En ung bondes vardag

Det börjar märkas att Anticimex äntligen behagades dyka upp. Där det sprungit möss ligger de nu döda.Klövverkning i fredags. En riktig härlig buttergök är han, verkaren. Med andra ord får man vara precis hur oförskämd som man bara vill och kan tillbaka. Rätt vad det är har även han svårt att hålla mungiporna nere. Om jag bara håller käft och gör som han säger, alltså. Tyvärr var han ”tvungen att ge dig ett godkännande” sen jag lastat upp verkstolen på lastbilen. Han fick också erkänna att det både tog emot och att han inte mådde helt bra av det. Då erbjöd jag mig att ”råka” lägga i fel växel och skicka ut stolen på andra sidan för att styra upp situationen, men riktigt så illa mådde han visst inte! Och för egen del tyckte jag det var bra med regnbyxor i leran…
Fick prova på att vara fåraherde en dag. En utryckning till
Jirka för gentjänst, men fick börja att hiva iväg en förrymd tacka innan
uppdrag kunde genomföras. Hon hade tydligen rymt dagen efter också, så jag
lyckades väl inte skrämma henne tillräckligt.

Lillskruttan fick på sig en fodrad regnoverall och premiärade på gräsmattan. Dock blev hon hysteriskt rädd för de jätteförstora stövlarna, så overallen fick tätas på annat vis – stora påsklämmor!
Middag/kvällsmat hos min moster som hade sitt lilla barnbarn
hos sig. Det gick nog fort i kurvan…;)

Söndagen firades faktiskt. Maken höll sig nerbäddad, sonen
kom aldrig i byxor på hela dagen och själv alternerade jag mellan underställ
och pyjamas. Lillhönan följde med drängens fru till kyrkan så fick vi andra
passa på att vila öronen en stund.
Efter lagården svidade jag dock om, eller klädde på mig, plockade med Mormor och åkte på uppvaktning. Visserligen undanbett sig, men har man firat och firats alla gånger i över femton år tycker inte jag att en nollning hit eller dit spelar roll! Fika hade vi med, så det krävdes bara lite dricka.

Pojk, min pojk

Denna nya vecka fick startas med att välkomna en ny
herefordkalv. En levandes tjur på 43 kilo. Perfekt. Dock var glädjen ganska
kortvarig då den större kalven fått diarré. Det kan väl gå an om det sker i
slutet av säsongen, men inte när det startar med det. Någon där uppe försöker
nog säga mig något…! Börjar kännas som att jag snart måste lyssna med, är det värsta.

Jaja, man var ren tills man gick ut i alla fall!
Under kvällen blev jag invald i styrelsen för LRFs
kommungrupp. (Knappt jag visste att jag var med i LRF!??) Fick förfrågan om att
bli ordförande också, men där sa jag stopp. Dels är min erfarenhet av ”att
sitta i nåt” (som inte innebär ”skiten”) att jag var med i
elevrådet på mellanstadiet… Och dels tycker jag det är lite dålig stil att få
förfrågan och tvingas svara inom ett par timmar, då det inte borde varit någon
överraskning att den nuvarande tänkte avgå.

Och den där hemska tandläkaren? Hur gick det med honom?! Ja,
jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Fick för flera år
sedan höra att nästa gång tanden strular blir det rotfyllning. Så även i
november hos tandsköterskan. Men nu när jag våndats, ångats och försökt förlika
mig med denna process säger tandläkaren stopp!? Byt tandkräm, medan detta skov
pågår, för han tänker inte döda en frisk tand! What?! Finns inga fel på den,
mer än att den sitter i huvudet, så även nerverna som spökar i hjärnkontoret. Således
sitter alla delar av dessa besvär i just huvudet.

Huvudet som snart ska landa på kudden denna tisdagskväll.

Den lilla ungen fyller snart ett år. Hon börjar därför få vara delaktig i köket för att höja matglädjen lite. Och kul är det. Väl bekomme:God natt
Ps. Det har varit väldig stiltje i kommentarsfältet länge nu. Finns nån kvar?!

Jaha. Var börjar man?!

