Blog Image

En ung bondes vardag

Jag ska måla hela världen, lilla mamma

Uncategorised Posted on Tue, June 02, 2020 22:24:52

Kristi Flax kom, såg och försvann och vi målade i dagarna tre. Svägerska, svåger och barnens två storkusiner. Och jisses så fint det blir! Låter bilderna nedan tala, och vi fyndade både det ena och andra.

Plåtslagarens penna var bättre än rännorna!

De där uppe var så underhållande att de konkade ut min ljudbok! Det blev svajigt med den höga ställningen, och en av dem gillade det inte, vilket den andra var snabb att påpeka. Men till sist var det mesta målat!

Titta så grant bara! Och då är vi ändå bara halvvägs. Det vita blev linoljefärg, och tre strykningar. Gjorde väldigt mycket med strykning två, och de vissna fönsterna blev plötsligt skittråkiga när karen blev vitare!

Där snackar vi daggmask! Och jag har storlek 40!

Med mycket grusväg ser bilen ut därefter… Men precis som allt annat – det är roligast när det syns vad man gör!

Aklejan är verkligen livkraftig, för den kan inte hitta mycket där den växer!

Sexåring hemskickad efter en timme två måndagar i rad och hemma en vecka gånger två (två kortveckor dock). Hårda bud för en astmatisk sexåring med pollenallergi… “Det känns som att jag aldrig får vara på dagis!” följt av: “Jag tar på mig reflexvästen så ser du enkelt var jag är när vi stängslar!”

Munskydd eller inte. Mitt munskydd sluter tätt, men uppenbart inte tillräckligt när dammet från spannmålen letar sig in. Kan säkert liknas med små osynliga virus… = falsk trygghet.

“Men va e spannmålen då?”

“Jag nälpas åt dej!”

“Färgen sitter som berget” var det…

Dagis!

“Min kompis”

Kalvningssäsongen är över här. Den slutade ungefär som den började. En liten, söt kalv. Moderslös sedan halva innanmätet på kossan följt med kalven ut. Jag kände det inte värdigt att stoppa tillbaka det med all infektionsrisk och – säkerligen – smärta, så Mamma Mu fick flyga till de evigt gröna ängarna och hänger nu på mörning i ett kylrum…

Hökärran laddad!

En pingstafton bortbjudna och en Mors dag i skogen. Ännu ett ställe i närheten där man går hyfsat plant för att plötsligt mötas av en sexton meter hög bergvägg. Och än värre, uppifrån mötas av ett lika djupt stup från ingenstans!

Snobben tog hem det han önskade på grillen, men hade svårt att vänta på sin tur…

Morfar fick tjurar igår, sista gruppen kvigor kördes ut. Lagom att hämta flickorna på dagis sen.

Första juni, stekande sol, och varmt som attan. Blev faktiskt ett premiärdopp i sjön för hela familjen! Ja, även jag. Solkissen högg också, trots att jag inte upplevde att jag egentligen var ute…

I väntan på vatten som inte gick fort nog med slangen – tur jag hade ett tomrör från ensilageplast på kärran.

Rinnande vatten är gott!

Sista gruppen kor är utkörda på bete idag. Eller bete och bete – ovan är halva hagen, totalt sönderbränd. På drygt tolv timmar har vi kört ut åtta kubik vatten till djuren – inte slut då jag kör kubiktankar på vagnar, men ändå. Det känns liksom mer okej i augusti…!

Varmt på asfalten när kärran skulle backas in! Och jag fick en liiiten lokal skur på mig. Den sträckte sig uppskattningsvis tvåhundra meter! Men sen, när åskan drog fram med lite avlägset muller, då kom vattnet här hemma!!!! Jag hade liksom blivit glad för hälften, faktiskt en fjärdedel, men nu fick jag ju lov att bli euforisk!

Och efter regn kommer sol, det är ju sen gammalt. Men nog var kvällens solnedgång extra fin, med en rotablöta i bagaget!

Ha’et gott!



Vab, galenskap och underhåll.

Uncategorised Posted on Tue, May 19, 2020 22:24:50

För sex år sedan (i söndags), när vi gifte oss, stod äppelträden i full blom, nästan på väg utför. I år börjar de små knopparna brista nu. Och jag fick den äran att följa med den lilla “bumlan” på tur!

