Blog Image

En ung bondes vardag

Ny vecka – igen

Uncategorised Posted on mån, november 14, 2022 20:17:39

Det märks att det går mot höst och en lugnare period, äntligen. (Vi kan låtsas i alla fall!)

I senaste inlägget redogjorde jag vad som komma skulle – och för en gång skull verkar det ha blivit så! Fortfarande i chock! Jag flyttade lite djur. Hämtade upp gänget från kanalkanten upp till byn. Snälla kvigor som följde med, men som fick frispel i den nya hagen sen! Är tacksam att kvigan fick stopp på sig, om än leran fortsatte över mig, men hellre det än jag i leran!

Varm i kläderna drog jag norrut och flyttade korna från byn ner till skogen.

Totalt hällregn och korna tyckte de gått där tidigare och hittade själva.

En morgon hade vi ett väldigt märkligt muller i huset. Kom, försvann, tystnad. Kom, försvann, tystnad… Vet inte om det var vi eller pilfinken som trillat i vetilationsröret i skorstenen som var mest i chock. Antagligen lilla pippin, undrar om den överlevde när den väl kom ut via sightseeing i köket.

Jag la en dag med de vita kossorna, ett par lite för kärvänliga hästar för att jag ska känna mig trygg och så den där fina vännen jag har. Några timmars jobb med att köra hem och dela av kvigkalvar, och några timmars matlagning och samtal medan mörkret la sig. En dag jag kan leva på ett tag, och lämnade med ett lugn i kroppen (tills jag hamnade i bilkö på avstängd väg pga olycka på väg hem…)

På söndagen kom Mor och B på middag och hjälpte till med installation av värmeförflyttare till andravåning. Gubbarna fick jobba ifred, stora barn iväg på cykel och jag, mor och lillasyster på en liten runda i skogen för att lapa lite sol som inte varit nån dussinvara senaste veckorna.

Sen blev det höstlov och vi tog tillfället i akt för en blixtvisit till Skåne där vi hamnade på Skånes djurpark en heldag med goda vänner och sen övernattade hos Mor, via en tur på Söderåsen.

Det finns sten i Skåne också…

För att kompensera folk och socialisering tog jag en egen skogsvandring i hemtrakten. Hittade inte det torp jag eventuellt letade efter, men då jag passerade rakt genom en gård fick jag en karta till en forntidsgrav som jag aldrig hittat utan förklaring. Vackert i skogen nu, än om man får passa sig för snubbeltråd på flera områden vid ett torpställe.

Har ännu inte kunnat bestämma mig för om det är en stor spindel, eller en gammal tax som mossat över…

Avslutade min runda med en stilla promenad på kyrkogården innan familjen hämtades upp för en runda på kyrkogården där maken har de sina. Det hör ju till på Alla Helgona.

Ett storröj på flickrummen gav två sopsäckar skit mindre och en näve tofsar mer…

Nån har inte fattat att den är ställd på vinterförvaring…

Det är några år sedan hallbyrån försvann. Och den skulle ersättas med en hylla… Plötsligt händer det – och det gäller ju att alltid vara redo, som bekant…!

Jag var för slö, verkade de där två tycka en kväll. Och det var knappt jag hann lägga mig innan de nöjda intagit plats.

I helgen var det som bekant Fars dag. Firade med en familjerunda, i all enkelhet – bilen till en vändplan vid en grådisig sjö och där stannade vi för lunch. Efter detta åkte flickorna hem för bullbak (ÄNTLIGEN!!!) och killarna fortsatte för att inspektera lite i skogen på andra gården. Kvällen avslutades sedan med en moussebomb i chokladskål.

Sen var det måndag igen. Ny vecka – och plötsligt har halva november gått! Vad händer?!! Inte reagerat på något i helgen, men första anblick i kogruppen ute idag gav mig en klump i magen. En totalt tom ko (utmärglad), en rejält stor juverfjärdedel och knappt rörlig. De är luriga, de där inflammationerna… Seglar upp snabbt, plockar ner hälsan extremt snabbt och bakterierna vandrar iväg och svullnar upp lederna.

Snabbt in med kossan, lite mat till henne som hon tacksamt tog sig an och övertygade mig att det var lönt att ringa den röda bilen istället för den blå containern.

Efter veterinär var det så dags att ta itu med dagens planering – stängselrivning. Ungefär sex hektar nerplockat, jag undrar som alla år var allt mitt material finns när jag behöver det på hösten. Ännu en by tömd på djur, och stängsel.

Vad gör ni läsare i det grå novemberdiset?



Fullrusch

Uncategorised Posted on tor, oktober 27, 2022 21:09:27

Fick ett larm förra veckan där en reagerat på en halt tjur. Åkte ner och kollade och mycket riktigt har det hänt något med Krokus. Ringde veterinär och lastade upp herrn på kärran för hemfärd. Nog att jag har snälla djur, men tror inte undersökning på öppet fält vore en bra idé.

Kan dock meddela att tjuren på sex och ett halvt år inte krympte när han kom in! Sen några år tillbaka får tjurar inte hållas bundna, men eftersom jag saknar utrustning som kan låsa fast ett så stort djur valde jag att fuska och ha honom uppbunden de dagar han behövde smärtlindrande sprutor. Inte minst för min egen arbetsmiljö och säkerhet. Sen vet man ju också att ingenting håller för de enorma krafter ett så massivt djur besitter om han verkligen inte vill. Men lite bök blev det, helt klart. Båsarna är för smala för att ligga i och fodergrinden för smal för den grova nacken så det blev vatten i spann.

