En ung bondes vardag

VAB var det. Ungen sov nonstop i tretton timmar och väcktes halv tio i morse, sen har det varit typ full fart. Gött.

• 

Någon har pressat så djävulskt hårda balar… Slå in spjutet en centimeter – det fjärdar ut två… Men då vet man att det är måndag!

Maken var hemma med henne och jag gav mig ut på stängsling. Fem och en halv kilometers promenad blev det, och då har jag ändå ett varv kvar innan jag är klar.

• 

Misstänker att det satt sig i rören….

Fick dock börja på föräldragården då någon (ingen nämnd, ingen glömd) stuvat in biramar och skattlådor i jobbebilen så jag inte kom åt mina grejer. Så passade på att riva det jag hade där och få loss lite material. Har många meter ute på vischan och fler ska det bli.

Tiden stack i vanlig ordning så fick åka hem för en sen lunch och sedan iväg till Bokbussen följt av en fika hos di gamle.

• 

Möjligen årets sista ”bumla” ute och smaskar kärleksört?!

• 

Detta ställe. Och dessa människor i det. Vad vore jag utan dem?

Nu är månadens räkningar avbetade och bokföringen gjord.

• 

Inte visste jag att kutterspån mättes i MegaWattTimmar;P

Nu fika och sedan sängen! God natt och välkommen nästa höstmånad!

Idag gör vi något jag inte minns när vi gjorde sist – håller söndag.

Men så kan jag också stoltsera med att vår andravåning är så gott som klar. Eller, den ÄR klar. Det som inte är klart är den platsbyggda bokhyllan och garderoben.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det är en rätt go känsla! Dessutom är merparten av huset helsanerat från byggdamm. Tavlor och speglar har kommit upp och jag har packat upp det som plockades ner från vitrinskåpet när det kördes iväg. För tre år sedan… Tavlor från sovrummet kom upp och det har ju bara legat i ganska exakt två år, sedan vi flyttade ner en våning….

Det är ju faktiskt vårt vinterprojekt som är klart nu. Hallen uppe skulle ju tas ”till vintern”. Med andra ord är det bara att se fram emot lata dagar vid TV:n hädanefter!?? Jag har i alla fall ett mål – att sy klart minstingens doptalva. Det jag skulle göra sista graviditetsmånaden om hon inte haft så bråttom ut. Sen har det inte funnits tid.

Toaletten rök med av bara farten. Denna stackare som fått agera förråd i brist på annat. En kommod införskaffades, men den gamla toastolen skulle tillbaka – är inte alls sugen på att kasta ut pengar för en ny stol på en toa som används bara nattetid. Eventuellt. MEN det tyckte inte nån annan, så när jag kom hem till ett öde hus sedan rörmokaren försvunnit stod där en födelsedagspresent installerad. Frågan är ju om man är skitglad för en skitsak. Eller är det kanske en skidnödig present?! Smaken är ju som baken, och den lär ju användas, så Tack, svägerskan och familj som kuppade. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

En ny kommod och en gammal spegel från makens farmor. Nu återstår en bänkskiva över trådkorgarna. Ja, och så invigde den lilla toaletten. Kan man reklamera rörmokaren när toaletten inte kan spola ner en hel toarulle?! Detta innan hon målade hela underredet på det nya köksbordet med svart kulspetspenna och när jag väl lyckats skura bort det, skurade hon toagolvet med toaborsten. Blev inget fredagsmys för hennes del, så att säga.

• 

Fick larm en dag om djur på vift på föräldragården. Körde dit och fick en klump i magen – HUR skulle jag lösa detta när det ”bara” var tre kalvar ute?! Ensam… Det löste sig smidigt – de mötte upp bilen när den rullade fram. Jag tog hinken och de följde efter på några meters avstånd. Jag öppnade och gick in i hagen, de följde efter och när jag stannade kom de fram och åt ur hinken jag höll i. Hjärtat slog runt då alltså! Fick dem med mig för en återförening med resten av flocken, och hela följet följde mig till bilen.

