En ung bondes vardag

Svart soffa. Svart
filt. Svart katt… Någon kan komma att bli förvånad…

Två barn på kalas igår. Själv iväg till second hand för en
titt, men det jag var ute efter fanns inte denna gång (är där en gång om året
som mest så utbudet hinner väl, förhoppningsvis, ändras lite…) Men om någon
läsare ligger på lite nättare bilkuddar kan ni ju hojta till. De vi har flyttas
hej vilt mellan alla möjliga bilar nu.

Istället hittade jag ett par skridskor
som sonen kanske kan ha. Lika konstiga fötter som far sin har pajken, men kostar
skrillorna 40 kronor är det inte hela världen om de får ligga över till nästa
unge. Det är liksom billigare att köpa där och lämna tillbaka dem den gången i
livet man använder dem, än att hyra! Även en prylficka/sparkskydd för en tjuga
snubblades det över sen var det till att pipa hemåt till den lilla som började
vakna i vagnen.

Mat och lite pill innan det var kalashämtning och precis på
väg därifrån kom ett larm. Men inte om någon ko i trädgården ”Så väl är det
inte… Men en sjunken lastbil!” Så hem och byta till traktorn, iväg till
andra sidan brukssamhället och in i en trädgård där en lastbil med tre sjunkna
hjul stod. Men teglet var upplyft på taket i alla fall!Dra bakåt, mitt emellan hägg och syren, och sedan tråckla sig ut och
dra framåt, tvärs över stora vägen tills bilen stod på fast mark. Någon har
vårprojekt att rätta till gräsmattan i vår, och det är inte jag!

Hann precis springa en sväng med dammsugaren och nästan
knäppa byxorna innan min moster och mitt kusinbarn kom förbi på
eftermiddagsfika.

Någon var trött vid
lunchen. Med andra ord gnoddes det lite extra!

Idag åkte familjen till kyrkan. Jag höll söndag nerkrupen
under täcket och läste ut min senaste Rosman-kriminalare. Varför stirra hela
veckan för att stirra på söndagsmorgonen för att vara iväg klockan tio? Jag kan
nog utöva min tro var, när och hur jag vill och behöver det. Tror inte de eller
den där upp misstycker för att jag inte gör det en exakt timme i veckan. Never
mind:

Sen familjen kommit åter sattes det igång med garderob. Imorgon
kommer dörrarna på plats sedan inväntar vi bara hängstången som skulle
importeras från Mors B, innan vi flyttar in på riktigt.

Stativen till
trådkorgarna kunde visst både nyttjas som spjälsäng och djurtransport!

Swish sa denna helgen med! Fika och sängen, sen säger vi God natt.

Varför händer sånt här
aldrig det första barnet!?!

Köket är stort nog att
leka buss i! Märkte jag när jag kom in en dag!

Igår var en sån där dag som bara rullar på utan att något
blir gjort. Den lilla hade inte någon ro att sova på förmiddagen, men istället
blev det tidig middag och sovning efter det. Sonen hade studiedag från skolan
så han gick in till drängen och fru när jag åkte iväg med lillan på bad, och
lillhönan hämtades i tid på dagis av desamma.

Idag vaknade jag med öm hals, grötig näsa och ett pulserande
öra. Fantastiskt! Nix! Bara att tugga i en tablett och ge sig ut till en
djurkarusell. Gruppen i trädgårdshagen släpptes över sjövägen mot norr, och
vidare över landsvägen till lagårdssidan. Korna utan kalvar till trädgårdshagen.

Häromdagen-kvigorna
led inte av stress när vi drog runt en massa andra.

Pressen ut och kor med kalvar in. Kor ut och samla ihop
rymlingen. Mitt i allt kom leverans av garderobsdörrar som fick tas omhand. Vid
tillfället sprang tre kor och en kalv olovandes i lagården… Stäng dörren och
ut typ.

