En ung bondes vardag

Snickarna kom som
utlovat (den ena direkt från en natt på lägret) och flytspacklade köksgolvet,
så nu är det bara slutgolv som gäller.

Jävlighetens dag igår. En givare på pressen bråkade med mig.
Den hävdade att det var fel på nedre lyften och vägrade därför stänga luckan,
dvs jag kunde inte köra vidare, och plastaren gick inte igång. Vid varenda bale
var det således till att invänta sekunderna för att inse att luckan inte gick
igen, bryta strömmen, ut och köra ner luckan manuellt, in igen, starta om
datorn, invänta tills den vaknade för att kunna se så allt stod rätt till och
sedan trycka igång plastaren och börja rulla på nytt. 40 balar, minst lika
många rundor ut och in och till råga på allt körde jag stopp i maskinen ett par gånger
och fick rensa inmatningen. Plötsligt hade luckan inte stängts sig ordentligt och skickade olovandes
iväg en löspressad bale.

Gör om. Gör rätt.

Bara att försöka riva ut den och pressa om. Där
återkommer den där tecknade grodtungan jag omnämnde förra året. När man ser hur
det bara suuuuuuuger in och man inte kan göra ett skit åt det, mer än att
svära, svälja och försöka rensa… De sista fyra balarna funkade dock maskinen
klockrent. (Så att servicekillen som kom ut idag inte hade något att åtgärda,
eftersom inget indikerade på fel…)

Dessutom hade jag en tid att passa – biträffen som jag sett
fram emot. MEN jag hade ju marginal på en timme. (När jag åkte…) Träffen startade klockan
sex, jag lämnade åkern halv åtta. Något tjurig. Ett par timmar innan kom mannen
ner för tankning av den lilla som då varit utan mat i fem timmar. Sen åkte de
iväg på träffen.

Hem och lämnade allt på vägkanten, in och öste upp middag
(ja, jag hade ju inte ätit nåt på sju timmar eftersom det inte skulle ta så
lång tid att pressa), mikron på tre minuter och under tiden hann jag duscha,
tvätta håret, torka mig och var i princip färdigklädd. Åkte tio minuter efter
hemkomst. Tog fika till efterrätt och hann hälsa på resterande föreningsmedlemmar
innan de bröt upp en liten stund senare. Kvar blev min familj. Lillan fick sin
sista kvällshutt och sedan åkte mannen hem med barnen. Jag och Jirka blev
sittandes sen diskmaskinen var fylld, och snackade. Eller mest var det han som
snackade, jag snarkade nog nästan istället… (Sorry) Det var trevligt så länge det
varade, men sen var det att åka hem och backa in pressen innan det blev
helmörkt.

Vill till att sikta
rätt vid inbackning

Idag har mest varit en dag att skratta åt. På riktigt!

Fick besök till förmiddagsfikat, så den blev ju lite längre
än tänkt, sen var det handling på listan. Drängen skulle pumpa ena hjulet på
stora balvagnen då det var lite lite uft i det. På väg till kompressorn krängde det
av… Typ samtidigt hade servicekillen tittat på pressen ”till ingen
nytta”.

Klart man kan använda
balklo på frontlastare som domkraft!Han skruvade av däcket och skulle ta det med sig, så får vi hem det
imorgon kväll. Medan vi står och pratar sen, tystnar han och går fram till
traktorn och konstaterar ett större läckage i navet. Stämmer, tittar man ser
man att det är rejält klabbigt på insidan av vänstra fälgen… I med mer olja
där och tid för åtgärd nästa vecka. Han åkte och drängen skulle koppla den
lilla hemmabyggda balvagnen. Som nu, en timme senare, stod på sock. Okej. Punka
på båda balvagnarna samtidigt. Skit, men inte katastrof, de plastade balarna kan ligga
kvar på åkern lite till. NU! Åker jag och handlar! Först till bygghandeln
för att köpa nät till jordgubbarna för att slippa bli ståendes där då jag
tänkte köpa glass.

”När får vi
nåt?!”

In i samhället, genom rondellen så ringde mobilen. Drängens
fru. ”Du, jag fick inte tag i min gubbe, men det strular för mig. Jag har
kört punktering…” Vafan, du skojar?!?????????????????????! ”Nä…
Det är inte så roligt. Och inte kan jag byta däck själv!” Jag är ett kvarter bort.

