfarande!

Det blev dags att fixa slangen till tippkärran, nu när
vädret var sämre (yes!), och det var relativt lugnt. Har haft en slang på
Fiaten som läckt länge, och har man tittat noga har den även blivit bubblig på
sina ställen när det blivit tryck i den. Klättrade således upp och skruvade
loss den. Tätade hålet för regn med baltejp. Leve denna rulle som biter på
”allt”, det är motsvarigheten till silvertejp!

Promenad i hemmahagen och lite förtroligt samtal med 02 med kalv!

Drängen åkte iväg med de båda slangarna ut i skogen där vi
var för några veckor sedan med utgödslingsslangen. Jag gick ut till min nya hönsgård
och satte mer nät. Tro det eller ej, men på sena eftermiddagen öppnade vi och
släppte ut hönorna dit! Där hade dessutom växt upp lite gräs, så pullorna var
mer än nöjda!

Hela familjen stack på bad och passade på att äta en sen middag
i simhallens cafeteria efteråt. Hem och natta barnen och oss själva!

Man kan ju undra varför vi blev tvungna att blötlägga honom… Han övar tydligen inför en crosskarriär… Men kul var det!

Idag ringde en gammal gymnasiekamrat, boendes i Kalmar, på
väg från Aneby till Malmö och bjöd in sig på middag på ”halva vägen”! Trevligt inslag!

När hon sedan åkt stack mannen till föräldragården och
rullade ut ny stängseltråd, samt gjorde en praktvurpa med motorsågen (avstängd som tur
var), där han trodde det gick åt pipan med minst ett ben. Som tur
var klarade han det utan större blessyrer, kanske mer mörbultad imorgon…

Jag och barnen gick ut och tog ett race med hönorna!
Gödslade ut i hönshuset. Fixade lås på de nya dubbla nätdörrarna som delar
hönshuset och släppte in kycklinghönorna i den avdelade delen (tillsammans med
den lilla lilla höna som plötsligt verkar ha blivit en tupp). Gödslade ut i kätten
där de varit och släppte ut de små Silveruddskycklingarna från sin lilla krage.

Smått konfunderade när de fick åka lånad hundbur på skottkärra mellan hönshusen. De acklimatiserade sig dock bra …

…Till skillnad från dessa små, som blev något förvirrade. De hittade dock både mat och vatten under kvällen!

Lagom tills det var klart var det läge att börja med
kvällsmat och mannen kom hem strax innan den var klar! Dags att försöka hålla
lördagskväll. Ska bara… röja i köket, mangla lakan, sortera upp
underkläder… Och eventuellt nåt mer!

Jag bad honom hämta skyffeln, då jag glömt den vid vårt hönshus. Han gjorde vad jag bad honom om!

Trevlig helg!

Förmiddagen började med surande – det klarnade upp efter
nattens regn med hög fin luft och vind som gav ett perfekt torkväder! Det gick
tack och lov över vid lunchtid!

Tog en betesrunda med drängen, som fortsatte med en roadtrip
på en hejdundrandes massa skogsvägar och tror inte någon av oss vet riktigt var
vi varit!

Både mina djur och
Prästabonnens djur reagerar tydligt på en vit Kangoo. Dumma djur, han har ju
extraljus på sin bil! Det borde de väl kunna se!

Även kalvarna börjar vänjas in på en vit skåpbil. Dessa stoppade fram näsan när morsorna steg åt sidan!

Åkte ner och gjorde ett nytt försök med mina
rädda-för-bäcken-djur. De kommer inte när jag ropar på dem, utan att de ser
mig. De verkar behöva en konkret punkt att följa och är inte intresserade av
att leta efter ljudet. Dessutom blir det ett farligt skrikande om de andra 30
djuren hör mig… Så bara att promenera iväg, igen, ca en kilometer bakom
hjorthägnet för att få kontakt med dem. Och de följer mig som hundvalpar! Och
är livrädda för alla andra, vet inte varför…

