En ung bondes vardag

Ja, vad ska man säga? Vi har nästan hållit söndag!

Började med en lugn morgon, följt av en promenad till lägerområdet för avslutning. Fick en tavla och en påse med penslar tillverkade i Bankeryd, tror jag det var. Flera olika sorter i alla fall, som tack för att jag upplåtit mark till dem och sett till att gräset var slaget. Dessutom har vi under en vecka haft en ”butikskyl” ståendes i mjölkrummet åt dem, då Arla sponsrat med mjölk och fil (där sänktes avräkningspriset ytterligare några ören) och igår när kylen försvann hittade vi typ femton liter filmjölk i kylskåpet i mjölkrummet. Undrar vad det blir till frukost framöver!??

Som en cirkus! Full aktivitet och tre timmar senare bara bajamajorna kvar! Lugnet lägger sig och det dröjer ett år till nästa gång

När vi gått hem igen satte vi oss på altanen där drängens fru bjöd på fika. Strax därefter kom ett gammal bekant par till dem och slog sig ner med oss på altanen så där blev vi sittandes. Drängen med fru, två bekanta, för mig främlingar, och så jag, på vår altan! Så det kan bli!

Mannen kom hem från sitt lägeravslut och tältrivning och vi funderade på om vi skulle sätta taknät på hönsgården, riva odlingskragar eller bara skita i allt och sitta kvar! Vi satt kvar. Nästan.

Jag gick till bina för att sätta tillbaka slungade ramar till dem, och lillhönan kom direkt ”Jag med bi”, så förskrämd blev hon över sticken. Efter bina flyttade vi tuppburarna. Kan väl säga att det blev chicken race i trädgården när två tuppar råkade komma under burarna och smita… Men det gick bra att håva in dem och nu har de nytt gräs att äta i några dagar. Gräs som ännu inte är sönderbränt.

Tupp var det här!

Plockade fram cykeln, och det lossnade rejält för sonen. Tillräckligt för att syrran fick hamna i cykelstolen och vi gav oss ut på vägen en sväng. Senare var det självklart också väldigt viktigt att visa upp kunskaperna för drängen och fru, så det blev några vändor till. Kul när det lossnar då han nästan vägrat cykel tills idag. Får se hur det utvecklas!

Nyss så ringde dock en man som varit på föräldragården och gått, och sa att det ramlat träd över nya skogsvägen, så timmerbilarna kommer inte fram (just det, nyhugget, och så har det ju blåst något mer än bris idag). Så mannen får nog snällt hoppa i huggarkläderna och reda upp det denna söndagskväll. Tror jag ska fortsätta sitta still, kanske börja på en ny bok…:)

Undrar vad kommande måndag har att bjuda på, har ju lite si sådäringa erfarenheter av dem…

Honungsramarna har vuxit ur sina kupor, så kuporna har stått med locket öppet. Därför blev det idag dags för slungning!

Själva gör vi svensk honung, men jag vet inte vad vi köpte för nån…

Tittade i kuporna som hastigast i torsdags eftermiddag, vilket inte var bra med åska i luften. En svärm ”Nalle Puh-bi” for iväg efter lillhönan som stod i slöja ett tiotal meter bort, och gick till attack. Fem stick i knävecken på henne. Tur hon hade tjocka byxor på sig…

Sent igår kväll plockade jag och mannen bort honungsramarna, skattade honungen, och då var det hur lugnt som helst i solnedgången.

Lite förvirrade var de allt när de blev vräkta mitt på en fredagskväll…

Man kan arbeta med sämre utsikt, bara att konstatera!

Barnen lämnades iväg på morgonen till faster och jag, mannen och Jirka samlades i föräldragårdens källare för detta klabbslabbande! (Kul att datorn varnar för felstavat ord på ”Jirka” men inte på ”klabbslabbande”…?!!) Täcka av ramarna från vax, skicka dem i slungan, slunga en stund, vända ramarna och slunga igen. Tappa ut honungen i en spann och sedan hälla det genom sil till nästa spann. Klistrigt värre!