När den tredje och sista sprutan var given fick han flytta ut i uteboxen där kalvarna varit. Frisk luft, halkfritt och fri tillgång till vatten. Där mår han bättre! Däremot är man ju lite liten när man går iväg med en så stor luffe i koppel. Lilla gubben, du väger elvahundra kilo, och jag sextio…. Vi kan väl skippa dragkampen – är inte säker på att repet håller! (För det gör ju jag…?!!!)

Han är på god bättringsväg i alla fall, den lilla Krokusen, så det känns ju bra.

En helg genomförde vi den tredje och sista släpande födelsedagspresenten sen februari – Gå på massa spångar. Så vi tog oss dit där jag inte varit på närmre tio år, den Stora Mossen. Denna halvt världskända turistmagnet… Men så är det ju just det – en magnet. Och jag gillar inte att trängas bland folk, därav letar jag mina egna stigar.

Inte var där någon trängsel denna gång! Tyskar, holländare och danskar har väl fått en vardag även de nu, och med regnet hängande i luften och stormvarning så skrämde det nog undan de flesta andra. Vi hade turen att klara oss utan regn. Första låååånga långsträckan med spångar gicks i motvind, och när vi passerat skogen och rocknarna hade vinden tilltagit rejält och gav oss slagsida sista biten. Svårt att hålla balansen på hala brädor då!

Resterna från torvmossens gamla järnväg.

Hemma hade det regnat på rejält av både moln och mark att döma, och vi var väl hemma en dryg kvart innan himlen öppnade sig och det bara vräkte ner tillsammans med några rejäla smällar. Skönt att ”ha gjort sitt” då och kunna sitta inne och kura. För trötta blev ungarna. Har inte orkat hålla igång dem i sommar, och sex kilometer kroknade till de minsta, men inte värre än att de kunde busa för fullt hemma sen.

Årets första rejäla frost slog till och det var tjock dis och dimma under stor del av dagen. Tog en god stund att räkna in djuren, när de väl skymtade fram…

Hukar man så ser man…

Plötsligt hände det! Blå himmel och lite mindre råkyla!

Släppte kvigorna lite närmre uppsamlingsplatsen efter avslutad simskola – men denna gång med strömförande stängsel längs vattnet direkt!

Icke-befintlig ström i en hage och grannens goda äpplen utanför kan i viss mån ge gratis städning…

”Skulle bara…” Det KUNDE ju gått smidigt att installera värmeförflyttare till andravåning. Men varför skulle det få göra det!?

Födelsedagsfirande för Morfar där jag smet mellan middag och tårta för att få nyuppleva den framhuggna gamla fabriken. Jisses så det ändrar sig direkt. Gick där för sex veckor sedan i en helt annan miljö, totalt vilse nu! Och så mycket annat man ser plötsligt!

Invallningen, till exempel, syns nu tydligt från vägen. Precis som dammvallen som nästan fallit i glömska tidigare.

Ska vi förresten slå ett slag för skogen!? En debatt jag inte brukar vilja lägga mig i men… DET FINNS INGET SOM HETER VACKER ORÖRD SKOG!!! Vi har vacker gammelskog av den enda anledningen att någon har skött den med omsorg under mååånga år. Och det är jag smärtsamt medveten om att det som vi kallar gammelskog idag – det kommer vi aldrig mer få! För nu ska det vara produktionsskog. Och marken ska helt klart brukas (men jag vill gråta varenda gång jag ser framfarten efter en markberedningsplog!) Men även om vi skulle ”få” de stora maffiga träden, så är den ljuvliga gröna mossmattan ett minne blott – för det fixar vildsvinen…
Det som är än värre i min värld är reservaten. Jag har oerhört svårt att se skönheten i de skogar som drabbades hårt av stormarna 2005-07 och nu utgör en stor trasslig härva av förväxta skatbon kryddat med björksly och hallonsnår. Kanske finns naturvärden i det, men att kalla det skönhet är synd och skam. För att inte tala om det stora gallringsbehovet som finns i många områden, av den enkla anledning att vi skulle kunna få ”orörd” skog om några decennier, med stora ståtliga träd.

Men visst är det alltid lika chockartat, när det tar nästan en livstid för en skog att växa upp, och några timmar att riva ner den. Landskapet förändras, och marken ska brukas. Och så får man tyvärr leva med det tråkiga att slyet tar överhanden och gömmer minnena i några decennier igen.

Selma som lika stjälpsam kontorist som vanligt…

Plötsligt är man inte heller betrodd att titta till sina djur själv – utan måste invänta lots… Smidigt när det skulle kunna ta tio minuter men man blir sittandes i en evighet för att komma dit OCH hem. Nu är det annars stängsel. Riva, sätta, riva, sätta. Mycket material i omlopp. (Och en och annan jägare som skickar bilder från sina kameror och undrar om korna verkligen ska vara där eller där!? Det är nämligen bevisat nu att häxor inte fastnar på bild – för ingen har hittills sett mig när jag stängslar och går förbi kameran både tre och fyra gånger…) Men helt okej utsikt från arbetsplatsen.

En brun döing till vänster och en svart döing till höger… Alltid samma lättnad när de viftar på öronen.

Tusenskönorna kämpar på. Och det gick att fylla flaket på en Hilux också. Detta sen traktorskopan var fylld och drängen skickats hem.

Mörk chokladmousse med vit chokladmousse och hallonsås. Inte helt dumt!

Imorgon väntar mer stängsel, flytt av ett antal grupper djur, en barnfri datekväll med gubben, en hel lördag med jobb hos brorsan och så kommer mor och B på söndag. Så gick denna veckan och helgen med!