• 

• 

I veckorna som gått sedan sist har andraskörden körts klar. Ungefär hundra balar, så är i minsta laget, men jag behöver inte mer – Jag har trehundra balar mer än vad jag beräknar gå åt. Plus det sjuttiotal som är kvar sedan förra året. Och dessutom kom regnet ”för sent” för att det skulle ge en bra skörd, så det är väldigt dyra balar att köra och samla ihop. Det som inte är slaget ska betas är tanken.

• 

Den tveklöst finaste återväxten fick betas då jag efter regnet höll på att sänka bilen i lerjorden. Men nog grät jag en skvätt över det.

• 

• 

Man hinner läsa detta många gånger medan man instruerar en prao i att köra press!

• 

Börjat köra hem lite djur så smått. Morfars tjurar hämtades i veckan som gick och står nu i lagården på slutgödning.

• 

• 

Nu är huset rött igen:)

Honungen slungades, ympades och tappades på burk. Lagom tills vi en morgon kom ut och hittade delar av ett körsbärsträd över kuporna. Har inte tagit oss tiden att såga fram den kupa som är i kläm, men hade detta hänt en månad senare när bina vinternattat sig totalt hade det nog blivit en lugn bisommar nästa år. – När de är i vintervila är de väldigt känsliga för störningar och vibrationer. Störs de är risken stor att de bajsar i kupan, så kallad utsot, och då dör de. Fråga såna som haft kuporna nära vägar när det dundrat förbi lastbilar…

• 

• 

• 

Skördemaskinerna är tvättade, uppsmorda och installade. Var smart i år och började med det jävligaste – pressen. Och precis som varje år dessförinnan lovar jag mig att det är sista gången utan hetvattentvätt. Men likväl står jag där med kalltvätten. Man ser ju ut därefter också.

• 

• 

• 

• 

• 

O jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn…

Denna helgen har vi påbörjat firandet av mig. Mor och B var ändå uppe och skrev papperna på sin ”sommarstuga” – ett hus som inte bara funnits i släkten för längesedan, utan även är ett av grannställena till di gamle. Därför blev det kalas med dem. Di gamle kom med av bara farten och dessutom var Hans och dotter i krokarna av helt andra anledningar så de kvartade hos oss över natten.

En snabbis till stan i fredags och jag mötte en bil som kändes bekant. ”Mötte jag er nyss i Caddyn?” skrev jag i ett sms till Mor. -”Nädå, vi är ’en timme’ bort i Audin”, fick jag till svar.

Jaja, de vet bäst. Men intressant att det kan finnas ännu en Caddy med känslan av så bekant registreringsnummer. När jag kom hem blev jag varse att jag VISST hade mött dem – ett Mors B-gjort köksbord. Inslaget i svart balplast! (När jag fick koskyltar för några år sedan var de inslagna i vit plast) Till synes gammalt, rustikt och lite knöligt. Passar vårt övriga möblemang från 1925 betydligt bättre än det högblanka från Ikea vi dragits med de senaste tio åren. Vilken present! Så lycklig är jag! Toppingen var en låda med fettpatroner och en annan låda märkt med BRA. – Nånting smörjande på flaska som är ”Bra”!?

• 

• 

• 

• 

• 

Bye bye massproduktion från Ikea. (Fast det får vänta till efter nästa helg.)

Hans och dotter har nu lämnat gården, jag halvligger i bingen och den mista sover feber och förkylning ifrån sig. Blir nog VAB för maken imorgon – inte en chans att hon orkar med en heldag på dagis. Det är taskigt både mot dem och henne. Själv ska jag stängsla!

• 

• 

Somnar man fort eller kvävs man under katterna?! Nedan somnade jag med Selma igår. Nästa bild är hur vi vaknade, och sist är var hon hamnade sedan hon mellanlandat på min mage, mina lår och mina knän under min resa upp ur sängen.

• 

• 

• 

Till veckan ska vi besöka di gamle och Bokbussen, firandet ska gå vidare och så måste jag baka till helgens kalas. Och så ska 30-årskrisen levas ut rejält också. Mer om detta senare.