Småkvigorna började bindas in och rätt vad det var halkade
en till och slog runt. Jag hann inte undan. Klämdes med benen mot en
fångstgrind. Tanke nummer 1: H-Vete vad ont det gjorde, tack snälla att det
kvar en kalv på 300 kilo och inte en fullvuxen ko på 700!. Tanke 2: Vilken tur
att det var höger ben som fick ta värsta smällen – annars hade mobilen i
vänstra benfickan varit rökt. Tanke 3: Hur gick det för drängen. Hann han
undan?! (Rätt ok, enlig egen utsago).

”Nu tar vi kaffe
medan de drar huvet av sig” sa en gubbe nångång. Eller så får man passa på att ta sista slurken!

Det bladde trångt i
vågen!

Så fyller vi på igen.
En brun rad, och en svart.

Alla dagens kalvar inne. Sonen kom från bussen ungefär där, helt
förtvivlad då han glömt väskan på bussen. Denna togs med av en snäll kompis och
återbördades under kvällens Onsdagsträff. Mat för samtliga. Även den lilla som
inte fått mer än en halv banan innan hon somnat vid halv elva. (Eller hon lades
i vagnen då när vi började dra runt djur.) Klockan var nu halv tre och även
lillhönan skulle hämtas. Drängens fru förbarmade sig och åkte efter henne.

Nej, inte kryper hon
än, men har knäckt koden i att hasa bakåt dit hon vill. Till exempel var det
väldigt kul att plaska i kattmjölken sen hon vält skålen över sig och
köksgolvet!

Mannen kom hem och stirrade ihop lite middag innan barnen
skulle iväg och sen tog jag läge i soffan. Skippade dansen då jag inte blivit
varken bättre eller sämre under dagen, och dessutom tvivlar jag på att ett par
jeans känns behagligt mot den svullna vaden. (Kan man ha en lårkaka på vaden?!)
Maken tittade på mig och beordrade långbyxor ”ett tag framöver”! Till barn säger man alltid att ”det går över tills du gifter dig!” Men när man väl är gift då?!

Tidig nattning ikväll. Nu när jag fått sänglampa blir det
kanske några sidor i den nya kriminalaren också.

Pik eller kärleksförklaring när skruvdragaren hittas på min huvudkudde?!

När övrigt folk var i körkan (en unge med drängens fru i
kyrkbyn, en med maken i ”hans” församling, den tredje i vagnen) tassade
jag runt och redde ut mina synder. En sväng till grannbyn och in i hagen för
att sprätta upp den där sargade balen som rullade över halva socknen. Vidare
neråt för att titta till rymlingarna som jag ångrar att jag inte fotade. Alla
likadant liggandes på rad, idisslande och blundade mot sjön och solen som
tittade fram för en minut.

Det jag tänkt göra i min ensamhet hanns inte med, men en del
gjordes under dagen istället. Maken åkte till föräldragården med traktor för
att laga vägen och lasta en (hemskt ful) emaljerad vedspis som skulle hämtas av
ett par från Gnesta?!! Därmed var han avspisad, kan man säga. Efter det var han hemma som en skugga och stack på den
årliga ”älgamiddan”. Hej, kul att ses typ.

Under hans bortavaro fick jag hastigt inbjudna middagsgäster
– de uppskattade min mat mer än mannen som höll sig borta! – ett bak med barnen
och ett litet halvhjärtat röj i tvättstugan.

Idag var så älgjaktspremiär. Med andra ord föll det på min
lott att rodda två småflickor, hemmet och djurhämtning. Det löstes smidigt med
lillan i vagnen (kan inte sluta fascineras över hur man kan sova tio-tolv
timmar, väckas kring sju och tvärslockna strax efter åtta för ytterligare tre timmars
sömn…), lillhönan i soffan med en Bamsefilm, jag ut i lagården som gick så
obra med balen att jag och drängen hjälptes åt att binda upp tre småkvigor så att deras
box blev tom för dagens tjurkalvshämtning.

Ränngallret är
livsfarligt. Bara att ta kafferast och vänta ut djuren.

Förmiddagen fortsatte med klädkammarröj och inventering av
vinterkläder. Är det bara jag som känner att det går fort nu?!