Ha det gott



Oplanerade utgifter och simmande kor

Uncategorised Posted on tor, oktober 13, 2022 21:10:16

Som några kanske märkt så har bloggen varit försvunnen ett tag. Uppdateringar i görningen och troligtvis hade den legat nere än utan en vänlig själ med bättre kunskaper än mina (urusla) i datorernas värld. Vad vore jag utan mina fina vänner?

Vi fortsatte vår insamlingsresa för några veckor sedan. Mitt var avklarat så då blev det en heldag med hans för att få hem de runda små gossarna.

Man brukar prata om ”Det svarta fåret”. I det här fallet får man nog prata om ”Den bruna kossan”! (och nej, det är inte jag som kört dit den!)

En tvärt avdankad vilodag (konstigt va?!) därefter och sen en skogspromenad för att fira mig själv i mors torp. Det var en fin present – att få komma till dukat bord utan att behöva engagera mig det minsta. Själva födelsedagen sen kan vi bara glömma med snorigt kalla vindar, övertrött jag som inte ville vara med (varför är man så usel på att lyssna på sitt hjärta istället för att göra det som man tror förväntas?!), hysteriskt nippriga ungar där en dessutom feberpeakade rejält. Nä, tur det är över!

Tre och ett halvt år efter skogsbranden spirar livet även i oktober!

Älgabacken tycks mest hållas med gris nu…

Snart behöver man veta att man ska titta efter kvarnbyggnaden…

Det har blåst nåt galet känns det som. Hösten kom fort och ruskade av träden rejält. Mer än en gång har jag önskat få göra Kissen sällskap där ovan, istället för att gå ut och jobba.

Jag har avslutat projekt Fönster!! (Återstår tvättstugan men med en tesked färg kvar i burken är jag inte sugen på att öppna en ny i höst!) Har dessutom frångått mina principer och ”putsat” dem alla själv. Känner att om någon ska råka sätta tummen i ett inte helt härdat kitt så är det jag… Till våren får väl nåt proffs komma och rätta till det, för ”jag” och ”bra” i samma mening som ”fönsterputs” är inte kompatibelt för fem öre. Men fönsterna är inte riktigt lika illa längre, och det får duga för nu! (Blivit rätt mycket ljusare inne…!)

Lagom tills den där dagen jag skulle lasta upp mina tjurkalvar kom en dam förbi och meddelade att hon blivit med djur. Några fler än de fyra hon var van vid… Kanske det var mina?! Ett tjugotal hereford?!…

Hm… Djurbilen rullar in inom fem minuter, jag kan inte göra ett skit åt det som eventuellt är mina djur – medans en nanomikroskopisk hopp sa att det INTE skulle kunna vara mina… Det tog knappt en timme att väga och få på de tjuriga småkalvarna. Förvisso tog det mindre än två minuter per djur, men jag kan meddela att det var den längsta timmen på evigheter…

Så fort sista kalven var uppe på bilen lyfte jag på hatten och stack. Mycket riktigt. Väl nere på gården jag besökt en gång tidigare för en tolv år sedan såg jag min svarta slaktkviga vänslas med deras inhyrda tjur, samt en annan kviga som också såg väldigt mycket ut som min… Resterande tretton då?! Ropade en gång eller två och långt borta från en stig i skogsbrynet kom de traskandes på rad… Jäkla kreatur… Men samtidigt lite roligt att ”få visa upp dem”. Sorry, men än en gång blir man allt lite stolt när de samlas kring mig. ”Vad ropade du efter dem?!” frågade damen. – Eh… Vet inte… Antagligen bara ”Kom då kossera!”

Drängen anslöt med kärran och så fick uslingarna, som simmat över kanalen och sedan gått typ tvåhundra meter, åka varvet runt på nästan milen, tillbaka till sin ursprungliga hages granne. När andra lasset åkt så fick tjuren fösas tillbaka till sina ordinarie damer och jag samla ihop min lilla samlingsfålla. – Sen fick jag ju snällt bita i det sura och stängsla hela kanalkanten… Eftersom jag nu – liksom de flesta som någon gång haft djur längs kanalen – fått hämta dem på andra sidan:)

Nåt annat som inte kändes helt bra var min partner sedan ganska exakt sex år – Navaran. Nästan så den sa Tack och God Natt bara så där och vi knappt höll på att ta oss hem uppför backarna. En lång lista med bra-att-veta från förra besiktningen så en svetsare vore ljuvligt glad för många veckors arbete, samt elfel på elfel sista månaden. Började kännas som väldigt många pengar ut… Istället provar jag nu en slitvarg som kallas Hilux – många pengar ut där också dock. Inte vad jag behövde precis nu varken för energi eller ekonomi, men sen när blir det som man tänkt sig? Miss i planeringen igen! Tur jag inte fick något tiostegs-program hos arbetsterapeuten…!

Selma måste missuppfattat det där med att sätta vinterpäls!

Något man ALLTID måste påpeka för en eventuell medhjälpare är att stängsla efter markförhållanden. Här var tråden hög i den gamla hästhagen – men när jag följde marken och klev ner i diket blev tråden HÖG. Krävs nog lite åtgärd innan jag släpper kossor längs länsvägen… Och nedan blev premiärturen med den nya bilen i arbete – än är man anonym, bland både folk och fä, men lär inte behövas många rassel med en spann från bilen innan kossorna fattar galoppen – på flera plan!

Dags att packa ihop dagen och krypa ner. Ibland mosas man ju mer än annars…



Då var det färdigt – och så smidigt!

Uncategorised Posted on ons, september 28, 2022 19:11:21

Betesdjur kan förekomma på vägen – flytt till annan hage.

