Blog Image

En ung bondes vardag

Hon är företagsam, den där lilla…

Uncategorised Posted on tor, mars 26, 2020 21:18:06

Det är en jäkla skock kvigor när de radar upp sig! Och nedan ligger ett litet gäng större kvigor och solar sig på gärdet.

Väckt syskonen, klätt på sig, lekt ute i sandlådan och blött ner sig (- i fyra minus…?!), startat den rena diskmaskinen – med disktablett givetvis – och pärlat ett armband.

Detta hann familjens minsta med innan tjugo över sex imorse när jag vaknade… Hon är företagsam, den där lilla!

Igår när hon var med i lagården slängde jag av en hög hö till henne att leka i, och den var ypperlig att slå kullerbyttor i. Filmsnutt finns på instagram, @bondeniskarvhult.

Igår hanns det även med att födas kalv nummer 26 och 27 på 24 dagar, så det har tuffat på i ganska lagom takt för att hinnas med, känns det som. Har tre till på gång i snartid, men lagom tills jag sagt detta tidigare har några släppt till och det har inte blivit någon ”paus”. Mata på bara!!

En rolig tid, måste medges. Ungarna är eld och lågor och har varit med både morgon och kväll när de hunnit. Sonen ser sig som första kalvfösare och har rastats rejält när han föst ut dem till sin utebox efter avslutad måltid.

Mamma nyss uppbunden från kalvningsboxen och kalven ska ut i boxen via vågen för vägning och märkning.

Alla kalvar vägdes en eftermiddag och det ser lovande ut just nu. Har tänkt skärpa till mig och väga regelbundet för att kunna se vad som ska kasseras och vad som ska byggas på, även i god tid nu när jag faktiskt både har djuren inne och en bra våg att nyttja.

Den moderslöse växer helt klart sämst, han fick ju en tuff start utan mat också. Bara att erkänna, men en mätt kalv försöker inte dia sin mor. De två nollorna var knappt 1,5 dygn vid vägning så går inte att begära att de kommit igång.

I grevens tid för påskkycklingar, men det kan gå att nån kläcks på annandagen.

Det är ju det där med före-bilder. Men så här ser det ut sen rabatten är bortriven. Nu går vi mot nya tider, med nya projekt.

Bröd bakades igår så idag blev det bara en omgång kvällsmuffins. Ska fika och krypa ner sen, har gjort ett försök för en bok, men jag känner mig lätt distraherad måste jag erkänna… (Eller för trött)

Jag fick höra att jag inte skulle klaga på smöråtgången om hålen skulle fyllas… Fick göra en ny omgång, denna gång i gryta och lite kompaktare.

När världen skakar kan det vara skönt att ha en tass att hålla i!



Wow vilken dag!

Uncategorised Posted on lör, mars 21, 2020 21:16:51

Visst är det tur att man har en pigg och livlig surdeg i kristiden då all jäst är slut på andra ställen!? I synnerhet som jag bakar 2-3 gånger i veckan. Och OM jag bakar med jäst så tar jag ca 5 gram och låter det jäsa hela dagen eller natten. Då räcker 50 gram länge. Ett litet tips bara!

De där kalvarna är födda samma dag. Den ena strax över fyrtio kilo, den andra femtiosju i födelsevikt. Jag föredrar ju att baxa runt på den lilla…

Maken fyllde år igår, han fick en kalv! (Två visade det sig senare) Men vilken segdragen förlossning! Tittade ju ut och flyttade kossan vid sju, och hon kalvade inte på hela 45 minuter!!

Vårdagjämning innebär väl vår och tvätt ute? Riktigt vårväder plötsligt också, fullt med bin i krokusen!

Lycka är att surras fast på rullatorn med drängen!

Insåg vid koll att en kviga saknades. Äntligen en kviga som har en fungerande instinkt. Lyckan var total med en ren, diande kalv i ligghallen i skydd från den kyliga nordanvinden (Nackdel med torv är att det aldrig ser riktigt rent ut som man tänker sig med en halmbädd….)

Vilken dag det varit idag! Efter avslutad lagård packade vi ihop oss och letade reda på ”Farmors soffa”. Fortsatte upp, upp och upp till ett kvarvarande torp, vackert som attan alltså, och tog en fika däruppe med milsvid utsikt. Vår fantastiska natur, både hemma och detta stenkast bort.

När vi tagit oss ner igen åkte vi bort till den andra gården och samlade ihop lite ved tillsammans. Ungarna hittade de perfekta bygga-koja-stenarna i kombination med trolor och mängder av bortkvistat granris. Och äntligen har vi hittat en fördel med vildsvinen – vi fick en perfekt eldgrop där på betesvallen där vi kunde grilla vår korv (med sjöutsikt) innan vi flyttade oss längre in i skogen före hemfärd till lagård igen.