• 

Ha en go vecka nu!

• 

Tänk att man kan bli fjantigt lycklig bara över att höra kantklipparen äntligen mala förbi en morgon!

Kampen med stängsel och renovering fortskrider. Fick samtal mitt i middagen en kväll gällande två kalvar på vift på andra gården. Dessa fick släppas in i hage där jag förberett stängsel tidigare under dagen – men tyckte att de kunde skava lite mer på slyet på Ön. Det tyckte alltså inte dessa småpojkar.

Nån stund här och var får gå åt till den sakta framåtskridande renoveringen av andravåning. Ständigt något annat som pockar på uppmärksamhet känns det som.

Samtidigt fascineras jag över, och förbannar, mina barn. HUR kan de sova med grovdammsugare, slipmaskin, dyckertpistol, såg och liknande?! ”Vi ger det en kvart så hinner de somna innan vi drar igång!” Samtidigt känner jag det som en oerhörd befrielse – uppenbart är de trygga och berikade med en god sömn. Inte undra på att den minsta vaknat konstant mellan ett och tre när det väl blivit tyst!? (Jag kanske inte heller var fullt övertygad då brandvarnarna, falskt, gick igång för fullt en natt – och ungarna totalt omedvetna om uppståndelsen!)

Barnen ja… Är kluven där. Storflickan har kommit in en mysperiod. Himla go’modig, hjälpsam och generös. För att belysa kommentarerna jag fått på Instagram gällande barnarbete är det väl bara att erkänna att ungarna får en slant då och då för väl utfört arbete. Dottern har tagit detta ett steg vidare, så allt som oftast kommer hon med en framrotad godispåse och bjuder oss, för att ”ni är så duktiga”. För att vi ”sliter så bra”. Listan kan göras lång. En väldigt fin gest, kan tyckas. Men när hon häromdagen kom med en knölig tvåhundralapp hon dragit ur sin egen sparbössa, och skulle ge mig för att jag ”gjorde det så fint”, fick jag mig en funderare. – Är detta ”fel” sätt att uppmuntra barnen att hjälpa till. Eller är det ett fantastiskt bevis på vänlighet och god uppfostran att dela med sig?! (OBS att detta INTE gäller syskon emellan!) Tål att funderas på…

En dag förra veckan passade vi på att slutskatta hos bina – plocka ut den sista honungsskörden och istället ge dem sitt vinterfoder – en sockerlösning som är snarlik honung, men som vi tvåbenta inte uppskattar.

• 

• 

• 

Vi kan alltså snacka om massvräkning. Vi väljer att borsta av bina utanför kupan, istället för i kupan. I och med detta får de fullt fokus på att hitta tillbaka in, istället för att flyga runt på oss och vara irriterade. Ett betydligt lugnare och trevligare arbetsklimat. Dock får man ju se till att ha koll på att inte drottningen sopas ut, för då går det ju fullkomligt åt skogen. Utan drottning – inget samhälle. Såna är de, monarkerna!

• 

I somras fick maken ett samtal om en bisvärm i en trädgård, så han var och plockade in den till föräldragården. Tog mig en tur dit i veckan för att ge dem vinterfodret. Korna var fundersamma över min outfit, men lika lyckliga när jag kom med inte bara en utan TVÅ spannar genom hagen! Ena kossan rände ner mulen i hinken bara för att inse att det var sockerlösning i den varvid hon fnös både ljudligt och rejält i spannen och blängde förebrående.

Med hejarklacken vid min sida märkte jag även den drottning som medföljde svärmen, så hittas hon lättare vid vidare kontroller av kupan.

• 

• 

• 

I lördags tog vi oss tid att faktiskt slunga detta. Eller försöka i alla fall. Tror 40% av honungen blev kvar i ramarna, och istället for vaxet all världens väg. Många ramar att skicka på kokning alltså. Betala en slant så får man tillbaka rengjorda ramar och rensat, nypressat vax att smälta i till våren när bina ska få samla in ny nektar. Slutet kretslopp!

