En ung bondes vardag

När vi vaknade i söndags stod termometern på väldigt kallt
och sjön låg under is. Dags att samla ihop korna igen och flytta till säkrare
breddgrader. Det är inte lätt att försöka flytta djur som inte är hungriga,
inte dumma (eller heldumma) plus att det är väldigt besvärligt att gå i
kagglig, genomfrusen lera. Det tog nästan heldag innan alla (herefordar) var
övertygade och häckar med balar i på ny plats.

Vi kommer snart! Samtidigt var det ett bra tillfälle att putsa svansar på de inköpta korna. Inte det lättaste!
Planen var en Ikearesa för inköp av säng till lillhönan. Hennes
växasäng på 54cm bredd har börjat bli aningen snäv. Sängram och sängbord kom vi
över hos grannen och hämtade i söndagskväll. Samtidigt som Mormor trillade in
med köttfärsen jag lämnade över i fredags – nu i form av köttbullar. (Smidigt
och bortskämd!) Får väl fö’ henne med ägg ett tag igen i gengäld.
Och solen! När såg vi den senast?!

Terminsstarten drog igång med studiedag i måndags, så då tog
vi en ledig dag till stan istället för söndagen. Sonen ville dock inte följa
med, så han stannade hemma med sin bästa kompis – drängen. De satt vid vårt köksbord,
spelade spel och pusslade. Kvalitetstid för dem båda!

Lillhönan fick sin säng och stolt är hon. Ett påhäng mindre
för oss.

Sen var det tisdag och tillbaka till livet! Skola, dagis och
arbete. För min del hittade jag en ko i foderhäcken som började vara dålig. Även
utgödslingen hittade på något. Det lät som en helikopter när glidskenan som
styr dragoket började vobbla. Men ett underjordiskt angrepp var väl ryssens
ubåt kom vi fram till. Nu kommer de.

Efter frukost blev det besiktning av bilen. Helt blankt så
ett bekymmer mindre där, så länge det varar. Hela familjen var ute och tittade
på utgödslingen sedan, och maken klev i rännan. Vid tjugo över åtta ringde
grusbilen och undrade om han fick komma förbi med ett nytt lass ”om ganska
exakt en timme”. Femtiosex minuter senare rullade han in på gården. Man
kan inte lita på nån!

I onsdags hittade jag inte bara en ko, utan även en kviga i
foderhäcken som havererat helt. Och när dessa två ställde sig upp blottades
årets första kalv. Asa in den i ligghallen i halmen, vilket inte var det
lättaste. Inte samarbetade gossen heller och 49 kilo dömassa är lite att dra
runt på, tycker jag. Eftermiddagen spenderades med att hiva kalven i skopa,
försöka tvinga med kossan, som även fick med sig en ännu trögare sällskapsdam. Till
sist hade de promenerat över hela gården till kalvningshagen där det än så
länge finns hyfsat slät, torr mark.

Idag var det ett annat udda projekt på gång. Den ena
mjölkeskon brunstade. Och ska hon kunna fortsätta mjölka kommer hon att behöva
en kalv. En lurig ko detta. Sin mor upp i dagen. Väldigt diskret. Och knotig
som en hamlad pil. Oavsett vad hon får att äta… Men, brunst var det. En av de
större slakttjurarna fick tjänstgöra. Och han tog tid på sig, innan han fattade
vad han skulle göra. När han väl fattade vad det hela gick ut på fick han
kämpa. Inte helt snällt att låta en ”kortbent” herefordtjur få öva på
en tre meter hög ko!Vi är väl inte amatörer heller! (i några fall tänker vi!) Och tur var väl det! Om tjuren träffade rätt?! Kossans spretande svans visa det i flera timmar…

Efter många hopp lyckades han slutligen träffa rätt. Sen
kossan var halvvägs in i behandlingsburen, stående med frambenen på en lastpall
under ensilage. Allt för att sänka baken. Semin kändes plötsligt som ett
smidigt alternativ…

Gruskörning med bebisen, och flytt av en hel foderhäck till
kviggruppen. Hämtade sonen vid bussen som blev grindpojk. Väghållarna har
dessutom satt snöpinne mitt i min stängselöppning. Jag kom ut med både stängsel
och reflex stående!