Lunch och drängens fru kom in till flickorna. Jag och
drängen åkte långt iväg och hälsade på sex kor, sex kalvar och en tjur. Har
grunnat och grunnat på hur dessa skulle lastas smidigast då deras hage inte
erbjuder något ”bra ställe”. MEN! Döm min glädje när jag såg att de
var överflyttade till bästa laststället på den gården. Dessutom öppnade jag
bakluckan på bilen, och när handtaget på kraftfoderhinken rasslade till kom tre
kor i galopp. Lycka till att ta sig in. Detta trots att jag endast tittat till
dem typ fem gånger sen i maj (jag vet, skäms på mig! Litar på skötaren med
andra ord.) Är det okej att bli så där löjligt lycklig över sällskapliga djur
på ”rätt” ställe?!

Äkta hereforden 172 är
alltid lika rädd att bli kvarglömd. Därför hann jag bara öppna ena dörren på
kärran innan hon sprungit upp. Efter fotograferingspose klev hon ner från sin
tron och lämnade plats till andra. Och vägrade gå på igen. Tills vi stängde den
ena dörren igen. Skarpt läge! Skit i ungen som blev kvar, tanten hann med
pendeln!

Första lasset in, tjuren låstes in i främre delen och vi
körde hem med dessa. Korna ut och kalvarna in. Tjuren vidare till hjorthägnet och
vi iväg för de sista 3+3. Lika smidig lastning där. Hem med dem och ut med
korna, in med kalvarna och börja utfodra.

Börjar vara ett gäng
vi samlat ihop. Bara att låta dem skrika av sig innan de körs ut till nåt
annat.

Mannen var hemma och hämtade barnen
för att titta på de skjutna älgarna så för min del var det bara att starta upp
middag, toppfylla lillan när hon kom hem och slänga i mig lite mat innan
träningen.

Imorgon var det tydligen studiedag för skolan! Chock på den!
Tur jag har dräng och fru som styr upp vår familj när det behövs. Sonen behöver
underhållas när jag åker på babysim, och lillhönan behöver hämtas på dagis.

Flickorna lämnades till drängen och fru medan maken kopplade
strängaren och åkte iväg när jag tog pressen. Bitarna strängades ihop och
pressades. Nästan felfritt. När jag väl kommit på att det skvätt upp grus på
valsarna till plasten så att denne perforerades och inte alls samarbetade när
den skulle sträckas runt balarna. Och när jag väl kommit på var det inte lutar
så mycket på den ena åkern. Blött och kort gräs är det väldigt svårt att få
fina, raka balar av tycker jag (men de ska ju vara runda, tänker väl nån
nu…!) Kanske var balen något konformad, i kombination med att det lutade
aningens aning för mycket så att den inte kolliderade med balresaren på pressen
ordentligt. I backspegeln såg jag i alla fall hur den gav sig på rull. Nerför
backen… Precis intill ventilationsrören på infiltrationsbädden. Ner i diket,
upp på skogsvägen. Mitt emellan två stängselstolpar så korna sprang för livet,
genom ett fårnät som inte brukas och slutligen tog det stopp i ett stenröse…
Puh! Inte vet jag om vi kan hämta den där balen, men då får den väl öppnas upp
till korna istället! En kort stund senare skulle maken fälla ner strängaren,
också där lutade det en aning. Och när då den ena rotorn började fällas ut, självklart
den nedre, skred strängaren iväg med ett hjul i luften. Det är sällan mannen
hetsar upp sig över något, men nu var det en av gångerna. Fick köra dit, koppla
trossen i min lastare och stabilisera upp strängaren så han kunde/vågade fälla ihop
den igen, räta ut sig och fälla ner i rätt vinkel…

Tyvärr måste man ju ta
sig ut från tegarna också, när man insett att det inte håller. Slåtterkrossen
gick bra. Strängaren gick bra. Sen kom den tunga pressen… Trist. Projekt
till våren

Sedan började kampen med samvetet, men till sist ringde jag
till grannen som skulle vara med på Bonde i butik och meddelade att jag skulle
bli lite försenad. En åker kvar, några få strängar att pressa. Skulle jag köra
förbi den på hemväg, göra mig klar för att åka iväg och köra ut på kvällen för
en kvarts jobb?! Jag gjorde klart.

