En ung bondes vardag

En grön filur som tog sikte på vår kallnande soppgryta! Tror det var samme filur vi slängde ut från sovrummet ett par timmar senare…

I fredags tog vi en lång dag och samlade ihop djur. Skiljde av första omgången kalvar. Det gick otroligt smidigt, så smidigt att man borde bli misstänksam. Det var jag på kvällen, när jag påpekade för maken att det var ganska tyst där ute…

Förra året stängde vi in kalvarna i ligghallen och korna utanför. I år tänkte vi (jag) prova att stänga in kalvarna i halva hallen, och ha korna med tillgång till den andra halvan. Då kunde alla djur stå under tak, inom väggar, i hålan åt skogen och vråla.

När vi kom ut på lördag morgon var dock hälften av kalvarna ute. En miss i bindningen av en grind hade låtit den slå runt halvvägs och en del kalvar krupit under.

Make och son med, hela gruppen sprang snällt in i ligghallen och vi gjorde om proceduren med delning. Gick lika bra.

När jag hittade kättingfästena på en grind knäckta, grinden fint öppnad och ALLA kalvar ute med korna i måndags morse, så var de inte riktigt lika samarbetsvilliga med att gå in i hallen…

Vi vann i alla fall. Jag och drängen hade tidigare på dagen släppt ut ett gäng för små slaktkvigor, så denna gång rök kalvarna från ligghallen, via djurkärran och in i lagårdens boxar. Tredje gången gillt och än har ingen brutit sig ut. Får se det som en skonsam variant på avvänjning, då mjölkningsintervallerna drogs ut före upphörande.

Efter ett abrupt uppvaknande i söndags med djur på vift efter att ett träd rasat i hagen och skrämt djuren till flykt, tog jag mig en titt på nya projekt; Vi börjar ju bli ”klara” med vårt, så dags att vidga vyerna och drömma sig bort.

Knappast, men väldigt vackert att se! Ett hus obebott sedan nästan 75 år. Lite för mycket att göra, lite för mycket tid och pengar krävs, för nära grannen och alldeles för långt hem, så det sprack rätt omgående. Men drömma kan man ju. Och drömhus kunde det absolut bli. Precis min typ av drömhus. Ojoj, vilken potential!

Hitta såna plankor att ersätta med

Återanvänt timmer i uthuset?!

Viktigt med det välvda taket i en källare, även under huset.

Kolla golven bara!!!

Yxhuggen i timret då!?

Antingen hade de stora råttor eller små hundar…

Som sagt, alldeles för nära grannarna!!!

Hemma lagom till lunch igen sen gick jag åter ut för att drömma mig bort. Sonen velade ett tag men när det gällde drog han på sig kläderna också och följde med.

Gammal stensatt väg

En tydlig stenfot och nedan resterna av skorstenen

Ett sånt där unikt ställe där man kan hitta rester av både hus, lagård, källare, brunn och vägen dit. (Källardörren mitt i bild längst upp.)

Då vi tydligen varit vid två av torpen flera gånger tidigare utan vara medvetna om att de låg i ”vår” socken, kom vi också på en vandringsled som gjorde att sonen önskade ett specifikt fika-mål, även om det gav oss ytterligare ett par kilometer till rundan som slutade på cirka milen. På mitten fick vi även sällskap av en hund, Cissi, som var både vilse och förvirrad. Hon var överlycklig för vårt sällskap och vägrade lämna oss tills vi tagit med henne tillbaka och var precis utom synhåll för de enträgna lockropen och visslingarna efter henne.

Under en rotvälta!

Då det var upptaget i vindskyddet, klättrade vi upp på stenhällen ovanför resterna av torpstugan – utsocknes – och tog vår fika innan vi inspekterade jordkällaren som gått i rejält förfall bara det senaste året.

Notera nyckeln i låset

En hel åker med återväxt. Var hamnar djuren? – I slyet i kanten!

Fick den äran att studera ett solgult hus, i solsken, med vackra röda fönster!! Shit vilket lyft. Lite stolt är en allt!

De säger att det regnat, men det märks inte på vattenståndet…

Drängen har slagit ner det sista grönfodret och startat med gräset. Det kommer bli en väldigt arbetsintensiv vecka (och intensivt efter jobb också. Kan det inte komma en pandemi eller nåt och stänga igen allt ”onödigt” igen???) Jag passade på att försöka tanka lite energi i väntan på slaktbilen, och när jag inte vågade vara hemifrån längre gick jag och klöv upp det sista på vedbacken – med sällskap visade det sig.