Innehållsförteckning?!

Dessa bilder tog jag i torsdags, tills idag har ytterligare mark försvunnit.

När drängen körde ut ur hagen en morgon tog han hela
syndafloden med sig ut så lera, dyer och vatten spolades ut över hela vägen. När
jag följde väggrusets väg ner i siket på den andra sidan, kände jag
vägföreningen flåsa mig i nacken. Beställde hem ett lass 150-grus illa kvickt och
drängen ägnade en dag att grusa upp infarten till korna. Problemet löstes men i vanlig
ordning uppstod ett nytt.
Den där stenen drängen grävde upp men inte fick i skopan sen, den har lurats mer än en gång redan…

Det är enorma mängder vatten här. Enorma mängder. Överallt!
Även där det inte ska finnas. Så även om infarten blev väldigt hård och fin och
hela alltet, började vattnet samlas i diket på ovansidan om infarten. Där har
inte stått vatten på mina snart tio år här. Inte ens lite. Inte ens vid vårfloden efter de snörika vintrarna 09-10-11. Så det blev att fixa
fram en vägtrumma ännu mer illa kvickt när vattnet började tugga i sig landsvägen
på heltid istället för bara vid utfodring. Tyvärr kommer man inte alltför långt
med sexmetersrör, så vi fick invänta vår ”leverantör” tills han var
på hemmaplan för att få fram ett till att skarva med. Lagom romantisk sysselsättning
en fredagskväll med maken att kånka iväg tio meter vägtrumma från gården. I
synnerhet som den låg i diket tjugo över fem och vi var bortbjudna halv sex. Har
aaaaldrig hänt nåt liknande. Men vi kunde ju inte heller lämna vägen stympad,
kändes det som. Illa om någon drattat ner där!

Förmiddagen däremot, bjöd på en blandad kompott med
grannsamverkan, sjukbesök, kvalitetstid med en vän och en vandring till
rötterna:

I många år har jag och en annan pratat om att gå ut till en
gård, långt ut i ingenstans. Att omständigheterna sedan gjort att fler känner
till stället som mer än att min morfars farfar växte upp där – Det har blivit
Farmen-gården på TV4. Ett program jag totalt vägrar av principskäl, men känner
att jag måste titta en gnutta på i år, bara för att se vad de gjort med
stället. En sanslös irritation har följt mig i över ett dygn nu, sedan den
gamla klockstapeln för storgårdens vällingklocka var bortriven och hivad till
skogs. Får man göra så med ett kulturarv?!! Hade någon sagt till Petter eller sonen August att deras hem skulle utgöra bas för en såpa… De hade sagt att vi var lika stora idioter som såpadeltagarna… (sorry, my opinion) Vattnet har nog stigit där också sen sist….

Kantareller! 5 januari!??

Vi valde att mötas upp hos Mormor och Morfar och utgå
därifrån. Morfar hade träffat gift – barnbarnsbarnen – och fått baciller så han
var ganska illa däran.
Och när vi var mitt ute i skogen, där jag inte trodde det fanns mottagning,
fick vi prova grannsamverkan när den är som bäst. Eller ja, jag fick mms från
en granne som undrade om jag ville kännas vid den grupp djur som stod i
utkanten av kyrkbyn. De djur som försvann några kilometer därifrån tre dagar
tidigare och åter hade försvunnit när jag väl fått tag i ägaren. Dock var de
inte så långt borta utan fångades in och sattes inom hägn och bom. Tur jag inte
ignorerade plingandet i telefonen som jag tänkt, eller lämnat den i bilen som
första tanken var. Alltid olustigt när kreatur är på vift, så skönt för alla
att det just var någon som brydde sig som fick syn rymmarna! Sen att jag höll på
att trilla dit för det, det är ju en petitess i sammanhanget!