Det har varit lite annorlunda turbulens än vanligt dessa dagar;
Vaknade i tisdags med sprängande värk i huvud och nacke. Bara till att gå ut och
göra rutinerna, passa på att halma upp ligghallarna så att de var redo till allt
regn som skulle komma. Det är då till att samarbeta….

Lillhönans febertopp i helgen gjorde henne, föga oväntat, halvkass
i magen så hon var hemma för säkerhetsskull med pappa.

För egen del passade jag på att hålla låg profil. La mig och
vila både en och två gånger (vilket inte underlättat med sovrum på bottenvåningen
kan jag meddela!) Frampå eftermiddagen ville lillhönan spela spel, så vi kurade
ihop i soffan och riggade för match.

Men synen svek. Samma känsla som att ha blivit extremt
bländad i ena ögat. Flimmer, sudd, pulserande huvud och yrsel. Det kändes
sannerligen inte helt bra där en sväng!! Riktigt jävla obehagligt för att vara
helt ärlig. Skickade dottern på att hämta mobilen och låg och funderade på
vilket nummer jag skulle ringa.

Morsan löste det och ringde till mig!

Mannen gick till lagården medan jag ringde 1177 och efter
några timmar så där när de väl svarade var responsen: Åk in akut. NU!

Så sömmerskegrannen fick fixa middag till barnen, tänk vad
mycket värt generationsboendet är i såna lägen (också). Var det meningen att bli lugnad av att få ”djävulens tal” på väntlappen?!

Väl inne på akuten kom jag snabbt in i ett rum. Nål sattes,
EKG kopplades men funkade inte (bekräftat att jag är hjärtlös!) och blodtryck
kollades (vilket jag kollat med grannes apparat innan vi åkte – hade det varit
extremhögt hade det blivit 112.) Högt var det. Åtminstone för att vara jag.
Brukar liksom ligga på ett snitt på 105/55 och nu 120/75. Men inget
alarmerande, vilket de också konstaterade, för de försvann för förmån för
sjukare. Positivt för mig, men ack så drygt!

Många timmar förlöpte, både jag och maken blev tröttare och
hungrigare. Fick veta att jag skulle på röntgen. När det väl var dags gick det
på fem röda och tillbaka till akuten där en ängel till sköterska meddelade att
det skulle ta ett tag för resultat, kunde hon fjäska med kaffe och smörgås?! Skoja
eller! Knäckemackan vid två var långt borta där efter tio! Dörren gick igen
efter henne och minuten senare klev läkaren in och meddelade att det inte fanns
något i huvudet (så bra, men det har jag levt med i många år så det kunde jag
berättat!) Hemfärd där sömmerskegrannen fått avlösning av drängens fru som fått
avlösning av drängen hos de sovande barnen.

Fått remiss till ögonläkare som skulle ske dagen efter (läs
igår), men förhandlade bort den tiden – legat nerbäddad hela kvällen så
planerade in att visst åka till Skövde.

Väldigt sen nattning då vi behövde någon form av mat och
värmde på resterna där strax innan midnatt, sedan tidig uppstigning för att duscha
och ställa i ordning det jag tänkt göra under kvällen, för att sedan möta upp
min partner i mentorskapsprogrammet. Kröp snällt och tacksamt över till
passagerarsätet och lät honom köra timmarna för en heldag med
Nötköttsseminarium, arrangerat av Gård och Djurhälsan. Otroligt intressant och
givande måste jag säga, och som jag sa till arrangören: Hade jag vetat hur det
skulle bli och inte åkt, hade jag varit grymt besviken! Inte varje dag man befinner sig på festvåningen på Scanic!

Avslutades med middag halv sju sen var det till att ta en
rask promenad genom stan i syndaflodsregn för att hitta bilen igen och köra
hemåt.

Idag var istället dags för ögonkoll – med körförbud, så
stackars maken fick inte komma iväg till jobbet idag heller. Sonen med en liten
skvätt feber skickades in till drängen och lillfisen petades ner i vagnen (där
hon för övrigt fortfarande sov när vi kom hem 3,5 timme senare!!)
Saknat mamma!

