En ung bondes vardag

Kände mig död imorse när klockan ringde. Ändå var natten
helt lugn.

Snickarna dök upp! Väggar på plats i köket! Det ekar som
attan plötsligt.

Fick ett samtal om att en ko kalvat långt bort. Åkte hela familjen och skulle ta hand om den. Gick jag och mannen, djurskötaren och hans barnbarn. Kalven skulle inte visa sig. Efter en lång stund hittade vi honom, utanför hagen och lagom gömd. Men han fångades in och märktes.

Pressade ihop balarna på andra gården, fick givetvis strul med
en givare direkt… Luckan gick inte ner. Provade det mesta, och ringde
servicekillen som satt upptagen. Till sist bröt jag strömmen, gick ut och körde
ner luckan manuellt och sedan gick det felfritt resterande balar. Den ville nog
bara testa mig.

Drängens fru åkte till Reftele Lantmän för shoppingtur i
mina ärenden, mången tack ska hon ha för denna resa. (Hon åkte dit med en lapp,
lämnade numret till chefen där så ringde han upp mig och löste inköpen!)

Lillhönan fick ett bistick på kindbenet efter att pappan
passerade trädgården med en ilsken svärm ikring sig (ett samhälle har fått
totalt fnatt i år). Tappra flicka. Ett illvrål, när jag kom fram till henne sa
hon ”Bäst vi går in, mamma. Detta gör ont!” Det har jag också
konstaterat att stick gör… Men inte ett gnäll från henne sen, mer än att ”det gör ont”. Att ta hand om henne, amma, vakta ugnen och
grilla revben samtidigt. Det blev flamberade revben till middag.

Nattade barnen och körde sedan ner till andra gården och
strängade ihop surhålorna drängen slagit tidigare under dagen. På vissa ställen
backa in – kör ut. Och tight att komma fram. Men den ena surhålan är slagen för
första gången på många år. Fint blir det, men det muggiga gräset får vi väl ta
som strö till vintern.

Nyss hemkommen. Nu handlar det inte om att orka. Nu handlar
det om att göra. Sängen kallar. God Natt. Ska bara rapportera in de senaste kalvarna till Jordbruksverket.

Jag tog sovmorgon i söndags. Låååång sovmorgon. Tydligen!
Vaknade och satte på TV:n till sonen vid halv nio (då maken nyss stigit upp och
gått till lagården, visade det sig!) och kröp sedan ner igen med lillan för en
mysstund med henne. Hon åt och jag tog fram boken. En stund senare blev hon
lite knorrig, så jag rättade till våra positioner, plockade upp (!?) boken och
samtidigt kom mannen in i rummet. Go’midda, sa han och jag tittade på klockan –
tjugo i tolv! Lillan hade alltså ätit klart, somnat hon med och vaknat tre
timmar senare. Jäklar anamma vad det var både skönt och välbehövligt! Men med
risk att låta som Mormor så får man inte mycket gjort på dagen när man sover
bort halva! Tur att de va sönda! Och att vi bor i Bibelbältet så det är
definitivt försvarbart!

Söndagsprojekt blev
täckbark!

Premiär i en barnstol.
Hon såg lika förvånad ut som alltid! Det är så hon ser ut!

Fullspäckad dag och på kvällen bjöd vi in oss på kvällsmat
hos min moster. Blev ännu en sen kväll, så barnen kom inte tassandes förrän
halv tio igår!

Drängen är nu i sitt esse. Han får slå! Köra slåtterkross!
Med sin Fiat 110-90! Och jag har fått övningsköra med min nya strängläggare!
Jisses vad stor den är!!!! Men effektiv! Drar ihop krossens strängar tre och
tre! Åtminstone här hemma där det är gamla, trötta vallar utan någon direkt
klöver i. Pressen måste ju klara att svälja det också. Den som har satts igång
idag ihop med en servicekille. Tjugofem balar har jag premiärat med! Med
combipress. Också där – wow. Tur det känns så på smaken, för i plånboken är det
jäkligt tufft för tillfället. Tur att jag fått brev om att lite pengar från EU
är på g – för 2015… De som ännu inte kommit…

Var lite orolig innan hur jag skulle få till det med tid att
passa med servicen för inskolning ihop med lillan och var hon skulle vara under
tiden, men det löste sonen som vaknade med feber. Pappa vabba! Kring lunch
visade det sig bli mer än feber och ikväll startade lillhönan. Jag är tacksam
för fungerande tvättmaskin och bra torkevär’. Får se om natten blir lång.