Lyxbak till frysen – och utdelning. Vill till att hålla folk på bra humör!

Nu barrar tallarna! Och så tog jag och två små söndagsfika vid ett vindskydd.

Så kom den stora avskiljar-veckan! Alla kalvar med mammor skulle hem. Eftersom jag blivit utkallad för att hjälpa brorsan kommande dag/ar var det väl inte mer än rätt att återgälda, tänkte jag.

Förspänt att ha två grupper instängda på liten (väldigt liten!) yta när vi kom med kärran. Lyckades även få in dessa 5+4 kvigor på samma lass för avsläppning till andra kvigor långt ut på andra hållet från gården sett. Skönt att slippa köra dubbelt! Tredje stället var kor och kalvar instängda på en lite större liten yta och det gick smidigt även där. Och så på det sista och fjärde stället där ute i tassamarkerna hade sommarskötaren varit och lockat fram gänget så de var precis där jag vill lasta dem, bara jag drog upp en liten fålla runtomkring.

Tänk så tacksamt och förspänt med den hjälpen av markägare!

Två ”egna” grupper kring andra gården hämtades också vilket slutade på fyrtiofyra djur hemkörda, sju slaktkor inbundna, åtta mil körda och sju timmars arbete. Där i låg även fika och lunch medräknat. Läge att klaga? Nope! – Kanske lite på syndafloden som svepte över oss under sista lastningen – men alla andra skurar passade på under transportsträckorna!

Riktigt höstpuskig morgon – tyckte även snoken som tagit skydd i mjölkrummet.

Återstod föräldragården idag. Nio kor och nio kalvar. Sista lasset var det krångligaste – tog säkert en hel kvart från start till målgång… Tur att medhjälpare kan se att det inte bara är att spika upp plakat ”Här är stängsel” eller öppna kärran så är korna inne:) (Fick kommentar för ett tag sedan; ”Jag ÄR knäckt – jag har sett hur du behandlar dina djur!” – Jag väljer att tolka den positivt, för än har jag inte fått nån extra skyddstillsyn…)

I och för sig fick jag ett samtal från närmste granne när vi var på väg efter djuren imorse – en kviga i trädgården. Bara att vända och hon följde snällt med in.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka kommentaren som följde (den heller): ”Två rassel med spannen, kvigan är inne och utanför står husägarinnan med glittrande ögon och tycker du är fantastisk! Vi lever i två helt olika bygder!”

Helt slut är jag. Haft två stökiga nätter (och många skrikande kor) och en och en halv rätt intensiv dag. Timmen på soffan efter lunch idag gjorde dock susen och tur är väl det – imorgon blir det jobb med vita kor och avskiljning av tjurkalvar.

Det känns fint när ett inte så värst inarbetat samarbete bara flyter på, och en lycklig dräng som mest får köra traktorn och slippa ”huvudansvar” vid insamling. När det inte krävs så många instruktioner och inte en enda förklaring. Vi har alla våra egenheter och tankar hur saker ska göras – erfarenhet och idéer är ju olika för alla bönder.

Dock (som jag påpekat alldeles för många gånger) är det otroligt roligt att se att mina kor mer eller mindre skiter i vem som kommer, eller vem som står i vägen i lagårdsdörren när delningen ska göras – eller vem som rasslar med spannen. Det ger mig ett gott betyg för mitt urval och hantering av djur, en lugn miljö att arbeta i och förhoppningsvis nån som inte är rädd för att ställa upp igen när behov finnes.

Däremot kunde jag ju ibland känna att det vore skönt om korna var liiiiite restriktiva mot vem de svansar efter och halvt äter upp. Det är lite kluvet, det där. Mest fantastiskt, men…

Mååånga kalvar blev det med alla femtiotre hemma. Och kvigorna som får husera i uteboxen hade inte glömt vad som hände i våras när lagårdsdörren öppnades – di!…

Skrubba, skrubba, tvätta, duscha. Rent ska det vara när det ska bytas gård.

Snart är barnen hemma från aktivitet, sen blir det tidig nattning och förhoppningsvis god sömn. Det behövs.



En nys – en månad…

Uncategorised Posted on lör, september 24, 2022 22:28:07

En vän sa för ett tag sedan ”Detta året har ju varit extremt – det räcker med att man råkar nysa så har en månad gått!” – och jag kan inte annat än att hålla med!

Nu har det gått en månad igen sen förra inlägget. Mycket har gjorts och mer borde ha gjorts.

Rymde fältet ett dygn för den årliga Ullareds-resan med Hans. Några skogsrundor både med och utan familj har äntligen blivit av. Till och med en söndagsfrukost i dimman på kanten av ett berg.

Bästa tiden är nu! Fin, hög luft – och tallar i dimma!!

En timme senare hade byn krupit ur sitt morgondis!

Det var en bit ner där familjen senare samma dag vistades. Drängens födelsedagsmiddag hanns med och lagom till hemfärd dök de upp; Årets Happening – kalkning av sjöar och våtmarker.

Regn lyser med sin frånvaro och jag har nyligen fyllt upp en vattenbrunn så familjen som bor där kunnat få igång sin vattenpump och en förhoppning om att vatten ska dra till sig mer vatten.

Uppäten av vakthundarna!

Mina fina pelle-tjurar som äntligen vuxit till sig har åkt med lastbilen några veckor i förväg då den ena började markera väl mycket, tyckte jag. Dumt att be om mer problem än nödvändigt.

På väg bort till grannen. Passade en morgon före frukostmys med Kissen.