Luftpuffar ögonen är
jag sannerligen inte vän med, ögonbottnar fotade, bländad av mikroskåp och
droppad med skit som förstörde synen totalt för att inspekteras igen.

Inget tokigt där heller, vilket alltid är en lättnad. Själv
misstänker jag det hela som en reaktion på trötthet i kombination med extrema
spänningar i nacken. (Att jag har huvudvärk är inget nytt – vad jag behöver är ett klippkort på massage
och en tur till kiropraktorn) Det stämde dessutom rätt väl på den diagnos jag
fick när jag läste om det. (Och undra på det med Ullared i färskt minne, resfeber inför Skövde, och en total ångest inför tandläkaren på måndag!!): Ögonmigrän.

Hemma blev det en dutt i sängen (får väl se hur det går i
natt nu då…) Resten av dagen har gått till att försöka skaka av sig känslan
av att ha lånat någon annans starka glasögon. Tjoho, billig fylla här!

Maken är i väg och jag ska ta hand om storkoket barnmat i
köket. Och försöka komma i säng, imorgon blir en lång dag – klövverkaren
kommer.

För snart ett år sedan…:

God natt!

En av döttrarna är nöjd. Och det är inte den lilla!

En märklig känsla infann sig i fredags. Svägerska/faster
hämtade barnen efter jobbet och sen var det tyst. TYST! Tyst… tyst…

Vad gör man nu?!!

Det som sig bör en barnfri kväll – fondue. Det som inga barn
har ro att sitta med! Dessutom i soffan, dock TV:n av, men lite lagom busigt så där. Sen tidigt i
bingen och njuta av en hostfri natt från bebisens håll (inget vi hörde till oss
i alla fall!)

Barnfritt ja, men inte Selmafritt!Tidig morgon med mat till hönor och vatten till ko och kalv
och sedan iväg till Ullared. Detta som vi känt behov av sedan september började
nu brinna i knutarna, så bara att bita ihop och ta det. Årets fattigaste vecka,
helg före bidrag och lön, och en Jirka inringd för lagårdstjänst så vi kom iväg
så tidigt som möjligt.

Halva varuhuset gick bra, klockan var ungefär ett då, och
det hade fyllt på med folk. Förstår nästan de som hyr stuga där. Gå över halva
på kvällen och den andra halvan tidigt på morgonen för att sedan åka hem. Man
(jag) är oerhört less efter några timmar så där, så hela den planerade rundan
kring heminredning, textil och kök fick stryka på foten.

Heldag ändå blev det. En runda i butikerna runt omkring gav
familjen en ny DVD-spelare, maken arbetskängor och jag fick ett par såna där braiga
hörselskydd med bluetooth och mikrofon som jag suktat efter i flera år.Allvarligt! Vad var det jag hittade på Lantmännen?! Min 40-sko ser ju ut som en bebisdoja! Och vi övervägde att köpa en tröja med denna text till jaktledaren norrut, då hans jämthund var väldigt billig under jakten för ett tag sedan. Tillika namne med mitt katt…

Hemma och hivade ut sakerna ur bilen, iväg igen för
kvällsmat och hämtning av barn varav två med feber. Hem igen och tömma bilen på sovande ungar, sedan plocka igenom och sortera upp inköpen. Har ju en
del födelsedagar förestående och en del grejor till just detta.

Söndagen blev också en skum dag. Började med att vi hittade
en efterbörd. Hmm… var finns kalven?! Femton turer i hagen och lika många runt
om utan ett enda spår så var det bara att utesluta att den smutsiga efterbörden
kom ifrån kossan som har kalvat (för snart två veckor sedan). Däremot gick den andra och var lite kalvsjuk,
så flertalet tittar på henne under kvällen innan det var läggdags.

I morgonens ljusning tog jag en promenad ut för att kolla
läget och hittade där kossan med en färsk, dödfödd kalv bakom sig.

