Blog Image

En ung bondes vardag

En nys – en månad…

Uncategorised Posted on Sat, September 24, 2022 22:28:07

En vän sa för ett tag sedan “Detta året har ju varit extremt – det räcker med att man råkar nysa så har en månad gått!” – och jag kan inte annat än att hålla med!

Nu har det gått en månad igen sen förra inlägget. Mycket har gjorts och mer borde ha gjorts.

Rymde fältet ett dygn för den årliga Ullareds-resan med Hans. Några skogsrundor både med och utan familj har äntligen blivit av. Till och med en söndagsfrukost i dimman på kanten av ett berg.

Bästa tiden är nu! Fin, hög luft – och tallar i dimma!!

En timme senare hade byn krupit ur sitt morgondis!

Det var en bit ner där familjen senare samma dag vistades. Drängens födelsedagsmiddag hanns med och lagom till hemfärd dök de upp; Årets Happening – kalkning av sjöar och våtmarker.

Regn lyser med sin frånvaro och jag har nyligen fyllt upp en vattenbrunn så familjen som bor där kunnat få igång sin vattenpump och en förhoppning om att vatten ska dra till sig mer vatten.

Uppäten av vakthundarna!

Mina fina pelle-tjurar som äntligen vuxit till sig har åkt med lastbilen några veckor i förväg då den ena började markera väl mycket, tyckte jag. Dumt att be om mer problem än nödvändigt.

På väg bort till grannen. Passade en morgon före frukostmys med Kissen.

Förra torsdagen var jag och en kollega iväg på Slaktbedömningskurs och studiebesök på slakteri. Det är en rätt häftig apparat att se, och oavsett vilken bild som vill målas upp är jag fortfarande smått i chock över den extremt lugna tillvaron i ankomsthallen!

Heldag borta, var väl hemma i ungefär tio minuter innan maken fick ett samtal från en som kollade över älgtorn och hittat extremt många älgar vid ett. Älgar med vitt huvud.

Så – igen – bristande planering! (Skäms på mig!) Puss och kram och nyp i stjärten! Tack för idag och vi hörs och där är jag ombytt och försvunnen för en rask skogspromenad tillbaka till hagen med tjugo vithövdade älgar i släptåg… Välkommen hem!

Fiaten stökade igen när vi skulle slå andraskörden, så den asades hem och blev ståendes. Helt ärligt – jag varken kan eller tycker maskiner är roligt. Man ska vrida på nyckeln, eller koppla, och sedan ska det bara vara att rulla! Så jag var bara lite skitmallig när jag med en livlina i luren fick loss och blåste ledning och sedan luftade och fick igång maskinen… Sen kostade det förvisso några rejäla blåmärken på ställen jag inte visste att man kunde få blåmärken, samt en brusten långfinger. Det gick väl an då – värre morgonen efter när lillskit promt skulle ha flätat hår och jag inte kunde kröka ihop ett grålila finger ordentligt…!

Djuren börjar samlas ihop och kalvarna ska delas ifrån. Fyllt en omgång boxar i lagården och det är riktigt roligt att se i år hur fort de acklimatiserat sig! Inte överdrivet mycket skrikande, alla kommer fram och äter och låter maten tysta mun.

Håller planen ska resten av kalvgängen hem nästa vecka och sen går det väl fort tills småpojkarna åker vidare till annan gård.

I tordags var det planerings-/studiedag så vi passade på att ta itu med en släpande födelsedagspresent – bowling med familjen.

Låter bilderna tala mer än orden. Väl bekomme, och god natt.

Till alla som “inte ska äta kött för klimatets skull” – gör det då för våra öppna landskap. Här var en golfgreen när jag tog bort djuren en dryg månad tidigare. Sly växer fort. Väldigt fort (jag är 1,70!):



50-60 år och en tanke utanför boxen…

Uncategorised Posted on Fri, August 26, 2022 17:17:02

Ni vet att bönder ligger väldigt långt ner på listan för sjukskrivningar va? Och att finns en “det går så länge det går – mentalitet” och sedan tvärrasar allt och blir ärende både för djurskydd och kronofogde?!

Jag förstår varför! Man orkar inte! Varken att bemötas som ett mindre vetande ufo, eller ens försöka förklara för någon som aldrig varit utanför 50-skyltarna om vad man arbetar med. För att inte ens nämna vidden av det. Inte ens min make vet hälften av allt som sker i det fördolda för att få apparaten att funka!

Sökte vård för att få hjälp med den obefintliga sömnen. Fick även rekommendation om samtalsstöd. Tog mig i kragen och bokade detta. Fick inte en enda fråga om mående eller tankar från denne. Det enda “tips” jag fick var “Det finns konsulter som kan räkna på räntor och kostnader, företagsrådgivare och anser du att ni har problem hemma behöver ni parterapi, sånt ger inte jag. Du kan återkomma längre fram om du känner att du behöver!”

Eh, jaha?! Jag som trodde mig kanske få ventilera känslorna av värdelöshet, ensamhet och kanske någon form av ångest- och stresshanteringstips… Tji fick jag. Tog upp detta med läkaren som skickade mig vidare till en arbetsterapeut med fokus på vardagsrevidering.

Denna besökte jag igår, och vet fortfarande inte om det ska skrattas eller gråtas;

Berätta om dig själv! – Tja, tre barn på fem, åtta och elva. Egenföretagare inom lantbruk med strax under 150 djur…

Åh, jag hade behövt en ko! Min son dricker så väldigt mycket mjölk! – Jo… Men en köttko mjölkar man inte…

Nähä?! Gör man inte? Vad har man dem till!? – Man betar för öppna landskap, mångfald och föder upp till slakt, alltså kött.