Typ äldst och typ yngst, sida vid sida i drivgången:)

Som jag nämnt tidigare, hade jag en ko som dog. Hennes kalv har gått som “slattakalv” – han har snällt fått ta där han kommit åt (med viss styrning). Medan de andra kalvarna ökat i runda tal 1500 gram om dagen – har han slagit till med 2000 gram – i veckan. Jag har några gamla kor med många procent mjölk i sig, vilket ställt till det lite under de första veckorna i laktationen – produktionen är högre än vad den lilla kalven orkat äta. Varning för juverinflammation! Då har det varit lämpligt att sticka till denna moderslöse kalv och tömma ordentligt en gång. Och han brukar inte vara nödbedd. Inte denna gången heller, när jag bad honom, men det blev nog lite väl bra med facit i hand. Nedan en jämnstor kalv som nyss ätit, och den moderslöse som såg sin chans att vräka i sig… Kan erkänna att jag fuskade med vägningen en vecka, så när han kom på vågen tänkte jag att han kanske ökat fyra, fem kilo på de tretton dagarna. Vågen stannade på plus 15!!!!:

Kan tillstå att han på kvällen inte alls hade brått in – gick fram och tillbaka på gången och kikade lite förstrött in mellan korna för att återta sin promenad på gången. Till sist diade han. Morgonen efter smög han försiktigt fram till en hög ensilage och pillade i sig några strån. Stackaren fick nog en hejdundrandes magknip efter sin vrålätning.

Titta här, vem som vaknat och kommit ut på morgonens balkörning. Att få börja dagen i pyjamas i traktorn med drängen är inte fy skam!

Hade en episod med ett melittafilter som inte släppte igenom kaffet en dag. Kom ut i köket och hela köksbänken flöt. En del rann ner i skarvarna i grytskåpet, och kan ju sägas att sanering gjorde nytta efteråt…

Lördagen tillbringades med tjursläpp, och det var nästan så att kossan ser ut som en liten kalv bredvid Rudolf! (Eller nja…)

Vi hinner inte med markservicen i dessa tider, så bäst att nyttja barnen till städ och mat, eller hur?!

Himmel ritad med linjal?!!?? Nedan mitt sällskap när jag motvilligt plirade upp ögonen en morgon

För drygt fem år sedan köpte vi en gård som nyttjas för veckouthyrning. För att uttrycka det milt är underhållet kraftigt eftersatt, och nu har Coronan öppnat ett par dörrar för åtgärd – turisterna kommer inte till Sverige i samma utsträckning. Efter många och långa diskussioner slutade det med att mangårdsbyggnaden står under tvätt med hetvatten och högtryck – vilket leder till att vi inte alls kan börja måla till Kristi Himmelfärd som tänk. Tacka vet jag rödfärg. Där ligger fokus nu. Och lite taskigt timmer och panel som behöver lite kärlek. När man börjar på minus går det fort upp på “tacksamhetsskalan”. Minsta lilla förbättring lär lysa!

Merparten av djuren är utkörda, lagården är i stort sett tom på kalvar och tidspressen där är väck, och skörden är inte ens i närheten i denna torra kyla som nu är. Bara att passa på (och bromsa maken som i vanlig ordning är odödlig och tror sig hinna måla fyra hus på en sommar…)

Ungarna – de sliter också!

Jag skrev för ett tag sedan att det är bra att vi får öva på att vabba då vi typ aldrig gjort det – nu när vårt dagis bommas igen och lillskrutt ska börja på ett tre gånger så stort ställe. (Det enda vi gjort hela året är att vabba!!). Detta var före pandemitider. Dagens vab med den hostiga storflickan gav oss tid till bullbak, tre sockerkakor och en kladdkaka mellan lagård och lunch. Måste ju fylla på lite inför helgens arbete. Är nån sugen på fika, måla eller sköta markservicen så ungarna avlastas, så vet ni adressen!

Nu ska jag ta mina katter och krypa ner! Maken lyser ju med sin frånvaro i vanlig ordning, så nån får ju se till att det hettar lite i sänghalmen;P (Man måste bevaka sin plats, annars är man (han) körd!

God natt



Ödets ironi, minst sagt

Uncategorised Posted on Wed, May 13, 2020 22:24:23

Blir ingen nattsaga nu för tiden, den brummar liksom bort!

När klockan ringer på morgonen… God morgon. Det blev visst ett Picassoface!

Myrsäkrat!

Tretton dagar sen senaste blogg och trehundraarton bilder (tur det är en del dubbletter!) att gå igenom, samt sjuttiotvå filmsnuttar. Undra på att det blir motigare och motigare att sätta sig ju längre tid det går mellan inläggen.

Och på tal om bilder – de stora ramarna köpte vi september -16. Sen kom liksom en renovering i vägen och det där som kallas livet. Men plötsligt händer det!