”Nää, jag gör inget…! Lägger bara i ’naturdiskmedel'”

”…Och bark var inget vidare gott alternativ till frukost…”
Titta! Plats för en bil till för första gången sen i maj! God natt

Nu så. Tillbaka i etern. Mycket att skriva ikapp, sitt
bekvämt.

I måndags var jag hemma hos min motpart i
mentorskapsprogrammet, och vi kan väl säga att han la ribban för hur kreaturen
ska se ut. Får nog se till att högtryckstvätta mina kvigor innan han kommer
till mig på måndag… Nä, så farligt är det inte. Men inte en flugskit hade
hans på sig! Kul!

Fotografering av bebisarna under vattnet i tisdags, riktigt
kul att ha. Vår ute-mycket-bebis kan vi nog låta lysa väg för Tomtefar, för
väldans vad den röda nästippen och kinderna reflekterades i vattnet!

Tog kossekärran och traktorn när jag lämnade lillhönan på
dagis i onsdags, styrde sedan vidare mot mina Herefordkossor för avhämtning. Två
timmar dit, en stund fika, en stund lastning – de två oförstörda kvigorna gick
rakt på så fort det öppnades, men äldsta kossan tyckte det var ett ypperligt
tillfälle att klias på, så hon stod bara och jazzade, såååå gött det var! – och
sedan en bra stunds prat på det, följt av 1,50 hem (alltid närmre hem!). Heldag
med andra ord.

Funderade på att
svänga inom och kolla drop-in-tider på massage. Hade varit välbehövligt och
tacksamt. Men kanske inte läge med djuren i släptåg! De två landade snabbt och lugnt!Snabbt in för nåt till magen, ut igen och släppte de fem
korna i gruppen med kvigor, tillsammans med en extra bale, backa intill
lagården och lasta av, samt binda upp de två små, rulla ut bale till
innedjuren, rusa in och rulla ut middag till mig (det gick nog fort där) och så
iväg med två barn på avslutning i brukssamhället, och jag med bebissällskap
till avslutning på dansen.

Bebisen kom för första
gången i kontakt med spegel på sin nivå. Jättekul!

Som jag skrev i torsdags var jag långt upp på
hullbedömningskurs med Gård och Djurhälsa. Stor fin lagård där. Kom i kontakt
med ”grannen” på stället och slutade med att jag följde med honom
hem. Nybyggd lagård förra året. Till sin avelsbesättning med Hereford. (FYFAN
vad deprimerande att komma hem till den egna tungrodda skiten!!!!!! Måste snart
se till att bygga nåt om jag inte ska försvinna…) Nåväl. Kom hem till en
”färdig” lagård så en snabb middag innan maken skulle på UV:s
julfest. Där och då rasade jag lite. Fortfarande förundrad över att jag faktiskt
fick behålla den lilla mat jag lyckades pilla i mig, fick ikull flickorna, sen
stoppade (stolta) sonen om mig så mysigt innan han själv gick upp till sig. Tror
jag var borta innan åtta, klubbad tills klockan ringde halv sju. Och då var jag
hungrig!Slaktko 0011 undrade om det blev lillhöna till middag.

Ringde frisören medan drängen hämtade sista balen igår. Tid halv tolv. Taget! Vad är klockan?! Jag kom i tid. Och hann köra en utlovad bale till Jirkas kossor.

En tur på julmarknaden i brukssamhället sen. Lovat att sälja
lite. Och kokt gröt på två kilo ris.

Brukar inte stänga efter
mig när vi kör balar, det går bra för det mesta, men idag lyckades två kvigor komma på mig… Shit
happends!

Idag blev jag friställd från marknaden. Vet inte om jag inte
skötte mig tillräckligt bra igår, men jag har nog att göra ändå. Denna lördag
då allt är tänkt att hända. Ett julspel som barnen blev involverade i via söndagsskolan
– icke genomförbart! Julmarknad, friställd. En konsert som maken tyckte vi
skulle gå på, ej möjligt. Den årliga Lussedansen och julbord med linedanceföreningen,
ej genomförbar. Dock ska det som traditionen säger bakas tårta till de sextiotre
anmälda, och det faller på den som enligt traditionen fixar – Mig! Så det blir en snabbis inom svägerskan
för byte av ett par saker, inom och lämna av tårtorna och styra västerut mot
130-årskalaset hos Mormor, för henne och Mor. Genomförbart!