Invigde maken födelsedagspresent. Mycket smidigare att grilla till fem med mer än ett grillspett.

”Jag är som en liten skotare!” (Han hade inte tid att invänta att kärran backades in via kvigornas hage!)

Underbara ungar. Inget gnissel när vi är ute och full fart i lagården med utfodring och kalvfösning både före och efter. (Lättvaggade idag!) Den där lilla är nästan lite väl obekymrad, vilket samtidigt känns riktigt bra, då hon bara för några veckor sedan knappt vågade gå in utan att hålla i handen. Stort minus är dock att även storflickan börjar visa allergisymptom. Jäkla skit alltså. Är så ledsen för detta!

Samtidigt finns det så mycket annan skit som en del får dras med, så vad är lite allergi, egentligen? Ha det bra hörrni!



Kalvning på beställning och Tack.

Uncategorised Posted on ons, mars 18, 2020 22:00:02

Oj, jag hoppades på en ögonöppnare, och jag tackar ödmjukast för all fin respons på förra inlägget!

Skämsrunda på stan i en Toyota Aygo…

Någon var glad när jag kom hem! Notera raggsockarna i foppatofflorna:)

Igår när vi utfodrade stod alla kor och åt som om de inte sett mat på flera veckor (som vanligt) då en av dem från ingenstans hukade sig, fällde ut svansen och fick ut sin ”vattenkalv”. Snabbt fick jag och maken ner henne i box och knappa tjugo minuter senare stod hon och slickade en stor tjurkalv! Vi snackar alltså ganska exakt en halvtimme från första symptom till avklarad förlossning! Undra på att vi inte hinner med alla gånger!

Hon satte startskottet i alla fall för ett knappt dygn med fyra kalvningar – maken flyttat en ko i natt sen vattnet gått, och ringde bekymrat mig efter titten halv sex då det stack ut en klöv och mule. Innan det gått de fem minuter jag behövde för att vakna till och få på mig overallen, stod kossan och slickade en stor tjurkalv. Maken hade kommit på att trycka in kalven och få fram nästa ben, sen gick det fort.  

Medan kalvarna diade imorse såg jag en misstänkt hinna hänga från en liggande ko. Snabbt upp med måndagskalven och kossan och städa av, och ner med den nya kossan. Tjugo minuter senare låg en kalv på golvet.

En vän kom förbi för lite ägg och en pratstund, och när vi gick ut för att titta på kalvarna, fick hon en önskan uppfylld – att få se en kalvning. Detta på en kossa som jag flyttade i söndags för ”hon kalvar när som helst”. Det gjorde hon ju, bara det att fyra andra hann kalva före henne… Tre minuter tog det, från att hon la sig ner och började krysta tills kalven var ute.

Stora kalvar i år. Hittills är den största en kviga på 57 kilo. Flertalet är över femtio. Kossorna klarar det fint, det är värre för mig som måste dra runt på asen när de varken vill gå eller leta reda på rätt mamma för att äta. Det blir snart lättare, de äldsta har redan börjat fatta att de ska springa in när dörren öppnas, några av dem vet var mamma är. Tills resten lärt sig får jag leva med den massiva träningsvärk de ger mig.

Småfolket har fått vindskydd till sin utebox.

Korna har idéer också, hälften vore nog! En femtekalvare är hypermån om sin kalv, brummar och slickar och har sig. Men han får inte dia sen hon bands upp. Trodde hon spräckte skallen på sin son en runda när han kom flygandes genom lagården. Får avhjälpas med spännband runt bröstet. Grymt effektivt för att ta bort kraften i sparkarna. I kväll behövde jag inte heller dra åt det riktigt lika hårt – hon har börjat ge upp och kalven har tuffat till sig nu när han fått prova mätthetens ljuva känsla. (Kossan själv hamnar på den fruktade listan med sånt beteende!) Och kossan som kalvade imorse?! Hon låter bara kalven dia om jag står bredvid. Som att jag inte har annat att göra. Så fort jag gick knuffades kalven bort. Så fort jag stod där, stod hon som ett ljus… Puckon! Ute sprang två kalvar efter en ko och den andra kossan gick en halv kilometer bort med sprängfyllt juver… Fick fösa ihop mor och dotter där också. Vimsiga jäklar, man kunde tro att jag smittat dem!

Sotaren skulle komma idag men som så många andra var han hemma med sjukt barn. Frågan jag ställer mig är ju om vi har nån skola och omsorg efter helgen nu när somliga skolor redan bommat igen i hysterin som råder.

Tills dess ska jag sova en stund, och hoppas att det är klockan och inte maken som väcker mig imorgon!



Lite krisande tankar från en simpel, men köttätande bonde.