Så. Bara att få av hjulet, vilket inte brukar vara det
lättaste med de underdimensionerade grejor som medföljer bilen. Självklart satt
EN bult bergfast. Ringde däckfirman för eventuell assistans, när ett par i
pensionsåldern kom gåendes från fikets uteservering. Karlen skulle komma
damerna till undsättning. Fick en känsla av att han undrade vad jag höll på
med, men när det gick upp för honom vad jag gör till vardags mjuknade han. Han
lyckades lossa bulten i alla fall och satte på det lilla nödhjulet. Jag ringde
upp däckfirman igen och ursäktade att jag la på luren i örat, (och hejdade
honom då han stod på språng att komma!) Det krävdes ett nytt däck då
detta var helt uppsprättat. Skickade drängens fru raka vägen dit, och lyckades
sedan genomföra min handling på Ica utan större incidenter. Tills jag stod
i kassan och – insåg att plånboken låg hemma… Skojar bara – precis hade betalat. Däckfirman ringde. ”Du, är
du kvar i samhället? Hon får inte köra bilen härifrån…”

Lille vän, därnere ska
inte du vara!

Så bara att packa i min glass i kylväskan, köra tillbaka och
förbi bygghandeln, lasta över fruns inköp i bilen och ta med henne hem.
Fjädertallriken hade lossnat, ramlat ner och sprättat däcket. Jag kunde med
andra ord släppa irritationen över hur hon lyckats köra så länge med
ouppmärksammad punka med tanke på hur däcket såg ut…

Vi kom hem i alla fall. Men allvarligt. Sannolikheten att
det blir tre punkteringar på samma dag och samma gård? I den lilla balvagnen
satt en tretumsspik. Sen drängen tvingats köra rakt igenom en annan gårds
byggarbetsplats, tror vi. Får bara vara glad att det inte tog traktordäcken! Bilen hade
sin förklaring och står kvar med körförbud bland däcken. Bara att vara glad att fjädern utlöste punkan där och inte i någon högre hastighet. Ja, det är bara till
att skratta och vara glad att allt (denna gång) hände på en lugn dag.

Blåst rejält.
Tillräckligt för att aska från båda spisarna skulle pryda golvet…

Mormor och Morfar kom på kvällsfika med potatis mot ägg. Maken
iväg och hämtar mer ved. Det behövs nog i sandstormen lägret får utstå.

Själv hade jag som mål att vara i säng senast tio, men blev
sinkad av en man som ringde. Ringer man verkligen kvart i tio för att fråga om
jag kan tänka mig att släppa betesdjur hos honom nästa säsong?! Det stör mig
att jag svarade, men det måste man ju med kronisk jour. Nu lockar sängen i alla fall. Natti

”Skulle jag ligga
still på handduken…?!”

Vet inte riktigt hur
jag ställer mig till ”guppet” de konstruerat…

De stora förbarmade sig när jag kom ”inom hörhåll” med
trimmern.

Blev en dag som började med kontor, fortsatte med
dagishämtning följt av ett besök på lägret, en stund med röjsågen,
stängselrivning, nattning och saga, stängselresning och nyss har dagen
avslutats med att det nya köksgolvet rollats med primer inför flytspacklingen
imorgon. Jag börjar känna mig trött!

Potatis… Det var
konstigt…

Mannen har haft en heldag på lägret, men var hemma och vände
för att sedan fortsätta till föräldragården och röja med systern.

En fantastisk sommarkväll med underbar himmel. Väl bekomme

Finn en saltsten

Gu’natt

Feberfri igår morse, så på ’et igen bara.

Någon däckade efter
mat, så vi tog en stund på soffan, hon och jag.

Mannen låg på
förmiddagen, men fick sedan snällt masa sig ut för att genomföra sitt uppdrag
på lägeråkern. Lillan lämnades till drängen (vågade inte hoppas på att hon skulle somna i vagnen i sin ensamhet efter elva timmars natt, en matning och sedan ytterligare fem timmar i sängen…) och de stora följde med oss bort. Mannen
satte ut skyltar för de olika byarnas tältplacering, och jag gick med trimmern
och putsade.