Jaha… Berätta om hur en typisk dag ser ut.

Och så vidare… Det jag fick med mig från henne, förutom att jag är negativ och omotiverad att ta mig ur situationen och acceptera hjälp, är att jag måste planera min tid bättre (vi har veckoschema, matschema, städschema och dagsschema hemma. Att djur skulle rymma eller traktorn rasa mitt på vägen i rusningstrafik får man PLANERA för, så det inte inträffar…), släppa kontrollen (Lycka till! Vem ska då ta över det yttersta ansvaret?!) och inte stå med konstant beredskap (Så om polisen ringer igen halv elva på kvällen för att mina kor springer på vägen så ska jag hänvisa till kontorstid? – Ja!) Hinner jag inte dagens planering är det dags att planera för mindre – inte lägga till faktiska händelser som sker!

Att jag inte heller kan låsa igen lagårdsdörren för tre veckors semester var totalt oförståeligt, för så kan man ju inte hålla på att ha det – låt någon annan ta över bara, släpp kontrollbehovet! Däremot får man inte sätta barnen i husarrest för att man själv ska få tid över att roa sig istället för att skjutsa runt dem och passa deras tider…

Just nu är jag tillräckligt slut för att gå från deras sagoläsning, via tandborsten och direkt i egen säng, oavsett om “arbetsdagen” varat i två eller tolv timmar. Råkar klockan vara åtta eller tio är mindre viktigt. Jag är väck till klockan sex.

Fick mig dessutom en smärre utskällning för att jag slutat med sömntabletterna UTAN att rådfråga eller ens meddela läkaren – fick order om en halv – somnade inte fortare. Fick order om att öka på till en hel – somnade inte fortare, sov inte bättre men mådde skitmycket sämre när det var morgon. Fick efter ett par veckor därför för mig att prova somna utan, och har sovit riktigt bra i hela fem nätter nu. Men fy på mig.

Däremot så delegerade jag ju min förrymda kossa till en hustomte (Tack snälla!) då polisen faktiskt ringde den där kvällen – det var nära deras och själv hade jag ju tagit en beroendeframkallande, narkotikaklassad sömntablett så jag var ju inte körbar. Du ser, terapeuten, guldstjärna i kanten!

Jag tvivlar stark på att jag är välkommen tillbaka. Tvivlar minst lika starkt på att jag skulle vilja gå tillbaka och är extremt övertygad om att den där timmens fika i stan med broder/kollega var den mest välinvesterade terapin jag kunde behöva. Krävdes inte ens förklaring på skillnad mellan mjölk- och köttko, eller behovet av att lösa problem när de uppstår.

Ska hädanefter även spika upp väl synliga plakat på alla beten så kossorna får tydliga instruktioner om att de bara får stöka vissa timmar, någon dag i veckan när jag har jour och/eller avsatt tid för problemlösning, samt att de väldigt gärna får gå och dö på platsen där kadaverbilen hämtar, och att de gärna får planera in att göra detta i anslutning till de dagar kadaverbilen faktiskt kör i området, så de inte hinner börja lukta illa…

Vad ska jag göra med all denna lediga tid jag får loss?! Kanske fortsätta att vara negativ och omotiverad för hjälp!?

Ja jösses…

Nåväl, innan vi kom till detta fantastiska möte var vi iväg en sväng på Astrid Lindgrens Värld. Det är ju tacksamt att åka, när det bästa med resan enligt ungarna var att “komma hem”. Nog håller jag med dem i sak, men det finns fortfarande de som hävdar att miljöombyte är nyttigt…

Nån dag blir det lite stängsel. Nån dag blir det lite mer stängsel. Och nån dag lite rivning av stängsel. Den tiden på året börjar nu. Det är tufft att komma igång – morgonen med barn kostar. Och sen går det skapligt tills jag råkar stanna upp. Då är det kört!

Tvättat mjölkrumsgolv, fanns behov. Och gissa var stänget stått, där nedan?!

Bättre sömn har i alla fall tagit bort de värsta pulseringarna i huvudet, så jag slipper ligga som en boll och kvida, (och shit!, kom precis på att jag inte tagit den receptbelagda, magraserande, smärtstillande tabletten heller, utan att meddela detta!!) samt den allra värsta frossan strax efter mat. Fryser fortfarande men blir inte ljusblå och vibrerande längre.

Fick ett samtal tidigare i veckan med fråga om jag “saknar några badare?!” Nä, jag har inga djur på det hållet, så kolla med grannbonden, men jag kan komma bortåt!

Grannbonden kommer också: “Jag har väl för faan inga svarta djur, och om det inte är dina, vems är det då!!?????”

Hehe, det ÄR visst mina djur, som gått hemifrån och rundat sjön… (Har aldrig hänt innan!)(Detta var före planerandets tid!) Snabbt upp med en liten fålla och in med dem, ringa hem efter kärran och så hålla tummarna att alla sju kalvar som saknades var hemma, och inte någonstans på vägen… De var kvar hemma! Det går faktiskt inte att sticka under stol med att det ÄR lite roligt med såna här händelser, när det går smidigt att lösa dem! Adrenalinkick är bra grejer (sa även han som fick akutinjektion efter ett bistick i somras – som att få en jäkla stöt av elstängslet inombords!)

Förra veckan firade drängen och fru guldbröllop, och igår var det Mormor och Morfars tur att slå på stort med diamantbröllop!

Idag har jag och drängen “hämtat hem” två kor med kalvar, tre tjurar och kört iväg två kor med kalvar till tassamarkernas bete.

Lilla bi, så kär jag blev i dig när hela du var helt gulluddig.