Det är då man börjar ”anklaga” sig och analysera.
– Borde jag satt klockan och kollat under natten? – Skulle man gått in och känt
efter före läggning om allt verkade ok? … Och så vidare. När jag vände runt
kalven hängde dock ett stort knyte tarmar utanför kroppen genom naveln, så
sannolikheten att kalven levt oavsett är väl inte jättehög… Trist i alla
fall, men det är ju tyvärr sånt som händer. Har man djur händer alltid något,
men förhoppningsvis är strulprocenten inte så värst hög om/när man slår ut det.
Men det går i skov, precis som de flesta kroniska sjukdomar.

Men tillbaka till söndagens helt fantastiska vinterdag! Efter
visning och provning av kläder (sonen kan prova en annan gång, dottern skulle
prova allt för att sedan slänga sig om halsen och utropa ”Jag är såååå
glad! Så fiiiint det var!” Olika på pojkar och flickor?! Inte alls, vi
behandlar dem rätt lika…) så blev det utedag.

Tillbyggnadsjordhögen har medvetet lämnats kvar i höstas – plötsligt hade vi en ”naturlig” backe på gården, dock är den inte helt klättervänlig!
Korvgrillning, pulkapremiär för den lilla. Sparkåkning på
vägen och vita foder kring sovrumsfönstret. En bättre söndag. Sen gick solen ner och
vips drog dimman in med sin råhet.”Du måste komma och hjälpa! Han har fastnat med rumpan jättehårt!”

Dag för kvällsfika för mig nu, sen en dusch efter kvällens
träning.

Ha nu en go vecka!

Gåstol! Sen har jag nåt minne av att ha hört talats om ”kassako” (även om jag inte är helt på det klara) men, Kassakatt?!

God natt

Jag har ett uselt morgonhumör. Det är genetiskt. Och det är svårt att leva upp till det när jag varje morgon möts av detta i samband med ett glädjetjut över att jag vaknat…

Idag har det varit lite dramatik på gården. I köket
”för omväxlings skull”. Den lilla ungen. Låg halvvägs in under
kökssoffan när hon började låta konstigt. Satt i halsen. Vad jag tror var en
förrymd brödbit. Den gick neråt.

Luft fick hon ganska snabbt därefter, sen la hon en lång
stund på att hosta, skrika och kräkas slem.

Man är ganska liten i dessa tillfällen…

Men en lugnare unge fick middag och sedan var det fullt bus
igen. Skönt!

Nu ikväll har jag haft lite annan dramatik. Även denna
traumatiserande. Min mobil försvann. Helskumt.. Var inne och tog en bild på
bebisen bara en kort stund tidigare. Leve att man fortfarande har fast telefon
då. Om man hör var det ringer… Det gjorde jag på den fjärde ringningen. Under
den femte kom jag på var jag skulle leta och kom plötsligt på precis VAR!;

Letade kundnummer på en faktura från Lantmännen och la
telefonen som bokmärke för att det inte skulle bläddras bort. Sen skickade jag
iväg min momsdeklaration, skrev ut papperna som jag la löst längst bak i pärmen
och satte ordentligt in den i skåpet. Med telefonen i mitten av den
sprängfyllda pärmen, överbläddrad av fjolårets alla papper… Ja jösses, ska
man skratta eller gråta?!

Min pojk, min pojk. Vad ska det bliva av dig?!

Igår rök granen, nu återstår bara att hitta alla barr. De
som katterna dragit runt på. En hög i sängen, en i soffan. Mängder på mattan
under soffbordet. Maken frågade om jag slängde ut granen från ett fönster på
andravåning – i trappfönstret, katternas favvoplats, ligger en stor driva.

Kanske måste inse att det är dags att framkalla lite bilder. Väggen blev väldigt naken plötsligt. Och så kan man ju fundera på hur barren dras runt.Har en skum grej i sovrummet. Dubbla barnsängar. Ska lämna
iväg barnen över natt till helgen och svägerskan var inte sugen på en natt till
som den med lillhönan för ungefär tre år sedan – resesängsfobi! Så för att få
prova det lite, ligger den minsta nu i sin egen hemvanda miljö i en främmande säng så
hon (kanske) inte skrämmer bort fasters förslag fler gånger.

Maken är iväg. Tvättstugans högar en anings mindre,
köksbänkar inoljade. Barn duschade och nattade. Diskmaskinen igång, Städar-Bob går över
köket.