Smet iväg och pressade klart det jag fick lämna när mannen
fixat middag, då skulle sonen med så han hade blivit pigg nog för att vara
nyfiken då. Sedan hem och åter tanka lillan, byta ekipage och sticka ner för
att stränga de hektar på andra gården som drängen slog igår. Imorgon ska de
balas ihop!

Och då fortsätter vi att hoppas och hålla tummarna för att
snickarna kommer. Bygget har stått tvärstill i en och en halv vecka nu, så det
börjar kännas träligt. Tur att vi har kvar det gamla köket i alla fall, vi är
ju inte strandsatta, bara frustrerade.

Och till alla er som så kärvänligt tröstat oss med att det inte kan bli värre hos oss än vanligt i smutsen och kaoset – ni är alla hjärtligt välkomna hit, för jag kan precis lika kärvänligt bevisa att det visst är möjligt! Smaka på den ni!

Fick faktiskt ett lass till tippen av vårt gamla tak! Fick
träna på precisionsbackning med släp. Det var tillräckligt tight för att jag
skulle behöva kravla mig ut på höger sida av bilen. Var för tjock för
vänstersidan! Lillan hejade på, halvsittandes i vagnen i vanlig ordning.

Fortsatte sedan med trädgårdsdag för familjen. Grävde fram
en kaprifol från ogräs och täckbarkade upp där. Vilket lyft! En liknande historia kvar.
Sonen förbarmade sig istället över grästussarna, då han ville ”göra nåt
roligare än att ösa täckbark”!

”Om jag gömmer handen,
ser mamma inte att jag suger på fingrarna…” /Hennes nya pose…

Fick också ihop ett gäng bröd och frallor på tre av mina fem
liter vassle! Riktigt goda, om jag får säga det själv. Även om tiden drog iväg så
jag stoppade in sista plåten med bröd precis när vi åkte. Drängens fru
förbarmade sig över dem, som tur var!

Det är ganska fascinerande att så oerhört många människor
har intresse av att pressa ihop sig som sillar, varmt, svettigt och
syrefattigt, för att titta på en massa bakhuvuden och baksidor på plakat. För
att sedan (förhoppningsvis) mötas upp av studenten och därefter göra några försök
med att armbåga sig igenom folkhopen för att hitta sin felparkerade bil. Vi var
några av dessa människor igår… Och det känns väldigt skönt att det dröjer
väldigt många år tills nästa gång!

Packade ihop oss och lyckades fånga in sonen från
storkusinernas lillkusin på andra hållet, kring tiotiden igår. Svängde inom
föräldragården på hemväg för att titta till djuren som vi slarvat lite med. Och
hittade inte en skank… Shit!

Räsade genom hagen i blanka, låga tygskor, kryssandes mellan
koskitarna och blev blöt av daggen. Tillbaka till deras gamla hage som de ännu
har tillgång till och ropade och tjoade. Till sist, längst bort på det gamla,
inne i skogen, svarade de äntligen. Så de var ju ändå där de skulle vara! Hem
och natta barnen, mata hönorna, packa bröd och frallor som maken till sin stora
glädje (….) fick stuva in i frysen. Vi samarbetar – jag bakar, han fryser in och
vi äter gemensamt. Men det går nog i ett kilo ärtor i frysboxen, om man häller
ut dem, sa han… SEN kollapsa i soffan ett par minuter innan midnatt. Lång
dag!

Knivhaveri…
Hejarklacken var med! Något missnöjd dock.

Idag kördes de stora barnen på kalas. Den lilla nattades i
vagnen sen åkte jag, mannen och drängen ner till andra gården. Två traktorer
och en bil med släp och gräsklipparen på. Strängaren kopplades på (Hur i hela
världen har jag tänkt??! Det var inte alls lika stor i stan på firman som i
mitt lilla ängahus…!) Sedan kom vi åt slåtterkrossen som sattes på Fiaten.
Drängen körde hem med den och startade upp slåttern, maken tog strängläggaren och jag fortsatte till
andra gården och klippte gräset där. Hemma igen var mannen iväg och hämtade
tillbaka barnen. Hade räddat lillan som låg blöt i vagnen efter att ha
överraskats av en åskskur… I brukssamhället rann vatten i backen, sa mannen,
på andra gården kom fem små regnstänk… Hemma kom väl nåt mittemellan verkar det som.

Bar ut de elva små kycklingar som kläckaren kom fram med.
Små piggeliner det där!