Man kan slå med olika
maskiner… Med eller utan ståltråd. Utan går bäst!

Fortsatte att putsa hemma sen med ett par timmar. Och
eftersom jag in kunde somna föregående kväll då jag var för utvilad (angenämt
problem, men inte mindre frustrerande, då jag brukar vara för trött för att
orka somna..), slocknade jag som en klubbad och sov tolv timmar i sträck,
precis som bebisen!

Idag är maken helt tillbaka. Han har fixat runt med
gräsklippning och tältresning. Själv har jag flyttat två omgångar djur och
putsat vidare med snöret. Man ska inte skryta, jag vet, men vad himla snyggt
det blir när alla långstå är borta! Nu är det vår ”highlandhage” som
gäller. Stänget ska sättas upp provisoriskt, men skräppor och nässlor äter inte
djuren så länge de står upp så lika bra att riva ner dem. Försöker undvika det
blommande gräset alltför nära, för allergiernas skull. De som både jag, mannen
och sonen har ont av…

Kabeln som legat i
vattenslang uppepå vägen mådde inte bra av snöbladet i vinter. Stod därför idag
och hackade ner en ny kabel i gruset. Det var hårt!

WHAT?!

Den lilla damen kommer på nya saker varje dag. Skitkul!
Kämpar febrilt med att göra sig till korkskruv, vändningen är inte långt borta.
Ljud kommer lite hipp som happ, gärna när man pratar med henne. Och snart kan
jag inte hålla mig längre – smakportionen är nära nu! Intresset finns
åtminstone när vi andra äter. Hon ser och lär från sin position på kökssoffan.

Efter lunchen idag tog vi efterrätt! Årets första fyra egna
jordgubbar! Dags att täcka landet!

Mannen är iväg och hämtar skrotvirke från jobbet – lägerved.
Själv borde jag röjt i köket med råkade lyxa till det med ett träningspass
istället följt av en dusch så nu är axlarna rejält trötta, jag är ren och teet
klart. Köket står nog tills imorgon! God natt

Inbackad för midsommarledigt.
En midsommar som inte alls blev som tänkt.

En orolig natt igår. Tankarna for runt som trissorna i en
enarmad bandit. Stannade en fortsatte andra att spinna. Var vaken mer än jag
sov. Vaknade på morgonen med smällande huvudvärk. Det satte sig i pressen i
torsdags, så slet en bra stund med att snurra pickupen baklänges. Felaktig
ställning, säkert det som orsakat värken i nacken. Lillhönan kom upp med ett
svullet öga, troligen biverkning från bisticket. Skickade sms till
eftermiddagens gäster med förvarning om tillståndet.

Mannen åkte iväg för att hämta hem grejor. Låg bra i tid och
skulle precis röja undan frukosten när Morfar ringde: Vill att du kommer och
tittar på en av dina kor. Nu!

Shit, detta hinner jag inte. Två timmar visslade plötsligt förbi… Stuvade in ungarna i bilen och
även drängen rök med när han kom ivägen. Körde upp till Morfar och tittade på kon.
Åkte hem med enhälligt beslut – avvakta. Körde den andra vägen så vi skulle
komma förbi både föräldragården och andra gården nu när vi ändå var ute. Så in
i dödens trött och huvudet bultade. En pärs att försöka köra bil.

Tog Alvedon och gick och la mig när vi kom hem. Mannen hade
börjat röja – det jag inte orkade ta itu med dagen innan när jag väl fått
barnen i säng halv tio.

Kröp under täcket. Frös. Somnade inte, men fick lite vila.
Torkade golvet när jag kom ner. Köket började rasa över mig. Var plötsligt
genomvarm och satte mig kvickt mot köksskåpen medan yrseln la sig. Säkert
blodsockerfall. Åt lite, blev bättre. Gjorde klart. Genom duschen och på med
kläder. Mannen var nästan färdig när gästerna kom. Åkte upp till Hembygdsparken.
Huvudvärken lättade en del. Himlen öppnde sig efter ett tag och alla packade
ihop sig och flydde hemåt. Var blöta även vi. Tände i spisen när vi kom hem. Jag
frös. Huvudvärken tilltog igen.