När jag slutligen fått det där samtalet om ankomsttid, gick jag till lagården, städade av lite och gick i min egen värld. Blev inte bättre än att jag hoppade högt när chauffören var på väg att lägga handen på min axel… ”Du glömde säga att jag skulle tuta när jag backade in!”

Så var de borta. Mina stora, fina killar Party och Sven. Usch vad det värker i hjärtat. Party ville inte gå så det blev att hämta foderspannen och locka med honom. De övriga hann knappt ur boxarna innan bilen var stängd så det kunde inte gått smidigare.

Själv höll jag ihop tills bilen rullade iväg. Mina fina, snälla, alldeles för stora och alldeles för gamla små killar.

Party har jag haft i sju år, och Sven i sex. De skulle aldrig stannat så länge om det varit ”fel” på dem. Party har dessutom fått respit i två år nu, och hade bara tre kor att gå med i sommar på grund av släktskap. Okej, ett par djupa andetag och så inväntar vi spänt deras vikter. Jag tror inte mina små killar var så små, egentligen.

Kvar har jag i alla fall den lille killen Kissen. En som såg honom igår konstaterade att han var en bjässe till katt, och ett par stycken har frågat hur jag kan andas med dem på magen. Svar? Jag vet väl inget annat…:)

Lillasyster kom springandes idag. Hon hade ”springit hela vägen hem!” Jojo, från bilen va? Men det var lite väl överdrivet flåsande för den lilla biten. Visade sig att hon krävt att bli avsläppt vid stengärdesgården flera hundra meter från gården och sprungit – framför bilen – därifrån. Varm var hon också, så det krävdes ett dopp i sjön. Stolla unge!

Jo, jag tänker nog färdigförklara husmålningen nu! Det som återstår är tre fönsterkar jag inte kunnat göra för vinden som piskade på ett par skurar på norrsidan. Sen återstår ju fönsterna. Och jag har en tanke på att skrota penslarna ordentligt nu genom att gå över ”ännaträet” på panelen en gång till.

Men ändå. Behöver jag bekänna att det känns jäkligt bra?!

Jag började tvätta huset i mitten av maj, det var skitigt och flagnat. Maken har skrapat det hela och jag har målat det två gånger runt om. Förutom de två knutabrädor som maken strök ena delen av. Eller kanske var det tre…

Rätt go känsla igår när jag påbörjade det sista undertaket! Och vindskivan till altanen är redo att bytas.

Gjorde väldigt mycket bara dörren blev vit igen!

I måndags skulle vi veva igång slåtterkrossen igen, men då Fiaten surat ihop totalt och vägrade låta sig väckas, knyckte jag helt sonika krossen från den till förmån för en annan traktor. Dryga hälften av grönfodret rök omkull. Grönt foder är vad det var, för det var då ingen spannmål i det. Torka, ogräs och flitiga vildsvin… Men det är undan där ute nu i alla fall.
Drängen fick order om att komma ut med pressen. Vi bestämde en tid och när jag strängade ihop de sista femton meterna såg jag pressen komma rullandes på stora vägen. Det var vältimat på riktigt. Strängaren fick han köra hem och ställa av och istället komma tillbaka med balvagnen.

Igår morse passade vi även på att väga kvigorna som rök in i ren rymmar-ilska förra veckan, men det var tur att de kom på vågen. I både lynne och tillväxt har jag gjort rätt i att låta dessa gå obetäckta till slakt. De flesta saknar mer än många kilo för att klara spannet på prislistan så av de tolv vi tog in kommer sju att släppas ut igen. Men inte 114. Hon ryker iväg trots sin lilla storlek. Och ska jag gnälla på dessa kvigors lynne vid vägningshantering?! Då blir jag snart orolig för mig… Har sällan varit med om en så stillsam och fridfull, effektiv vägning…! Synd de inte var stora nog. Och tack, slaktbilsåkeriet, som bara skrattade åt min – igen – ändrade beställning. (Tjurarna vägde vi inte, dels klarar de viktspannet så det slår över på andra hållet, dels skulle ingen av dem gå att tröka in i buren.)

Idag blev det den sista strykningen för min del, typ, och sedan ett stängsel. Sällan har jag haft så ointresserade djur inför en återväxt…

Kan vi fått cirka 60 mm regn i augusti? Det första på hela sommaren, men ändå… Några ynka centimeter ner i jorden dammar det!!!!