Selma med i knät! Och sängen fick nog godkänt.
Ska sätta på en baja te och grina illa i avsaknaden av min
kvällsbulle – familjen har skrivit kontrakt på sockerfritt nu en månad. Snart
två veckor avklarade. Halvlek. Första dagarna var det tuffaste vanan att ta en
liten kaka efter middagen på kvällen, men nu är det nattabullen. Tänker att man
kan fuska i sin ensamhet – men att ljuga för sig själv är värre. Skulle jag
inte fixa detta? Klart som fan att jag gör. Men den sjätte februari, då tänker
jag avnjuta två bullar till kvällsfikat!

(Och till alla er som hävdar att det går lika bra med
knäckebröd – det gör det inte. Försök varva ner och komma till ro när det
knastrar och smäller i hela skallen – – – )Bara för att jag inte kan gödsla ut hos hönorna med traktor, innebär det ju inte att jag inte kan ta den till hönshuset nu när det är tungt att köra skottkärra! Och i traktorlampornas sken blixtrade en liten reflex från vagnen, där den lilla satt ensam och övergiven i sin vagn i mörkret. På behörigt ljudavstånd från pappas såg och med syskon som gått in… Vi är usla föräldrar, tyvärr

Det blev inte så farligt busväder i våra krokar. Ungefär en
decimeter snö om man slog ut det, under dagen har det halvt om halvt regnat
ihop till nåt ynkans heltäckande vitt. Selma passar på att ”hemla” sig in i det sista!

Såg även i min dagbok att det en dag nu var busväder för
några år sedan. Då våra långväga gäster vände hem längs västkusten i väldans
snöbus och vi plötsligt stod med väldigt mycket mat. Vårt väder var inte så farligt, så
efter lite rundringningar kom en brokig skara till middagsbordet;

En flitig skogshuggare dök in, direkt från arbetet (för
övrig samma man som för några veckor sedan var på jobb i närheten. Tittade in
på hemvägen och konstaterade att han var genomblöt, så drog av sina byxor och
gick runt hos oss i raggsockar och boxerkallingar.) Jag själv kom direkt från
lagården och satt i understället (underställ is da shit!) och en blodig jägare kom direkt från eftersök! Precis så otvungen som det ska vara! Livet på landet.

Från det ena till det sjunde:

Jag har fått ett arv! Ett som varit i släkten sedan förra
sekelskiftet. ”När det regnar manna från himlen har den fattige ingen
sked”. För att undkomma denna hemska situation, är det ju bra om man har
en sked. (Men jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på vad ordspråket
innebär! Kan någon förklara så en dum bonde fattar?!) Den kom i min ägo nu. Snidad
av horn.

Har försökt att inte överanalysera varför just jag fick den,
vi är ju flera om budet. Varför den hoppat över en generation och varför den kom
just nu.

Har rätt och slätt försökt intala mig att jag fick den då
givaren anser mig mest lämpad och kanske mest säker på att den faktiskt inte
kastas bort som ett gammalt värdelöst ting. Det är givarens beslut, inget jag
varken kan stå för eller skyllas för. Men visst är den fin!?

Hade tänkt elda upp granen ikväll, den har börjat barra, men
det tar jag imorgon. Ikväll ska jag försöka komma i säng och maken åkte nyss
till föräldragården för att plocka fram ribbor.

Jag måste bara delge en sista sak: Igår när vi åkte
”fel” väg till Bokbussen, pga halka, kom vi ifatt drängen med
balvagn. Eländiga bönder till att ligga som sniglar på vägen, konstaterade vi. –
Är drängen BONDE?! frågade lillhönan och fortsatte snabbt: Han är väl gubbe!

Smaka på den!

Igår var det söndag igen! Den dag då inget annat pockar på
uppmärksamhet utan att man får en chans att ”komma ikapp”. Maken
samlade ihop de målade plank han hade på lager och gjorde ett ryck så halva
gaveln blev gulfodrad istället för gipsblå.