Riktigt kul att slunga idag, det släppte så fint från ramarna och inte alls många ramar gick sönder. Annat var det när vi slungade i höstas, med nästan bara seg ljunghonung då det var så kallt att bina inte hittat något före ljungblomningen. Men det får vi väl ta till hösten nu. Än ska vi inte döma ut sommaren, utan hoppas på en slungning till. Dock fick vi betydligt mer honung nu, efter halva säsongen, mot hela förra…

Passade på att brassa liv i den gamla bykgrytan och koka rent några gamla honungsramar när vi ändå höll på. Något som fick faster att få hjärtsnurp när hon kom in och hela källartaket rann av kondens! Tur det inte var spånskiva…

Lagom färdiga med ”det roliga” till lunch som Jirka bjöd på, och då kom även faster och lämnade tillbaka barnen som jag i min tur tog med på barnkalaset de var bjudna till. Ingen rast, ingen vila. Särskilt inte för mannen som plötsligt blev ensam kvar med städningen…

Åkte i alla fall på kalas i två timmar, som blev tre då två bonnaföräldrar (jag och kalaspappan) blev ståendes på lagårdsbacken och prata en timme efteråt. Men det är ju helg.

Uschinamej vad det var som kom och skrämde mig på kalaset. Inte visste jag att de hade såna i grannbyn! Tur jag var nykissad!

Mannen kom hem lagom till en sen middag, efter att tydligen varit hemma och hämtat både gräsklippare och trimmer till föräldragården. Och hunnit dricka kaffe och äta våffla på UV-lägret. Inget synd om honom precis!

Barnen lagda och jag rasat i soffan. Tänkte ta mannen med mig och titta på den beryktade ”Sockerfilmen”, om ögonen hålls öppna så länge. Och så tänkte jag satsa på läggning en stund före midnatt för en gångs skull…

Kan Åsnan, kan vi. Underbar skylt på kalasstället!

På ett ungefär:

Jag: Ung bonde som tog över gården jag var anställd på i
nästan sju år. Paret som hade den började komma upp i åren och ville trappa
ner. Köttjurar korsades med mjölkkvigor under samrådan och en köttbesättning
växte fram. I december 2014 gick de sista mjölkkorna iväg på slakt, och jag tog över
februari 2015. Har i runda slängar 40 kor, rekrytering och ungdjur. Brukar
dryga 80 hektar i Smålandsskogen.

Har ett växande
biintresse, och till mannens stora fasa – ett gäng hönor! Som dessutom tenderat till att bli några fler varje år…

Uppväxt på Sydskånska slätten,
men med hjärta och själ i Småland, och har det mesta av släkten i närheten. Gift med Mannen min och har två barn,
samt 2,5 katt.

Äger med mannen två gårdar och arrenderar den tredje där vi också bor sedan 2008.

Gubben min: Arbetar heltid på träindustri och titulerar sig
själv som jourhavande dräng. Lite för snäll för sitt eget bästa, och jag är den
första att utnyttja det! Fixar och grejar med det jag behöver hjälp med, och
lite till. Min klippa!

Lilldrängen: Född 2011 och med på allt. Det han inte vet är
inte värt att veta!

Lillpigan: Född 2014 och kämpar med att hänga på brorsan.

Drängen: Min före detta chef som abdikerade. Hans stora fasa
är att inte få vara med, därför behöll de två hushållskor, så de kan hjälpa när
de ändå är i lagården… Skämt åsido, totalt slut i ryggen så kör helst traktor och gör det bra. Alla
timmar han lägger ner på det, kan jag göra annat på. Bor på gården.

Drängens fru: Är med lika mycket som drängen, fast på sitt
vis. Otålig och arbetsvillig till tusen. Fixar med allt mellan spånpåfyllning, spannmålskrossning och markservicen när det kniper. Bor på gården.

Grannen: Gårdens sjunde boende och tillika syster till drängen. Har en katt som är mest hos mig (min halva) och mina katter är mest hos henne. Sviter sen boendebytet till lillstugan för vår del 2009.