Nu blir det kvällsfika med nybakad kaka.

Ha det gott!

Precis som jag trodde/”var rädd för” så föll sidorna på fronterna på stora huset på min lott. Ivrigt påhejad av målaren! De tre första gick ju an, sen vid den fjärde var ett altantak i vägen och 30-40 cm höjdskillnad gjorde rätt mycket där uppe kan jag säga. Blev ett rejält träningspass för mage och många rygglyft. Till på köpet höll jag på att få en svala i munnen som i panik flydde sitt bo under den ena vinkelplåten. Det var även denna dag jag gick från ”jäntan” till ”apa” till ”ängel” och avslutningsvis förärades ”Lilla Gesällbrevet” av målaren. Gör om den där bedriften, om ni kan!

Inte jätteskönt att ligga på en stege, varken med rygg eller mage neråt. Var många ömma punkter på kvällen, med väldigt regelbundna intervall…! Inte heller var det någon lyx med ett lager färg.

Tjoho! Ännu en gavel klar!

Med lite taskigt väder en eftermiddag tog jag itu med att sanera hönshus. Milde tid, det var verkligen på tiden! Passade även på att utmana rädslan för lite mindre mördarmaskiner och slaktade vår ruttna vindskiva. Den del som inte var dålig dög perfekt, tillsammans med lite tilltänkta tändvedsbitar, till den där trappan/stegen vi skulle göra till hönshuset förra vintern… Med nystädat hönshus passade jag även på att ringmärka årets hönekycklingar och släppa in till de gamla nu lagom tills de börjat komma igång att värpa. Bättre sent än aldrig, som bekant.

En följande fuktig förmiddag och en sista dag med lift var ett ypperligt tillfälle att tvätta av altantaket.

Vilken daggmask!

Svårt att veta vem som var lyckligast – hönorna som fick gräs av barnen, eller barnen som matade hönorna med gräs. Jag blev i alla fall väldigt lycklig av inte bara en, utan TVÅ, äkta butterkakor!!

”Blir hon inte trött?!” – Trött? När man kan springa?

Vi fick finbesök förra veckan. Av bästa barndomsvännen med sina barn, tätt följt av sina föräldrar. Det tråkiga i att växa upp och flytta hemifrån är den minskade kontakten med vänners föräldrar som man också vuxit upp med. Extra kul då att de kom och hälsade på mitt i vår röriga vardag.

En tur till skogen med fika där vi även hittade blåbär som fick bli paj till efterrätt. Våra skånska gäster häpnade lite över ”hur mycket lingon” där var… Lingon som jag helt ärligt inte ägnade en tanke då de var så få… Vi har olika referenser! Nedan däremot, DÄR var lingon!

När lugnet lagt sig på fredagskvällen tog jag fram det efterlängtade pusslet. Kissen tog tillfället i akt då matte satt ner, och myste i knät.

Jag känner att det varit alldeles för intensivt ett tag. Helt insnöat på att komma så långt med målningen som möjligt innan det blir för fuktigt. Det börjar vara nära nu, men ack så långt precis utom räckhåll. Jag tog, trots fint målarväder, därför en rekreationstur med mig själv som sällskap. Något jag funderar på är om det finns mest stengärdesgårdar i skogarna, eller stenar där någon huggit block. Jag har hittat mååånga spräckta stenar på mina turer.

Denne torpare gjorde (enligt min tolkning) en stengärdesgård på varje långsida om sin tilldelade torpplan. De tog aldrig slut! Stegade upp dem till ca 95 meter vardera!

Ännu en av otaliga tippar från en annan tid i skogen. Ännu en tacksamhetens tanke till de fina återvinningscentralerna/soptipparna vi har idag. Ännu en oro kring vad som händer om de gör slag i sina planer på att avgiftsbelägga och/eller begränsa antalet besök man får göra där…

Denna jordkällare har visst fått sänkt ingångshöjd… Och brunnen har sinat.

Ny vecka, nya möjligheter. Och mitt hår har blivit långt… För långt för att få upp i den sedvanliga knuten.