Fredagsruschen på Ica lät dröja på sig, den har nog inte varit än, så det var inte
mycket att hurra för. Däremot var det fruktansvärt kallt att stå bland alla
kyldiskar, trots att jag gjort det förr och därför klätt på mig rejält. Lite sådär lagom fuktig i håret och så…

En snabbtur för min del för att kunna säga att jag var
närvarande vid familjebadet i simhallen följt av middag där och blev nästan
utslängda när de stängde.

Tidigt imorse smet maken iväg och målade panel. Hög tid att
få på brädfodringen på bygget ju. En tur på marknad så sonen fick köpa några
nya föl. Lillhönan köpte en stor heliumballong och en påse godis. Vi har olika
prioriteringar för våra egna pengar.

Dags att introducera
böcker! Nappen var plötsligt intressant.

Hemma för lunchätning, bebis i vagn och barnen i full lek så
åkte vi och hämtade två lass djur. Ena gruppen kalvade under semestern (som vi
inte haft) och släpptes därför i sin helhet på norr här hemma, medan den andra
splittrades. Tre kor släpptes ut till Morfars, kalvarna togs in och även tjuren
som blivit en ful, svankryggig korsningsmodell och nu har fått sin slutliga dom
om slakt. Fast det vet han inte än. Tutiluren igen.

Kallt som attan så nu blev det både underställ, halsduk, mössa och raggsockar. Våra nya golv är väldig hala med raggisar kan jag berätta! Även lillan fick prova vinterkläder, hon har lite att växa i:

Mycket sen middag och barnen i säng. Hoppas på en
lugnare natt för bebisen – strulat flera nätter och i natt mellan ett och halv tre. Orolig för
nåt. Eller missnöjd rent allmänt. Efter ett antal veckor uppehåll gjorde vi ett
nytt vällingförsök som gick bättre än någonsin (betyder inte bra) så håller vi
tummarna att hon sover ordentligt nu. Jag behöver det!

Från veckans Land
Lantbruk. Huvudet på spiken. Fler än jag som matar djuren med räkningar…?!!

God natt

Fastnat, men lika glad
för det.

Vilket väder igår! Lyckades skruva in spannmålslasset utan
några större skurar sen var det dags att ta hand om den lilla. Tänkte göra
färdigt till djuren vid sjöspetsen, men invänta mannen först för att slippa dra
med den lilla i stormigt regnpusk. Men när han väl kom hem vred han på
skyfallsknappen, sen var jag inte sugen alls på att gå ut…

Lillan fick följa med på dans då jag beslutat att ta svängen
via di gamle på hemväg. Antingen stirra på dem båda, eller hålla Morfar
sällskap. I soffan halvlåg dock en hemkommen Mormor, nu med diagnos och
medicinering.

Vila före utflykt…

Idag försvann drängen med slåtterkrossen. Själv rustade jag
mig med bebis på ryggen och gjorde klart på sjöspetsen, och släppte in djuren
på nytt bete. Torrt och fint, så passade på att riva den gamla hagen. Samlade
ihop stolparna och var nästan klar med trådrullningen när jag fick mig en rak
höger. Det var väl stängt i hörnet? Nix. Och väldigt upptrampat vid bron över
bäcken… Ohps.

Kunde spåra tjejerna en bit på vägen sen var alla spår puts väck.
Ropa, locka, titta. Nada. Körde en lov till och på tillbakaväg klev fem kvigor
upp ur skogen. Bilen i hyfsad skugga, ner med rutorna och spannen i näven så
fick vi oss en stärkande promenad tillbaka till hagen. Tur för mig att tre av
fem i gänget varit på sommarkollo hos en som verkligen kelar in dem med
kraftfoder. De jag haft på hemmaplan har kommit lite i skymundan i år. Giltigt
skäl har man väl aldrig, men man kan ju hävda att det funnits ändå… STÄNGT i
hörnet och tillbaka till bilen, i hopp om att bebisen inte var helt hysterisk. Inte
då! Hon satt och lekte med en sked så nöjd.