Hans: En barndomsvän från Skåne. Kontrade min flytt norrut
med att några år senare flytta längre söderut! Känner mig bättre än jag själv,
är min totala motpol och oj vad kul vi har ihop! Har av mig kallats Hans sedan
högstadiet, och har aldrig gillat det, kanske är det just därför jag
fortsätter… Måste dock erkänna att sen hon blev sambo är det många som
motarbetar mig, men än är barnen på min sida! Har skapat förvirring hos många
med ”hon -Hans”. Kallar mig för bullmonster och kritiserar alltid vår
frysbox (tur hon inte har koll på de andra tre som står i Gubben mins
föräldrahem – igång). En vän med hjärtat på rätta stället som jag aldrig har
tvivlat på och som betyder ALLT!

Jirka: En väldigt
nära vän som pressades in i mitt liv via en gemensam bekant. Han var satt att
stränga hö, och jag ringdes in för att pressa. Mitt ekipage var effektivare än
hans så det var nätt att han rök med i maskinen. Satsar på att bevara hotade
lantraser och ligger på fjällnära kor, Roslagsfår, Ölandshonor, bi och ett gäng
annat.

Mormor: Min mormor. En viktig
kvinna i mitt liv. Har som motto att aldrig lägga sig i, om hon inte ombeds
göra det. Det går så där… Livsfarlig att ha som barnvakt då hon alltid måste
ha att göra, klagar på listorna hon får, men det är självbevarelsedrift från
min sida. Fixar allt från fönsterputs, till bak och matt-tvätt. Bor ett par mil
bort och tituleras av barnen som just Mormor.

Morfar: Min morfar. En man jag
alltid kommer minnas i blå hängselbyxor och pipa. Pipan har dock på senare år
fasats ut av cigaretter i avsaknad av löstobak. Eftertänksam skogshuggare som
hävdar att man måste ha framtidstro, annars kan man dö direkt! Hävdar att
motorsåg är ett måste i ett äktenskap, så ”man kommer ifrån den där
kvinnan ibland”. På med bra kläder, hatt eller keps och öronproppar i, så
kan du vara ute i vilket väder som helst utan att ha ont av det! Lekfarbrorn
som kryper på golvet, knappt kommer upp, pustar en stund och snabbt ner igen.
Tituleras av mina barn som Morfar.

Nu vet ni eventuella läsare lite med om oss som figurerar lite mer än andra i bloggen. Har jag trampat några på tårna ber jag om ursäkt.

Dags för den kvällsliga koppen te. Efter den ska inget mer göras, utom möjligen en tandborstning och flytt till andravåning.

Landat lite efter tisdagsförmiddagen!

Pressen ville inte alls samarbeta med drängen medan jag var och stängslade till en grupp djur, så jag fick ta ett allvarligt snack med honom (pressen alltså). Hotade med att bränna den först, sedan dränka resterna i sjön. Efter det gick den hyfsat. Vi har utvecklat ett eget litet språk, efter våra nio säsonger ihop…

Medan jag körde ihop gräset, så hämtade drängen och frun mina barn på dagis, tog hand om dem tills jag var färdig och bjöd oss sedan på middag. Är så tacksam för vårt generationsboende vid såna här tillfällen! Kanske inte hade varit lika poppis med föräldrar/svärföräldrar, men helt släktfritt funkar det för det mesta kanon.

Snabbt ner med maten och iväg på sommarfest på dagis!

Igår var jag lat. Tillräckligt lat för att köra ner barnen på dagis och sedan krypa ner i sängen en halvtimme till med grannens katt på fötterna.

När jag väl masat mig upp var det dags för stängsling ut i en sjö utan vatten. Hoppas att ungdjuren inte är helt fnattiga i att bada, då lär jag få problem!

Här tog tråden slut. Då var den en bit ut i vattnet förra våren… Hej och hå, skarva på

Visst är det bra att arrendera ett hjorthägn, men alla öppningar går ju ut på stora vägen, så då måste ju kvigorna det också! Klarade oss utan en enda bil! Jippie!

Körde barnen till Mormor och Morfar och skulle iväg på biträff sedan. Insåg då att ”we were running out of gas…” Whops! Snyltade lite ur Morfars gräsklippardunk och liftade sedan med en annan bigubbe, efter att vi parkerat på en skogsväg. Och, visade det sig när vi kom tillbaka, testat grannsamverkan i bygden rejält. Det stod en bil parkerad bakom vår, så vi inte kom ut igen! En man (Morfars skotarförare) kom gåendes från skogen och sa att de kollat upp bilen och misstänkte att det var vår. Medan vi pratade ringde hans mobil och han fick redogöra (lämna vittnesuppgifter!??) till en annan och blåsa faran över!