Förra torsdagen var jag och en kollega iväg på Slaktbedömningskurs och studiebesök på slakteri. Det är en rätt häftig apparat att se, och oavsett vilken bild som vill målas upp är jag fortfarande smått i chock över den extremt lugna tillvaron i ankomsthallen!

Heldag borta, var väl hemma i ungefär tio minuter innan maken fick ett samtal från en som kollade över älgtorn och hittat extremt många älgar vid ett. Älgar med vitt huvud.

Så – igen – bristande planering! (Skäms på mig!) Puss och kram och nyp i stjärten! Tack för idag och vi hörs och där är jag ombytt och försvunnen för en rask skogspromenad tillbaka till hagen med tjugo vithövdade älgar i släptåg… Välkommen hem!

Fiaten stökade igen när vi skulle slå andraskörden, så den asades hem och blev ståendes. Helt ärligt – jag varken kan eller tycker maskiner är roligt. Man ska vrida på nyckeln, eller koppla, och sedan ska det bara vara att rulla! Så jag var bara lite skitmallig när jag med en livlina i luren fick loss och blåste ledning och sedan luftade och fick igång maskinen… Sen kostade det förvisso några rejäla blåmärken på ställen jag inte visste att man kunde få blåmärken, samt en brusten långfinger. Det gick väl an då – värre morgonen efter när lillskit promt skulle ha flätat hår och jag inte kunde kröka ihop ett grålila finger ordentligt…!

Djuren börjar samlas ihop och kalvarna ska delas ifrån. Fyllt en omgång boxar i lagården och det är riktigt roligt att se i år hur fort de acklimatiserat sig! Inte överdrivet mycket skrikande, alla kommer fram och äter och låter maten tysta mun.

Håller planen ska resten av kalvgängen hem nästa vecka och sen går det väl fort tills småpojkarna åker vidare till annan gård.

I tordags var det planerings-/studiedag så vi passade på att ta itu med en släpande födelsedagspresent – bowling med familjen.

Låter bilderna tala mer än orden. Väl bekomme, och god natt.

Till alla som ”inte ska äta kött för klimatets skull” – gör det då för våra öppna landskap. Här var en golfgreen när jag tog bort djuren en dryg månad tidigare. Sly växer fort. Väldigt fort (jag är 1,70!):



50-60 år och en tanke utanför boxen…

Uncategorised Posted on fre, augusti 26, 2022 17:17:02

Ni vet att bönder ligger väldigt långt ner på listan för sjukskrivningar va? Och att finns en ”det går så länge det går – mentalitet” och sedan tvärrasar allt och blir ärende både för djurskydd och kronofogde?!

Jag förstår varför! Man orkar inte! Varken att bemötas som ett mindre vetande ufo, eller ens försöka förklara för någon som aldrig varit utanför 50-skyltarna om vad man arbetar med. För att inte ens nämna vidden av det. Inte ens min make vet hälften av allt som sker i det fördolda för att få apparaten att funka!

Sökte vård för att få hjälp med den obefintliga sömnen. Fick även rekommendation om samtalsstöd. Tog mig i kragen och bokade detta. Fick inte en enda fråga om mående eller tankar från denne. Det enda ”tips” jag fick var ”Det finns konsulter som kan räkna på räntor och kostnader, företagsrådgivare och anser du att ni har problem hemma behöver ni parterapi, sånt ger inte jag. Du kan återkomma längre fram om du känner att du behöver!”

Eh, jaha?! Jag som trodde mig kanske få ventilera känslorna av värdelöshet, ensamhet och kanske någon form av ångest- och stresshanteringstips… Tji fick jag. Tog upp detta med läkaren som skickade mig vidare till en arbetsterapeut med fokus på vardagsrevidering.

Denna besökte jag igår, och vet fortfarande inte om det ska skrattas eller gråtas;

Berätta om dig själv! – Tja, tre barn på fem, åtta och elva. Egenföretagare inom lantbruk med strax under 150 djur…

Åh, jag hade behövt en ko! Min son dricker så väldigt mycket mjölk! – Jo… Men en köttko mjölkar man inte…

Nähä?! Gör man inte? Vad har man dem till!? – Man betar för öppna landskap, mångfald och föder upp till slakt, alltså kött.

Jaha… Berätta om hur en typisk dag ser ut.

Och så vidare… Det jag fick med mig från henne, förutom att jag är negativ och omotiverad att ta mig ur situationen och acceptera hjälp, är att jag måste planera min tid bättre (vi har veckoschema, matschema, städschema och dagsschema hemma. Att djur skulle rymma eller traktorn rasa mitt på vägen i rusningstrafik får man PLANERA för, så det inte inträffar…), släppa kontrollen (Lycka till! Vem ska då ta över det yttersta ansvaret?!) och inte stå med konstant beredskap (Så om polisen ringer igen halv elva på kvällen för att mina kor springer på vägen så ska jag hänvisa till kontorstid? – Ja!) Hinner jag inte dagens planering är det dags att planera för mindre – inte lägga till faktiska händelser som sker!

Att jag inte heller kan låsa igen lagårdsdörren för tre veckors semester var totalt oförståeligt, för så kan man ju inte hålla på att ha det – låt någon annan ta över bara, släpp kontrollbehovet! Däremot får man inte sätta barnen i husarrest för att man själv ska få tid över att roa sig istället för att skjutsa runt dem och passa deras tider…

Just nu är jag tillräckligt slut för att gå från deras sagoläsning, via tandborsten och direkt i egen säng, oavsett om ”arbetsdagen” varat i två eller tolv timmar. Råkar klockan vara åtta eller tio är mindre viktigt. Jag är väck till klockan sex.