Ojdå. Klockan var
visst busstid för sonen så hann ut till storavägen med ungefär en minuts
marginal och plockade honom. Mat för alla tre och strax efter kom mannen och
lillhönan. Iväg igen till sjöspetsen och lasta in stängselstolparna som
lämnades i en hast, inspektera drängen och vidare ner till andra gården för att släppa ut djuren i
större del av hägnet.

Alltid redo!

Å nä, oss lurar du
inte. Vi vet att det är eltråd där! Men okej då…Kokt ihop både päron och äppelmos till bebisen. Några
efterlängtade muffinsar är räddade ur ugnen. Den oroliga bebisen har fått mat
igen och jollrar nu i sängen. Fika och sängen så blir det djurhämtning eller
balar imorgon (väderprognosen svängt igen… Morr) och eftermiddagen ska
tillbringas som femtio procent av Bonde i butik.

God natt

Kamikazekatt!

Ska börja med att tacka för alla gratulationer från olika
håll!

Födelsedag eller ej, den bästa presenten kom i form av hällregn hela dagen. Detta
innebär i sin enkelhet att andravåning fick en storstädning. En väldigt
välbehövlig sådan. Dessutom flyttades lillhönan till vårt gamla rum så från och
med nu har barnen egna rum! Tummen upp! La mig dubbel av skratt då sonen kom
inspringandes med full cowboymundering, pistol i hölstret och hagelbössan mot
axeln skjutklar mot syrran, och vrålade UPP MED HÄNDERNA!!

Lillhönan tog ett steg framåt och sa kavat: ”Du! Detta
är Mitt rum!” Så den gubben gick inte.

Plötsligt blev båda
rummen ”väldigt” stora och rymliga! (Och rena…)

På kvällningen kom svägerska/syster och tog barnen så att
jag och maken kunde åka på föreläsning med Tomas Gunnarsson, träna din inre
kondition. Ganska tänkvärt. Får försöka ta med en del av vad han sa i vardagen.
Sånt som man inte tänker på helt enkelt, för att det är så (o)självklart.

Den sämsta presenten var väl att Morfar ringde igen på
morgonen (inte helt oväntat efter gårdagens status) med taskiga besked, men vi
fortsätter leva på hopp om bättring.

Imorse lämnades lillhönan på dagis och betesrundan
avklarades. Med den lilla detaljen att jag möttes av tre kor i grannens
trädgård… Gänget från avkroken. Två hagar rivna, men de som kom från Mormor
och Morfar var kvar (nästan) där de skulle. Över med lillan i vagnen, i kläderna
och vifta ut drängen. Djuren hemma hängde på tråden men kom som skott när jag
ropande lockade in dem i en ny hage. De tre rymlingarna ville hänga på och tog
därför vägen förbi mig, så kunde jag gå upp bakom dem och fösa dem vidare in i
deras hage som drängen öppnade. Ihop med dem igen. Utfodra i lagården och prata
med herefordbonden som tittade in en snabbis. Tänkte passa på att stängsla
klart det sista till de vid norra sjöspetsen, medan lillan sov, så tog loopen
om grannbyn och tittade på djuren där. Hann sätta ut ungefär tio stolpar innan
grannen ringde ”Det sprang precis förbi tre kor. Jag kunde inte se om de
tog höger eller vänster ute på storevägen…”

I bilen och hem med andra ord. Hann precis ut
på rakan så ringde cateringgrannen om kor på vägen, men nu på väg hem igen.

Frågan vi uppmanades
att alltid ta till. Inget ont utan något gott. Så vad att hitta med dessa två
promenader? Tja, enkla beslut, gratis motion och en pratstund med grannarna i
en uppenbart fungerande grannsamverkan. (Även inkluderat en pedagog.) Kossorna
såg nog det nyttiga i att de kom in till massa mat och inget regn. Straffas de
tros…?!