När jag haft praktikant första gången där för längesen, minns jag att jag skrev nåt om hur medveten jag blivit om att jag pratar med mig själv. Diskuterar och resonerar. Vad jag vetat länge är att jag, trots mitt usla beteende och behov av att “passa mig”, är jäkligt artig! Ber jag en ko att flytta sig, så tackar jag när hon tar det där steget åt sidan. Till exempel. Vad jag däremot INTE hade koll på, är hur mycket jag faktiskt tackar – hela tiden. Detta blir väldigt tydligt när man har någon med sig som besvarar varje “Tack” med ett “Varsågod”! Det är verkligen som att det har hängt upp sig på repete-repete-repete-terings-knappen. Men när jag ber om något, och får det, så tackar jag! Kan ju inte hjälpa att jag råkar vara väluppfostrad!

Rymlingar har jag inget till övers för! Spelar ingen roll att hon är vacker som en dröm! Väck!!

Två veckors praktik är till ända. Gödning och gödsel är färdigt – drängen på 78+ körde hundra (!!) lass flytgödsel i vår. Vårbruket är klart, klövar är verkade och djuren har börjat släppas ut.

Vi hann innan hagelstormarna!

“Varför springa runt när man kan äta gräs?!”

Maken är permitterad och jobbar tjugo procent på fabrik. Någon som är ledsen för det? Det finns liksom alltid att göra. Ett par extra händer med alla stängsel som ska sättas och kollas, all djurhantering vid lastning och sortering och så har han hittat på att ett stort hus ska målas. Samhället kunde ju inte slås ut mer lämpligt.

Egen rekreation – en promenad på kyrkogården. Gångarna upp och ner. Fågelsång och “öppen kyrka” med fantastiskt vackert piano som ljöd ut kunde inte gjort det bättre.

“Mamma, toffla mig!” Och blir det en blir det två. Vad har jag gjort för ont som fått två så väldigt flickiga flickor?!!

Vi bockade av ännu en punkt på vår upptäcka-lista – en tur längst bort i socknen gav oss en häftig naturupplevelse.

Jodå, det gick uppåt denna gången också:)

Vildsvinens framfart märks allt mer. Hur länge till får vi njuta av denna mossbeklädda gammelskog?

Det börjar även bli högtryck i bikuporna. Jättekul. Fullt med små larver, bi som äter sig ut sina puppor, drottningar som märks och fullt med pollen som bakas till bibröd. Dock var jag lite ovarsam när jag vände på ramen vid titt att det rasslade ut. Skäms på mig!

Många nya bi in da making!

Två kor står kvar att kalva. Den ena tror jag inte kalvar alls, så vi kan ju säga att vi inväntar den sista. TYVÄRR har det som inte får hända hänt – tjuren har gett sig på småkvigor. Drängen hittade en skum kviga i söndags som vi tog in, och igår kväll kalvade hon. Knappt femton månader gammal. Allt gick bra, kalven är jättefin (och liten) och kvigan skötte sig galant med lite draghjälp. En ångestladdning mindre. Tyvärr, igen, så hittade vi ännu en ettåring ute idag, i samma tillstånd. Barn ska inte ha barn!

Ödets ironi i det hela, då jag aldrig tidigare tagit bort avelstjurarna från grupperna förrän framåt oktober, och det enda året jag hittills fått tummen ur och ta bort tjurarna i mitten av augusti har det gått åt pipsvängen. Jag är så frustrerad. Ny ångestladdning och så håller vi alla tummar och tår att det går minst lika bra med nästa kalv-kalvning.   

Detta får räcka för nu. Finns mer att visa, men nu är det God Natt



Isbjörnar och gödning på Valborg

Uncategorised Posted on Thu, April 30, 2020 21:34:57

Ungefär åtta hektar av elva såddes i förra veckan och i helgen. Drängen körde gödsel och jag jagade honom med harven. Såbädd gjordes och när gödseln var klar fick drängen ta harven, så tog jag tunnan hem och kopplade av till förmån för såmaskinen.

När såmaskinen är flyttad till nästa åker och det blev dags för en promenad efter “servicevagnen”. Glad att drängens ringvältringsdamm blåste på andra hållet! Precis lagom kom familjen med fika!

Finns det något vackrare än en nyvältrad åker?

Vi hade “några” stenar att handplocka i kanten. Det var visst några…

Finn ett fel…

Insåg att det var på dagen ett år sedan jag körde tunnan sist. Då vid skogsbränderna en bit härifrån. Skrev dagarna efter att det var en intressant cirkus att ta del av, men har inget behov av att prova igen. Det behovet har inte ändrats på ett år! Kommunen skickade nyligen ut ett tackbrev till alla berörda, dock fanns det inte en enda notis om lantbrukarnas insats i brevet. Så förvånande…

Den ansvarige samordnaren hade morrat på kommunerna (då det vid samma tidpunkt brann något enormt även i grannkommunen) och fått en ursäkt. Brev kom idag med dessa uppgifter. Utan de stora pojkarnas insats  längs landsvägen hade räddningstjänsten inte haft en chans att hålla branden på den sida vägen.