Lagom tills att jag fått fram dem till bäcken, igen,
underhåller dem med krossad spannmål och tänker slinka bakom dem med en tråd
och tvinga över dem, kommer ett par gåendes på vägen. Och inte slut med det –
djuren var så upptagna med att äta – hon korsar vägen, går fram till stänget
och säger ”Hej kossa!”, varpå alla elva sticker bort i sken. Hon
vänder sig till mig och säger ”De här är så roliga, det var de som var
därborta?! De springer när man pratar med dem!” Tror det räckte med min
surmulna uppsyn för strax efter att jag väst fram ”oooooooooonödigt”,
sa hon ”Du kanske precis hade samlat ihop dem?!” Jag kanske hade
gjort det… Precis… Tankarna snurrade och jag bara önskade att de skulle gå
sin väg så att de var utom hörhåll när jag nästan exploderade! Det kan gå fort
att plocka ner sig många steg på min gilla-lista!

Ingen tid att grubbla på det. Tog bilen, snabbt bort för att stänga till hagen med en eltråd, så att djuren
inte kommer längst bort igen, och hann före dem! Morrande gick jag tillbaka för
att öppna mellan hagarna så att djuren kunde flytta sig själva, när de svultit
färdigt, när jag hörde en av kvigorna ropa på mig. Så jag svarade, och de kom
igen, men först efter att paret hade passerat på hemväg.

Nytt försök! Kross vid trumman och alla djuren upptagna, jag
bakom med tråd och föste djur för djur, halvmeter för halvmeter, och ser –
granngubben komma gåendes, riktning på mig!

– Nej! vrålar jag. Stanna! Gå hem! Försvinn! Jag kommer och
pratar med dig sen!

– Men vill du inte ha hjälp?! frågar 83-åringen hjälpsamt.

– Nej för i helvete! Gå in! Jag kommer sen!

Stoppade djuren på ca 5×5 meter, for som en spole mellan
träden med min tråd. Hällde ännu mer kross över bäcken och på andra sidan,
satte spannen och gick sedan för att be granngubben om ursäkt. Just där och då kunde jag inte göra mer än att vänta ut dem. När jag kom
tillbaka låg min tomma spann i bäcken och tio djur hade gått över. Visade den
elfte hur hon skulle gå och samlade sedan ihop mig. Genomblöt efter 2,5 timme i
regnet, men djuren är över!

Varför står en sån här stolpe mitt ute i skogen? Och vad betyder den? Dags att sätta Morfar på detektivarbete!

Och jag är så lycklig för regnet!

Så blev det ännu en gång inte som man tänkt sig… Startade
upp tidigare än vanligt med pressningen för att hinna det mesta före regnet,
utspått kl 14. Allt frid och fröjd, bortsett från några nätstrul. Tills det
rasslar till i pickupen och den halvan av pressen stannar. Vinkar på drängen
att han kan åka och plasta, medan jag körde hem och bytte brytbult – igen.

Hemma, skruvade av skyddet, plockade fram en ny bult. Konstaterade
att jag nog skulle bli tvungen att tvätta händerna ikväll igen, och ser – en
kedja! En lös alltså! Skruvade av nästa skydd och där låg resten. Lyckades
lokalisera kedjelåset och fick snällt kränga av hela kedjan så gott det gick
för att komma åt saxsprinten.

Fick loss den och krängde kedjan över det stora
kugghjulet, som rasade i backen! Jippie! Axelbrott i pickupen! Bara att ringa
drängen så han inte satt och väntade på mig… Och rulla in pressen till stan.
Där rök nog 50 000…

Många lejer bort sin pressning, så det finns inte så många häromkring
med press. I sort sett bara att skriva en lista och spela rysk roulett och se
vem man ska ringa till. Fick tag i en snubbe efter några försök – Jajamen,
pressen står kopplad och redo, bara ta! Vet du var nyckeln till maskinhallen
är? – Till saken hör att jag aldrig träffat denna man! (Eller han sa att vi
hade hälsat på varandra 2008, men det har jag glömt!)

Stack således dit och fick igång hans gamla BM Viktor som
stod i vägen. Hur får man ihjäl den sen då? Fick ringa och kolla. Stoppwiren
trasig, så fick gå direkt på pumpen och strypa den där.