Fick mig dessutom en smärre utskällning för att jag slutat med sömntabletterna UTAN att rådfråga eller ens meddela läkaren – fick order om en halv – somnade inte fortare. Fick order om att öka på till en hel – somnade inte fortare, sov inte bättre men mådde skitmycket sämre när det var morgon. Fick efter ett par veckor därför för mig att prova somna utan, och har sovit riktigt bra i hela fem nätter nu. Men fy på mig.

Däremot så delegerade jag ju min förrymda kossa till en hustomte (Tack snälla!) då polisen faktiskt ringde den där kvällen – det var nära deras och själv hade jag ju tagit en beroendeframkallande, narkotikaklassad sömntablett så jag var ju inte körbar. Du ser, terapeuten, guldstjärna i kanten!

Jag tvivlar stark på att jag är välkommen tillbaka. Tvivlar minst lika starkt på att jag skulle vilja gå tillbaka och är extremt övertygad om att den där timmens fika i stan med broder/kollega var den mest välinvesterade terapin jag kunde behöva. Krävdes inte ens förklaring på skillnad mellan mjölk- och köttko, eller behovet av att lösa problem när de uppstår.

Ska hädanefter även spika upp väl synliga plakat på alla beten så kossorna får tydliga instruktioner om att de bara får stöka vissa timmar, någon dag i veckan när jag har jour och/eller avsatt tid för problemlösning, samt att de väldigt gärna får gå och dö på platsen där kadaverbilen hämtar, och att de gärna får planera in att göra detta i anslutning till de dagar kadaverbilen faktiskt kör i området, så de inte hinner börja lukta illa…

Vad ska jag göra med all denna lediga tid jag får loss?! Kanske fortsätta att vara negativ och omotiverad för hjälp!?

Ja jösses…

Nåväl, innan vi kom till detta fantastiska möte var vi iväg en sväng på Astrid Lindgrens Värld. Det är ju tacksamt att åka, när det bästa med resan enligt ungarna var att ”komma hem”. Nog håller jag med dem i sak, men det finns fortfarande de som hävdar att miljöombyte är nyttigt…

Nån dag blir det lite stängsel. Nån dag blir det lite mer stängsel. Och nån dag lite rivning av stängsel. Den tiden på året börjar nu. Det är tufft att komma igång – morgonen med barn kostar. Och sen går det skapligt tills jag råkar stanna upp. Då är det kört!

Tvättat mjölkrumsgolv, fanns behov. Och gissa var stänget stått, där nedan?!

Bättre sömn har i alla fall tagit bort de värsta pulseringarna i huvudet, så jag slipper ligga som en boll och kvida, (och shit!, kom precis på att jag inte tagit den receptbelagda, magraserande, smärtstillande tabletten heller, utan att meddela detta!!) samt den allra värsta frossan strax efter mat. Fryser fortfarande men blir inte ljusblå och vibrerande längre.

Fick ett samtal tidigare i veckan med fråga om jag ”saknar några badare?!” Nä, jag har inga djur på det hållet, så kolla med grannbonden, men jag kan komma bortåt!

Grannbonden kommer också: ”Jag har väl för faan inga svarta djur, och om det inte är dina, vems är det då!!?????”

Hehe, det ÄR visst mina djur, som gått hemifrån och rundat sjön… (Har aldrig hänt innan!)(Detta var före planerandets tid!) Snabbt upp med en liten fålla och in med dem, ringa hem efter kärran och så hålla tummarna att alla sju kalvar som saknades var hemma, och inte någonstans på vägen… De var kvar hemma! Det går faktiskt inte att sticka under stol med att det ÄR lite roligt med såna här händelser, när det går smidigt att lösa dem! Adrenalinkick är bra grejer (sa även han som fick akutinjektion efter ett bistick i somras – som att få en jäkla stöt av elstängslet inombords!)

Förra veckan firade drängen och fru guldbröllop, och igår var det Mormor och Morfars tur att slå på stort med diamantbröllop!

Idag har jag och drängen ”hämtat hem” två kor med kalvar, tre tjurar och kört iväg två kor med kalvar till tassamarkernas bete.

Lilla bi, så kär jag blev i dig när hela du var helt gulluddig.

Såg att jag har två kalvar på vift här hemma. Har ju tagit helg, så får be dem återkomma på måndag…

Trevlig helg



Färdig var det ja…

Uncategorised Posted on lör, augusti 06, 2022 20:47:48

Så blev skörden äntligen klar. Lite för tidigt slog vi även av grönfodret bara för att sen kunna säga Färdig! Och färdig blev även jag. Smärre kollaps. Några hundra meter bär benen mig, sömn är icke-existerande och skallbanken total.

Hotfulla moln… Men hann plasta sista balen innan regnet! Och rengöra och smörja upp pressen lite hastigt. Det är ju fascinerande att de funkar med all skit som tränger in överallt – samtidigt så förstår man ju också att de brinner utav h-e när de väl brinner…

Ett beslut togs i tisdags att stänga ner mitt Instagram, för att försöka komma ifrån allt meningslöst scrollande, samt radera stegräknaren. Kan inte ta ett nederlag på den så lika bra att ta bort detta stressmoment när jag inte orkar förflytta mig i huset ens.

Åh fy fan, vilken ångest innan plåstret drogs. Och SÅ vilsen jag varit i flera dagar…

Läkarbesök i torsdags gav mig en ask insomningstabletter så lever på hoppet att det ska få mig på banan igen. Eller lite mindre av banan i alla fall. Jag funkar inte utan sömn och det gör inget annat i mig heller.

Samvete, otillräcklighet och tvivel på allt och alla – inte minst på mig själv – får fritt spelrum.