622 Party, den
renrasiga Herefordtjuren med leopardgener

En sen middag slutade vi med, ovanligt va!? Barnen busade,
jag flyttade djuren hemma för andra gången idag, så de nu går mot byn och
putsar innan det blir läger nästa vecka. Tyckte lillhönan började se trött ut.
Fiskade upp telefonen och tittade på klockan – 21:06. Dags att natta dem kanske…
Men de hade så kul med palltrucken mannen investerade i imorse! Den blev
bärgningsbil till traktorn med punka, och sedan prärievagn med sonen som häst och hatten utlånad (!!!!!!) till syrran som var
cowboyen idag. (Hon orkade inte dra honom på kärran)

Gammal och ung, sida
vid sida

Har själv börjat fundera på att ta kvällen nu. Varit en
sväng under vatten och teet är redo. Det är med andra ord läge att sluta med
”ska bara”.

God natt

Hade lillan med mig
när jag stängslade i tisdags. Unge på magen, och självklart ström i tråden. Hon
ville inte ens hålla handtaget åt mig. Hade bara fullt upp att förundras över
de gröna löven mot en blå himlen!

För tre år sedan, några månader efter att lillhönan fötts,
fick jag frågan om hur gammal storebror var. Han blev tre i februari, svarade
jag. ”Men… Är inte flickan också född i februari?” kom frågan.
Jo… ”Va fan!? Ligger ni bara en gång om året?!” var en totalt
spontan kommentar från en annan i gänget. Jajemen, svarade jag då
klämkäckt och lagom spydigt. – Ni vet, som bonde måste man ju planera. Så där när
vårbruket är färdigt och alla djuren är ute, men innan slåttern börjar, har man
ju en lucka över till annat…

Jag fick ett tredje barn i februari… Ni kan ju tänka er
responsen…

Men det skulle vara nu då, för igår släpptes de sista
kvigorna ut, och nästa vecka måste slåttern igång. Jäklar i det, vad stressigt
det blev! Tur att bebisproduktionen är färdig så vi slipper den hetsen mitt i
allt annat! Vilken lättnad!

Ett sätt att sova
på…

Nä, lite allvar istället; Igår släpptes de sista kvigorna
ut. Tre fjolårskalvar, varav den ena är mjölk-kalv så hon har aldrig gått ute. Därför
släpptes de ut i grindar igår morse, för att få rusa av sig på säkert område. Tog tio minuter att lasta och en timme att
få dem av kärran igen. Det var livsfarligt! Under eftermiddagen släppte jag ut dem för eltråd, så nu
går de under bevakning och mjölkisen verkar ha fattat gränserna. Men lite yra
är de allt, så de får nog hänga kvar hemma ett par dagar.

Mellan djurlastning och avhävning satte jag en ostmassa,
stack och handlade och fixade lite smått och sedan hem för att ösa vassle. (Får
försöka att sno ihop några vasslebröd nu också alltså!) Lovade i våras att jag
skulle baka ostkaka till en student, så vilken fruktansvärd tur att jag har
kvar spisen än så länge! Får väl som sagt ta mig i kragen och baka en massa
bröd att stoppa i frysen till rörigare tider.

Var på sommarfest på dagis igår. Sonens sista. Fyra och ett
halvt år sedan han skolandes in. På riktigt GALET! Efter semestern väntar
fritids och sedan skolan. En ny epok i livet.

Tänkte se om jag hittar motivation att städa upp lite
byggmaterial här på gården. Borde fortsätta att plocka i köket, men tänker
snickarna inte komma på några veckor vill jag inte trycka ihop oss mer än
nödvändigt. Under längre tid än nödvändigt. Satte drängen på att luska med dem
om hur de tänker. Det har ju rullat på så fantastiskt bra sen stommen restes,
men nu är det det här fasansfulla tvärstoppet i allt. Och så går det fort till semestern
nu. Det får iiiiiiinte stå stilla däröver! Det är en lättnad att det bara är
vi, av alla hantverkares kunder, som har den känslan… (NOT!)

Imorgon vankas det student för barnens minsta storkusin.
Hoppas det regnar över i natt så det inte är totalt plaskblött för studenterna.
I annat fall kanske de hålls nerkylda, vilket inte brukar vara helt onödigt i
såna sammanhang!

Strax innan avresa
till sommarfesten kom lillhönan in och skrek: Min häst är jättesjuk! Vi måste
skjuta den!!!!!!!!!!! Brorsan kom snabbt till undsättning och skenade ut med studsaren.
Tillsammans hängde de sedan upp den för att kunna slakta upp den… Bonnaungar.
Ska man skratta eller gråta? Skämmas eller vara stolt?!