Iväg med pressen och
hans BM 600. Det var nyttigt, måste jag erkänna. Att byta ner mig! Wow vilka
bekväma, smidiga och effektiva maskiner jag har!

Jag är van vid en justerbar stol både i höjd och längsled –
inte behöva sitta längst ut på kanten för att räcka ner. Jag är van vid att
ställa in ett varvtal med en spak så håller traktorn sig där – inte tvingas
sitta med foten på gas och broms samtidigt när den skulle snöras, där jag är
van vid nätning. Jag är van vid att titta på en display för att se hur det
bygger i pressen – inte sitta som en hopsjunken korkskruv för att se klockan på
pressen. Jag är van vid en stängd hytt – inte vid att få fuktiga mosstussar
uppslängda i nacken när det är ojämnt på marken. Eller bli pussad av blöta grenar!
Dessutom ”ska jag aldrig mer” klaga på en varm traktor – dels har jag
suttit åtta timmar (mot mina beräknade 2,5) i en traktor utan dörrar och
fönster (dragigt värre i nacken, dessutom har det regnat på mig), dels märktes
allergin av så pass att det satte sig på andningen…(Trots full medicinering,
mamma). Måste ta itu med det där.

Jag vet varför färgen är bortskavd där växelspaken slår i. Jag testade att skicka i den med full kraft med fingret emellan. Det räckte med att prova en gång…

Tillräckligt gammal traktor för att vara godkänd av Kunglig institution.

För en gångs skull hade dessutom vädergubbarna rätt – strax
innan två kom regnet! (F*N) Och höll på så fint så fint, enda tills vi var
färdiga vid halv åtta! Någonstans på mitten hade det varit gott med mat, frukost
vid nio, ett äpple i farten vid lunch och sen inget. Samtidigt när det har tjurat
som det gjort, så talar dumheten och tjurigheten vid att man lika gärna kan
göra klart så man slipper ut igen sen. Nån timme hit och dit när det ändå gått
nio timmar. Men det var gott med middag. Bara att erkänna.

Mannen och barnen stack på biträff själva. När jag ätit
middag gick jag ut och blåste rent pressen, tankade upp traktorn och körde hem
den. Bad honom skriva räkning för hyra. ”Inte en chans, nästa gång kanske
jag behöver låna nåt!” Hatten av för bondementalitet i ett nötskal!

Dags att natta traktorn, lite efter nio

Ännu en gång har det mesta av dagen gått åt skogen, men
faktiskt löst sig på ett ganska bra sätt. MEN vad onödigt, och är det nu
strålande sol imorgon går jag och dränker mig! Dags för sängen, och ska lägga
mig på vetevärmaren och försöka skruva tillbaka ryggen. Imorgon ska det inte
pressas!

Pressning igår. Det ligger på ca hälften i antal balar mot
vad vi fick förra året. Det kunde varit bättre, det kunde varit värre. Positivt
just nu är att regnet börjar göra nytta, så i botten av de långa spröten kommer
grönt, tjock gräs! Lite ostadigt väder framöver så blir det inget skördat, och
då kanske det växer på ytterligare! Vi väljer att se det så! Och så hoppas vi
att vecka 28 (mannens första semestervecka) är grymt vacker, så kan vi vrida av
det sista då och sedan komma iväg på lite ledigt… Önsketänk…

Det blev ca en bale per varv i början. Smidigt när de ska plockas ihop!

Ja, vi kanske inte är de mest effektiva, men det är billig arbetskraft, billiga(?) maskiner och vi lämnar det fint efter oss!

La en timme på att försöka få med mig fjolårskvigorna över bäcken. Hit med inte längre! De får väl leva på hullet då, tills de inser att gräset är grönare på andra sidan. Men men, man ska ju inte gå över ån för bete, eller hur det nu var…

Ledigt blev det igår kväll i alla fall. Drängen drog iväg
med slåtterkrossen. Han blir tokig av de långa kvällarna, säger han, och vi
drog iväg på cirkus.