Idag är tre grupper djur flyttade. Släppte ett gäng först och kollade stängsel sen, inte helt begåvat, men denna gång funkade det! I eftermiddag borde huset få sig en omgång, man blir ju helt deprimerad av att komma in, så bättre att hålla sig ute, sen smyga in i mörkret och tassa i säng. Dessutom finns det oroväckande mycket plats i frysen, så det får vi (jag) nog råda bot på!

Är det? Är det en hägring? Det är VATTEN! Ingen vattenkörning till djuren mer? Det finns hopp, om än ett litet!

Djuren flyttade till Rännesbroabiten! Lagården är borta, men rännesbroa står kvar!

Söker ägaren till denna Foppatoffel. Misstänker vem du är och detta skodon återfinnes ca 100 m rakt ut från din postlåda, i hagen, där jag anar att din hund lagt den!

Och precis i detta nu ringde det på dörren. En man från UV-lägret som fått dagsfärsk fisk över, hämtad i Göteborg imorse. Räckte tydligen till alla tre hushållen på gården, lät det som! Tack och bock! Middagen räddad. Tur jag inte börjat med kycklingsoppan!

Avslutar med att gratta Trelleborgarn på 30-årsdagen. Och att gratta Chicago-syrran på 32-årsdagen!

Blev väckt tjugo i sju, när jag låg och ignorerade väckarklockan. En ko gick förbi fönstret på väg till byn, stod det i ett sms. Kände direkt att det är kossan med den dåliga kalven, att kalven ligger död och hon letar efter den. Hopp i kläder och ner, mannen hemma då han skulle åka på UV-läger, men han fick snällt följa med. In med kossan, hittade kalven, levande med inte mycket mer, i fel hage. In med kossan igen som var på väg till byn igen. Drängen kom ner med djurkärran. Bedömde att kalven var så dålig att han inte skulle behöva lida tills veterinären kom, det hade gått för långt.
Hem med kossan, tacka grannfrun för att hon väckt barnen och fått på dem kläder. Iväg till dagis lagom till deras frukost. Hem. Ser lastbilen komma med nät och plast för att hämta traktorn. Lastade av plastpallen. Mannen tog traktor och bössa ner till kalven.
Vad gör vi med en högmjölkande ko? Utan kalv blir hon dålig, frågan är ju bara HUR dålig. Efter en kort diskussion på lagårdsbacken ringde jag till vår slaktbilschaufför och sa lite småskämtigt; Har du möjlighet att hämta en ko hos mig, senast imorgon?! Fick förklara situationen, och han skulle återkomma. Gjorde så efter några minuter med kommentar: Är hos dig om en halvtimma. Han var mer än halvvägs till slakteriet, härifrån sett, vände och kom för att hämta en ko hos mig. Är inte det service, så vad????! In o lite snabb frukost, lastade in plast och nät i ladan och var precis klar när bilen rullade in.
Totalt sett har allt klaffat fantastiskt bra, förutom att mannen missade samåkning till lägret och jag hann inte pressa innan tio som utlovat, men ändå! Dags för stängsel och djurflytt. Drängen startade pressen nu, får se om han klarar av att fixa ev problem som uppstår. Sen ska jag hämta barnen på dagis med. Vilken tid gör man det månntro?
Och undrar varför jag börjar känna av magkatarr…

One of those days…

Var ska jag börja?! Blev någon äcklad av rubriken, sluta läs, det är bara början.

Blev igår jagad av bankmannen. Han låg efter och jobbade en söndag tydligen. Han skulle ha min deklaration. NU! Men den skulle han fått direkt från revisorn…?! Tänkte att det inte var lönt att börja jaga henne med det för tidigt på morgonen då de där verkar flexa en del, så började min kontorstid på väg hem från dagis via den dagliga betesrundan, med att ringa tandläkaren och omboka sonens tid, fått sämsta möjliga, som alltid. Strax efter ringde bankmannen och hade hittat min deklaration på sitt skrivbord. Tur för revisorn det! Fortsatte med samtal till däckverkstaden, då vårt pumpa-varannan-dag-däck, blev pumpa-varje-dag-däck efter besöket där i torsdags. Ringde till traktorverkstaden då min tömde sig på olja igår när jag pressade. Och oljan rann inte uppåt denna gången heller!