När köksfönstret är
utflyttat kommer det inte längre i kollision med förråd och stor lönn, så
utsikten är det inget fel på!

Jag tror att jag redan nu önskar trevlig helg, så är det gjort i alla fall!

Då var vi tillbaka sen ett dygn. Tog en helg med
mamma/mormor-vård. Lite lagom eremitliv i tysthet. Har knappt lämnat deras hus
under helgen, än mindre träffat nån. Mors B och sonen åkte i och för sig till
bygghandeln och tillbringade sedan en del tid i snickarboden med projekt. Allt
hanns inte med, så det verkar ha blivit hemläxa för B!

En liten tur på utflykt blev det. För variationens skull
gick vi inte Vilse-stigen, utan Mulle-stigen. Och hamnade Vilse… Mitt i
ingenstans tog stigen slut, sätt er och grilla korv eller fika, typ. Inte en
markering tillbaka eller nåt. Inte var vi så långt bort, men ändå. Man går inte
så fort på barnens hinderbana, med barn, men en härlig offroadtur med
barnvagnen fick upp pulsen lite ändå (undra på att du har smygpunka på ett
däck, muttrade Mor) Skitkul sånt där. Bebisen – totalt oberörd. Rätt vagn för
projektet med andra ord! Ska dock erkänna att jag delade den på två när vi
skulle klättra över en stengärdsgård!

När det begav sig hemåt slocknade lillhönan redan efter två
mil ungefär, så mitt på mitten av resan fick det bli en glass-, bus- och
väckningspaus. Passade även på att tanka i den lilla lite för att inte krocka
med hennes matklocka längre fram, och fann mig utstirrad av en kines (tror jag
det var…) som kom med en busslass landsmän. Glo du, tänkte jag. Jag skäms
inte för att amma på en nästan tom uteservering på McDonalds längs E4:an. När
jag reste mig för att slänga skräpet kom hon fram till mig och sa nåt i stil
med: ”Nischi, naschi bebe”, upprepade det och visade upp fingrarna, stannade
viftandes mellan tre och fyra. Jag höll upp tre varpå hon gjorde det där
superkvinnliga – handen på bröstet och en suck. (Det slog mig inte förrän långt
senare att hon kanske syftade på tre veckor, jag på tre månader…!) Direkt
pekade hon på de två större barnen, som nu var på väg uppför rutschkanan,
bebisen och höll upp tre fingrar och pekade på mig. Jag nickade och svarade med
tre, då hon klappade i händerna lite, log och gick iväg… Skumt! Lika skumt
som att jag satt i inhägnaden, fortfarande ammandes, när en kvinna hojtade till
utanför; ”Kan du hålla koll så ingen tar min hund medan jag går på toa?!”
med en gest mot en V90 med öppen bagagelucka. Eh… ja… Men hur vet du att
inte jag passar på att ta den? Eller rycker med axlarna mot hennes
”make” som tog hunden på promenad?! Hon hade som tur var kuriosa nog
att ”tacka för hjälpen” när hon kom ut med en skål vatten minuterna
senare. Jag måste skaffa mig en tuffare look, känner jag.

Vi rullade vidare mot vår ”hemstad” och svängde in
på ett sjukhusbesök – hos drängen. Han som varit förkyld några dagar mådde
plötsligt sämre, fick tid på vårdcentralen i torsdags och togs därifrån i
ambulans till akuten med kraftig lunginflammation och urusel syresättning. En snäll sjuksköterska försåg barnen med varsitt bandage och en spruta på hemvägen. (Vilken tur att jag fick detta, Alice är kanske sjuk imorgon”, sa lillhönan om sin docka.)

Idag dök inga snickare upp. Istället bäddade vi ner drängens
fru med dunderförkylning och feber, fixade hennes ärende på väg till stan och
vidare till revisorn som gjorde klart att jag dragit momsen på firmabilen –
vilket jag tydligen inte fick – och tvingas betala tillbaka den. Man får visst
bara dra momsen på bilar som är givna arbetare, det vill säga antingen med
skåp, luftspalt mellan hytt och skåp, eller flakbilar… Jag bad henne googla
bilder på Nissan Navara och återkomma… Därefter blev det en snabbis på rean –
en liten skuttar igen i storlek och med ett närstående blöjstorleksbyte lär
flertalet bodys krympa. Med eller utan igelkott… Och nej, det var inte mitt verk, jag bara förevigade det!