Kidnappad av en clown,
fick åka ”taxi” och sedan bli bortgift med en annan man. Jag har ju
inte varit på cirkus tidigare (eller jo, jag har fått berättat för mig att jag
har det. För typ 25 år sedan – vad minns jag av det?!), och blev lite förvånad
av att de ”erbjuder” swingclub! Jag trotsade Beppe i alla fall, jag
är ju lite tjurig, och gick hem med min egen man och egna familj. Till min
friares familjs stora lättnad, då hans 2-3-åriga dotter blev hysteriskt ledsen
när hennes pappa försvann.

Ponnyridning i pausen. Just nu hästälskande sonen premiärade på hästryggen med skräckblandad förtjusning?!!

Kanske ska dra mig utåt och ge pressen lite kärlek med
smörjsprutan… Den tjurar mer än vanligt med nätet (sen går den ju som bäst ju
torrare gräset är, vilket är lite sisådär hitintills!) Hot biter inte för
tillfället, så får testa med den andra varianten och hoppas på att jag hittar
en ny press snart, innan denna tar helt slut!

Möttes imorse av en demolerad boxvägg hos mina stora tjurar!
Tack snälla för att de inte tagit sig ut i lagården! Har sett att den börjat
bli dålig, men det går ju så länge det går… Dumheter! Fick ställa in en
fånggrind i boxen i väntan på att pojkarna ska gå på slakt så det går att
plocka ner sidan och sätta dit en ny skiva.

Biträff inom föreningen ikväll, och drängens fru bjuder på
middag, då hon inte ville störa under midsommar, utan ta det en gång när vi
”inte hinner laga mat”.

Bara att skjuta på problemen! Kan man inte jobba bort dem
kan man ju alltid cykla;)

Tänkte att jag bara MÅSTE ta en bild på en rena traktorn vi
hämtade hem från verkstan i torsdags. Det lär ju inte hålla precis!

Startade dagen med att rulla ur sängen med en fruktansvärd
värk i ländryggen. Inga vidare idéer på vad jag gjort, eller snarare inte
gjort… Suttit still för mycket kanske… Frukosten blev sponsrad lägerfil,
med några Corn Flakes och pinfärska hemmajordgubbar!

Satte mig sedan vid
kontoret. Förstår varför det är många kontorare som blir långtidssjukskrivna. Har
man inte ont innan så får man det ju i både kropp och knopp vid
pappersvändande! Tacka vet jag att få hänga på sig röjsågen efteråt! Då händer
det ju något, som syns, men nu räkningarna är betalda och månadens bokföringen
gjord!

Drängen har slagit några åkerlappar idag, så nu hoppas vi
att det inte kommer något regn i natt utan att det går att pressa ihop det
imorgon! Dessutom bara att erkänna att han är effektivare med en 3 meters slåtterkross, än jag med en röjsåg!

Livsandarna stiger ju något när det blir en del i strängarna!

Lagom till den sena middagen trillade Ekhultaluffaren med
familj in, med ett par kassar kläder till barnen och fick fika.

Det stora vildsvinet har varit framme! Man skulle haft en liten grävmaskin, en sån som inte är mycket större än snäppet över den barnen har i sandlådan. Födelsedagstips kanske…!?

Fick för oss att ta itu med lasset matjord, som drängen hade
hem för ett par veckor sedan. Jag har varit orolig för hydraulslangen på
tippkärran i flera år och lagom till den sista jorden hade rasat ur kärran
bakom nya hönsgården, hördes det ppfffffsss. Det tog också den där berömda
halvsekundens reaktionstid innan jag fick igen bakrutan… Bara att se det fina
i krånksången – traktorn är rostskyddsbehandlad på både in och utsida, och jag
varmduschad och välojlad i skinnet!

Det var den rena traktorn det. Var ju inte riktigt så snabbt eller på det sättet jag tänkte det skulle ändras…

Vad kom först? Mullret eller blixten? Och hur många blixtar
går det på en knall? Det undrade jag när åskan gick vid halv tre i natt. Blixt
efter blixt efter blixt och dån som minst en gång måste fräst ner i sjön… Övervägde
om jag skulle masa mig upp och kolla läget, men fasade väl för vad jag skulle
få se, så låg kvar och förundrades över att barnen höll sig i säng!