Medan jag var på benen så hann vi ha lite semester. Jag började på egen hand med en vandring genom skogen till Mors torp. Det sämsta jag kunde gjort för jag ville inte hem igen sen, och den känslan har suttit i. Jag vill inte vara Här. Med familj, jobb, krav och allt annat det drar med sig. Som drar i mig.

Hur som, tog mig en utforskningstur i dess närområde och har varit småtjurig på mig sedan dess; Hur många tusentals gånger har jag passerat där utan att ha den minsta aning om vad som dolde sig på dessa ynka kvadratmeter?! Eller det var orättvist… Jag Har vetat om det, men aldrig Förstått Vidden av det!

Resterna av vattentunneln som Morfar åkte i som barn. Ett underhållsarbete pågick nere vid turbinen, galler mm rensades. Ungarna undrade om man kunde se ljuset där nere, så den som var minst fick ju offra sig för att krypa in och kika över kanten där ”knäcken” för fallet var. Väl där kunde pojken inte vända i den slemmiga sjösörjan, så det var bara att fortsätta ner… Det sägs ha kommit mängder av denna sörja över gubbarna där nere, följt av barnet. ”Sicken en!” ska ha varit den enes kommentar. ”Gå hem å byt klär!” ska ha varit faderns kommentar…

Vad är det man säger – Konst får kosta?! Det var mig en rackarns hal sten som såg så beskedlig ut där på andra sidan… Ren tur att inte hela jag dippade i!

Där innanför låg vattenhjulet. Ett vattenhjul som en gång hoppade ur och ramlade ner i ållan. Farfar August fick i uppdrag av ”skinngören” (ingengören) att ta liggfjädervagnen för att hämta en domkraft. Det muttrades länge om detta verktyg som skulle kunna lyfta det enorma vattenhjulet… HUR skulle ett sånt kunna få plats i en liggfjädervagn? Märklig grej…

På lördagen kom familjen och hämtade mig, så begav vi oss på lite hembygdsutforskning i grannsocknen. Ja, sen skulle jag ju följt med dem hem, men stannade en natt till i ensamhet innan jag begav mig hemåt över bergen.

En bra klocka! Den stod på samma tid när jag kom som när jag gick. Precis som alla andra gånger jag tittade på den. Fler såna!

Trasmattan på plats i jordkällaren!

Härligt inslitna kuggar!

Berget var brant på denna sidan…

Någon som vill rädda ett ödehus?!

Vi tog oss österut, till den där fläcken på kartan som heter ”Andra sidan E4:an”, damp ner lite smått i grannlänet innan vi rundade av eftermiddag och kväll hos storebrorsan.

Tog oss en liten vandring på södra Sveriges längsta fägata. Och – som bekant är en bonde aldrig ledig, så när vi ”ändå var i närheten” fick vi kika på vattenstatusen.

Så fick han och min make äntligen träffas. Det har bara tagit fyra år. Märklig men fantastik känsla att ha två av de allra viktigaste männen i mitt liv inom fysiskt räckhåll!

En dag hemma och så några nätter i Skånelandet.

Förra helgen kom brorsan hit med sin pojk. Kul att se barnen härja ihop sig, alla fyra – trots åldersskillnad.

Syntes visst var tvätten gått på mattan…

Visst har vi mycket vatten i sjön än, källsjö som den är, men nivån brukar gå upp till gräsranden…

Sen rasade jag då, så veckan som gått har ju knappt gått… En halt kalv hämtades hem med sin mor för övervakning och jag lyckades uppbåda tillräckligt med energi för att samla ihop avelstjurarna – vill gärna ha ett avslut på kalvningen nästa år.

Melker och Krokus i batalj. Men det var ungefär det som hände. Är fortfarande lite chockad (och eventuellt lite oroad) över deras brist på gruff.

Lite fint att oförhappandes få en bukett av en markägare!

Är glad att 218 fick tvillingar i år, så hon ”mjölkats ur” några kilo… Går inte riktigt någon nöd på henne ändå, om man säger så… Och så har vi en liten som tog det där med att ”njuta av livet” till en annan nivå!

I torsdags var det till att dra på masken och tvinga sig iväg till barnens största önskemål med sommaren; Ekehagens Forntidsby uppåt Falköping. Det var nöjda barn som åkte hem, fullt planerande över vad de ska göra nästa gång vi åker dit – ”Kan vi åka imorgon igen!?”

Fast det är klart… När man summerar dessa ”semesterveckor” är det kanske inte så jävla konstigt att man är trött… Ska bli väldigt skönt när vardagen drar igång nästa vecka så man får en chans att hitta sig själv utan att någon drar i en konstant.

Övriga familjen är och firar svågern ikväll. Orkade inte ens låtsas dra på mig någon mask så bäddat ner mig i soffan under en filt istället, med en sprakande brasa som sällskap. Ska väl strax knarka ner mig och se om det kan bli några timmars sömn i natt. Det voro välbehövligt.



Dyrt vatten och en torpargudstjänst

Uncategorised Posted on mån, juli 04, 2022 11:04:45

Det blev midsommar i år också. Skönt när den bocken är satt i protokollet. Och ännu ett bevis på att folksamlingar är mer än jag mäktar med. Totalt slut efteråt, men bara att bryta ihop och komma igen, och åka på vidare kvällsfirande. Det var otroligt skönt att komma hem vid tiotiden, dra på ett par byxor och gå rakt ut i hemmaskogen. Äntligen frid och ifred.

Midsommardagen bjöd på Amerika-besök och sedan lite närmre vän-besök. En otroligt het dag, så vi parkerade helt sonika vid sjön och de stora trädens svalka.