Jag vet inte om det bara är lokalt här, men mina klåddiga djur har en enastående förmåga att linda min hästsvans runt tungan och rycka till om jag skulle råka stanna upp ett par tre sekunder för nära en mule… Därav knut! Nu börjar det dessutom i rasande fart närma sig installning och djur i närheten, så jag ringde frisören och blev erbjuden en tid om fyra veckor. Nja… Ringde en annan och fick tid på knappa 40 minuter. Ähum…Check!

Så var det gjort för kommande år eller så… Tur jag klippte av det som jag gjorde för 1,5 år sedan…

Jag fick ett infall och styrde stegen åt smyckesbutiken. Vi har pratat ett tag om att öka på våra bestick med en paket á 4×6 då de går åt fort i lådan. OM de nu finns att få tag i alltså. Tänkte mest kolla om de mot förmodan hängde på skylttavlan, tolv år senare, men icke.

Skulle kunna hitta våra älskade bestick bland tusen andra, iförd ögonbindel, men att BESKRIVA dem… Aja, lite detektivarbete ute på lagret genererade till ett gäng skedar, några knivar och gafflar i samma utförande som våra, om än något blankare. Bestick som inte längre finns, men som fanns undangömt i lösvikt. Ingen är gladare än jag! Dessutom hann jag hem igen, även efter veckohandling, innan degen rymde ur sin bunke!

Och jag får upp håret i knut igen!

Tänk så mycket plats vi borde fått nu med denna utrensning!?? (Var då?!!) De gula kassarna påminner dock också om det där årliga besöket som hägrar och ska bockas av från listan…

Nytt pussel att sortera upp. Ny katt.

Något annat som hägrat i snart tre veckor har varit att ta bort avelstjurarna från korna. Är skönt om man har en slutdatum på vårens kalvningar. Hade önskat att få säsongen klar till första veckan i maj, men då måste ju herrarna undan i tid också. Något som jag misslyckades med även i år. Bättre lycka nästa år!

Innan detta gjordes har jag lagt åtskilliga timmar på det där hjorthägnet. Många stolpar att sätta isolatorer i, många meter ståltråd att dra! Men det är ju inte tätt längre, så något behövdes göras! Ström har jag där också nu, tillräckligt för att strömprovaren inte orkar mäta utan skickar stötarna rätt igenom sig istället…

Först ut blev Pontare.

Som vanligt tog flickorna täten och Ponnsse blev efter. När han kom ikapp fick han stiga ombord i bakre facket.

Dessa herrar släpptes lugnt och städat av i hägnet innan vi rullade iväg efter Krokus och sedan Melker. Melker som klev upp på kärran innan jag hunnit dra ut tråden jag tänkt fösa honom med!

Sist ut denna dag blev Party. Stora, fina, snälla Party som nu gjort sitt. Kroppen börjar bli stor och otymplig och tänderna dåliga. Han fick Destination Lagård i väntan på den sista resan.

Lite avrundning av dagen i ve’boa.

Dagen efter stod Hämta Sven högst upp på listan. Jag ”skulle bara” först. Och hittade ännu en gång kviga 114 ute på åkern. Nu med HELA ligan med sig. Dessa damer har alltså bestämt sig för att stängsel inte är något för dem. Och djur som rymmer på jäkelskap har jag inget till övers för. Inte heller hade jag tillräckligt med muta i bilen, så fick snällt köra hem och fylla på spannen samt meddela drängen arbetsuppgift.

Väl tillbaka lyckades jag lura med kvigorna från den goda återväxten in i en fålla i sin gamla hage och ringde drängen för att meddela att han var välkommen att visa sig med kärran. (En av damerna i denna grupp drar all världens väg när hon ser kärran, så jag ville helst ha dem hyfsat under kontroll innan han kom.) Drängens svar ”Eeeeh, jag är hemma än, för jag har problem här! Jag mötte hela hemmagruppen med kor och kalvar på vägen när jag kom ut, men tror jag har dem under kontroll. Kommer du hemåt?!”

Tillbaka hemåt med mig. Tillbaka med djuren i en ordinarie hage. Tillbaka till kvigorna med kärran och förhoppning att de inte rymt igen. Och så hem med de där kvigorna i två lass och in i lagården jämte Party i väntan på lastbil. Lunch och SEN iväg efter Sven.

Verkar regnat en del… Och runnit en del…

En del satsar på rejäla isolatorer!

Sven visade sig vara livrädd för Party där på andra sidan grinden, så för att försöka minimera flykt-olyckor fick vi möblera om ännu en gång i lagården så det kom en grupp kvigor mellan tjurarna. Detta gav önskvärt resultat med frid i stugan.