• 

Tråkhonung. Inte så värst god, inte så värst rolig. Och absolut inte lättarbetad! Ramen längst till vänster är en ”sommarram”, de andra två är ”höstramar”. Hälften av honungen kvar, vaxet söndertrasat. Färgen beror på vilka blommor blna hämtar nektar ifrån.

• 

• 

Hela bilen full av ramar som bina skulle få rensa ur – de blir då i stort sett helt rena, och bina får tillbaka lite av honungen de så surt kämpat med att samla ihop under sensommaren och hösten. Kilade lite i luckan, så stod lådorna väderskyddat. OCH jag hittade faktiskt bilen idag inför spånhämtningen. Men att vi hade SÅ många bin, det visste jag inte när jag fick lasta ur flaket!

Idag har jag rastat praoen extra. Hon slapp stängsel men istället har vi trampat arton kubik spån i kärran. Knappast varken trevligare eller lättare, men nu är det avklarat för en god stund framöver.

I vanlig ordning kom vi inte väg som tänkt, men det gick bra att lasta. På hemväg tog vi bilen runt en sjö för att titta till korna. Och mötte två kvigkalvar på vägen. Inga större problem att få in dem, men några minuter går fort. Särskilt om man har en tid att passa.

Hemma således drygt tjugo minuter före ny avfärd. Praoen fick ett lagårdsuppdrag och för egen del var det till att välja på mat eller dusch. Där rök resterna med fläskkotlett och tsatsiki för en dusch och en macka inmulad i nyllet på väg till dagis för att hämta den minsta. Dags för 2,5-årskontroll.

• 

Denna lilla skit som legat långt under och ”varit så liten” har nu gått över medelkurvan med sina 92 cm och dryga fjorton kilo. Prata kunde hon visst också.

Ser ut att bli uppehåll i veckan, så ska försöka hinna med att få klart skörden. Hur det ska gå till har jag ingen aning om, men jag vet att jag har en hiskelig massa stängsel att riva och sätta under tiden!

God natt.

Jag känner mig helt förvirrad (ja, det går tydligen att få det till mer än vanligt!) med detta nya bloggupplägg. Glömmer ju hälften (det kanske märks på textmängden…?!)

Jag brukar hävda att jag inte bjuder hit folk. De som anser det värt att komma kommer ändå. Och roligt nog hände just detta i söndags eftermiddag. Med totalt kaos på andravåning, frysboxen precis tömd och i stånd att frostas ur och flyttas in på det nya golvet ramlade en gammal bekantskap in.

Det är lite intressant detta. Hängde ihop oerhört mycket för åtta år sedan. Jämngamla bebisar som blivit halvstora barn nu. Av olika anledningar gled vi ifrån varandra, men nu efter att sönerna råkat/lyckats hamna först i samma simskolegrupp och sedemera i samma fotbollslag, har vi båda insett att vi saknat det som fanns. Aldrig att det blivit någon konstig stämning eller brist på samtalsämnen där vi stått vid sidan av planen.

Och precis som de flesta andra som varit i vårt ”gamla” hus, var reaktionen densamma när hon klev in i hallen: ”O jösses vilket kök!!!!” Sen var det full husesyn, då det ändrat sig rätt rejält här hemma på de sju år som gått utan kontakt. Ser fram emot fortsättningen och återupptagandet av både hus och vänskap. (Snart kommer bilder – jag lovar!)

Maken skulle vara snäll och hämta en vattenvagn hos korna i campingbyn på kvällningen en dag. Undrar på att det blivit tyst hemma – det är kotomt på gården. I gengäld är det nog väldigt längesen, om ens någonsin, det varit 44 kreatur i den andra byn! Tutlisor är de allihopa i alla fall. Gammalt överväxt bete är ingen hit, tycker det. Och jag anser att de får äta eller leva på hullet!