Tre barn, på samma bild
och alla vettiga. Oddsen för det?!

Efter maten vid sju stod jag inte ut längre. Gick bra att
luta mig tillbaka i soffan, men sittandes på en stol svartnade det för ögonen. Gick
och la mig. Fick plötsligt en släng dödsångest. Måste krama mina barn en sista
gång. Sån här huvudvärk är inte normal. Håller på att få en stroke. Kom på att
jag snarare har kroniska problem med mitt låga blodtryck. Hypokondri slog
klorna i mig. Hjärnhinneinflammation. Har jag haft fästing nyligen? Inkubationstiden
kan förvisso vara flera år…

Kom inte till ro. Hörde när gästerna åkte ett par timmar
senare. Somnade därefter. Vaknade och höll på att skaka ur sängen. Satan vad
kallt. Kroppen i femton grader, nyllet i femtio. Tog tempen, 39,9. Slutade mäta
då även om det inte var klart. Behövde inte mer av eländet, men jag får nog
ingen stroke ändå. Och plötsligt kändes tröttheten och huvudvärken ”normal” efter
förutsättningarna.

Lillasyster fick en tidig kväll med mig, vaknade hungrig vid
fyra. Ingen av oss kunde komma till ro efter. Halv sex somnade vi, sedan jag
sparkat på mannen att stänga av sin väckarklocka. Vaknade igen framåt nio, temp
på två grader lägre än nattens. Mådde rätt ok. Somnade igen och vaknade för att duka fram
lunch, mannen gick en trappa upp, 37,9 och huvudvärk. Gick till lagården och
stannade sedan ute i det fina vädret. Rensade ogräs. Funderade på om jag skulle
hänga på mig röjsågen och ta mig bort för att putsa på lägerområdet. Avrådde
mig själv.

Väckte mannen efter sex timmar (det vill säga betydligt
längre än en normal natt för honom). Åt kvällsmat och han somnade om i soffan.
Alla barn nattade. Mår själv rätt ok, känner mig bara lite konstigt varm.
Knäpper upp och knäpper igen tjocktröjan Ligger fortfarande på högre temp än vanligt, men lägre än morgonens. Känner att jag tappat produktionen
för lillan. Hon har velat äta konstant, varit orolig och det har inte riktigt
runnit till. Får se om det kommer igång igen. Har inte velat ge henne flaska från frysen av den anledningen. Är inte riktigt redo att sluta amma redan, även om hon fyllde fyra (!) månader i torsdags.

Den enda höna pappa
inte är rädd för, och den enda som är hans för övrigt, har visst fått en
störtkruka! Vilket ser ut att behövas, där hon är på väg ner i rabatten!

Känner mig inte sugen på att krypa ner. Kroppen känns
rastlös. Vilat mycket nu. Huvudvärken är äntligen borta och nacken känns bara
lite stel. Känner mig sugen på ett träningspass, bromsar mig där med.

Imorgon räknar jag med att ”vara tillbaka”. Maken
lär inte vara det – han blir alltid sämst. Den som lever får se, som det bekant
heter. Men jag överlevde ju detta också, som tur var!

Kände mig död imorse när klockan ringde. Ändå var natten
helt lugn.

Snickarna dök upp! Väggar på plats i köket! Det ekar som
attan plötsligt.

Fick ett samtal om att en ko kalvat långt bort. Åkte hela familjen och skulle ta hand om den. Gick jag och mannen, djurskötaren och hans barnbarn. Kalven skulle inte visa sig. Efter en lång stund hittade vi honom, utanför hagen och lagom gömd. Men han fångades in och märktes.

Pressade ihop balarna på andra gården, fick givetvis strul med
en givare direkt… Luckan gick inte ner. Provade det mesta, och ringde
servicekillen som satt upptagen. Till sist bröt jag strömmen, gick ut och körde
ner luckan manuellt och sedan gick det felfritt resterande balar. Den ville nog
bara testa mig.

Drängens fru åkte till Reftele Lantmän för shoppingtur i
mina ärenden, mången tack ska hon ha för denna resa. (Hon åkte dit med en lapp,
lämnade numret till chefen där så ringde han upp mig och löste inköpen!)