Såg dem mycket riktigt komma travandes från stora vägen och
svängde tillbaka in på åkern vid grannen där jag först hittat dem. Grannarna
där kom ut och gemensamt lyckades vi ringa in samma tre kor och då ringde
mobilen. Dagis. Varför ringer dagis när jag lämnat för en dryg timme sen? Två
alternativ: Ungen har halvt slagit ihjäl sig, eller spytt… Jag skiter i att
svara! Hinner inte med det just nu ändå… Jo, jag måste svara! ”Jo, jag
körde precis till jobbet och det sprang tre kor på vägen…” Ok, de är
inte under kontroll, men under uppsikt. Nu ska de jäklarna in!! De köpte sig
nyss enkel expressbiljett med bolag Slakt.

Har man ingen kniv
skaffar man en. Två stenar och elband emellan gör elbandet kortvarigt. Det var
det i och för sig i hagen också då djuren rev ner sträckan jag lagade med mindre
än en timmes mellanrum.

Djuren ner bakom lagården med grannarnas hjälp, pressen ut och
korna dit. Grindar stängs och traktor parkerad utanför. De SKA inte kunna slita
sig igen!

Så. Frukost. Och vem låg och surrade lite halvirriterat i
vagnen då? Inte var det jag! Så gröt till mig, andraamningen till lillan under
samtal med Morfar, mer frukost till mig. Drängens fru kom in till bebisen –
vill inte på villkors vis ha barn i lagården när man grejar med djur att binda.
Sliter de sig kan de hamna precis var som helst och det är det sannerligen inte värt! Gick
dock nästan äckligt smidigt att binda in kossorna. Pressen tillbaka in och drängen
fick den traktorn för att hämta ett lass spannmål.

In och luncha bebisen, ut med henne i vagnen. Somnade på fem
(YES!), äta själv, packa bebisen i bilen efter tjugo minuter och iväg på
babysim följt av mathandling.

Sa nån höst?!

Sen ska man ju fira i dagarna tre, heter det. Vi startade i
söndags, fortsatte igår på ”rätt” dag och avslutar firandet idag med nio år med mannen. Inte har vi snorklat i korallrev, bestigit Mount Everest eller vandrat i Sydamerikaska djungeln. Men vi har gjort mycket annat ihop!

Tror faktiskt
inte han har koll på dagen (Ääääntligen kunde jag reducera en aning!) Enda
kommentaren när jag gav honom knippet med blommor: ”Det var otippat!” Jag
har järnkoll på allt sånt, alla födelsedagar och en massa annat. Men då jag
sällan har riktig koll ens på vilken veckodag det är, har jag inte järnkoll på när
det faktiskt infaller.

Så firar gör vi! Jag med sprängande huvudvärk, barnen i säng, köket röjt, brasa i spisen
och katten i knäet. Mannen är på föräldragården och inventerar i brädgården.
Dags att börja måla och smäcka på huset.

Snart nattning känner jag. Och hoppas. Helgen överlevde
jag. Ett-noll till mig.

Barnen inkluderas i
hushållssysslor på olika nivå.

Fått några förslag om alternativa karriärer. Den första för några år sedan. Något så otippat som ansiktsmassör. Och häromdagen författare. En bok är redan såld. Vad ska jag ta för gage för alla dessa noveller här då?? Jag måste lägga av…

God natt.

Ja. Denna vecka…

Ingen av oss hade räknat med en massa regn på tidiga
tisdagsmorgonen! Så det var allt en överraskning! Det innebar dock att jag som
hade räknat ut planen så fint för att hinna med så mycket som möjligt med
strängaren innan bebisen vaknade, fick istället en relativt lugn morgon. Efter
lunchen var det dags för babysimmet igen. Bara att ta sig dit och varva ner en
gnutt. Kvällningen sen omfattade en flytt av sovrum! Ner i botten med oss. In i
det nya. ”Bara” garderober kvar där nu.

Sena kvällen tapetserades det sista i köket också! Det som var tvunget att vänta tills diskbänken var på plats. Check!