En söndag med “bikurs” hemma på gården och öppen plan i övrigt, ändrades snabbt då goda vänner frågade om vi vill med ut på vandring. Tog oss tillbaka till de Stora Blocken och lillskrutten imponerade stort genom att gå för egen maskin hela vägen hem, och större delen av vägen dit!

När man står i höjd med grantopparna!

Myrorna har nog ingen vidare konkurrens om blåbären i sin köksträdgård! Såg även att en flitig ekorre suttit i granen.

Kolarkoja

Väl hemma blev jag utmanad på duell. Och visst undrar man vad hon långt där borta gör på biltaket!?? (grushögen bakom)

På kvällen kom svägerska och svåger förbi, och hjälpte till att flytta ner en bikupa till andra gården. Tyvärr hittade även fler bikupan… Kupans plats här hemma ska snart upptas av en nybyggd kupa så de där samhällena som har parhus i nuläget får plats.

Är det Venus som sägs lysa starkt jämte månen i väst?

Storflickan fick svar på sina prover på sjukhuset, och nu väntar vi på dom från den stora barnenheten – ska provet tas om, om-i-fall-att det var någon form av magsjuka som slog ut henne så totalt i flera dygn, eller ska hon utredas för någon av de där trevliga tarmsjukdomarna vi har från två nära håll i famljen?!

Morfar hade praktikant ett par veckor med sig i skogen och konstaterade att han var väldigt trött efteråt. Jag förstår honom precis, och ändå är jag femtio år yngre! Med någon med sig försvinner den där vila-före-frukost-och-efter-långfrukost-stunden. Även om man har nån med sig innebär det inte drängen, som man inte behöver kommunicera med, utan någon som kräver information, demonstration och övervakning. Allting tar också väldigt mycket längre tid, men om den tiden inte får tas, hur ska man någonsin ges chansen att få öva och till slut lära sig?! Det är oerhört få som blivit proffs utan övning! Det innebär dock en väldig massa tänkande för min del. Det är så himla mycket som går på automatik som man plötsligt måste demontera i beståndsdelar för att förklara – hur är det egentligen man gör?

Samtidigt är det väldigt roligt att se en praktikant komma från att vara lite avvaktande och osäker första dagen till att lite längre fram med självklar säkerhet utföra olika sysslor.

Kossa som kalvade i helgen. En som inte kommer att få vara kvar med det där juvret.

Men jag ska inte sticka under stol med att jag saknar att få vara ifred. Familjen har varit hemma mängder av dagar så den där efterlängtade, lugna andrafrukosten lyser med sin frånvaro. Istället krävs det att man ska vara social!! Mest påtagligt är det hur mycket jag faktiskt går i min egna värld i peltorlurarna, med ljudbok eller i telefon.

“Jag är lite smyg på 160, så ska gå ut och flytta henne”, sa jag. Kom ut till stora blåsan. En timme senare hade hon en rejäl tjurkalv att slicka.

Idag har vi i alla fall spridit gödning på drygt arton hektar. Har tolv kvar, men med en klocka som började bli sen, småstänk i luften av det väntade regnet och en ljuvlig skallebank resulterade till hemfärd istället. Kraschade i kökssoffan och där är jag typ än.

Sjön skymtar till höger i bild, och tydligt syns hur högt vattnet stod upp på åkern i februari. Dessutom är det dags att hålla sig ur vägen – en liten Tornado på g!

Man inser ju att man inte bor på slätten;P Men visst låter man effektiv när man summerar att man kört klart tjugotre åkrar på en eftermiddag;) Vad som händer nedan? – En grön traktor kom på vägen

Valborgsbrasan brinner för fullt i två spisar och ute “attackerar isbjörnar” som nån sa om dagens väder.

Ett steg närmre!

Ivriga kalvar ovan (stackars kossa på tre ben), och nedan? “Hörru! MINA spenar! Stick!”

Trevlig valborg alla!

På era platser, färdiga, SOV

God natt



Moment 22 och otippat

Uncategorised Posted on Wed, April 22, 2020 22:12:14

Notera de underbart gula pollenbenen mitt i bild!

Vissa dagar blir man mer förvånad än andra! Som att det mitt under “frukosten” ringer ett nummer som känns vagt bekant, med en röst som känns bekant men oplacerbar med bara ett “Hej, det är —“. Så visar det sig vara en jag inte hört av på tretton år! Det tog några timmar att prata ikapp! Så roligt. En med gödseltunna, och en med harv. Samma bransch, långa avstånd. Och när jag ändå hade honom på tråden passade jag på att tacka honom för att han räddade mig där, för tretton fjorton år sedan. Har funderat länge (uppenbart) på hur och om, men nu var det ju uppenbart dags.