Själv skrotade jag inne med lite städa-ut-julen-pyssel.
Gardinbyte och storstädning av barnens rum. Råkade värma på mitt degspad
alldeles för mycket och hade inte lust att invänta kylandet, så hällde istället
i en halvliter vätska till. Resultatet blev ett större bak än storbaket var
tänkt, slutligen stod jag med sex brödlimpor och cirka femtio frallor
morotsbröd. Maken var inte lika lycklig när det kom till hans uppdrag i
bakandet – stuva in i frysen. Beslagtog kvickt en skärmaskin från källaren på föräldragården när det plockades igenom. Blev dock kvickt varse varför den stod undanstuvad i källaren… En perfekt julklapp till oss – från oss – och smidigt att ha nu så är allt bröd färdigskivat!

Idag har han fixat ytterligare på gaveln i blåsten så nu
saknades visst fem brädor och den lilla trekantetn mellan fönstret och nocken! Tjoho.

Jag brukar ju hävda att det alltid finns någon form av
träning i mitt arbete, men faktum är att dagens träningspass var lika
förvånande som stimulerande;

Eller jo, första halvtimmen på dagen gick åt att tvinga en ko att leta reda på vattnet i badkaret innan det frös igen. Tog en hel del svordomar åt dessa förbannade tröggökar som inte går att rubba. Vill de inte gå, går de inte. Oavsett vad du gör. Tur att det gick att fösa kalven så koeländet följde efter den i alla fall…
Gick och nätade av balar i hagen (som drängen sedan körde ut
till häckarna) när sopbilen stannade på vägkanten och började prata. Han kör
vår väg på torsdagar, så blev lite fundersam. Chaffisen ville i alla fall veta
om jag varit uppåt byarna och kunde avlägga rapport på väglaget då han vänt på
vår gård i torsdags (förklarade de mysko spåren på lagårdsbacken) och fegat ur
i fredags. Tredje gången gillt således, men innan han ”provade” sa
han åt mig att slänga i skiten – näten. Får man göra det bara så där?! frågade
jag och syftade lite på hämtningsavgift. – Gratis om du träffar, inte annars,
svarade han.

Så jag fick den äran att lobba i tre nätnystan i hålet
längst upp på sopbilen. Två tog stolpe in, men ändå.

Förflyttades till åttan/nian nånting och en basketturnering.
Mitt mål var det enda vårt lag bidrog till på hela dagen. För övrigt det enda
mål jag någonsin satt tror jag. Åtminstone med en boll inblandad (om inte
minigolf räknas – det har hänt lite då och då att bollen rullat i hålet). Alltså
är jag inte helt värdelös. Skönt att veta! 😉

Eftermiddagen vigdes åt Bokbuss med efterföljande fika hos
di gamle. Prat, spel och saga hanns också med i vanlig ordning innan det var
läge att åka hem till kossorna, en snabb middag och iväg på måndagsgympa för
min del.

Maken åkte när jag kom hem – elfel på föräldragården och en
hämtning av de sista brädorna som ska målas.

Dags för en mugg te. Dammsugit av och diskmaskinen skvalar i
takt med tumlarens muller. En yoggi är satt för första gången på evigheter och
på köksbänken stoltserar ett gäng tillbringare med vatten om i fall att
busvädret ställer till det. Har man förberett brukar man sällan behöva använda. Tar ju en stund att få igång elverket så skönt om man åtminstone kan koka lite gröt/kaffe/välling om det behövs.

I morgon är det tisdag, och det lär kännas på de flesta
plan.
God natt

Igår blev en halvdag med olika spel med lillhönan, medan den
minsta låg i vagnen. Efter lagård och annat blev det familjebad och middag i
simhallen innan klockan signalerade stängning där och vi packade ihop oss för
hemfärd och insomning i bilen för flickorna.

Alias Musse Pigg!När vi mött brorsan vid bussen. Snorhalt på vägen. Även trehjulingen slirade, utöver det sedvanliga vinglandet.

Allt frid och fröjd så jag och maken satte oss med lite
sällskapsspel som vi tillbringat lite kvällar med. Då var det dags igen. För
denna djävulska smärta i magen. En välriktad, stark knäspark mitt i
solarplexus. Härdade ut ett par varv på spelet, lämnade sedan tvättmaskinen
till maken och kröp ner. Fosterställning vänster sida. Kudde kilad mellan mage
och knä, ytlig andning och inte ens en tanke på att vifta på lilltån så gick
det någorlunda. Vaknade imorse och känner inte nåt.