Två – TVÅ – gånger fick pressen för sig att inte spärra luckan så den mitt i arbete öppnade sig och det blev till att hoppa ut och rensa, för att sedan försöka pressa om den där balen som inte blev pressad, helst utan att det sätter sig… Inget jag hade tid eller lust med idag! Kan dock bero på att jag körde en annan traktor, som inte svarade riktigt smidigt på spakarna. Kanske, kanske inte bara pressens fel alltså…

Hemma hoppade jag i traktorn och hämtade en vattenvagn från bete. Går åt en kubik om dagen och det var slut i alla tre tankarna. Satte den på fyllning i sjön och satsade på frukost.

Fick slänga av slåtterkrossen från Fiaten och sätta pressen efter den istället. Verkstaden kom och började felsöka min New Holland. När jag pressat en stund ringde han. En plugg till växellådan har spruckit i bitar, sitter illa till och halva traktorn måste plockas ner för att byta den, lät det som. Så den ska åka lastbil in till stan och verkstan imorgon… Tjoho.

Det var det första. När jag sitter och pressar ringer mannen och säger; Banken, halv tre! Och klockan är nu halv tolv. Jag har fyra timmars pressning framför mig, tack för förvarningen! Vad då? tyckte han. Han sa ju det när han bokade tiden. (för en sex, åtta veckor sedan). Jag som inte ens vet vilken dag det är idag, än mindre datum! Varför ska jag hålla koll på det?! Så bara att bryta mitt i, åka till banken, hem och äta middag och ner med pressen igen på kvällen.

Och inga balar blir det. Det är det andra. På en bit hade jag förra året 27, i år 3. En annan förra året 59, i år 15. Sista dagens bit förra året 17, i år 4. Fy fan vad bra det (inte) känns, på ren svenska. Ringde och kollade hos ”min säljare”, och jodå, jag har fortfarande första tjing på allt hans, även om han hittills i år har fått hälften mot förra årets skörd. Kanske blir som 2008, då en bale (som då kostade ca 350kr) stack uppåt 800 kr styck, då alla behöver och den som har foder kan tjäna guld… Hemska tanke!

Till och med ogräset vissnar nu. I och för sig bra, men det brukar vara det som går sist…

Det var det tredje. När jag körde ner såg jag att en kalv krupit under stängslet och låg under vattenvagnen. Tittade när jag körde hem och det var likadant. Så gick ner och jagade ut den och undrade samtidigt vad det var som väste. En kalv, trögandad och slokörad. Ringde efter mannen. En tjur jag inte litar på och en kass kalv, vad gör kossan om jag får tag på kalven? I det läget är drängen inget att lita på. Mannen kom med rep och vi skulle fånga in kalven och kolla den. Jo tjena hoppsansa, vad den sprang! Alla djur sprang! Och kalven sackade inte efter nämnvärt. Vi kom rätt och slätt inte ifatt den och hoppas bara att han var lite varm eller satt något i halsen som lättade när han kom igång. Förhoppningsvis ligger han inte död imorgon…

UV-lägret hade dessutom kommenterat att vi slagit för lite på det som de tänkte använda till parkering, så på med krossen igen och drängen körde en stund till. Envisa gamla gubbe!

Tio Silveruddskycklingar fick åka plastburk till hönshuset idag. Av 35 ägg, dålig utdelning…

Det är nåt med måndagar känner jag… Veckorna kan ju alltid bara bli bättre än de börjar…

Ursäkta spyan, jag ska själv sanera!

När jag lagt på tidningar och täckbarkat rejält, kom jag på att jag grävt ner en dahliaknöl, men ack var? Nu visar den mig!

Idag helgas vilodagen i traktorn med pressen efter. Drängen slog sandjorden igår, det är katastrof! Vågar inte räfsa i det, då lär hälften dunsta, o vänta med pressning tills imorgon så lär jag inte hitta ”strängarna”… Rädda vad som räddas kan detta begynnande katastrofår! Hoppas på en suverän andraskörd!