Hur som helst lyckades två kossor se sin chans till grön, saftig återväxt på åkern utanför, så livlinan Ring En Vän nyttjades. Fast det kom två. En grindvakt och en utrustad med en foderspann, och korna på släptåg in. Med andra ord kunde jag fortsätta natta barn i lugn och ro. Kanske ska börja placera ut en spann i varje by jag har djur. Denna hink var på tapeten i lördags, där resonemanget gick till ”ha den kvar, kan vara bra att ha om i fall att…”. Den följde med tom hem och jag levererade en ny med innehåll i måndags. Nu vet vi ju att det funkar!

Imorse ringde luren tjugo i sju – en kalv i en trädgård. Den goda modern gick upp, ryckte täcket av sonen och sa åt honom att masa sig upp och fixa frukost. Sen stack jag. Tänk vad glad jag var en halvtimme senare när jag kom hem och hittade sonen påklädd och halvvägs igenom frukosten! Rediga pajk!

Ett stängsel sattes upp, en grupp kvigor flyttades och sen jag fiskat upp tråden under en nedfallen gren i sjön fick jag bra mycket bättre skjuts i elen runt.

• 

• 

• 

• 

Ett lysande exempel på betesdjurens betydelse. För några veckor sedan, och idag. Om inte annat syns det väl att djuren inte betat vägkanten.

• 

• 

Kvittar väl med (fläckvis) fantastisk klöver när man kan käka rönnbär?!! Men svampskörden blev inte lika stor idag!

• 

Det var dags för en spruta för sonen igen. På torsdag, men i går eftermiddag fick vi ändrad tid, så jag hämtade honom idag, direkt efter skolan. Slog mig att ungen börjat i tvåan, och det är första gången jag bevittnar ett utsläpp av ungarna efter skoldagen. Han kommer ju alltid hem med bussen bara!

En fika, och lite shopping i stan innan det var hem, in med maten i skåpen, middag i magen och iväg på föräldramöte i skolan.

Är minst lika slut idag, trots min halvtimme under täcket vid lunchtid. Snart bingen här. Maken pillar på uppe. Det är ju någon som hittat på att det ska vara en inbyggd bokhylla i gamla krypvinden mellan gamla och nya husdelen. Det tar av hans tid, men bra blir det!

God natt

Stängsel, stängsel och åter stängsel… Känns detta igen? (Och kommer någon ihåg min lilla barkepisod härom veckan? När jag skulle sätta mig i jobbebilen en morgon hade det spökat tillbaka!)

• 

• 

Folk får säga vad de vill, men korna gör riktigt fint i buskarna! Och de som kom in förra veckan ser välmående ut.

• 

• 

Nåväl, en hel del tid har gått till andravåningen också. Där har lagts många långa och sena kvällar. Samtidigt har det gått ganska bra. För förutom lite hjälp av Mors B i januari, så har vi – jag och maken – snart fått ordning på hela alltet i år. Och detta i små stunder mellan djurfix, djurstrul, lantbruk, jobb, barn, vardag och det mesta däremellan. Är det konstigt att jag tog lite tvärslut nu ikväll?

• 

Haft ett par såna där trevliga nätter med bråkande tvååring. Men så här kan det se ut är de som har måsten och krav motvilligt lämnat bingen… Somliga har det bra. Och då syftar jag inte på de som saknas i bild!

En orsak kan ju vara att jag haft måndagspraoen också. Blir ett helt annat tempo på dagen då (mot vad Tant är van vid). En god hjälp är hon med stängsel. Även om det kändes idag som att entusiasmen dämpats något sedan förra veckan då hon insåg att det var åtta timmars stängsling idag också… Vem fan blir inte tji på det?

• 

Fickorna plockades fulla. (VEM har stulit påsen från min ficka??!) Sen fick fickorna tömmas i kepsen och läggas på en bra plats där den kom ihågs. Sen fylldes fickorna. Och SEN kom jag dit jag vet att jag brukar kunna hitta nån kantarell… En bättre stängselrunda alltså. Men man kan ju undra vad den stackars praoen tänkte…

• 

Förra året satte jag stängslet ute vid vassen, på andra sidan ”viken”. I år är det tack och lov alldeles för blött. Och så fick jag då bittert erfara hur fort en flatbottnad sjö ändrar vattennivå…

• 

Fyndade lite bakom hönshuset en dag också. Det var en smärre chock, men den lilla blev glad!