Ju mer jag hör andra beskriva, petar jag ner min
”magkatarr” från ingenstans till ”fördel” för
gallstensanfall… Kanske inte en bättre diagnos, och fortsätter det får jag
väl söka. Luren låg inte långt bort från akuten på sena kvällen.

Idag har det blivit lite stängseljobb. Inte är det lätt att
få ner stolpar nu, det är hårt i backen, men med traktorn går det fint. Dessa
små insjöar på åkrarna börjar frysa till så min ko med kalv och sällskapsdam
behöver vattentillskott.

Gick för att titta till kalven som äntligen hittat alla fyra spenar, så jag satte mig i ströbädden och tog några minuters förtroligt samtal med sällskapsdam 156. Det lilla barnet satt åter i sin vagn medan pappa skruvade plåt.
Enligt almanackan har det varit tjugondag Knut också – Då ska julagranen ut! Det
har dock varit för fint väder för att vara inne, och nu orkar jag inte plocka
undan julen. Dessutom tar det emot att slänga ut granen – inte ett barr lossnat
och när jag ruskade grenarna igår för att provocera, var det bara kulorna som
föll ner. Vad är det för gran vi stulit egentligen?!

Hur som: Idag tänkte jag delge lite barngrodor. Di barna, di
barna.
En storfavorit just nu skedde för några dagar sedan; Var i tvättstugan när de stora råkade rejält i luven på varandra. Fick rycka ut och bända isär dem. Sonen skickades upp på rummet med ett osande: Det här ska ni fan få för (inget som kommer från hemmet, så skyller på skolan denna gång!) Haffade syrran, då inte heller hon är guds godaste ängel i dessa fall: Vad gjorde du?! ”Lekte med bebisen!” – Men hon var ju med mig i tvättstugan! Tystnad. Lång tystnad. ”Jaha…”

Sonen är just nu helt insnöad på tidsbegrepp. Eller på hans
typ av dem. Ett par minuter kan bli timmar, och ett par veckor blir plötsligt
år.

Lillhönan klurar på sitt vis. Igår när vi badade,
konstaterade vi att det börjar vara dags att skriva namn i hennes simpuffar. De
är ju inte alltid på och har väl en tendens att utveckla fötter. I bilen hem säger
ungen: Vi får ta sån frigolit. Sån vi sätter på mat vi inte äter. Sånt får vi
sätta på mina puffar!” (Hjärnkontor, arbeta kvickt nu…!!!) – Ah, du
menar frysetiketter som vi sätter på matlådorna som blir över?! ”Ja!” (Utvecklade inte hur dessa små papperslappar mår efter en stund i klorvatten, men tanken var ju god!)

Idag hämtade hon mig i kohagen då en fågelmat ramlat ner i
rondellen. Rondellen?! Jodå, när jag började speja mot fågelstationen, tog hon
mig i handen och ledde iväg mig. Runt stora huset och långt in i buskaget. Men
mitt i Rhododendronbusken, den där lilla jag visat tidigare i blomning, låg en
gammal nerfallen fågelholk. Det var ju nästan rätt!

Den lilla smilfinken då?! Hon kör gåvagnen i köksskåpen och
vrålar av ilska när hon inte kommer vidare. Börjar räcka långt, har god vilja
och en turboväxel. Verkar ha gett i nyårslöfte att maximera vällingkosumtionen och börja nyttja napp nu när mamma stängt definitivt. Men bara i vagnen och bilen. Absolut inte i sängen!
När hon hostade så hemskt för ett par veckor sedan, fick jag
ännu en gång tips att höja sängen i huvudändan. Vilken är det då?