Sen togs loven kring sjukhuset och fiskade upp drängen som
blivit utskriven.

Då vi fått ett så stort kök som vi är rädda att gå vilse i, använder
vi det endast som beredningskök och utforskar det där med ”compact
living” i vardagsrummet. Inga snickare idag. Hoppas de kommer imorgon så
vi kommer igång med spacklande och takspikning snart!

Har varit ute och återställt familjeskicket i bilen. Stolarna
fick stryka på foten under stadsresan, disken i köket väntar tillsammans med
skåpplocket jag börjat med, och nyss gjordes ett försök att natta den lilla
tidigare, vilket inte riktigt lyckades, öronen flaxar fortfarande! Hon sover nu
tio-elva timmar i stöten på natten (jo, jag är rejält mjölkenödig när vi
vaknar) och ser det som mer praktiskt om hon vaknar och väcker mig på morgonen,
istället för att jag ska väcka henne kring halv niotiden! Fick ikull henne kring nio nu, så kanske hon vaknar lite mer normalt imorgon.Sov gott!

”Är det okej om jag flyttar köksfönstret?” frågade
snickaren igår. Visst svarade jag och gick till lagården. Och kom in i ett rum
utan vägg! Jäklar i det. Inte har jag på åtta år fattat vilket panoramafönster
vi hade i köket! Väggen rök. Det som skulle ske på måndag – därav hann jag inte
plocka undan nåt… Då får de ta kaoset! Vi skulle ju åka ”tidigt” till stan, skippa lagård och allt för att komma hem i god tid och tömma köket under kvällen. Men det sket sig på alla plan!

Klockan sju imorse var det full speed med elektriker och snickare
som satte balken i taket. Fyra meter hål med försvunnen bärande vägg måste säkras!
Innan frukost var samtliga borta. I bästa fall kommer elektrikern under dagen
och gör klart, och snickarna fortsätter på måndag. Hoppas vi!

Igår kväll lämnades de stora barnen ännu en gång hos Mormor
och Morfar. Vi andra tre körde upp till staden och gjorde finjusteringar och
beställde köket. Lyxade sedan till det inne i stan med en middag för 2 (2,5, dessutom var vi ju redan sena),
och blev därför väääääldigt sena att hämta barnen. Men alla var i säng före
midnatt! Kanske att barnen sover under de förestående timmarna i bilen. En tur som
kunde tagit en ände med förskräckelse innan den hunnit börja, men mer om det
senare. Nu lämnar jag över ansvaret och röran till någon annan!

Och nu kom precis ”eläckten” och bebisen är färdig vilken sekund som helst! Trevlig helg! (Jag ska sova!)

Och så blev jag precis nerkräkt över hela ryggen, så får svida om! Och torka av soffan. Tur det var hemma!

I en tidning från min morbrors barndom som man läst om och
om igen – det hörde liksom till när man var hos Mormor och Morfar på loven! –
var Kronblom och Malin på besök i London. Kronblom jämförde bussarna i London
med den i Vinkelboda. Hemma gick bussen en minut i tretton. Precis som i London
– ett i ett. Därav rubriken. Precis så går det här hemma.

Elektrikern fick ett sms igår om när han beräknades komma:
7.00. Ok, jag är uppe. Bara det att han åkte hemifrån samma tid som vanligt,
och tog oss på vägen. Därav stod han i hallen kvart i sju! Sa att de river
väggen idag. Jag opponerade mig – ”tidigast i slutet av veckan” är
inte på onsdagen hävdade jag. Så jag har inte plockat i ordning nåt. – Ser det,
gör det idag så kommer jag imorgon!

Han försvann och några minuter senare kom snickarna: Vet du
när elektrikern skulle komma idag? Eh… Han har redan varit här, men vände i
dörren!

Jaha, och vad ska vi göra då när han måste dra elen i den
nya innan vi går vidare…?!

Reglat inför
inneskivor, el framdraget och gipsat sovrumstak!

Elektrikern skickade en annan kille som gjorde jobbet innan
lunch.

Igår bokade jag besiktningstid på Navaran. Skulle göras
innan mitten på juni så då passar ju en regnig dag?! Relativt tidigt, så det
inte stör något. Ljushuvudet bokade tid 9.40. Med stängt dagis och maken på
jobbet. Hemma med lagård och tre barn, elektriker och snickare… Det gick. Men
det blev sannerligen ingen lång frukost!

Hem för lite mer att äta, instruera elektrikern (eller
läckten, som lillhönan sa) och iväg till stan för att proviantera plastbackar
och flyttkartonger.