Torsdagseftermiddagen gick åt till att pressa. Både det jag
blivit utlovad att få, och några hektar extra. Det visade sig sedan att mannen
jag fått fodret ifrån hade kört sönder sin press och fick inte igång den som
planerat. Två hektar skulle han ta som torrhö, men det fick jag också. Ringde
honom och erbjöd mig att köra ihop det åt honom, köra på entreprenad. Känns ju
mäkta dumt om jag skulle få höra till hösten att han måstat köpa foder… Efter
några sekunders betänketid, kom han fram till att han ville ha tre fyra balar i
ersättning. Gick med på det! Med ett par hektar kvar att köra på, kom regnet. Inte
mycket och inga stora droppar, men sånt vet man ju inte förrän efteråt, så det
blev till att snäppa upp en växel, öka varven och be en stilla bön om att det
inte skulle tillstöta nåt…

Ur Smålandsbygdens Tidning 23/6-2016. Nåddes av den tråkiga nyheten att ännu en mjölkbonde i Gnosjö kommun håller på att avveckla. Återstår en gård på fyra socknar, i en kommun… I länet har det minskat med ca 280 mjölkgårdar på 10 år. När jag började på denna gården för åtta år sedan fanns den 6 mjölkbönder i kommunen…

Kvällen blev utan bikurs, den började kl 18 och jag var
hemma runt halv åtta och rejält sugen på middag! Efter en dusch landade jag
under en filt på altanen med en bok, och lyssnade på regnet som uppgick i 27
välbehövliga millimeter under natten!

Grannen gjorde årliga kransar till barnen på midsommarafton. Min moster kostaterade att jag inte hinner då jag ”bara sitter på altanen och läser bok”, kände att jag måste motbevisa henne med att jag också kan ligga på gräsmattan och läsa bok! <3

Midsommarafton firades som vanligt med en sillalunch med
gårdsfolket, en runda till Åsenhöga hembygdspark tillsammans med ca 600 andra
(var kommer allt folk ifrån?!) och sedan kom ett par goda vänner till oss! När
kunde man senast en midsommarafton sitta ute hela dagen, enda tills vännerna åkte
hem vid halv ett?! Fantastisk kväll!

Resten av helgen har spenderats relativt lugn. Igår hade vi
en ko på vift, hon hade kommit ut vid vattenhålan, som blivit en rejält farlig
fälla av regnet, visade det sig.

Som tur var kom den storestore tjuren upp själv med blotta förskräckelsen! Behöver det påpekas att vattenhålan är igensatt?! En koll i en av avläggarna här hemma resulterade i en drottningmärkning!

Dags att sila flädersaften också. Tio liter sommar på flaska!

Jaja, men det är ju insidan som räknas! Skjuts iväg till frysen på föräldragården!

Mannen har varit och grejat lite med stängsel och bi på
föräldragården.

Har läst ut min bok, en rörig modell med väninnor som inte
var väninnor som förälskade sig i samma man som blev mördad med inte dog. Den
ena av kvinnorna dog under en bombräd, fast hon dog inte utan det var den andra
kvinnan som skulle ta livet av sig och stack under den andras identitet och
byggde sig ett nytt liv efter andra världskriget… Det tar nog några dagar
innan jag smält och bearbetat den…

Arrangerat hopptävlingar i helgen. Hjälm är ett självklart måste om man ska ut och rida

Imorgon är det måndag igen. Ny vecka, nya tag

Kom ut imorse och möter en traktor som står på sock. Plattpunka!
Precis det som skulle undvikas då det sattes i ny innerslang IGÅR! Man kan bli
road för mindre! Jagade fatt i däckfirman ännu en gång. Han blev lika glad som
jag! Och fullbokad hela dagen! Men han ringde in en extragubbe, så stack jag
ner på studs med en macka i näven.