Såg att jag har två kalvar på vift här hemma. Har ju tagit helg, så får be dem återkomma på måndag…

Trevlig helg



Färdig var det ja…

Uncategorised Posted on Sat, August 06, 2022 20:47:48

Så blev skörden äntligen klar. Lite för tidigt slog vi även av grönfodret bara för att sen kunna säga Färdig! Och färdig blev även jag. Smärre kollaps. Några hundra meter bär benen mig, sömn är icke-existerande och skallbanken total.

Hotfulla moln… Men hann plasta sista balen innan regnet! Och rengöra och smörja upp pressen lite hastigt. Det är ju fascinerande att de funkar med all skit som tränger in överallt – samtidigt så förstår man ju också att de brinner utav h-e när de väl brinner…

Ett beslut togs i tisdags att stänga ner mitt Instagram, för att försöka komma ifrån allt meningslöst scrollande, samt radera stegräknaren. Kan inte ta ett nederlag på den så lika bra att ta bort detta stressmoment när jag inte orkar förflytta mig i huset ens.

Åh fy fan, vilken ångest innan plåstret drogs. Och SÅ vilsen jag varit i flera dagar…

Läkarbesök i torsdags gav mig en ask insomningstabletter så lever på hoppet att det ska få mig på banan igen. Eller lite mindre av banan i alla fall. Jag funkar inte utan sömn och det gör inget annat i mig heller.

Samvete, otillräcklighet och tvivel på allt och alla – inte minst på mig själv – får fritt spelrum.

Medan jag var på benen så hann vi ha lite semester. Jag började på egen hand med en vandring genom skogen till Mors torp. Det sämsta jag kunde gjort för jag ville inte hem igen sen, och den känslan har suttit i. Jag vill inte vara Här. Med familj, jobb, krav och allt annat det drar med sig. Som drar i mig.

Hur som, tog mig en utforskningstur i dess närområde och har varit småtjurig på mig sedan dess; Hur många tusentals gånger har jag passerat där utan att ha den minsta aning om vad som dolde sig på dessa ynka kvadratmeter?! Eller det var orättvist… Jag Har vetat om det, men aldrig Förstått Vidden av det!

Resterna av vattentunneln som Morfar åkte i som barn. Ett underhållsarbete pågick nere vid turbinen, galler mm rensades. Ungarna undrade om man kunde se ljuset där nere, så den som var minst fick ju offra sig för att krypa in och kika över kanten där “knäcken” för fallet var. Väl där kunde pojken inte vända i den slemmiga sjösörjan, så det var bara att fortsätta ner… Det sägs ha kommit mängder av denna sörja över gubbarna där nere, följt av barnet. “Sicken en!” ska ha varit den enes kommentar. “Gå hem å byt klär!” ska ha varit faderns kommentar…

Vad är det man säger – Konst får kosta?! Det var mig en rackarns hal sten som såg så beskedlig ut där på andra sidan… Ren tur att inte hela jag dippade i!

Där innanför låg vattenhjulet. Ett vattenhjul som en gång hoppade ur och ramlade ner i ållan. Farfar August fick i uppdrag av “skinngören” (ingengören) att ta liggfjädervagnen för att hämta en domkraft. Det muttrades länge om detta verktyg som skulle kunna lyfta det enorma vattenhjulet… HUR skulle ett sånt kunna få plats i en liggfjädervagn? Märklig grej…

På lördagen kom familjen och hämtade mig, så begav vi oss på lite hembygdsutforskning i grannsocknen. Ja, sen skulle jag ju följt med dem hem, men stannade en natt till i ensamhet innan jag begav mig hemåt över bergen.

En bra klocka! Den stod på samma tid när jag kom som när jag gick. Precis som alla andra gånger jag tittade på den. Fler såna!

Trasmattan på plats i jordkällaren!

Härligt inslitna kuggar!

Berget var brant på denna sidan…

Någon som vill rädda ett ödehus?!

Vi tog oss österut, till den där fläcken på kartan som heter “Andra sidan E4:an”, damp ner lite smått i grannlänet innan vi rundade av eftermiddag och kväll hos storebrorsan.

Tog oss en liten vandring på södra Sveriges längsta fägata. Och – som bekant är en bonde aldrig ledig, så när vi “ändå var i närheten” fick vi kika på vattenstatusen.

Så fick han och min make äntligen träffas. Det har bara tagit fyra år. Märklig men fantastik känsla att ha två av de allra viktigaste männen i mitt liv inom fysiskt räckhåll!

En dag hemma och så några nätter i Skånelandet.

Förra helgen kom brorsan hit med sin pojk. Kul att se barnen härja ihop sig, alla fyra – trots åldersskillnad.

Syntes visst var tvätten gått på mattan…

Visst har vi mycket vatten i sjön än, källsjö som den är, men nivån brukar gå upp till gräsranden…

Sen rasade jag då, så veckan som gått har ju knappt gått… En halt kalv hämtades hem med sin mor för övervakning och jag lyckades uppbåda tillräckligt med energi för att samla ihop avelstjurarna – vill gärna ha ett avslut på kalvningen nästa år.

Melker och Krokus i batalj. Men det var ungefär det som hände. Är fortfarande lite chockad (och eventuellt lite oroad) över deras brist på gruff.

Lite fint att oförhappandes få en bukett av en markägare!

Är glad att 218 fick tvillingar i år, så hon “mjölkats ur” några kilo… Går inte riktigt någon nöd på henne ändå, om man säger så… Och så har vi en liten som tog det där med att “njuta av livet” till en annan nivå!