Lillhönan fick ett bistick på kindbenet efter att pappan
passerade trädgården med en ilsken svärm ikring sig (ett samhälle har fått
totalt fnatt i år). Tappra flicka. Ett illvrål, när jag kom fram till henne sa
hon ”Bäst vi går in, mamma. Detta gör ont!” Det har jag också
konstaterat att stick gör… Men inte ett gnäll från henne sen, mer än att ”det gör ont”. Att ta hand om henne, amma, vakta ugnen och
grilla revben samtidigt. Det blev flamberade revben till middag.

Nattade barnen och körde sedan ner till andra gården och
strängade ihop surhålorna drängen slagit tidigare under dagen. På vissa ställen
backa in – kör ut. Och tight att komma fram. Men den ena surhålan är slagen för
första gången på många år. Fint blir det, men det muggiga gräset får vi väl ta
som strö till vintern.

Nyss hemkommen. Nu handlar det inte om att orka. Nu handlar
det om att göra. Sängen kallar. God Natt. Ska bara rapportera in de senaste kalvarna till Jordbruksverket.

Jag tog sovmorgon i söndags. Låååång sovmorgon. Tydligen!
Vaknade och satte på TV:n till sonen vid halv nio (då maken nyss stigit upp och
gått till lagården, visade det sig!) och kröp sedan ner igen med lillan för en
mysstund med henne. Hon åt och jag tog fram boken. En stund senare blev hon
lite knorrig, så jag rättade till våra positioner, plockade upp (!?) boken och
samtidigt kom mannen in i rummet. Go’midda, sa han och jag tittade på klockan –
tjugo i tolv! Lillan hade alltså ätit klart, somnat hon med och vaknat tre
timmar senare. Jäklar anamma vad det var både skönt och välbehövligt! Men med
risk att låta som Mormor så får man inte mycket gjort på dagen när man sover
bort halva! Tur att de va sönda! Och att vi bor i Bibelbältet så det är
definitivt försvarbart!

Söndagsprojekt blev
täckbark!

Premiär i en barnstol.
Hon såg lika förvånad ut som alltid! Det är så hon ser ut!

Fullspäckad dag och på kvällen bjöd vi in oss på kvällsmat
hos min moster. Blev ännu en sen kväll, så barnen kom inte tassandes förrän
halv tio igår!

Drängen är nu i sitt esse. Han får slå! Köra slåtterkross!
Med sin Fiat 110-90! Och jag har fått övningsköra med min nya strängläggare!
Jisses vad stor den är!!!! Men effektiv! Drar ihop krossens strängar tre och
tre! Åtminstone här hemma där det är gamla, trötta vallar utan någon direkt
klöver i. Pressen måste ju klara att svälja det också. Den som har satts igång
idag ihop med en servicekille. Tjugofem balar har jag premiärat med! Med
combipress. Också där – wow. Tur det känns så på smaken, för i plånboken är det
jäkligt tufft för tillfället. Tur att jag fått brev om att lite pengar från EU
är på g – för 2015… De som ännu inte kommit…

Var lite orolig innan hur jag skulle få till det med tid att
passa med servicen för inskolning ihop med lillan och var hon skulle vara under
tiden, men det löste sonen som vaknade med feber. Pappa vabba! Kring lunch
visade det sig bli mer än feber och ikväll startade lillhönan. Jag är tacksam
för fungerande tvättmaskin och bra torkevär’. Får se om natten blir lång.

Smet iväg och pressade klart det jag fick lämna när mannen
fixat middag, då skulle sonen med så han hade blivit pigg nog för att vara
nyfiken då. Sedan hem och åter tanka lillan, byta ekipage och sticka ner för
att stränga de hektar på andra gården som drängen slog igår. Imorgon ska de
balas ihop!

Och då fortsätter vi att hoppas och hålla tummarna för att
snickarna kommer. Bygget har stått tvärstill i en och en halv vecka nu, så det
börjar kännas träligt. Tur att vi har kvar det gamla köket i alla fall, vi är
ju inte strandsatta, bara frustrerade.

Och till alla er som så kärvänligt tröstat oss med att det inte kan bli värre hos oss än vanligt i smutsen och kaoset – ni är alla hjärtligt välkomna hit, för jag kan precis lika kärvänligt bevisa att det visst är möjligt! Smaka på den ni!