Jag rymde från målningen ännu en gång. Besök och uppstart av dagis, fritids och skola har plockat hem lite baciller så energin har inte varit på topp. Då får man tanka lite. Gick bet på torpet när jag gjorde min ”Kröksele-vandring”, men då jag kom över lite information från en torpinventerare i grannsocken gjorde jag ett nytt försök. Och insåg att jag varit max 40 meter från stället under mitt egna letande. Ljus, vinkel och dagsform spelar roll.

Smidigt med både svamp och ägg om man skulle råka bli hungrig!?

Underbart med tre barn i sandlådan! Det var kanalbygge som gällde.

Det syns var jag målat. Yttersta brädan är rutten, och syrénträdet är undan. Med andra ord kanske både jag och sonen kan sitta ute nästa vår utan att slamma igen totalt i nosen.

Härmed är jag även officiellt invald i styrelsen för Hembygdsföreningen. Maken valdes in i grannsocknens dito tidigare i år, så nu blir det till att välja sida;)

God natt

Jaha, tänk vad tiden går. Och tänk så mycket tröskeln växer för varje dag det inte uppdateras här… Många bilder att gå igenom, många tankar.

I stora drag har vi haft lite semester borta och mycket jobb hemma. Slut!

Vi stängslade båda och flyttade isär djuren för att tjurarna inte skulle gå sida vid sida. Ändå var det precis där jag hittade herrarna sen den ena fint badat sig ut från sin hage och rundat stängslet. Och det var inte min för en gångs skull!

Solnedgång, båt och storlom i samma bild!

”Skattning av honung som aldrig tycktes ta slut” skrev jag i föregående inlägg. Det slutade med 190 kg sommarhonung!!

Tog fram rödfärgen en kväll till förrådet. Även det var tacksamt. (och ofärdigt…)

Vi hade många vackra kvällar i juli!

Hellre lårkatt än lårkaka!

Satt och dinglade med benen och insåg att någon mer gjorde liknande…

Vi fick besök en dag av en bloggföljare som tog en dagstur. Tanken var nog aldrig att det skulle bli så långdraget, men kanske var det det bästa som kunde hända. Det var liksom bara att titta runt (och vara tacksam att djuren skötte sig så hans tankar om mina lugna djur inte gick om intet – klart de var tvungna att nosa in främlingen, den där vanliga bonden bjuder ju inte på några överraskningar!) och sedan sätta sig ner och prata, fika och vara där och då. Vi skulle iväg dagen efter och om inte målning av huset varit kvar när vi kom hem – tja, då skulle vi nog ha betydligt större problem.

En tur till Skåne via en annan väg och några extra stopp:

Åsnens naturreservat

Bilkyrkogården i Ryd – vi kom 30 år för sent för att se ”det häftiga” och nu borde det bara rensas bort skiten.

Fika i närheten – vid Siggamåla skvaltkvarn, där passform är viktigt!

Anlände på kvällen efter en lång dag i bilen och tog dagen efter en semesterdag inne i Lund

Snillen spekulerar

Ingen vidare ro i kroppen dock, och inget större sug på att kuska runt och hälsa på folk, så vi rullade hemåt igen. Abrupt tillbakakastade i vardagen då tjuren tagit sig ur hjorthägnet (som tydligen inte är idiotsäkert längre…). Han var dock inom hägn igen sedan jouren på jouren ryckt ut, stängslat in hela gruppen på liten yta så jag och maken på kvällen kunde köra iväg hela gänget tillbaka till byn de flydde i panik efter vattenvagnsraset.

Kissen var glad att vi var hemma igen!

Maken skrapar – jag målar. Fick även drop-in-besök en kväll. Lagom tills vi skulle ställa middagen på bordet. Dessa besök är ju de bästa – kravlöst och trevligt. Påtvingad paus – ofta välbehövlig sådan.

Lagom lass att släpa in för att bryta av målningen…

Satt uppe hos Mor och B i deras stuga ihop med systrarna (tror inte vi tre varit samlade på tre år…?!) men fick givetvis bryta upp lite hastigt sedan den överrepresenterade rymmargruppen ännu en gång tvättat fötterna. Skillnaden denna gång var att de var puts väck. Totalt puts väck. Inte ett spår, inte ett ljud, ingenting. Hur kan elva djur försvinna på det viset? När mörkret la sig gav vi upp, åkte hem och sov ett par timmar.