I torsdags var det till att dra på masken och tvinga sig iväg till barnens största önskemål med sommaren; Ekehagens Forntidsby uppåt Falköping. Det var nöjda barn som åkte hem, fullt planerande över vad de ska göra nästa gång vi åker dit – “Kan vi åka imorgon igen!?”

Fast det är klart… När man summerar dessa “semesterveckor” är det kanske inte så jävla konstigt att man är trött… Ska bli väldigt skönt när vardagen drar igång nästa vecka så man får en chans att hitta sig själv utan att någon drar i en konstant.

Övriga familjen är och firar svågern ikväll. Orkade inte ens låtsas dra på mig någon mask så bäddat ner mig i soffan under en filt istället, med en sprakande brasa som sällskap. Ska väl strax knarka ner mig och se om det kan bli några timmars sömn i natt. Det voro välbehövligt.



Dyrt vatten och en torpargudstjänst

Uncategorised Posted on Mon, July 04, 2022 11:04:45

Det blev midsommar i år också. Skönt när den bocken är satt i protokollet. Och ännu ett bevis på att folksamlingar är mer än jag mäktar med. Totalt slut efteråt, men bara att bryta ihop och komma igen, och åka på vidare kvällsfirande. Det var otroligt skönt att komma hem vid tiotiden, dra på ett par byxor och gå rakt ut i hemmaskogen. Äntligen frid och ifred.

Midsommardagen bjöd på Amerika-besök och sedan lite närmre vän-besök. En otroligt het dag, så vi parkerade helt sonika vid sjön och de stora trädens svalka.

När det blivit lugnt på kvällen drog jag iväg för en lördagsdate med Fiaten och slåtterkrossen. Hämtades strax före midnatt och det var så vackert över sjön då (också – Har varit nåt så otroligt vackert många gånger nu).

Mm, andra åkern så attackerade en trädgren… Nedan strax före midnatt vid sjön

Maken fortsatte tidig söndag, men skulle först “bara” köra ner en vattenvagn till djuren. Precis framme (som tur var) exploderade det ena däcket. Så “bara” var det.

Måndag morgon körde jag ner drängen och några dunkar diesel för att fortsätta slåttern. Tankade upp Fiaten, lämnade dem och stack iväg för att kolla till djuren. Hann inte långt förrän Drängen ringde – han hade heller inte hunnit långt innan traktorn tvärdog på vägkanten.

Åkte hem, tog den andra traktorn med ännu en vattenvagn som lämnades innan Fiaten drogs av vägen, och krossen kopplades på fungerande traktor. Ett par timmar går fort…

Hade tänkt flytta dem morgonen efter… De hade inte tid att vänta när de kommit på friheten med att bada…

Visade sig vara något så fiffigt som att någon tänkt dryga ut min diesel lite. Fylla en av tre dunkar med vatten… Tanken i sig var väl både god och klimatvänlig, men en dieselmotor går fruktansvärt dåligt på vatten. När sedan dryga sextio liter vattenblandad diesel skulle tömmas ut var det många pengar som rök. Ta en dunk diesel om det måstes, men ge fan i att göra omaket att ersätta med vatten.

Fiaten gick i hela en och en halv timme sedan innan det var samma visa igen – pumpen slammat igen och filterna var fyllda med vatten. Rengjord pump och nya filter – igen – så har det gått sen. Peppa peppa. Så gick där ytterligare nån timme i stillestånd.

Varför meka med en bild och nyttja filter, när man istället kan ta tillfället i akt!?

Dottern gjort ett insektshotell.

Sonen kördes på läger i tisdags, så det har varit lite tomt och konstigt utan honom i hemmet (“Bara att vänja sig”, sa en vän med äldre barn.) Full fart på pressning för min del, så även i fredags när det var lägeravslutning. Var dock i rätt by, så parkerade traktorn för att närvara, och sedan knata bort till den igen och fortsätta köra.

Lyfte undan stocken – var inte sugen på att se hur pressen skulle hantera det.

Sen kom regnet. Detta oerhört välbehövliga regn! Men inte just NU!!! Ge mig fyra-fem dagar till så är allt gräs klart sedan, inklusive grönfodret. Det skulle ge oss en chans till semester och avkoppling. Så mycket sånt det nu blir, men ni fattar. Man behöver inte köra vatten alla dagar och man behöver inte stängsla och flytta djur alla dagar. Gräset kör man alla fina dagar tills det är klart.

Svårt att koppla av på altanen när det enda man ser är det sunkiga fönstret i trappan. Tog en stund av lördagen med att börja åtgärda, och fram till bilden togs var inga verktyg använda…

En lördagskväll på promenad genom blåbärsriset

Skräppslåtter med den gamle (asfula) Zetorn

I en by har jag en tomte. En tomte med grå luva, som man ska se till att hålla på gott humör. En sån som fixar och ser till att släcka bränder innan de uppstår. Eller som surrar fast stenar i hävertslangen så det inte släpper så tidigt <3

Igår höll jag söndag. Det är livsfarligt för livet rinner verkligen ur en då. Var sängliggande hela förmiddagen och fram efter en sen lunch gav jag mig till skogs. Klev på en djurstig som förde mig åt helt fel håll mot min tanke. Lyckades till slut dock hitta “Julosten”. Historien säger ibland att en rekryt på väg hem för julledigt hade införskaffat en julost, men blev trött och hungrig på vägen och stannade vid stenblocket för att vila – och äta upp osten. Den andra versionen gäller en man som var på väg bort/hem med en julost, blev attackerad av vargar och lyckades fly upp på blocket där han klarade sig i kylan i flera dagar innan han återfanns – tack vare den feta osten.

Stooora stenblock där ute!