• 

”Ja ha många tosscha!” Och ja, det börjar vankas 2,5-årskontroll. Hur många ord kan ditt barn säga?? – På hur många minuter? kontrade maken. Språket som talas är Skärvhultamål. Får se vad den nya BVC-sköterskan säger om det;)

• 

• 

När barnen är i säng tänker man sig få gå på toa i fred utan diskussioner, knäsittande eller kramande. Där och då ser Kissen sin chans. Bara att stressa av alltså. Och sitta kvar en stund med nåt varmt och brummande på låren som lämnar halva bohaget kvar sen han lämnat. O mängder med småsår under byxtyget…

• 

• 

• 

Träd sägs ju ge harmoni… Vi lever på hoppet! Och tänk på ”färdigt” det blir direkt med lite lister. Maken lägger golv – många jävliga vinklar och vrår = hans uppgift. Tålamod efter uppgift. Jag kunde istället lägga fokus på att få upp just lister här och var. Tanken slog mig igår – Satan vad vi är duktiga på mycket, både han och jag. Vilka mångsysslare vi är! (Om man nu får skryta och det får jag!)

• 

• 

Denna skrift var precis vad jag behövde:)

Di gamle tittade in en kväll. Hade tomtegröt på spisen så erbjöd kvällsmat. Nix! sa Mormor. – Klart vi ska äta om vi är här! sa Morfar. En god lördagsstund gick till dem. – Med kvällsmat.

Maken åkte och hjälpte systern sin med bina. Barnen skulle i säng och di gamle lämnade. Mindre än en halvtimme senare ringde det – jag i precis lagom färd att få till en överjävlig tapetvåd med många olika längder och vinklar i ett. Och di gamles nummer. Vad hade nu hänt??? Många tankar hann snurra upp innan jag fick loss en näve och svara. Men det var Gubben Pettson som undrade om hans glasögon låg nånstans hos oss – för de var inte med hem. Låg på köksbordet här, precis som de brukar göra hemma hos dem. Tar det som ett gott tecken:) Ner med hjärtat och upp med tapeten.

Fick lite påpekande om text i bilderna förra gången. – Det la sig så fint som en underliggande text här hos mig, men vid publicering var det skrivet rakt över… Hoppas jag fick ordning på det. Nu har mina kategorier hängt med också. Vi får väl se var det tar vägen.

Jag ska snart i säng! Vad hittar ni läsare på med?

God natt.

Ny vecka. Ny månad. September. Höst. Ljuvligt. (Fast jag önskar kanske lite mer klara, fina höstdagar så jag kan slå av min nästa skörd snart…!)

Hinner inte med bloggen, nu går kvällarna till andravåning igen. Och nån minut här och var med nosen i boken för avkoppling.

I måndags ”skulle jag bara” springa över lite stänge, flytta djuren, stränga upp det drängen slagit i lördags och pressa. Det tog lite längre tid än jag tänkt, så hann bara med att få upp stänge, göra en fålla genom hela byn, få djuren över vägen och vidare till sin nya hage, och stränga upp.

• 

Pressningen blev i tisdags. Torrt, men få balar. Drängen kom direkt med balvagnen och samlade efterhand, och när jag var klar drog jag söderut och hemåt. Trodde jag. För mitt på vägen stod hela kalkningsekipaget och blockerade. Dubbla lastbilar med släp, en ledningsbil, en dragbil och så släpet med bulkarna som helikoptern tar med sig.

Var bara att snällt backa in på planen vid det gamla missionshuset och vrida av nyckeln. En man kom springandes och frågade om jag ville förbi, och helikoptern blev hovrande ovanför, i väntan på vad som skulle hända.