Efter lagård i onsdags kopplades strängaren och jag drog iväg
med den. Drängen fick den äran att underhålla bebisen när hon vaknade några
timmar senare. Efter frukost (eller var det lunch det hann bli?!) prejades den lilla ner i bilstolen och fick
följa med och pressa. Skitkul tyckte hon! Inte!! Gallskrek i tjugo minuter
medan jag bråkade igång pressen som nu stått och begat ihop ett par månader. Nätet
ville inte. Plasten ville inte. Bebis ville inte. Efter dessa nämnda tjugo
minuter drog lillan en lättnadens suck in i vilans värld och pressen hade
ljummat till sig och funkade felfritt. Maken kom förbi efter att ha hämtat den
stora lilla flickan på dagis, för att ta med den lilla lilla flickan hem.

Strumpan igen…

Precis där på mitten ringde mobilen – aldrig bra. Morfar
ringde – definitivt aldrig bra kombination. Det var inte bra! Så åter igen,
lagom tills man uppskattar att han ringer vid en ensam kväll för att prata bort
en stund, kommer det bakslag. Men vi hoppas och önskar att det bara är en
tillfällig svacka och att allt snart är så vanligt som det ska vara igen. Jag behöver verkligen inte denna oro och
ångest just nu!

Avslutad efter många och långa diskussioner med mig själv. ”Att
dansa eller inte dansa. Det är frågan”. (Det var nån storpamp på
femtonhundratalet som sa nåt sånt!) Lusten fanns inte för fem öre. Inte orken
heller, men tvånget iväg vann. Tyvärr, eller nåt.

Johoodå! Jag har sett
hur griplastare gör!

Igår strängades det sista upp medan lillan sov förmiddag. En
tidig lunch och iväg med pressen igen, både hon och jag. Samtliga på bättre
humör. Och döm min egen njutning när hon la ihop sina blå så fort jag kom ut på
åkern! Vilken lättnad! Fick täcka över med min jacka lite för den där ettriga
solen i ögonen. Bara några minuter senare var de blå igång igen. Typiskt…
Maken hämtade barnet och även mig. Slaktbilen var punktlig (Bara fyra timmar försenad efter kollergans haveri i Varberg vilket krävde djuromlastning och inkörning av dem innan mina) och vi såg honom
svänga in på vår väg precis före oss. Åtta stora tjurar gick iväg i första
omgången, sen var det för mig att pysa neråt igen.

”Babygym”…

Maken skulle iväg på kvällen. Men tro mig. Strålande sol och
frastorra strängar. Det var varken lätt eller roligt att avbryta för dagen när
man visste att det hade gått att köra minst en timme till. Men men, han måste
också få komma iväg så då är det bara att bita i det sura, visa hänsyn och
pussla.

När jag gick till lagården imorse, tog maken lillhönan med
sig till andra gården och drog upp en tråd kring en mindre åker så djuren där
håller sig i skinnet. När han sedan tog båda flickorna med sig till mataffären
och bygghandeln, tog jag med mig drängen till Morfar och hämtade lite kossor. Samtidigt
lyckades jag lite diskret få mig en hint om var han arbetar i skogen för
tillfället. Jag är väldigt nojig av mig, och jag gillar inte helt tanken på
ensamarbete i skogen vid ensamhet i hemmet. Gubben är inte purung längre
heller, även om han är pigg. Och jag har full förståelse för att han inte ”klarar av att sitta inne och glo på telefonen”. Med en stor familj blir det många repete-te-te-ringar.

Väl hemma med kossorna togs kalvarna in i lagården och korna
står utanför och vrålar – grannar kan hämta öronproppar här.

Iväg för att pressa det sista efter lunch. Startat på sista
åkern och slänger en blick över axeln. RÖTT PÅ NÄTET!!!!!!! WHAT??? Mayday! Mayday!
Detta får inte ske, hade ju massor av nät kvar och inte en meter extra hemma. Rött
på nätet innebär i bästa fall fem balar kvar… Maken hämtade hem mig till
barnen, och fortsatte till stan efter en rulle nät. Precis samtidigt kom
drängen och ville byta klo – hans hade spruckit och det rejält. Pensionen för
den nu. Svägerskan tog barnen i överlappet mellan makens avfärd på kickoff med
jobbet och att jag skulle göra klart. Väldigt sen middag och sedan en hjärtskärande
stund med räkningar som inte är alls kul nu. Kunde inte förhala det längre. Det går snart åt pipan på riktigt.