Julosten med sina dubbla block var heller inte så liten…

Hur han i så fall tog sig upp är mig en gåta, men så kanske man blir både smidigare och starkare med ett koppel vargar efter sig…

Konstiga blåbär. Och årets första kantareller för min del.

Många ledsna ställen har jag sett på mina turer, men jag tror att Dunderhyttan kvalar in på ohotad etta.

Framför mig och bakom ryggen… Märks när man inträder på reservatet. Men visst äääär det så vackert med orörd skog…?!?

Jag fortsatte runt sjön, fikade vid en kåta där på kanten. Någonstans på mitten, mitt ute i skogen hörde jag plötsligt kyrkklockorna från brukssamhället klämta. Tanken som seglade upp var torpargudstjänsten; Långt bort från byn och många sysslor att hinna undan med hemomkring för den fattige, innan dagsverkena drog igång igen. Men att stanna upp, kliva ut på trappen, knäppa händerna och lyssna på söndagens klockringning… Så var Herren helgad och man kunde återgå till arbetet.

Tillvaron håller på att knäcka mig totalt. Har ännu en natt bakom mig med minimalt av sömn. Kroppen stämplar ut del för del nu. På onsdag fattas ett beslut. Vilket vet jag ännu inte, men det är dags att slå sönder denna ovisshet om liv och framtid. Oavsett vilket beslutet blir, får vi utarbeta en plan och följa den. Vi har kommit till vägs ände.



Jag känner mig lurad…

Uncategorised Posted on Mon, June 20, 2022 22:23:28

…På riktigt Grund-Lurad! Under hela uppväxten har man blivit matad med att “det är tanken som räknas”… Jag har tänk på bloggen oräkneliga gånger de senaste veckorna, men inte har det skrivits nåt för det!!

Jag har helt enkelt inte orkat. Den stund som är fri har gått till att glo i väggen typ. Efter några hårda smällar mot den.

Sonen har byggt en trädgårdskärra

Mellan två hagar…

Det här är ju riktigt roligt när det händer (just eftersom det typ aaaldrig händer) – Att jag får samtal om djur på vift, men kan konstatera att det är grannens!!

Tänkte ta med mig lite från frysen… Jag måste kalibrera ögonmåttet för “lite”. Och jisses vilket elände jag hade innan jag fått ordning på all saft och sylt. Jag gör inte om mina misstag en gång – jag gör det femtioelva gånger bara för att jag inte kan lära mig…

Det har varit och är fruktansvärt tufft, på flera olika plan. Har hamnat i en sits som är svår att reda i och ta sig ur. För många kockar i soppan. Framtid, öde och varande ligger i andras händer och inget underlättar att hjärta och hjärna fortsatt är som två likvärdiga poler som stöter bort varandra istället för att samarbeta. Lägg där till att jag ännu inte är helt frisk sen sjukdomen för flera veckor sedan – det kommer våg efter våg – och ligger i strid med annat samtidigt. Rök på en bakteriell vaginos (ingen ovanlig sjukdom) och därtill en hejdundrandes svampinfektion som inte går att få bukt med. Har fler samtal till och från vårdcentralen nu senaste veckorna mot många år tillsammans tidigare. Men att vakna natt efter natt med ett underliv som känns lika skinnflått som en brännskållad tunga gör fan ingen glad uppepå allt annat.

Jag undrar hur de tänkte här på mopperallyt…

Och så en chock på det – att på kvällen ha ett ganska långt samtal med en fin person, och tolv timmar senare finns denne inte mer. Visst blev det fina minnen in i det sista, men tomhet och saknad är där ändå. Så fruktansvärt tomt utan pratstunden vid djurkoll, de små telefonsamtalen med frågor om nåt inlägg, eller ibland bara för att säga hej. Eller de där kvällarna vid halv elvatiden, när det brummat en bil utanför fönstret och vi smålett lite åt varandra i vetskap om att det är den grå Peugeoten som varit ute och svirat.

En vän sa en gång “Det blir många ‘aldrig mer’ när någon dör”, och det är så sant.

Jag tog min nya telefon och en tillflykt till skogen en heldag. Lugn och ro. Friden spred sig i kroppen. Tills jag satt i bilen nästan hemma igen – då slog olusten till med förnyad styrka.

Till råga på allt annat elände la min telefon av också. Och den är man beroende av! Om inte annat inser man det när det inte funkar. Inte nog med att lära sig hur allt funkar på en ny, utan även en helt ny kamera att hantera. Var lite rädd att jag bytt ner mig, men tror inte jag behöver vara orolig. Inte med sjön som motiv i alla fall.

Sen sist så har lagården tömts, gården har tömts på djurgrupper förutom den som ska vara hemma i sommar och barnen har slutat skolan. Slåttern gick igång idag så nu vet ni var jag återfinns ett tag framöver. Önskar och hoppas ju på ett par sjukt intensiva veckor nu så det kan bli lite semester sen med familjen, men vi får väl se… Det blir säkert utdraget och struligt som vanligt.

Gissa var stänget stått…

Hade nog inte gissat att dagens första uppdrag – före frukost – skulle bli att köra ut 3000 granplantor till ett hygge i närheten. Eller en bit närmre hygget i alla fall. En jordbrukstraktor har inget i ett knöligt skotarspår att göra… Tog nån timme att få ordning på blodtrycket sen.

Jaja, jag bytte till stålhättaskor sen – för att inte få fler vedtultar på tårna, och sen täcktes den kluvna veden under övervakning av korna, givetvis.

Slåttagille i hembygdsparken – men jag tog kökstjänsten. Vågar inte lova bort mig till våfflorna mitt i högsommaren då jag inte har en aning om var jag är -eller måste vara – och inte vill dra på mig den stressen också. Då får man ställa upp på nåt annat!