När det blivit lugnt på kvällen drog jag iväg för en lördagsdate med Fiaten och slåtterkrossen. Hämtades strax före midnatt och det var så vackert över sjön då (också – Har varit nåt så otroligt vackert många gånger nu).

Mm, andra åkern så attackerade en trädgren… Nedan strax före midnatt vid sjön

Maken fortsatte tidig söndag, men skulle först ”bara” köra ner en vattenvagn till djuren. Precis framme (som tur var) exploderade det ena däcket. Så ”bara” var det.

Måndag morgon körde jag ner drängen och några dunkar diesel för att fortsätta slåttern. Tankade upp Fiaten, lämnade dem och stack iväg för att kolla till djuren. Hann inte långt förrän Drängen ringde – han hade heller inte hunnit långt innan traktorn tvärdog på vägkanten.

Åkte hem, tog den andra traktorn med ännu en vattenvagn som lämnades innan Fiaten drogs av vägen, och krossen kopplades på fungerande traktor. Ett par timmar går fort…

Hade tänkt flytta dem morgonen efter… De hade inte tid att vänta när de kommit på friheten med att bada…

Visade sig vara något så fiffigt som att någon tänkt dryga ut min diesel lite. Fylla en av tre dunkar med vatten… Tanken i sig var väl både god och klimatvänlig, men en dieselmotor går fruktansvärt dåligt på vatten. När sedan dryga sextio liter vattenblandad diesel skulle tömmas ut var det många pengar som rök. Ta en dunk diesel om det måstes, men ge fan i att göra omaket att ersätta med vatten.

Fiaten gick i hela en och en halv timme sedan innan det var samma visa igen – pumpen slammat igen och filterna var fyllda med vatten. Rengjord pump och nya filter – igen – så har det gått sen. Peppa peppa. Så gick där ytterligare nån timme i stillestånd.

Varför meka med en bild och nyttja filter, när man istället kan ta tillfället i akt!?

Dottern gjort ett insektshotell.

Sonen kördes på läger i tisdags, så det har varit lite tomt och konstigt utan honom i hemmet (”Bara att vänja sig”, sa en vän med äldre barn.) Full fart på pressning för min del, så även i fredags när det var lägeravslutning. Var dock i rätt by, så parkerade traktorn för att närvara, och sedan knata bort till den igen och fortsätta köra.

Lyfte undan stocken – var inte sugen på att se hur pressen skulle hantera det.

Sen kom regnet. Detta oerhört välbehövliga regn! Men inte just NU!!! Ge mig fyra-fem dagar till så är allt gräs klart sedan, inklusive grönfodret. Det skulle ge oss en chans till semester och avkoppling. Så mycket sånt det nu blir, men ni fattar. Man behöver inte köra vatten alla dagar och man behöver inte stängsla och flytta djur alla dagar. Gräset kör man alla fina dagar tills det är klart.

Svårt att koppla av på altanen när det enda man ser är det sunkiga fönstret i trappan. Tog en stund av lördagen med att börja åtgärda, och fram till bilden togs var inga verktyg använda…

En lördagskväll på promenad genom blåbärsriset

Skräppslåtter med den gamle (asfula) Zetorn

I en by har jag en tomte. En tomte med grå luva, som man ska se till att hålla på gott humör. En sån som fixar och ser till att släcka bränder innan de uppstår. Eller som surrar fast stenar i hävertslangen så det inte släpper så tidigt <3

Igår höll jag söndag. Det är livsfarligt för livet rinner verkligen ur en då. Var sängliggande hela förmiddagen och fram efter en sen lunch gav jag mig till skogs. Klev på en djurstig som förde mig åt helt fel håll mot min tanke. Lyckades till slut dock hitta ”Julosten”. Historien säger ibland att en rekryt på väg hem för julledigt hade införskaffat en julost, men blev trött och hungrig på vägen och stannade vid stenblocket för att vila – och äta upp osten. Den andra versionen gäller en man som var på väg bort/hem med en julost, blev attackerad av vargar och lyckades fly upp på blocket där han klarade sig i kylan i flera dagar innan han återfanns – tack vare den feta osten.

Stooora stenblock där ute!

Julosten med sina dubbla block var heller inte så liten…

Hur han i så fall tog sig upp är mig en gåta, men så kanske man blir både smidigare och starkare med ett koppel vargar efter sig…

Konstiga blåbär. Och årets första kantareller för min del.

Många ledsna ställen har jag sett på mina turer, men jag tror att Dunderhyttan kvalar in på ohotad etta.

Framför mig och bakom ryggen… Märks när man inträder på reservatet. Men visst äääär det så vackert med orörd skog…?!?

Jag fortsatte runt sjön, fikade vid en kåta där på kanten. Någonstans på mitten, mitt ute i skogen hörde jag plötsligt kyrkklockorna från brukssamhället klämta. Tanken som seglade upp var torpargudstjänsten; Långt bort från byn och många sysslor att hinna undan med hemomkring för den fattige, innan dagsverkena drog igång igen. Men att stanna upp, kliva ut på trappen, knäppa händerna och lyssna på söndagens klockringning… Så var Herren helgad och man kunde återgå till arbetet.

Tillvaron håller på att knäcka mig totalt. Har ännu en natt bakom mig med minimalt av sömn. Kroppen stämplar ut del för del nu. På onsdag fattas ett beslut. Vilket vet jag ännu inte, men det är dags att slå sönder denna ovisshet om liv och framtid. Oavsett vilket beslutet blir, får vi utarbeta en plan och följa den. Vi har kommit till vägs ände.



Nästa »