Fick faktiskt ett lass till tippen av vårt gamla tak! Fick
träna på precisionsbackning med släp. Det var tillräckligt tight för att jag
skulle behöva kravla mig ut på höger sida av bilen. Var för tjock för
vänstersidan! Lillan hejade på, halvsittandes i vagnen i vanlig ordning.

Fortsatte sedan med trädgårdsdag för familjen. Grävde fram
en kaprifol från ogräs och täckbarkade upp där. Vilket lyft! En liknande historia kvar.
Sonen förbarmade sig istället över grästussarna, då han ville ”göra nåt
roligare än att ösa täckbark”!

”Om jag gömmer handen,
ser mamma inte att jag suger på fingrarna…” /Hennes nya pose…

Fick också ihop ett gäng bröd och frallor på tre av mina fem
liter vassle! Riktigt goda, om jag får säga det själv. Även om tiden drog iväg så
jag stoppade in sista plåten med bröd precis när vi åkte. Drängens fru
förbarmade sig över dem, som tur var!

Det är ganska fascinerande att så oerhört många människor
har intresse av att pressa ihop sig som sillar, varmt, svettigt och
syrefattigt, för att titta på en massa bakhuvuden och baksidor på plakat. För
att sedan (förhoppningsvis) mötas upp av studenten och därefter göra några försök
med att armbåga sig igenom folkhopen för att hitta sin felparkerade bil. Vi var
några av dessa människor igår… Och det känns väldigt skönt att det dröjer
väldigt många år tills nästa gång!

Packade ihop oss och lyckades fånga in sonen från
storkusinernas lillkusin på andra hållet, kring tiotiden igår. Svängde inom
föräldragården på hemväg för att titta till djuren som vi slarvat lite med. Och
hittade inte en skank… Shit!

Räsade genom hagen i blanka, låga tygskor, kryssandes mellan
koskitarna och blev blöt av daggen. Tillbaka till deras gamla hage som de ännu
har tillgång till och ropade och tjoade. Till sist, längst bort på det gamla,
inne i skogen, svarade de äntligen. Så de var ju ändå där de skulle vara! Hem
och natta barnen, mata hönorna, packa bröd och frallor som maken till sin stora
glädje (….) fick stuva in i frysen. Vi samarbetar – jag bakar, han fryser in och
vi äter gemensamt. Men det går nog i ett kilo ärtor i frysboxen, om man häller
ut dem, sa han… SEN kollapsa i soffan ett par minuter innan midnatt. Lång
dag!

Knivhaveri…
Hejarklacken var med! Något missnöjd dock.

Idag kördes de stora barnen på kalas. Den lilla nattades i
vagnen sen åkte jag, mannen och drängen ner till andra gården. Två traktorer
och en bil med släp och gräsklipparen på. Strängaren kopplades på (Hur i hela
världen har jag tänkt??! Det var inte alls lika stor i stan på firman som i
mitt lilla ängahus…!) Sedan kom vi åt slåtterkrossen som sattes på Fiaten.
Drängen körde hem med den och startade upp slåttern, maken tog strängläggaren och jag fortsatte till
andra gården och klippte gräset där. Hemma igen var mannen iväg och hämtade
tillbaka barnen. Hade räddat lillan som låg blöt i vagnen efter att ha
överraskats av en åskskur… I brukssamhället rann vatten i backen, sa mannen,
på andra gården kom fem små regnstänk… Hemma kom väl nåt mittemellan verkar det som.

Bar ut de elva små kycklingar som kläckaren kom fram med.
Små piggeliner det där!

622 Party, den
renrasiga Herefordtjuren med leopardgener

En sen middag slutade vi med, ovanligt va!? Barnen busade,
jag flyttade djuren hemma för andra gången idag, så de nu går mot byn och
putsar innan det blir läger nästa vecka. Tyckte lillhönan började se trött ut.
Fiskade upp telefonen och tittade på klockan – 21:06. Dags att natta dem kanske…
Men de hade så kul med palltrucken mannen investerade i imorse! Den blev
bärgningsbil till traktorn med punka, och sedan prärievagn med sonen som häst och hatten utlånad (!!!!!!) till syrran som var
cowboyen idag. (Hon orkade inte dra honom på kärran)

Gammal och ung, sida
vid sida

Har själv börjat fundera på att ta kvällen nu. Varit en
sväng under vatten och teet är redo. Det är med andra ord läge att sluta med
”ska bara”.