Frukosten blev sen idag igen. Fick samtal igår från skogsarbetarna att mina tjurar var i vägen för deras arbete, så fick börja dagen med att stängsla bort dem så skördaren skulle kunna rulla relativt obehindrat i hägnet. Sen hivade vi ut ett gäng kor! Tio kor och tio kvigkalvar som ska gå hemma i sommar fick en spark i arslet ut från serviceboendet och med nu överlämnat eget ansvar för sina ungar. Vissa tog det på större allvar än andra och i synnerhet kossa 22 blev rejält rastad när hon kämpade för att hinna ikapp sin kalv 124 som var något smidigare i rörelserna!

Spana in kossans halsband på golvet. Och det är inte hennes kalv!

Så mycket mindre arbete inne för mig nu!

Lite halvknäckande var det dock att nästan hela raden kor släpptes ut, raden på andra sidan tittade knappt upp från sitt morgonhö och flertalet kalvar såg sin chans att dia lite extra. Fattade de ingenting av extasen i att släppas  lösa och ut??? Borde de inte stressat upp sig liiiite i alla fall? Tjurarna surade dock lite när de insåg att det var många kor som passerade deras boxar utan att få tillfälle att umgås.  

Varför jag låser ute kalvarna mellan måltiderna?! De hinner ställa till med en del inne ändå – – –

Ytterligare ett par kalvar har dimpt ner, totalt ovetandes och oförberett, men det gick ju uppenbart bra, så min gissning om att ligga ensiffrigt okalvat till helgen håller sig.

Så söt polisong! Och det är inte lätt med ostadiga ben och ett halkigt golv. Då blir det Bambi av det! Dock hade det gått över när han kom ut, brakat igenom eltrådarna och lagt sig i lektornet till lillskruttans (och vår) förvåning. Lite chockerande dock när han drog rätt ut i sjön – har inte båten på plats för kalvfiske i “favorit i repris”… Tack och lov var han trött efter språngmarschen, la sig efter en stund och kunde repas.

Vårbruket ligger i bra fart, mellan varven i alla fall. Solen omöjliggör gödsling av vallar (gräs) då kvävet går rakt upp i atmosfären och gödseln själv bränner sönder. Så nu är det gödsling av plöje som står på agendan. En åker kvar och tre som ska till såbädd så hoppas jag att livet tuffar på så att sådd hinns med till helgen innan det blir lite ostadigare (kanske) väder nästa vecka. Nästa by får väl vänta på sin tur.

Mylla flytgödsel och nedan tjänstgjorde fikagästen lite.

Eller vad då förresten? Vänta på sin tur? Alla på en gång! Trööööööka!

Livet är ju lite konstigt för många nu, även för oss. Efter ett samtal till vårdcentralen i måndags blev det smittskyddsenheten för mellanbarnet då hon efter fyra dygn endast fått i sig lite vatten. Eller, hon lyxade till det och slog till med en kvarts isglass i måndags…

Moment 22 nu. Hon äter inte för att hon har ont i magen och mår illa. Hon har ont i magen och mår illa för att hon inte äter. Och äter hon blir kroppen chockad och protesterar med kramp och illamående… Förklara det för en sexåring. Utmaningen nu är att försöka få igång henne försiktigt utan att ångestladda situationen. Usch. Mat och ångest, det är så att jag får tillbaka min matångest trots att det är längesen nu…

I ungefär ett halvår har vi bråkat med avloppet i mjölkrummet. Nu fick jag nog och beställde spolbil.

Konstaterade att jag inte har någon som helst ångest för foderåtgången i vår i alla fall!

Han utan mamma såg lite extra bedrövad ut i eftermiddag när han inte hade nån ko att tjuva extra från, tvärs över gången från fostermor. Däremot passade 7144 på att käka med “de stora”.

Så kan man också vakna. Med katten på låren och ungen på smalbenen…!

God natt!



Visst går det fort att vänja sig, men konstiga drömmar kan man klara sig utan!

Uncategorised Posted on Sun, April 19, 2020 14:14:44

Det går att få papper på mycket. Till exempel är jag inte helt koko i huvudet!;) Måtte jag inte tappa rösten igen, för det var skitjobbigt att inte höra vad jag sa till mig själv!

En söndag nyligen vaknade jag abrupt sen vi varit ute i trädgården och insett att det smög en stor tiger nere vid stenarna vid sjön. Då barnen hade fullt upp att rädda precis allt som fanns ute, hann tigern även upp till oss, och vi hann inte in och stänga dörren ordentligt, innan tigern var inne i hallen.