Sonen ville få kontakt
med pappa på gräsklipparen! ”Denna gång fick jag till och med S:et på rätt
håll! Eller…?!)

Imorgon försvinner vårt köksfönster (eftersom det inte hände
idag) sen blir det väl till att flytta ner i kartonger innan helgen då jag och
barnen smiter ifrån livet lite.

Det som jag absolut inte gjorde igår när jag åkte på lunch
med samhällstjejerna och var hemma klockan sju…

Bebisen har fått en ny
kompis, tillika den okända tvillingen! Skitkul!

Rhododendronen börjar
gå i blom

Ett ryck gjordes äntligen så jag och sonen fick petat ner
potatis och lök i landet! Bättre sent än aldrig, som det bekant heter. Precis
när sista biten på kupan hackades upp började det stänka. Sen kom elva
välsignade millimeter! Sätt en nolla efter och låt den summan komma innan
midsommar! Minst! Maken var vid tillfället och visade upp föräldragården för
ett intresserat par. Och de flyttar in i slutet av sommaren! Tummen upp! Nu ska
bara Projekt Tömmas flyttas upp några hack på sen-listan, men det är bara att
doppa i fotogen och tända blåslampan så brukar det gå rätt bra. Vi har ju inget
annat för oss, menar jag…

Föste ihop de två korna utan kalv till de tre kvigorna och
den halta tjuren. Pojken är svullen nere i foten med stöder på benet, äter och
har en rejält bra fart framåt om han bara vill. Måtte han bara stukat det
rejält och rätta sig till!

Precis när vi satt oss för middag kom min moster och man
förbi – de ”fick tid över i regnet” och var nyfikna på bygget. Spontanbesök
är alltid uppskattat!

Igår isolerades väggarna och skivor kom på plats i taket. Det
rullar på! Imorgon kommer elektrikern och tittar och troligtvis kopplar han
bort elen i nuvarande väggen.

Vi tog oss en tur till Mormor och Morfar och ännu ett besök
på Bokbussen. Hela familjen faktiskt. Svängde sedan förbi på ett annat ställe
och lämnade ett skott från en buske från föräldragården.

Gräv-lingen kom för att leta rör, men efter bara en
halvmeter i backen möttes han av stigande vatten och två fulla brunnar. Så det
blev att koppla på gödseltunnan och suga brunnarna tomma innan han började. Tur man har resurserna och stor trädgård… Där
skedde också en episod. Sonen höll på att kissa på sig och vi andra lever
ungefär tio år längre; Slangen skulle av tunnan, men det nöp så den satt ganska
fast. Vi vågade inte köra iväg tunnan och släpa slangen ur brunnen. Mannen tog
ett rejält kramtag om ormen och ryckte till. Smack! Rätt i axeln på drängen som
stod bredvid. Han dyblöt på halva bröstet (Tur att det bara var
”vatten”!) ”Farligt att ha maken i närheten av tunnan”,
konstaterade drängen, som tidigare i våras fick sig en dask gödsel på benen när
mannen pillade på nåt i utloppet. Drängen vände sig om för att gå till
traktorn, och stötte i handtaget till luckan från vilken slangen nyss kopplats
av. PLASK!!!! sa det över maken från låren och ner, när den öppnades ett par
centimeter. Med närmre fem kubik i tunnan var det ganska bra tryck ut…! Så
lät de udda vara jämt. Drängen plockade upp sin jacka han lagt på marken, den
hade nu ändrat färg och vikt. Mannen släpade upp slangen på tunnans sida och
gick sedan för att krama ur strumporna…

Ungefär tre meter senare vände Gräv-lingen om maskinen och
såg att det sprutade motorolja från den. Där och då bestämde maken sig för att
följa med på en ledig stund. Gräv-lingen fick istället för att gräva lägga fyra timmar på att
skruva på maskinen innan han kunde fortsätta. Och rören? De hittade han inte.
Endast små fragment på decimeterstora halvmånar… Men nu ligger det nytt, och
gräsmattan är slät som en söndag! Rören ja… Det svarta i bild…

När lillan var nattad tog jag en tur runt sjön, lämnade
tillbaka snabeln jag lånade av Prästabonden vid sådden, slänga skräp i
återvinningen och lämna ut en kram till en som behövde det på hemväg.

Nu vankas det frukost, sen ska det fixas lite mat att ta
med. Surdegsbrödet ska i ugnen och sen sticker jag och träffar
samhällstjejerna.

Trevlig nationaldag!