• 

Kör ni, tyckte jag. Jag kan lika gärna ta lunchen här och nu som på nästa åker. De gjorde tummen upp och tjugo minuter senare rullade konvojen vidare till nästa plats. Utom den ena lastbilen då, som stod på vägkanten och jag skulle krångla mig förbi. Och precis inse att jag visst har en liten åkerlapp bortanför också. Så ner på den, betrakta drängen som for förbi (”Jag var hemma före pressen!!! Det har nog aldrig hänt förr!!”) Och eftersom nerfarten till åkern är både brant och snäv finns det bara ett alternativ ut med mitt stora ekipage – samma väg som jag kom in. Så ännu en gång förbi lastbilen, denna gång med bale på och i pressen, backa runt vid det gamla missionshuset, och rulla hemåt, förbi lastbilen…

Hade trott mig ha hela kvällen i pressen då jag inte fick nåt kört i måndags, men var klar redan strax före sex. Vilken lycka!

En dag samlade vi ihop avelstjurarna, jag och drängen. Det var nästan pinsamt smidigt att få ihop alla fem till hjorthägnet. Men skönt när det är så. Himla smidigt att kunna ställa en spann på åkern (om det ens behövs). Djuren samlas kring den och jag kan dra en tråd bakom dem för att minimera utrymmet. Det mesta av åskskurarna missade vi också!

• 

• 

• 

• 

Insåg att det nog började vara dags att byta ut regnkläderna på dagis… De började bli korta i rocken…

För jisses vad det åskat och regnat i förra veckan. Men en väldigt vacker kväll på sjön fick vi till. Premiären faktiskt. För barnen och mig, om man bortser från min och makens utryckning förra våren när vi fiskade kalv…

• 

• 

• 

Stängsel och stängsel, och så lite fix där uppe. I fredags åkte vi och köpte golv och tapeter – ursäkterna är få nu.

• 

Invigde sonen i att spackla hörn. Bara älskar att han hade sin Övningssnickrar-tröja på sig!

• 

I lördags var vi på välkomstmiddag för syrrans nytillskott, kallt och ruggigt hemma, stekande hett i södern. Toppen, tyckte ungarna som fick chans att prova poolen.

• 

• 

Söndagen tillbringades med att byta djur på ett ställe. Peppar peppar, så har det hittills bara strulat med två kor i år. Väldigt synd att båda dessa kor gått på samma ställe. Bara dessa två kor med sina kalvar. Ena kossan har blivit rejält halt – igen – och den andra fått ett stort sår på sin ena spene som behöver tillsyn. Så plockade med två kor med kalvar hemifrån och bytte på stället.

• 

Tjejerna fick inte följa med i traktorn, som brorsan, så de stod så fint och väntade på att pappa skulle bli klar och komma in igen.

• 

Ett eftersläntrande svalbo har trillat ner från ventilationsluckan, så för att undvika att de trampas ihjäl på golvet…

• 

…Så har de fått flytta upp på en dunk.

• 

Igår hade jag prao. Riktigt roligt, för det vara bara ”spotta i nävarna och köra på” -mentalitet. Och jag måste erkänna att det är längesen jag fick så mycket stängsel satt och rivet på en och samma dag.

• 

Djungelkossor

Lägger ut en inbjudan här också. För er som inte reder ut sonens skrivstil (”Jag skriver det i skrivstil då det blir lite extra fint!”) lyder det som följer:

• 

”Mamma fyller 30! Vill ni fira är ni välkomna hem till gården på drop-in from kl 16 lördagen den 5 oktober. Osa senast 20/9. Ps. Inga presenter men gärna något gott till fikat, eller ännu hellre en frysbar middag för fem pers.”

• 

När jag var liten hette min gosekatt Gräddnos. Ärligt stulen från min syster som muta för att jag skulle lämna hennes rum, har jag för mig. Nu heter min gosekatt Selma, och där hon ligger på armen, under armen mår vi nog rätt gott båda!

Jisses. Detta var mitt första inlägg i WordPress. Fick mail om att min blogg bytt plattform. Precis vimmelkantig av koncentration! Men det blir nog bra när det blir klart. Nu ska jag upp en sväng och måla lite lister.

God natt och hoppas ni kan läsa’t.