– Nästan som när jag körde hem ikväll med pressen. En gammal
gubbe skulle ut från vår väg och stod mitt på. Jag kom således inte in. Fick
därmed stanna på stora vägen och fortsätta blinka höger. Gubben blinkade
vänster. Fick mentalt hålla händerna för ögonen i frågan om gubben skulle köra
ut till vänster, eller om bilarna bakom mig skulle köra om. Eller både och…
Till sist fattade gubben att jag skulle in och att han stod i vägen, så han la
in backen och krånglade sig en meter bakåt så jag kunde mosa mig in samtidigt
som de två bilarna bakom körde om… Trafikkaos i fredagsrusningen! Fantastiskt med det i en by med färre än 40 invånare, och då är hela omnejden inräknad!

Vinterfodret till
trähästarna är räddat!

Imorgon hämtas nästa gäng från långt ut i avkroken då de
tydligen fått smak på egna initiativ av alternativa bete. Dessa två tjurkalvar
ska också in sedan får de sex slaktkorna skrika av sig innan de körs iväg på
nåt annat bete att putsa på.

Samtidigt som detta är maken iväg på älgtornskoll, sonen ska
på kalas och hemmet borde tas omhand om vi ska ha gäster på söndag.

Någon som vågar sig på
en kvalificerad gissning på varför bebisen får äta halvvägs innan hon får
pyjamas på sig?! Svar: Hon behöver väckas!

Trevlig helg hörrni. Vi hörs om jag överlever!

Fredag igen va? Vad händer?! En bättre dag, måste jag säga. Har
haft flera stycken såna nu. Det är skönt. När man både känner för att göra
något OCH genomför det!

Pillat inne det mesta. Tvättat fönster inför målning och
muren sedan maken knackat ner kaklet. Imponerade att muren blev ljusare med grå
puts framme än när det var ljust beiga kakelplattor där.

Taklisterna är klara, fönsterfoder börjar komma på plats och
när maken åkte för att hämta golvlist satte jag mig och tappade upp strax under
tjugo kilo hösthonung på burk. Inte så illa ändå med tanke på
förutsättningarna, och med resultat att vi bara plockade honung från två kupor.

På sena eftermiddagen fick jag samtal om en kalv på vift –
trogna 50 kollade att strömmen säkert var slut och visst var gräset grönare på
andra sidan. Hemkommen från infösningen var det lagom att fodra tjurarna, ta in
korna och hejda tjuren som lånades till dem idag. Tjuren Party fick knata över
vägen imorse och tjänstgöra hos den brunstande mjölkkon. Fick stopp på honom
och tog honom med tillbaka till den ordinarie gruppen brudar.

Strax efter kom inköparen från ett slakteri och tittade på
tjurarna. De arton som är färdiga går iväg om några veckor och lämnar plats
till årets kalvar som ska in då.

Maken åkt på älgmöte så hur slår man bäst ihjäl en fredagskväll
på tu man hand med sig själv? Barnen kom i säng ganska tidigt då de var trötta,
och sonen hade inget Fångarna på fortet att titta på. Inte kunde jag själv
titta på Dobidoo heller då vår antenn/koppling omöjliggör all sändning från SVT vid
regn.

Alltså blev det till att umgås med kapitel Golvlister.
Ekgolv önskar ju eklist. Men dessa kostar nära på tre gånger mer än furulist,
så vad gör man? Jo, köper furulist. Och ekbets. Vidare fick fönsterna i köket
sig en omgång färg så de kan göras klart imorgon. Muren glömde jag visst…

Den står nog kvar imorgon också, annars blir jag rejält
snopen!

Fick på mitten besök också, av praoeleven som redan saknade
mig. Uppskattning är alltid kul!

Trevlig helg så slutspurtar vi på bygget!