Nu håller vi alla tummar och tår att vi håller oss friska så vi kan stämpla ut på fredag och ta en helg ledigt. Det hade vi behövt!

Slutligen måste jag ju också välkomna senaste tillskottet till släkten, mitt kusinbarn lilla V!

Trevlig helg.

Hej från bilen, via mobilen. Snöbollen som kallas livet rullar fort o bli större så det är knappt att man hinner runt den!

Igår tog jag mig i kragen o lämnade lillhönan på dagis med traktorn. Fortsatte sedan med kreaturskärran två timmar mot norr med en aning östlig riktning och hämtade mina herefordar. Kossorna släpptes ut till kvigorna hemma, de två små kvigorna bands in. En bale ut och foder i lagården så blev det middag själv och iväg med barnen på avslutning och likaså för min del på dansen.
Lillan fick följa med mig då det var långkväll. Väl hemma igen började huset käka säkringar. Känns lite så där. Får se om vi (maken) kommer till nån lösning idag. Han är nämligen hemma pappaledig med bebisen idag och själv har jag precis landat långt upp på höglandet. Nästan på gränsen till Östergötland. Träff med utfodring- och hullbedömningskurs. Detta kändes väldigt mycket mer intressant när jag anmälde mig, än vad det kändes när klockan ringde imorse..
Men men, anmälan var bindande och ska jag ändå betala kan jag lika gärna åka också. Fyra timmar i bil är ju ändå bekvämare än fyra i traktorn som jag värmde upp med igår!
Ha gott

Jag gillar inte att
säga det, men jag tror vi har en tjuv ibland oss…

Dagen var inne för storkarusellen ”dräktighetsundersöka
och träckprova för Paratuberkulos”. Hade fått tid ”inte före elva i
alla fall, men vi sätter det så har vi något att sikta på”. Ställde i ordning
med grindar, bur och balar. Riggade inne med kosaxen till svansarna (de blev inte snygga, men betydligt mindre att släpa runt på i geggan/snön) och mina
fjorton liter lusmedel…

Klart och in för andrafrukosten. Tiden var plötsligt ändrad
till tio och trettio… Men hann nästan svälja. Tog sista klunken i farten och
ut när bilen stod parkerad ett par minuter i halv. Sen rullade det på. Det
”värsta” som hände var att hereford 174 vägrade att ens gå in i
lagården och tvingades in som en av de tre sista, jag glömde svansklippning på
1663, men lyckades fösa tillbaka henne in i lagården för justering, och jag
hittade tre kor i behov av klövverkning. Det som också var på gång idag. Han
tänkte komma klockan ett, så jag avstyrde honom lika snabbt. Får ta det senare.

Mormor och Morfar var inkallade som barnvakter och föga
oväntat hade hon med sig middag till en hel armé och blev satt på jobb i
tvättstugan. Allt för att hålla henne sysselsatt från ältandet att vi inte hade någon satt middagstid. ”Skulle vi inte äta på hela tiden?!” (Ni som känner henne hör henne va?!) Nej, tror inte vi behöver det på de max fyra timmar det tar och oavsett lämnar vi inte semintanten ensam med korna halv ett för att det är en helig mattid! Middagen blev lite innan två, och än så länge lever alla inblandade!

Lite skit får man ta.
Undrar varför nederdelen av byxorna är renare?! Kan det ha med stövlar att
göra?!

Både jag och maken tappade andan lite där efter maten när vi
satt oss, men det var bara att pallra sig ut igen för grindrivning och
lagårdstvätt. Inte så trevligt att ta in foder i en decimeter gödsel som det
blir efter sextioåtta djur på blixtvisit.