Efter att ha vaknat upp där lagom adrenalinstinn, var det bara att klä på sig, och chocka drängen med en “tidig” ankomst till lagården.

Tjugo i tre ringde mobilen natten till igår. Två signaler, men precis lagom för att man ska flyga upp av reflex med hjärtat i halsgropen. Tydligen ville inte ringaren från Malawi riskera att prata med mig, men jag var vaken, tro mig! Efter en lång stund kom jag åter i nån konstig drömslummer som omfattade läs-boken och lyssna-boken, lite gömda tankar, händelser i nutid, dåtid och med böckernas hjälp Porschar, Visby, krogar, otrohet, dråp, överfall, förbjuden kärlek, attraktion – you name it. Lika bra att grannens katt nös mig rakt i ansiktet där han satt på mitt bröst och började ulka. Också en effektiv uppväckning, må jag säga! Innan drömmarna gick helt över styr.

Nedan följer några bilder, tagna i senare delen av februari, och nu i veckan. Jag hade inte trott någon som då påstått att det inom fem veckor skulle vara körbart och plöjt på markerna, och att vi faktiskt skulle stå i en väldigt torr tillvaro. Det behövs regn nu alltså, om det ska komma igång att växa!

Drängen gödslar, jag harvar och maken vabbar. Stora lillhönan fick en febertopp från ingenstans, med den sedvanliga spyan som följd. Ett dygn i totalt sovande, och har nu inlett tredje dagen utan att äta nåt. Eller, tja, hon har väl fått i sig motsvarande ett par deciliter yoggi och ett smörgåsrån sen i torsdags kväll. Blir ingen full dagisvecka den som kommer heller.

Vilket kanske är lika bra för pappans del, då han efter sitt ras förra helgen inte kommit igång, hostar tills han spyr mellan varven och har en mage i kaos. Svårt med honom alltid då man aldrig kan vara säker på om det är nåt som smittar, eller (troligare) ett skov av den kroniska sjukdomen.

För egen del har jag nu gått in på min fjärde månad med snorighet, täta bihålor, öm hals och hosta. Jag börjar rent ut sagt bli jävligt less på det! Räknade ut att de dagar jag känt mig på 100-topp detta året uppgår i hela fem stycken. Icke sammanhängande! Livet är roligare när familjen mår bra, så enkelt är det.

Ja men si, de där har jag redan fixat! (Är skitstolt över det också!)

“Äh, ja bara hänger här o snackar lite!”

Återbördad till mamma. Vimsiga kalv som jag fick hämta i plasthögen bland balarna sen jag släppt ut henne. Det är det där med att fatta…

Men bara att bita ihop. Ännu en kalv kom i natt och innan nästa helg hoppas jag att det är nere på ensiffrigt.

Igår blev jag varse att vi firade tioåring förlovningsdag. På den tiden var det inte nåt virus som ställde till resplanerna, utan ett vulkanutbrott på Island (be mig inte stava namnet på den). Vi hade dock tur och kom iväg till staterna ett par dagar innan det skedde, och flygtrafiken var öppen igen över askmolnet ungefär samtidigt som vi skulle åka hem. Vad mycket som hänt på dessa tio år. Visst går tiden fortare än tåget, men visst händer det en del på vägen också! Man ska bara stanna upp för att hinna se det!

Precis som drängen sa när jag konstaterade att det är exakt tre år sedan som Grävlingen var här och paddade inför gjutning av grund till vårt utbygge: “Va? Är det inte längre sen? Ni har ju haft det stort så länge!” Ja, det går fort att vänja sig! Tre år är ganska lång tid. Titta på lillskruttan så ser man det. Samtidigt var hon nyfödd alldeles nyss.

Lillskruttan var med i lagården en eftermiddag. Precis som pappa, så jag hittade dem där när jag kom hem med harven. Det är viktigt att få hjälpa till. Eller som hon brukar säga: “Jag nälpas åt!”

Innan de tre kalvarna nosat klart på henne, och kila vidare för att kolla mjölkcentralen på annan plats, stod hon i mitten och skrattade! “Jag är låst-in. Var ska jag nu gå?”

I torsdags kväll kom 20 ton grus. Dags att starta ännu ett projekt med andra ord.

Det pratas mycket nu om vårtecken. Sädesärlan, staren och tofsvipan är givna, men i morse kom det största och bästa av dem alla – svalan i lagården! <3<3

Ha det bra!



Påsken som försvann men ren luft har vi!