Svensjön kl 22 och 05.

Lagom skön känsla – elva djur på okänd ort i skogen, ett dygn senare en sedan länge bokad semester med vänner. Vi har alla olika ramar för vad som är okej att lämna och inte. Jag tror inte jag hade lämnat åt någon annan att ta rätt på den gruppen. En annan sak om de försvunnit när vi var borta. Men som tur var så återfann jag hela ligan ett par hundra meter från brottsplatsen strax före fem morgonen efter. Och de efterlämnade maaaassor av spår! Vi tog en promenad tillbaka till hagen, hägnade in dem på liten yta och ringde och väckte maken i beställning av djurkärra. Hem med skiten. Och vad de lyssnade när traktorn började genljuda skogen.

Det var för mig en stor lättnad. När vi ändå var igång passade vi på att fortsätta så till slut var fyra grupper djur flyttade, varav två lastades och kördes till annan ort – och vi var hemma igen före kl 7. Det blev en lång dag, men plötsligt låg vi väldigt bra i fas med dagen.

Iväg tidig måndag morgon. Mot Kolmården, deras Safaricamp och ett lejonmöte (lite otippat att djurskötaren skulle ställa sig vid stängslet och ropa ”Kaaaaaaatterna, kaaaaatterna kom”! – men samtidigt, varför inte?!)

”Nu har jag sett två zebror!” kungjorde lillasyster. Dags att åka hem då?

”Kolla! Smöret är som ett juver!!” utropade fyraåringen vid frukosten.

Efter två dagar med alldeles för mycket folk, stim och larm (har fyllt min folk-kvot för tio år tror jag!) mötte vi ösregnet på motorvägspåfarten på väg söderut. Efter en natt i Linköping blev det besök på Vreta klosterkyrka, Bergs slussar, Cloetta, Motalaströms ravin och Gamla stan i Linköping.

Dagens quiz: Hur många kajor ryms på ett kyrkotak?

Ser riktigt grym ut bakifrån.

Jag är ingen snickare, men jag undrar om det verkligen blev rätt i det där brobygget…

Fantastiskt takmålning på Värdshuset!

När gammalt möter nytt.

Ännu en gång mötte vi regn, eller snarare skyfall, på motorvägen. Det klarnade upp tillräckligt för det utlovade doppet i Vättern.

Och ännu en gång blev vi abrupt tillbakakastade till livet tidig morgon dagen efter. Lika bra att släppa ut alla!

Med åskan mullrande tog jag tillfället i akt att måla undertak på altanen. ”Vilken stil du har, mamma” utbrast sonen.

2 veckor och 50 mm regn senare:

I fickan på arbetsbyxorna. Alltid redo:P

Inte mycket färg som sitter kvar….

Smet iväg och plockade av de sista svarta vinbären på föräldragården. Kogänget var kanske inte helt övertygade om att inte bli flyttade.

Jag sökte mig till lantbruksskola en gång i tiden för att jag närde en dröm om att jobba med får. Min erfarenhet på den tiden sträckte sig till Mormor och Morfars får. Det vill säga, nåt flasklamm nån vecka, nångång i barndomen… Jag hade aldrig varit i närheten av en ko innan gymnasiet! Får har det inte blivit än, och inte lär det bli det heller med både lo och varg etablerat i området, men visst är det mysigt med lite lånefår som lägger huvudet i knät! De är lite behändigare än korna, så att säga.

Har god lust att göra som Selma på morgnarna:

Men icke! Övre veranda klar:

Ett gäng förrymda hönor. Otroligt glada hönor!

En mysig morgon. Enda tills jag blev varse att någon annan ansett sig ha bättre nytta av mitt elstängselaggregat och batteri… Som tur var hade inte djuren insett det…

Östra gaveln klar. Så när som på plåten på vindskivan och så fönsterna.

Bad! För första gången på ett par veckor nu!

Tog oss en tur på tidiga kvällen idag. Fika vid ett torp, med smedjans skorsten vaktande där på höjden, och en uttorkad brunn. Med oss hade vi en bekant vars farmor vad född på stället. Denne man är relativt jämngammal med maken, så plötsligt är inte historien så hiskeligt långt tillbaka i tiden!

Givetvis började det regna precis lagom tills vi lämnade bilen, och det väckte upp både det ena och andra flygfäet…

God natt för nu. Hoppas ni haft en bra sommar hittills?!