Över sjuttio djur kollade för dräktighet och/eller ParaTB. Resultatet
då? Paran får jag veta om några veckor. Dräktigheten kunde knappt vara bättre.
100%! Första gången i min bondehistoria. Vad i hela friden ska jag med
femtionio kalvar?! PLUS de fem från de dräktiga korna jag köpt in. (Som jag
dessutom väldigt snart måste se till att hämta hem!)

Trevlig helg alla!

Sonens adventspyssel
från skolan

67 800 kilo. Det är vad jag räknat på att behöva lusmedel
till. Överlever såna skitar i inredning eller vad? Så fort de fina korna kommer
hem till ligghallen börjar de gno och skrubba mot allt! Likaså inne i lagården,
där är problemen än värre. Bara över helgen har flera kalvar fått stora kala
fläckar. Hoppas veterinären kan komma till skott så jag har medlet till fredag
då samtliga djur ska drivas genom buren. Hade varit smidigt att spruta dem på
ryggen då istället för att jaga dem på fältet…

Har krupit ner för tillfället. Slammat igen i nos och bihålor
med värkande öron… Strax en Alvedon, en dusch och iväg på ett
”mentorskapsmöte” som Hushållningssällskapet ordnat. De har tussat
ihop mig med en kille (som visade sig vara ett år yngre än mig och vi gick
gymnasiet ihop) som är nystartad köttbonde. Om de ansåg att han eller jag
behöver mentorn är jag inte på det klara ännu. De har ringt mig om detta ett
par gånger innan, men när jag låg i startgroparna för kalvning både av kor och
egen del, var jag inte särskilt intresserad. Nu var de på igen, så varför inte?
Tyckte att jag var lämplig sen de diskuterat sig emellan. I värsta fall kan man
ju lära sig nåt! Vem som nu blir mentor till vem!?

Men, men. Maken kom hem från bygghandeln och jagar upp mig
ur sängen för släpavlastning, så den där halvtimmen under täcket sket sig!

Äta (med) pinnar?!

På återseende!

”Klämd bland tjurar och jagad av blåslampa” hade
varit rubriken om jag skrivit igår. Det var tanken, men blev inte av.

Lillfisen hade lussenatt. Skrek konstant i nästan två
timmar. Är det så här det ska vara att ha barn?! Det var en chock:) Och en
trött jag som kokte ihop en dask äppelmos till henne innan dagen ute drog
igång.

Blev fullt i grytan. Och den lilla kunde visst sova i sittdelen.

”Du fuskade med
spiken, pappa!” – Men vart tog ni vägen i tvättstugan?!

Startade upp med att langa den panel som fanns hemma så halva västerväggen är gul. Drängen på begravning igår, så fixade lite på egen hand
(utan den tjatiga gubben, som han själv säger – tur han håller koll på mig!) Flyttade
runt tjurar i lagården och gjorde den sortering jag tänkt mig. Så när som på
tre tjurar som jag behövde hjälp med, dessa samarbetade inte. Vid
första boxen, de största skulle längst bort i lagården. Trodde jag fått i
boxlåset men var ett par millimeter för högt när en tjur vände runt och tryckte
till boxväggen. Denna pressades upp och klämdes mot låspinnen. Däremellan satt
min finger… Ok. Trycka tillbaka (som tur var flyttade tjuren på sig på en
halv sekund, det var inte planerat från hans sida) lyfta upp väggen igen, se
till att få i pinnen ordentligt – utan fingrar i vägen. Ta ett djupt andetag,
dra av handsken och inspektera. Fingret satt kvar. Bara en liten aning svullet.
Det blödde inte och alla leder funkade. Helt okej med andra ord. Ett par
minuter gick. Flyttade runt fler pojkar. Sen började det göra ont! Blåmärken har jag haft på alla möjliga
ställen tidigare, men det är nog första gången jag har ett mörkare finger. Inte
svart, inte blått, men en annan nyans än resten…

Här ska man inte hålla
fingrarna om det inte är ordentligt stängt. Det har jag lärt mig. Flyttade trettio tjurar. Inte så värst oroligt när den ena låg
under magarna på två andra vid frukosten. Det blev lite bök för honom att komma
upp bara… En lång och fin huvudrad är det igen! (På ena sidan!)