Uncategorised Posted on Thu, April 16, 2020 22:04:07

Men visst är det lite intressant ändå!? Att vi under många ÅR har matats med nyheterna över jordbrukets alla utsläpp av klimatskadliga gaser. Och jisses, vilken katastrof det är med jordbruk, för att inte tala om djurhållning.

Kossor! Värre än Hin Håle själv!!

Så kommer det en bacill som slår ut större delen av världen till nåt konstigt pausläge. Folk slutar flyga, ingen pendlar längre till jobbet och industrierna bommar igen. I MARS-APRIL!! Då korna ska mjölkas. Då korna och fåren får ungar. Då vårbruket drar igång. Då varenda lantbruk gasar på till max. PRECIS SOM VANLIGT! Och alla klimatskadligt mätbara värden världen över minskar.

Luftkvaliteten i världens stora städer har blivit den bästa på trettio år. Himalayas toppar syns från marknivå.

Jordbruket världen över tar ingen paus. Det tuffar på precis som vanligt. Varken mer eller mindre. Ska det finnas mat på bordet behövs det. Marken ska brukas, fröna sås och åkrarna optimeras med gödning lagom för att lika mycket ska tas upp av grödan och minimera kväveläckaget.

Det spelar väl heller ingen roll om man är lite hängig. Eller riktigt hängig. Ut till djuren bara! Under mina uruselt mående-dagar hade jag bara lite över sex tusen steg på mätaren. (Insåg att om jag “haft ett jobb” hade jag inte fått arbeta många dagar i vår!)

Världen blir en renare plats. Trots att lantbrukarna plöjer sina fält, gödslar sina marker och utfodrar sina djur. Hur är detta möjligt, då vi i decennier matats med information om jordbrukets (enbart?!) negativa klimatpåverkan…?! Kan det månne vara så att Svarte Petter är felaktigt utpekad? Plötsligt är ju allt uppenbart svart på vitt. Man KAN äta svenskt kött med gott samvete. Eller så är det de där luriga korna som lagrar sin metangas på annan plats så länge… Jag nyttjar hashtaggen på sociala medier, kan göra det även här; #farmingasusual

————————————————————————————————-

Det blev påsk och den försvann. Insåg att påskdagen var årsdagen – hela T O L V (!!!) år sedan jag gjorde första arbetsdagen på gården här, utan att veta att den stigen skulle följas ett bra tag framöver!

“Sjuka” barn, sjuk make och livet behövde tuffa på ändå. Vem bryr sig om hur jag mår? Bonde OCH Mamma. Tough shit liksom.

Vårbruket är igång med en färdig plöjning, där hälften av marken stod under vatten för sex veckor sedan… Gödseltunnan rullar för fullt och det var riktig kris i brunnen ett tag, men det klarade sig på håret. Även utan ytspänning! Harven kopplades på idag och äntligen verkar det komma en omgång kalvar till. Flickorna fick varsin kalv med dryga dygnet emellan.

Vi har fortsatt vår utforskning på hemmaplan. Vi bor högt och likväl tar vi oss alltid uppåt…!? Tittat på blåsippor och utsikt. Blivit totalt blåsta på toppen och fikat nerkrupna i en mossig slänt i skydd från vinden. Gått en promenad och insåg plötsligt att vi var drygt tre kilometer hemifrån, skulle hem också (och femtio meter uppåt) – med en treåring i handen. Det gick jättebra, fick muta lite med den väntande middagen och fredagsmyset. Hade aldrig funkat om pappan varit med, men han låg nerbäddad hemma hela påskhelgen.

Stötte på två snokar när vi var i skogen bakom lagården och samlade ihop förrymd plast.

“Mamma, kom och kolla! Det växer skithäftiga lila blommor som på ett litet träd, och så ser det ut som på en ananas upptill!”

“Vi har krigsmålat oss!” och lillasysters kommentar?!: “Kolla, pappa. Döllen e fitig!” (Och så vitt jag vet är den det än…)

Drängaservice!

Vardagen är igång. I sedvanligt kaos och måsten. Tiden är en ständig fiende, men till nyår är vi ikapp oavsett om det stämmer eller ej. Tills dess kör vi på som stolta lantbrukare. Producerar högkvalitativ mat till landets invånare. Precis som vanligt. #farmingasusual

Det är nog bara att inse att favvo-byxorna håller på att ge sig totalt.🙁

Ungefär tre månader sedan jag klämde mig. En månad till så är det ett minne blott.

Tyckte Corona var en piska god som någon. Sammanställt rutiner, tips&trix, helhetsbilden och lite annat. Äntligen. Och JAY – idag kom den första försökskaninen för att se om någon utomstående “okunnig” fattade vad jag skrivit. – Jag vet ju precis hur jag menar!

God natt och må vinden snart lugna sig!