Uncategorised Posted on tis, mars 17, 2020 22:36:39

Först och främst vill jag meddela att jag har väldigt många, väldigt nära, både äldre och gamla, omkring mig. Dessutom har jag två familjemedlemmar med astma, så en luftvägsirriterande pålaga skulle inte gynna det minsta.

MEN! Jag ser detta med Corona som en ypperlig ögonöppnare för gemene man. Även om jag vill spy på det hela och anser att hysterin media underblåser är betydligt farligare än själva viruset. Det ger lite samma effekt som tändvätska på en dånande brasa. Borde inte göra någon större skillnad, om man inte vetat om det…

Jag hoppas detta är en ögonöppnare, inte bara för årliga nerskärningar inom, i synnerhet, vården, utan även för Sveriges krishantering. Sverige behöver inga bönder. Inga reserver. Ingen buffert. För vi har ju EU! Eller?!

Folk har panik. Hyllorna i butikerna gapar tomma. Av någon oförklarlig anledning verkar toapapper gå mest!?!! Jag har några hundra saker jag prioriterar före dasspapper! Mat tillexempel.

Handlarna bedyrar att det fortsätter komma in leveranser, om än kanske något fördröjda. Men vad händer om det inte gör det? Vad händer om detta lilla bitska virus som snurrar fortare och fortare världen över, gnager sig fast ännu hårdare kring både kropp och hysteri. Vad händer om gränserna även stängs för livsmedelstransporter? Vad händer om gränsen stängs för livsmedelstransporter ut från de länder där hälften av vår mat produceras?

Sug på den i några minuter. Inga fina ord om EU lär mätta magarna.

En vecka!

Så länge klarar Sverige att föda sin befolkning utan hjälp utifrån. TVÅ veckor, om man halverar sina portioner och väljer att gå riktigt hungrig en vecka kortare.

För varannan tugga vi svenskar äter kommer från utlandet. Tragiskt men sant. ”Mycket morotskaka” skrev en krönikör för evigheter sedan, med hänvisning till att Sverige är självförsörjande på socker, spannmål och morötter. Ingenting annat.

Detta ”tack vare” en politik som rustat för nedmontering av landsbygd och jordbruk under många, många år. Krångliga regler, hårda kontroller och dålig lönsamhet. Och så ett fokus på att importera billig mat från utlandet där varenda svensk bonde skulle sitta i fängelse eller sova under en gran sedan alla böter varit betalda, om hen skulle producera livsmedel på samma sätt som det importerade, som äts till femtio procent i vårt kära föregångsland Sverige.

Vad händer om hyllorna inte fylls på i mataffären? Vilka klarar sig längst? Jo – de som är vana att hantera kriser. Landsbygden och dess invånare. Låt mig behålla el och vatten, så klarar jag mig länge (de flesta har ju sett innehållet i vårt skafferi).

Och den nitiska delen av mig kan inte låta bli att undra hur mycket av detta som hamstras nu, som kommer att slängas när ”krisen” är över och man insåg att det nog inte var så farligt. Hur många kilo torrvaror och konserver kommer helt intakt att hivas bara för att ”de stått sen i våras” eller ”vet inte varför jag köpte så mycket mjöl, jag bakar ju aldrig”…

(Svenska) Bönder får ofta skyll för att förstöra planeten. Det ska inte ätas kött eller drickas mjölk och så vidare. Men det är ingen som förklarat för mig hur vi ska överleva annars. För utan djurens gödsel så växer det inte särskilt många år på åkrarna, även om man odlar baljväxter (kvävebindande grödor). Utan gödsel mår kanske miljön bättre en liten stund, men en urlakad, näringsfattig jord kräver enorma ytor till lite avkastning. Uselt för klimatet.

Utan alla sorters betesdjur växer våra vackra Astrid Lindgren-sommarängar igen. Och utan ängarna rasar mångfalden. Utan mångfald bland växterna försvinner pollinatörerna som redan är på god väg att decimeras. Och utan insekter som humlor, bin, myror och fjärilar med flera blir det ingen frukt att skörda. Uselt för både miljö och klimat. Och uselt för de som bor på planeten.

Svenska bönder, med några av världens hårdaste krav på sig, beskylls av aktivister för att vanvårda sina djur och aktivt jobba med att släppa ut så mycket växthusgaser som möjligt. Hur kan kossan (som ses som största bov), ha varit domesticerad i tolv tusen år utan problem, nu ha blivit så himla aggressiv mot planeten de senaste femtio åren?

Förklara igen, hur alla värden i atmosfären stack i höjden av positiv effekt när Kina stängde ner sina fabriker under en månad tack vare/på grund av Coronaviruset?! Var de svenska idisslarna så sluga att de höll igen sina utsläpp i ett försök att rentvå sig? Tja, jag har nämnt det innan, de är ena luriga jäklar.  