Stängde in kor och kalvar ute och körde dit kärran. Maken
hjälpte till med grindar sen fodrade vi in djuren där i lugn och ro. Samtidigt
kom drängen tillbaka så efter klädbyte sorterades dessa sista. Kalvarna in och
korna ut.

Maken hade hjälp av lillhönan att byta däck på släpet innan
de åkte till bygghandel. Mitt på eftermiddagen ringde snickarna och signalerade
ankomst på tisdag. ”Har ni isolerat klart?!” Jodå! Absolut! … Bara
att doppa i fotogen, tända blåslampan och göra klart där uppe då så de kan
växla av takstolar och öppna upp i klädkammaren, som för övrigt också måste
tömmas…

Upp med isolering. OSB-skivor på balklon och hiss upp till
andravåning. Återigen undrar man hur folk utan traktor gör! Mannen krängde på
sig pannlampan, lillhönan behövde också sin ”pandalampa”, som hon
säger. Mamman som inte hade någon, körde rätt och slätt fram traktorn med
arbetsbelysning. ”Använder du traktorn som pandalampa?!” frågade lillhönan.

Stängde av väckarklockan igår. Litade på att någon annan
vaknade och dessutom skulle maken jaga en stund. Mycket riktigt hörde jag,
någonstans låååångt borta, ”jag har bajsat och jag är fäääärdig!!!”
Förbannade unge! Varför måste hon alltid vakna så tidigt?! Sneglade på klockan
7:31. Petade på maken. Hårt. Igen. Igen. Och igen. Ska du jaga idag?! – Mmmm,
dovt under täcket. – Dags att gå upp nu då! Blev fart på honom! Men tror han
var på plats klockan åtta som sagt!

En unge ut i vagnen efter frukost, en in till drängens fru
och en mittemellan när jag och drängen mötte maken på gårdsplan, på väg upp
till isolerandet, och styrde till campingbyn och hämtade hem kossorna där. Tre
lass, precis som väntat. Gick väldigt bra så fortsatte med makens hjälp på
andra gården sedan. Ungdjuren som inte är lastade så mycket är smidigare med
grindar, men gamla kor som så väl vet hur de ska göra får snällt gå på enbart
med en tråd som styrning. Inte alla människor som tror att det går, men det gör
det. Hur gör ni andra bönder?

Vart för ni dem?!
”Kom alla mina små kycklingar!” – Visst! Här är vi!

Trots att samma djur stod i en halvtimme i hjorthägnet innan
de gick upp, rasslade det bara till idag. Två lass hemma, och samtliga, om jag
räknat rätt – 68 djur – i en grupp. Med andra ord är alla hemma nu. Alla hopsläppta, men några ska in. Slaktkor och ett gäng obetäckta kvigor. Nu får drängen åtnjuta tutiluret utanför sovrumsfönstret nu!

Eventuellt
måste tjurarna flyttas från hjorthägnet till andra gården om det mot förmodan
skulle bli en smällkall vinter så ån fryser, men det är senare bekymmer i så
fall.

Lång myskväll med barnen som nyss är nattade.

Den lilla sov i natt, men hade varit rejält kavat då hon,
inte rest sig, men kommit på att hon kan ställa sig på fötterna i nåt
mittemellan krypa/stå. Har också inneburit flertalet vurpor idag. Men det
värsta var när hon skulle hjälpa till med städningen. ”Ställde” sig
upp och fipplade på Bobban, som plingade igång och började väsa. Ungen blev
hysterisk! Snacka om reaktion!

Får se hur vi helgar vilodagen imorgon. Ha det gott.

”Hon verkade lite
trött så vi la henne i ’den gamla vagnen'” sa de stora barnen när jag kom
in från lagården imorse. (Sonen satt jämte och höll fast)

Igår var en fin dag, vädermässigt, men en sån där o-rolig bondedag.

Lite stirr i måndags med tid att passa och en efterlängtad
långfrukost väntade igår, lite plock och fix och så iväg på babysim. Tanken
alltså.