God natt

Hade lillan med mig
när jag stängslade i tisdags. Unge på magen, och självklart ström i tråden. Hon
ville inte ens hålla handtaget åt mig. Hade bara fullt upp att förundras över
de gröna löven mot en blå himlen!

För tre år sedan, några månader efter att lillhönan fötts,
fick jag frågan om hur gammal storebror var. Han blev tre i februari, svarade
jag. ”Men… Är inte flickan också född i februari?” kom frågan.
Jo… ”Va fan!? Ligger ni bara en gång om året?!” var en totalt
spontan kommentar från en annan i gänget. Jajemen, svarade jag då
klämkäckt och lagom spydigt. – Ni vet, som bonde måste man ju planera. Så där när
vårbruket är färdigt och alla djuren är ute, men innan slåttern börjar, har man
ju en lucka över till annat…

Jag fick ett tredje barn i februari… Ni kan ju tänka er
responsen…

Men det skulle vara nu då, för igår släpptes de sista
kvigorna ut, och nästa vecka måste slåttern igång. Jäklar i det, vad stressigt
det blev! Tur att bebisproduktionen är färdig så vi slipper den hetsen mitt i
allt annat! Vilken lättnad!

Ett sätt att sova
på…

Nä, lite allvar istället; Igår släpptes de sista kvigorna
ut. Tre fjolårskalvar, varav den ena är mjölk-kalv så hon har aldrig gått ute. Därför
släpptes de ut i grindar igår morse, för att få rusa av sig på säkert område. Tog tio minuter att lasta och en timme att
få dem av kärran igen. Det var livsfarligt! Under eftermiddagen släppte jag ut dem för eltråd, så nu
går de under bevakning och mjölkisen verkar ha fattat gränserna. Men lite yra
är de allt, så de får nog hänga kvar hemma ett par dagar.

Mellan djurlastning och avhävning satte jag en ostmassa,
stack och handlade och fixade lite smått och sedan hem för att ösa vassle. (Får
försöka att sno ihop några vasslebröd nu också alltså!) Lovade i våras att jag
skulle baka ostkaka till en student, så vilken fruktansvärd tur att jag har
kvar spisen än så länge! Får väl som sagt ta mig i kragen och baka en massa
bröd att stoppa i frysen till rörigare tider.

Var på sommarfest på dagis igår. Sonens sista. Fyra och ett
halvt år sedan han skolandes in. På riktigt GALET! Efter semestern väntar
fritids och sedan skolan. En ny epok i livet.

Tänkte se om jag hittar motivation att städa upp lite
byggmaterial här på gården. Borde fortsätta att plocka i köket, men tänker
snickarna inte komma på några veckor vill jag inte trycka ihop oss mer än
nödvändigt. Under längre tid än nödvändigt. Satte drängen på att luska med dem
om hur de tänker. Det har ju rullat på så fantastiskt bra sen stommen restes,
men nu är det det här fasansfulla tvärstoppet i allt. Och så går det fort till semestern
nu. Det får iiiiiiinte stå stilla däröver! Det är en lättnad att det bara är
vi, av alla hantverkares kunder, som har den känslan… (NOT!)

Imorgon vankas det student för barnens minsta storkusin.
Hoppas det regnar över i natt så det inte är totalt plaskblött för studenterna.
I annat fall kanske de hålls nerkylda, vilket inte brukar vara helt onödigt i
såna sammanhang!

Strax innan avresa
till sommarfesten kom lillhönan in och skrek: Min häst är jättesjuk! Vi måste
skjuta den!!!!!!!!!!! Brorsan kom snabbt till undsättning och skenade ut med studsaren.
Tillsammans hängde de sedan upp den för att kunna slakta upp den… Bonnaungar.
Ska man skratta eller gråta? Skämmas eller vara stolt?!

När köksfönstret är
utflyttat kommer det inte längre i kollision med förråd och stor lönn, så
utsikten är det inget fel på!

Jag tror att jag redan nu önskar trevlig helg, så är det gjort i alla fall!