Kvigorna sprängde nästan stängslet när sonen var med. Idioter. Men när han lockade med en spann var han plötsligt accepterad… Hästen får vi däremot lägga nån timmes övning på till – och allra först kanske justera styrningen så den svänger på mer än ett håll…

Första födelsedagens aktivitet avklarad – höghöjdsbanan. Hemkomna försvann han ut i garaget och tillverkade ett skaft till en navare istället. Det var stadigt och bra i kontrasten.

Blev lite lomhörd igår kväll när de brummade ikapp. Selma var ensam kvar imorse, men likväl stadig där på ryggen.

Hejdå, skräpporna

Lite åska först så klarnade det upp igen sedan

God natt



På tredje dagen uppstånden igen… och iväg

Uncategorised Posted on Tue, May 24, 2022 22:45:15

Behövdes inget extra gym när leveransen var inburen, följt av en baklängeskalvning på en kviga…

Jag har en vision om att kunna driva större delen av en by på samma aggregat. Därför började det äntligen bli dags att dra kabel i mina rör och slangar. Både de vi själva grävt ner, och de vi “fjäskade” oss till vid fibergrävningen 2019… (Tänk vad tiden går…)

Sen var det stängsel då. Målsättningen var så mycket djur ute som det bara gick under veckan. Förfallet började på tisdagen när den första i familjen från ingenstans fick 40 graders feber. Istället började det handla om att underhålla de djur som var ute med mat. Det växer liksom fortfarande ingenting i torkan…! Ändå är diket för mjukt, och i brist på bro fick det bli väg-vandring några hundra meter för djuren.

Lagom arbetsträning att plantera dahliaknölarna jag fick. Lite sol på nosen och friskt luft gör alltid susen.

Fick för mig att räkna ut antal millimeter regn för förra året och i år… Då körde vi ingen gödsel för att åkrarna stod under vatten. I år körde vi ingen för att gödseln bränner sönder vallarna utan regn …

På fredagsnatten drog nästa unge igång, under lördagen vi andra. Lättare att säga vad vi INTE haft än vad vi faktiskt drog på oss. Den ende som klarade magen rök istället på en gruvlig slemhosta och snorighet. En kamp att bara kravla sig ut till lagården. Storprojekt att vända sig i sängen pga muskel och ledvärk. Tror jag sov 32 av 48 timmar förra helgen. Stora flickan var i stort sett helt okontaktbar på två dygn – obehagligt det där…

Är ingen läkare, men då jag senaste en och en halv vecka gått i ett töcken som innefattar svindelkänslor, och den där känslan av att ha stått på en rejält gungig båt och sedan kommer i land – när man inte vet om marken eller en själv gungar… Exakt samma effekt efter sjukan som i fjorton dagar efter covid-vaccinspruta ett, två och tre… Jag har mina misstankar…

Lagom till jag kravlat mig upp kom nästa boom med kalvningar (två på en dag alltså). Djur kördes ut och en annan grupp var tacksamt flyttade av goda vänner när vi kurade som bäst under täcket.

En – tyvärr – ganska vanlig bild hos oss. En tar middag – en tar lagård. Snart…

Slarvade bort djuren på ett bete men hittade istället en raserad jordkällare… Fokus brukar ligga på stängsel när jag går där, men att jag lyckats missa den åtskilliga gånger under sex år…

Körde ut lite salt och mineraler en dag. Ena gruppen klämde en 20 kg-spann på fyra dagar, så nog var det poppis!

Med hela familjen konvalescent och ingen vidare chans att kunna smita undan någonstans gjorde jag som så många andra (kvinnor – förlåt fördom) och tröstshoppade lite. Strulat med att få hem den bokade tjuren från Värmland – samma ställe som där jag köpte förra året – och så fick jag ett tips om en annons. Min tröstshopping resulterade i Abraham, en kille jag fick hem på två dagar med lite kontakttrådar, ett lugn som redan gett mig hjärtstopp flera gånger och lösningen på minst ett av mina problem. Antingen en kille till småflickorna, eller en till min grupp utan tjur på grund av mitt feltänk.

Kom ut i lagården. Han ligger i boxen, platt på sidan. Fyra ben rakt utsträckta, magen lagom uppblåst, mulen fastkilad med öppen mun under boxväggen, tungan hängandes ut och en smal strimma ögonvita syntes… Pratade, skramlade… När jag på riktigt gick fram till honom, mer eller mindre trampade till rejält på honom, snarkade han till, drog in tungan och plirade med ett öga på mig innan han rullade upp till “normal” ställning…

Hallmattan var skitig innan, blev inte bättre av ett sjukt barn… Efter ett par dygn i ett övergivet ko-badkar gjorde det susen med såpa och hetvattentvätten. Längesen det var så klara färgen på mattan.

Tur i oturen, trots allt, att vi blev sjuka när vi blev. Det var inte mitt i kalvningsboomen, och kidnappningsresan maken fick av systern gick av stapeln i helgen. Bokad sedan november… Upp till schlätta, bison- och älgpark och en minst sagt unik stuga i form av en bisontjur och stubbe.

“En blandning mellan vilda västern och hobbit…” Man fick allt huka sig. Och att vi var nio pers som klarade oss utan stukade fötter, jack i pannan eller blåtiror var nog mer tur än skicklighet!

På hemväg tog vi en tur till Gudhems klosterruin, innan familjerna delade på oss och vi stannade till vid Ryfors bruk för en titt och promenad.

HEMMAAAAA! sa katterna.