Precis fått i mig gröten så fick jag sällskap. En pratstund.
Maken ringde. Ringer upp om en stund, sa jag. Ok, var svaret och så ringde han
upp typ fyra minuter senare. Vad att inte fatta?!

Joho. Posten hade knackat på på föräldragården angående en
ko på rymmen. En blödande ko.

Jahapp, ösa i den lilla lite gröt och trycka i bilstolen
igen. Haffade drängen som försökte tina upp luckan på gödseltunnan.

Han ut med traktor och tog med en bale från en hög på vägen.
Jag kom först med bil och lokaliserade kossan. Gått igenom grannens taggtråd.
Stod och betade fint på en annan grannes åker. Oblodig… Men vägen såg ut som
ett smärre blodbad. Var var den andra kossan på vift? Hur såg den ut?!

Hittade tjugo djur i hagen där de skulle vara. Endast en
”borta” – kossan på åkern. Varför allt detta blod?! Lyckades fösa in
henne i den gamla hagen och sedan locka med henne till de andra. Lokaliserade
en liten rispa långt bak på hennes klöv, motsvarande där våra fingrar fäster i
handen. Lyckligtvis är detta ställe också motsvarande våra ögonbryn – det krävs
oerhört lite för att blöda oerhört mycket. Och Mamma Mu verkade inte berörd för
fem öre, vad hon nu gjort. Alla djuren tillbaka på våra marker och en bale att
underhålla sig med. Lillan somnade i bilen. Denna stackare kommer nog sätta
sockenrekord i bilväntande. Inte vet jag om hon varit ledsen eller ej, men hon
sov så lugnt när jag väl kom tillbaka till bilen efter alla turer fram och
tillbaka. Hemma tjugo över ett. Skulle vara i vattnet klockan två. Ungefär en
kvart att köra ner till samhället. Liten utan middag…

Hej hej!

Visst är det bra med
stort kök! Barnen håller sig alltid ur vägen då! Samtidigt som det gamla
ordspråket: ”Det finaste Mor har satte hon under bordet!”

Hon fick mat, vi var på plats i tid, men det är inget jag
vill rekommendera. Handla och slänga in kylvarorna hemma, hämta sonen i församlingshemmet, äta middag, iväg igen för utvecklingssamtal på dagis och sedan hem som blöt fläck.

Idag var tanken att föräldragårdsdjuren skulle hem – har ju
plats att ta in kalvarna nu äntligen! Men vädret satte käppar i hjulet. Kom väl
nära fyra centimeter snö innan det började regna underkylt. Inget roligt väglag
och totalt dumdristigt att börja köra tunga lass då. Släpper greppet släpper
det. Men istället tog drängen en sväng genom skogen norrut och så lastade vi
upp de sex där uppe. Tjuren i framdelen och korna där bak. Kossorna av hemma
och tjuren ner till hägnet. En bale dit också och sedan vidare till
föräldragården för en bale där. Drängen med kärran efter (en liten (??) tjur
gör väl varken till eller från… *svälj*, sa jag). Men tjuren upp i kärran och
frakt till hägnet han också.

De är så många nu att
de inte riktigt visste vem de skulle gruffa med!

En bale till de femton kvigorna också. De som jag inte sett
på hela dagen och började bli nervös inför… Men ett rop mot skogen så kom de
på rad. Inte ville de ha nån bal, de slogs om balnätet jag bar i handen. Dessa
hemska otama köttdjur (igen). Efter detta satt bebisen vaken i bilen och jag
behövde torka!

Väglaget gillade jag
inte. Skippade dansen, tydligen inte ensam om det. De andra som inte skulle
komma har dessutom raka spåret på E4:an! Inte blev det bättre sen jag mötte en
bil som stod och slirade i Nabbali heller. Han fick backa ner och köra
tillbaka.

Imorgon var det tydligen studiedag i skolan. Igen?!! Snart
sängen således! En laddning bebismat är lagd i frysen, några liter tomatsoppa står på trappan och kallnar – fick ju en ledig kväll. Nu fånga in maken från isoleringen på andravåning. God natt.

Morot på vift!