Mannen i kyrkan. Söndagslediga drängen barnvakt. Jag ska vila på den sjunde dagen, men brukar hävda att ingen sagt att man måste börja veckan en måndag! Våra veckodagar kommer ju från asarna, och de har väl inget med kristendomen att göra, har jag för mig…

Så ja, jag skriver nu på telefonen, ensam på två hektar med pressen, o missar faktiskt inget ändå, mer än att få med bilder som inte verkar funka med luren.
Avslutar passande med en bonde-klassiker:
”Det är bättre att sitta i traktorn och tänka på Gud, än att sitta i kyrkan och tänka på skörden”

Igår blev det ett gympingpass med att kränga traktordäck tillsammans med lokala däckfirman. Smygpunka brukar hålla länge och sedan när man minst anar är det kört. När det är minst lämpligt. Det är i skörden det… In på bygghandeln och fixa med lite grejor för att få på frontvikterna på 650:n, de gamla bultarna tåldes inte att tas bort när servokolven fixades. Och oj vad långa halsar folk får när en traktor startar på en parkering! Förlåt du tunnhårige man med vitt skägg och XL på rumpan om du vred ryggen ur led men du blev nog en halvmeter längre! Halvvägs hem insåg jag att trallskruven (till ännu en bikupa) blev kvar på disken… Hemma blev det att flytta en grupp djur och köra vattenvagnar kors och tvärs! Hem och fylla dem i sjön, iväg till djuren igen.

På eftermiddagen drog hela familjen iväg till Mormor och Morfar, lämnade godis till tjurarna, fikade och besökte Bokbussen. Hem och flytta mig till annan bil och iväg på bikurs.

Vildvinet börjar ta överhand, men än så länge syns fönsterna…

När jag kom hem hittade jag mannen däckad på soffan, äntligen lyssnade han och lät kroppen vinna, så jag gick ut med hackan och fick äntligen ner några frö i grönsakslandet. Väl inne igen, valde jag ut en Bok! Just det, med stort B!

Det har varit mycket att göra, så inte unnat mig att läsa. För när jag läser, så LÄSER jag. Det gnälls över att kvinnor stressar på toa, ingen risk! Tänderna är aldrig så välborstade som när man kan tjyva ett par minuter extra med boken. Frukostarna blir lååånga och mannen blir vansinnig för att allt stannar upp! Men ingen skulle acceptera att titta på film ett par minuter i sträck och tro att man kan hänga med i handlingen! Hävdar jag!

Haft telefonen i åtta månader och en dag. Inne på fjärde skalet. Mitt jobb sliter! Leve internethandel med fri frakt! Men vilket rabalder det blev att jag hade en blå ”Hallå” idag. Jag borde lärt mig, det är andra gången jag har en tvååring…

Drängen frågade om dagsplaneringen idag, sa att jag sett att jag borde ha en stund inne. För att städa… Med Hjort/Rosenfeldts senaste kriminalare ”De underkända” inom räckhåll… Ha…ha…ha… Vem försöker jag lura?

Blev en shoppingresa istället! Till guldaffären Reftele Lantmän. Drängen var med, behövde nya skor och så några säckar kycklingfoder. På väg hem blev det ett stopp på bygghandeln igen för att hämta min trallskruv.

Hemma städades andravåningen. Barnen fick turas om att dammsuga och torka golv i var sitt rum, och lillhönan sprang runt i en prinsessklänning som visade sig fälla nåt kopiöst med glitter, så kan väl sälja både mig och mannen som discokulor imorgon…

Födelsedagspresenten hon vägrat att prova tills idag. Glittrigt värre, kan jag säga…

Frusit hela dagen, råkallt på nåt vis, och blåser. Fem millimeter regn i natt var en bra början, nu vill vi ha 250 till innan midsommar! Tänt i spisen, nattat barnen och tänker drösa ner i min bok med gott samvete! Eller, borde diska först, ska bara läsa ett(?!) kapitel innan

Jag gillar citat! När de är bra!

Trevlig helg!