Premiär med potatisplätt. Lagom nyttig full med ”fläskaflöt”! Men gott var det. Och sängen var nybäddad och fin, så länge det nu varade (tills ungen hamnade där;))Sov gott

När vi vaknade i söndags stod termometern på väldigt kallt
och sjön låg under is. Dags att samla ihop korna igen och flytta till säkrare
breddgrader. Det är inte lätt att försöka flytta djur som inte är hungriga,
inte dumma (eller heldumma) plus att det är väldigt besvärligt att gå i
kagglig, genomfrusen lera. Det tog nästan heldag innan alla (herefordar) var
övertygade och häckar med balar i på ny plats.

Vi kommer snart! Samtidigt var det ett bra tillfälle att putsa svansar på de inköpta korna. Inte det lättaste!
Planen var en Ikearesa för inköp av säng till lillhönan. Hennes
växasäng på 54cm bredd har börjat bli aningen snäv. Sängram och sängbord kom vi
över hos grannen och hämtade i söndagskväll. Samtidigt som Mormor trillade in
med köttfärsen jag lämnade över i fredags – nu i form av köttbullar. (Smidigt
och bortskämd!) Får väl fö’ henne med ägg ett tag igen i gengäld.
Och solen! När såg vi den senast?!

Terminsstarten drog igång med studiedag i måndags, så då tog
vi en ledig dag till stan istället för söndagen. Sonen ville dock inte följa
med, så han stannade hemma med sin bästa kompis – drängen. De satt vid vårt köksbord,
spelade spel och pusslade. Kvalitetstid för dem båda!

Lillhönan fick sin säng och stolt är hon. Ett påhäng mindre
för oss.

Sen var det tisdag och tillbaka till livet! Skola, dagis och
arbete. För min del hittade jag en ko i foderhäcken som började vara dålig. Även
utgödslingen hittade på något. Det lät som en helikopter när glidskenan som
styr dragoket började vobbla. Men ett underjordiskt angrepp var väl ryssens
ubåt kom vi fram till. Nu kommer de.

Efter frukost blev det besiktning av bilen. Helt blankt så
ett bekymmer mindre där, så länge det varar. Hela familjen var ute och tittade
på utgödslingen sedan, och maken klev i rännan. Vid tjugo över åtta ringde
grusbilen och undrade om han fick komma förbi med ett nytt lass ”om ganska
exakt en timme”. Femtiosex minuter senare rullade han in på gården. Man
kan inte lita på nån!

I onsdags hittade jag inte bara en ko, utan även en kviga i
foderhäcken som havererat helt. Och när dessa två ställde sig upp blottades
årets första kalv. Asa in den i ligghallen i halmen, vilket inte var det
lättaste. Inte samarbetade gossen heller och 49 kilo dömassa är lite att dra
runt på, tycker jag. Eftermiddagen spenderades med att hiva kalven i skopa,
försöka tvinga med kossan, som även fick med sig en ännu trögare sällskapsdam. Till
sist hade de promenerat över hela gården till kalvningshagen där det än så
länge finns hyfsat slät, torr mark.

Idag var det ett annat udda projekt på gång. Den ena
mjölkeskon brunstade. Och ska hon kunna fortsätta mjölka kommer hon att behöva
en kalv. En lurig ko detta. Sin mor upp i dagen. Väldigt diskret. Och knotig
som en hamlad pil. Oavsett vad hon får att äta… Men, brunst var det. En av de
större slakttjurarna fick tjänstgöra. Och han tog tid på sig, innan han fattade
vad han skulle göra. När han väl fattade vad det hela gick ut på fick han
kämpa. Inte helt snällt att låta en ”kortbent” herefordtjur få öva på
en tre meter hög ko!Vi är väl inte amatörer heller! (i några fall tänker vi!) Och tur var väl det! Om tjuren träffade rätt?! Kossans spretande svans visa det i flera timmar…

Efter många hopp lyckades han slutligen träffa rätt. Sen
kossan var halvvägs in i behandlingsburen, stående med frambenen på en lastpall
under ensilage. Allt för att sänka baken. Semin kändes plötsligt som ett
smidigt alternativ…

Gruskörning med bebisen, och flytt av en hel foderhäck till
kviggruppen. Hämtade sonen vid bussen som blev grindpojk. Väghållarna har
dessutom satt snöpinne mitt i min stängselöppning. Jag kom ut med både stängsel
och reflex stående!

Innehållsförteckning?!