Gjorde en snabb felsökning, och hällde på en skvätt såpavatten. Ungarna hade gillat det….

Hemma igen tog jag en tidig lunch då frukosten hade mindre
att önska, och drängen stack ner till svetsaren då han sett att den gamla balklon
börjat spricka på mitten…

På med pressen i alla fall och ut. Körde med den
”nya” traktorn. Spakarna stämmer inte, så rätt vad det var när jag
skulle lyfta pickupen över en sten, tog jag fel spak och öppnade…luckan! Begåvat!
Ut med den balen, rulla ut den och pressa om!

Ni vet såna där grodor i tecknade filmer? Som sitter helt
stilla och skickar ut en milslång tunga för att ta en insekt? Precis den
upplevelsen fick jag när jag ställde mig på bromsen, och ändå ser en stor,
tjock grästuss sugas in i pickupen. Kan inte göra någonting. Resultatet: Det
satte sig! Tjoho!

Precis så man inte ska göra när man tycker sig ligga bra till
och kanske hinner bli klar innan man ska hämta barnen då gubben är på annat
håll… Å andra sidan slipper man fundera mer på det där ”kanske”… Barnen hämtades hem och
drängens fru tog vakten.

När det väl var loss och pressen ska igång igen, går bara
halva. Det har gått så tungt att en så kallad brytbult, som ska förhindra att
faror kommer in i självaste pressen, har gått av. Hem på lagårdbacken och fram
med verktyg.

Lovade mig själv sist vi bytte bult att jag skulle komma
ihåg under vilken lucka den satt, då vi den gången plockade ner nästan varenda
kåpa och skydd. Det kom jag också ihåg. Och mycket riktigt låg bulten där i två
delar. Nästa fråga: Var ska den sitta?! Utnyttja en livlina – Ring en vän!
Drängen!

Han kommer och kliar sig i huvudet. ”Det var du som
bytte den sist…” Jo, jag vet. Jag bytte den sist… För sju eller åtta
år sedan…

Vi fick slå våra kloka huvuden ihop och sätta ihop grejorna
som funkade sedan. Sista pressade balen tog inte nät ordentligt, och när jag
ställt ifrån mig maskinen och skulle trä om nätet, kände jag regnet på mina
bara ben som stack ut ur maskinen, där jag hängde halvvägs in.

Här kör vi inte fransk pedikyr, här är det nytvättat Oilykyr

En annan man från grannbyn kom förbi någonstans på mitten. ”Jag
har slagit och har ingen användning för gräset. Vill du ha det så får du det
mot att du pressar och kör undan det. Jag kan stränga imorgon, men då vill jag
låna din strängare då min gått sönder!” Tack och hatten av! Jag tar allt
jag kan få, i synnerhet ett torrt år som detta!

Det är inte bara räven som lockas fram när det är slaget. Kissen ligger också på lur

Det är såna här tillfällen, då det känns som att mycket går
emot (inte egentligen då det mesta löst sig riktigt bra, men en massa onödigt
småstrul som tar energi), som jag är extra glad och tacksam för en del
”kollegor”. Jag har aldrig träffat er, men på något vis finns ni där
i periferin i medior med pepp och hejarop.

Svalorna peppar de också. Här vaktas fyra ungar av en förmyndare

Tillexempel den kvinnliga bonde som var med om ett nödår
1992, när spannmålen var så dålig att gråsparvarna fick ligga på knä för att
äta…

Eller till den stackars bonde som inte vet hur man
pollinerar squash, då han aldrig haft såna doser i kväveröret… (där man har
sperma till inseminationer, för er som inte vet)

Det är bonnahumor på hög nivå, och jag uppskattar det
verkligen. Vet inte om ni tittar in här, men gör ni det så kan ni ju få lite
uppskattning!

Visst behöver man frosta av frysen ibland, men trodde verkligen inte att det skulle behövas med en kyl av 2013-års modell! Tebaljan är igång och jag ska snart bädda ner mig med boken. Det var allt vi hade att rapportera idag, tillbaka till dig, Kylen