Än en gång ett privilegium att kunna lämna gården utan större ågren eller ångest. Veta att oavsett vad som händer så löser vikarien det. Mer djur inne än jag tänkt pga sjukan. I gengäld så många färre som skulle kunna rymma. Och givetvis passade sista kossan på att kalva den där natten vi var borta också. Det gick bra det med! Säsongen som gått är tveklöst den bästa någonsin. En relativt lätt baklängeskalv, en riktigt knölig kalvning – som vi dock klarade på egen hand, och så den där lilla kvigan som aldrig var riktigt pigg, höll på att sparkas ihjäl av sin mamma och sedan drog på sig en rejäl diarré hon inte klarade. Samtidigt som tre (!) tvillingpar klarat sig. Lär knappast kunna räkna med nåt liknande på väldigt länge…

Ligger tio dagar back i planeringen, men igår flyttades en del av jordgubbarna, som för övrigt blommar för fullt!??, potatisen kom i backen och drängen körde klart gödseln.

Idag åkte slakten, OCH säljaren körde ner min tjur (“för annars kanske du inte vågar ringa och köpa fler av mig!”) Är han villig att ligga nästan elva timmar på vägen med en hästtransport så är det minsta jag kan göra att bjuda på mat! Men så kom även Rippe då. Nu ska vi bekanta oss ett par dagar innan de båda herrarna ska få ut och jobba.

Vidare i veckan önskar jag ett besked på om man ska lyssna på hjärta eller hjärna. Livet är enklare när dessa båda är överens…



Med knappa timmens marginal

Uncategorised Posted on Tue, May 10, 2022 21:40:39

Jag brukar gå i skogarna och leta murstockar, men på betet hittade jag en myrstock!

Maken kopplade strömmen på ett ställe och klagade på dålig rundgång… Jag kunde ju inte annat än att fråga om han drev med mig…

Den senaste veckan har vi gjort ett riktigt ryck med vårbruket. Gödseltunnan hämtades från vinterförvaring, plöjena fick sig en skvätt som harvades igen och såmaskinen kopplades på. Lördagen spenderades med denna och jag fick nästan allt klart. Kom givetvis inte iväg som jag tänkt, och givetvis var det inte så “bara” att koppla på den. Tänk om det vore enkelt en gång liksom.

Omröraren till brunnen hamnade äntligen på sin nya plats. Det tog ett år, och bra blir det, med den ur vägen!

Fanns lite sten även denna harvning…

Under bråda dagar får man vara extra tacksam för femåringens – nästan – egenbakta och egenpaketerade “Silverkaka”.

Dessutom skulle jag fylla maskinen med gammalt utsäde, och de tunnorna var tunga. Riktigt tunga. Och eftersom 2,5 tunna fyllde maskinen som rymmer 300kg, så var det inte bara jag som var klen… Kämpade ett tag och lastade det sedan med mig i skopan så jag fick hjälp sen. Blev nästan lycklig när det var dags för årets utsäde och kunde lasta med snabeln!

Maken och barnen var på marknad och köpte kokostoppar. Stora flickan kom sedan på cykel med var sin till mig och drängen. Han var en bra bit bort från mig, så denna leverans bör gett henne närmre milen i benen!

Det må låta löjligt i andras öron, men i detta småbrukslandskap jag verkar i har jag en bra bit över hundra skiften – där det näst största är tre hektar, och det största är detta, på fyra hektar. Och i sammanhanget är fyra hektar…Skitstort! Det tar liksom aldrig slut!

Eftersom det var fullrus på så mycket annat just denna dag, så passade även två kvigor på att kalva. Inte den jag trott på i två veckors tid, men ändå. Skönt att det händer Något!

Natta barn och så några andningshål vid sjön i brist på skog.

Igår satsade vi på att få av såmaskinen och få på konstgödselspridaren.

Eller, det var tanken… Drängen skulle köra undan skopan med sten när det small i en slang, trycket föll och lastaren lika så. Vilken jäkla tur att det hände hemma på lagårdsbacken och inte någon annanstans med saker upplastade… (Typ som när maken körde hem på landsvägen kvällen innan med ringvälten hängandes i pallgafflarna…) Backa undan skiten från körvägen bara och fokus på det vi skulle göra.

Visade sig vara minst lika mycket bök att få av såmaskinseländet som att få på den – hopplöst när den ena maskinen är för stor och den andra för liten… – men till sist så fick jag premiärköra spridaren jag köpte i höstas. Det gick som tåget och vi skulle återvända till föräldragården för att sprida det sista när det plötsligt small till och spridaren stöp i backen. H-vete! Tack och lov – kanske – var oljegruset som legat i knappa tre veckor mjukt att landa i. Bulten som håller uppe hela hydrauliken hade rykt av, rostig inuti, så väldigt skumt alltihop. Fick ringa på maken som kom hemifrån med nån ersättningsbult, och på drängen som kört i förväg med servicevagnen.

Mången tack för alla leder så inget verkar knäckt, och jag tror att det kan varit max 2 dl gödning som flög ur i smällen. Sen tog det ju några meter att få stopp på det hela.

Ska man ha otur är det lika bra med lite tur också. En kilometer senare hade jag stått ute på länsvägen i rusningstrafik, förhoppningsvis inte tvärs över vägen. Och jag fick även påpekat att spridaren lika gärna kunde rasat ner av vikten vid en fyllning, med mig ståendes jämte…

Nåväl, hängsle och livrem så kom vi iväg och körde det sista.

Krävdes en stunds “uppstanning” igår också.

En högfebrig son har hållit sig i soffan idag, och jag tog drängen med mig för att ringvältra den sista sådden. Och plocka sten i sandstormen. Stora skopan satt ju fast på andra traktorn så fick hålla till godo med den lilla och den blev full två gånger om på det där hektaret.