Jag har alla symptom…

Uncategorised Posted on Tue, April 07, 2020 22:48:03

…På en helt vanlig, traditionell, hederlig vårförkylning! Huvudet började mosa i fredags, i lördags värkte halsen, i söndags rann allting på precis alla håll och kanter och igår var det hyfsat under kontroll så länge jag inte gjorde nåt. Över natten tills idag har jag blivit hundra gånger bättre än igår, och en sån natt till så är jag återställd imorgon. Touche.

Barnen är hemma – i vanliga tider hade de varit iväg med lätt snoriga näsor men i Coronatider är det synonymt med att beställa kista. De är ute och leker som vanligt, fixar lite inne och lite i lagården och de där stora har för tillfället kommit igång med att cykla tillsammans och utforska skogen hemikring. Underbart!   

Lillfisen kom med förslag på skyddsutrustning. Och så bad jag henne plocka ihop, och inte ha grejerna utspridda över hela golvet. Hon tog mig på orden…:

Drängen har kommit igång med plogen, så han får sitta i 70+ -karantän i traktorn och göra nytta för sig.

En galen hagelstorm från ingenstans tyckte visst inte vårt lilla växthus skulle stå på altanen…

För en vecka sedan la jag ut ett gäng filmer på instagram, @bondeniskarvhult, om hur det funkar (?!) hos oss med uppbundna kor och utelåsta kalvar. Jag har ju vid flertalet tillfälle nämnt att jag har väldigt högra krav på mina djur, lynnesmässigt, och jag tror att de som undrat varför får sig en förklaring om det tittas på filmerna. Med stissiga djur där hade skadeläget varit katastrofalt för min del! Olyckor händer så lätt ändå. På tre dagar slog jag en kalv i varje knä, och det ena ömmar ännu – kalven tog ett rejält och oväntat skutt över ränngallret och där stod jag. Full fart på nästan åttio kilo kalv slog knäet lite åt fel håll så att säga. Men det går nog över med tiden, det också.

De där två bytte plats efter en stund! Och nedan står den lilla som störning (eller socialisering).

Ett dåligt tömt juver som började ömma… Fick lösa det med två extra kalvar så tog det inte lång tid innan juvret hängde slappt.

Hur man vet vem som hör ihop med vem? – De har samma teckning på nosen…

De växer ju inte så bra kalvarna, med diarrén flödande på flera av dem. Nåt som bara ska gås igenom, med kontroll på vätskebalans och allmäntillstånd.

123:an erbjöd sig att vara kontorsassistent vid dagens vägning. Jag var skeptisk. Lika skeptisk som kalvarna var när de kom ut till en torvbädd. Ett tips jag fick på just instagram, då torv är bakteriedödande.

Lillskruttan hämtades av min moster i fredags kväll. Behöver jag nämna lyckan över att få åka iväg ensam? Jisses, det är det enda hon pratat om sedan dess – och hon pratar mycket! När frågan gick till de två stora vad de ville göra utan lillasyster i närheten, kom svaret snabbt – spela Bondespelet!

I söndags efter två timmar med en bok och sovande make (han låg i över tre) kände jag behovet att kidnappa tillbaka min gryta som stått med sockervatten till bina ett tag i väntan på titta-i-kuporna-väder. Det var det i söndags, så då plockade jag igenom våra samhällen här hemma och justerade lite, samt stödmatade dem. De får sin vinterdos på hösten när man tar sista honungen, sen ska de sitta i ide tills våren är igång då de ska börja äta och hämta in pollen. Det har ju som bekant inte varit någon riktig vinter i år så bina flög både i november och februari och flera turer däremellan. Taskigt om de ska behöva svälta ihjäl nu för att de suttit vakna och käkat i vinter!  

Lite snopet också att hitta en omärkt drottning i ena kupan! Den var jag inte med på. Galet mycket bi var det där, så hon har en del att förvalta!

Några kalvar har kommit ute, väntar på två till denna vecka, går de över blir jag förvånad, och inne ser det ut att bli en boom till snart. Annars har det varit hyfsat lugnt.

Ett par hemmadagar resulterade till ett nytt köksland, och viss utjämning av gräsmatta.

Hittade lite kvarglömd vitlök som nu gav sig till känna…

Senaste veckan har jag plöjt igenom två böcker, har en tredje på gång nu. En jag väntat på i flera år att författarna skulle komma ut med då jag gnagt sönder knogarna i spänning. Den ska jag börja på nu! På återseende på andra sidan!

Så att jag säkert inte skulle missa henne vid läggning…

Vetevärmare under ryggen och katt på bröstet, så har man avslappnande värme som heter duga. Inte hostade jag nåt sen heller!



Next »