Hem igen och skickade drängen till tassamarkerna för nya lastarslangar, och mig själv till stängsel. Femtio minuter efter avslutad bultning började det stänka. Vilken lättnad. Ännu ingen mängd att tala om, men sånt där riktigt, riktigt blött regn som mjukar upp den hårda och torra marken. Sådden är undan, gödningen är undan. Nu hoppas vi drängen hinner undan med gödseltunnan innan gräset exploderar och själv ska jag försöka hinna undan med stängsel och börja tömma lagården.



Nu bekossar vi bygden igen!

Uncategorised Posted on Tue, May 03, 2022 21:43:02

Jag fick hem ett lass spannmål som beställt, tog en dag och skruvade in det. Ett hemskt jobb, men skönt att ha det bakom sig. Tur man är smidig med när man ska ut från en slät kärra. Upp med fötterna och så resten efter.

Kossans sista penicillindos krävde fyra stick och tre kanyler… Är inte det friskhetstecken om något…?!

Så. En skamfläck mindre utan skada på någon som råkade vara i närheten…

…Och ett rejält lager 0-90 vid vattenkoppen där så mycket nyss varit uppgrävt.

Nog tänkte vi att vägen skulle “rätas ut lite” med den nya sträckningen… Men att det skulle göra SÅ mycket!??!!? Det var otroligt så mycket det svängde höger helt plötsligt! Och så himmelens naturlig den nya sträckan är.

Jag hade inte särskilt brått att flytta trehjulingen från parkeringsplatsen. Gör inget att folk påminns lite…. Hon hade för övrigt inte så brått att flytta sig heller.

Jag tog drängen med mig ett par dagar, och kollade över de permanenta stängslena. Skitkul – eller inte – då vi på två dagar bytte ut ungefär 160 trästolp. M¨ånga av dem inte mer än en handfull år gamla… (Tack och lov för att de flesta går att trycka med skopa!) Nu har jag några dagar att skruva i isolatorer i dem, och hänga tillbaka trådarna. Några synder som drängen lämnat efter sig (sätter en stolpe jämte o binder fast den gamla i…) och så hoppas vi att dyerna ger f*n i att suga ner dem…

En bygderesa gav ett glatt ved-intryck (eller uttryck)

Spenderade en natt med att kalva en kviga, fick ett lyckorus när svalan plötsligt dök upp och fick fundera en stund på det där med att titta bakåt i spegeln… Var skall man hålla fokus? Mot en ljusare framtid än en mörkare dåtid?

I helgen som gick gjorde vi ett rekordtidigt tjursläpp, för att vara på denna gården. Fyra grupper kor och kalvar sorterades upp för att köras ut på bygden med tjur. Och trots otaliga staplar, bilder och lappar med planering har jag lyckats portionera ut sex grupper med tjurar. På FEM tjurar… Vilken bedrift! Men men, får flytta den ena tjuren efter halva tiden. Den grupp som blivit utan tjur har ju inte ens kalvat än, så det är ingen panik så. Då börjar jag mer känna lite olust över tjuren i Värmland som inte kommit hem än!

Står nu i valet och kvalet på om fokus ska ligga på stängsel – till beten som ännu inte växer i torkan som råder – eller vårbruket. När det väl börjar regna lär det ju inte sluta, och då vore det bra om fröna ligger i backen.

109 kilo mot 39 kilo…

Lite väl mycket på gång det sista, så tog oss en ledig söndag i skogen med familjen, och tog revansch på vatten. Lunch på spritkök då det sannerligen inte är läge att elda ute, sen hittades offerkällan/pengakällan, pölen i berget visades för familjen och på grannstället satt släkten så vi fick oss en rundvandring.

Ursprungsplanen låg väl lite i att flytta bilen en kort bit sen, ta oss upp på berget och eftermiddagsfika där, men när rundan visat sig ligga på sex kilometer var det trötta små ben, och sen klocka, så vi svängde inom hembygdsparken för fika där istället, och passade även på att leta reda på källan där.

Blev ett väldigt liv plötsligt, och undra på det, med så mycket gäss!

Årets första rabarber! Fick ju bli en rabarberkaka givetvis! Den godaste på hela året!

Idag blev det tidig morgon i lagården. Nästan tre timmar tidigare än en vanlig vardag. Kossorna var trötta, och de nuvarande fyra kalvarna undrade varför de skulle in och äta mitt i natten…

In för en dusch innan barnen väcktes. Har inte sett några nya utbrott av ringorm på ett tag, men för några veckor sedan drog den som en löpeld genom ungdjuren, och jag vill inte ta några risker med att få med mig några sporer, så rena kläder på och iväg på jobb. Smitta även i den ladugården som jag inte vill ha med mig hem, så lånade kläder från topp till tå, innersta skalet av efteråt och allt i tvättmaskin när jag kom hem.

Dräktighetsundersökning på dagens schema, och någon behöver pensionera sin tjur! Lunch och en liten tur upp till ett torpställe som ville visas. Kan konstatera två saker; Våra torplyckor häromkring är flugskit, och Vi har inte en enda sten här uppe, mot trakterna kring Getaryggarna! Och jag som tyckte att Laxabo och Hallabo har rejäla stengärdesgårdar…

Syns inte, men precis hela området är omgärdat av stenmur, lika hög som mig bitvis och fullt körbar bredd, för dagens traktorer, mestadels—

Nu är det sommar – smultronen blommar! Och jag tror det krävs några vändor för att få med sig femton liter vatten!

Nu lockar sängen. Varit en stökig natt och kort, med fullt oroligt fokus på att INTE försova mig… God natt

Selma återvände för ett par nätter, och då blev det fullt i sängen!



Next »