Om det är en panik i samhället NU, föreställ er hur det blir när hyllorna slutar fyllas på… Det är kontentan av den avvecklade landbygden, de icke lönsamma jordbruken och bondeföraktet. Och resultatet av en extremt farligt låg självförsörjningsgrad.

Dessutom undrar jag hur lantbrukare kan beskyllas för att medvetet skada planeten – det är ju vi som blir de första att drabbas. Vad gör det om man sitter i stan och gnäller för att det regnar två årsnederbörder på två månader, där den ena är under semestern?! Eller när man njuter av att kunna ligga på stranden hundra dagar i sträck i stekande sol?! – Det är då bondens livsverk försvinner. Det är där förutsättningarna för fortsatt överlevnad sätts. När varenda tillstymmelse till gröda bränns ner eller markerna står under vatten. Hur kan geneme man tro att det är något lantbrukare eftersträvar?!

Jag är stolt svensk bonde, med mål att producera bra mat till de som vill ha den. Och jag är svensk köttätare, för miljön och klimatets skull. Och jag hoppas att detta inses även av både vanligt folk och politiker, att vi behöver värna det inhemska, oavsett vad det är. För vi är inte så skyddade som vi vill tro.

Ett lite för långt inlägg med tankar så här i kristider. Fundera och återkoppla gärna.



Den där hallen då?

Uncategorised Posted on mån, mars 16, 2020 21:33:36

Hallen ja, den fixade vi ju till härförleden. Ny färg på väggarna, byråer bort, nytt golv och en av garderober blockerad dörr. (Vilket för övrig gav oss ett väldigt mycket större vardagsrum plötsligt!)

Är ju lite si så där med före-bilder, så det blir några pågående-bilder och slutresultatet. Skitbra, om ni frågar mig! Ska bara ha tag på ett spegelfönster till i sinom tid.



Glada djur ger glad bonde!

Uncategorised Posted on mån, mars 16, 2020 21:24:13

Visst är det ”såna tider”, men om man kunnat lyfta luren och sjukanmäla sig, hade jag inte behövt köra en mil extra, för att stå i tjugo minuter på mötesplatsen och vänta på en prao som varken dök upp eller svarade… Det hade sparat mig mycket morgonirritation!

Sent omsider kom jag dock hem och kunde släppa ut de vrålhungriga kalvarna till de superspända, väntande juverna.

Mjölkmustach deluxe och den där supersöta tungan som hänger ut på varenda kalv när spenen försvinner.

”Tittut, ville du nåt?!”

Kalven som föddes i box i natt – hann ut och se vad som var på gång, och flytta kossan i tid! Tjoho! – funkade fint med sin mamma och fick släppas ut senare efter en vända på vågen och ett par knips i öronen.

Min och makens kommunikation nattetid. Whiteboard på handfatet. När jag kom upp stod tillägget: ”03.50. Kalven slickas.”

Uteboxen gjordes i ordning och kalvarna hivades ut till sin stora glädje, film finns på instagram @bondeniskarvhult. Tillsammans med maken gjordes ett ryck på eftermiddagen med hönshuset, vilket resulterade i minst lika glada hönor som kalvar, och sedan fixades kalvningsboxarna igen. Och en av dem ska tas i bruk nu, då en kossa kalvat hipp som happ, ca fyrtio minuter efter att drängen lämnat lagården och gjort sista skrapningen. Luriga jäklar, korna…

Utan prao blev livet plötsligt ”lättare” igen. Till exempel behövde vi inte fixa in bilen till märkesverkstan i stan ikväll – kan åka dit med gott samvete imorgon mitt på dagen och lämna den för airbag-fix. Ännu en återkallelse hette det.

Min kära nagel lossnade förra helgen. Skönt som attan, då den i torrt tillstånd inte alls fortmat sig efter fingret, Allt frid och fröjd tills igår – då den icke-nagelbevuxna halvan sprack i sin torrhet, med någonting mellan nagel och skinn… Fantastiskt… Det både äcklar mig och fascinerar mig!

Efter avslutad lagård idag när maken gått in för att fixa mat, smög jag ner till sjön. Aprilvädret bestämde sig för att bjuda på en solnedgång och tyvärr blev jag rätt nerkyld där jag satt, men det får avhjälpas med en varm dusch, brasa, tjockfilt och katt. Och så kvällsfikan förstås:P

Och så femton minuter senare…

Ha det bra där ute!



Så gick ännu en helg…!

Uncategorised Posted on sön, mars 15, 2020 21:40:51

Ingenting, ingenting, ingenting och ALLTING. Känns detta bekant?

Sitting Bull

I fredags tog vi med oss fika och studiebesökte Mor och B:s torp dit de kommit för ännu en renoveringshelg. Inget konstigt i det, men det kom under natten;

Två kalvar, en plats. Maken började städa ut ett utrymme som varit tänkt att ha som kalvningbox – sen – istället för att hiva upp kossan med den stora kalven och skicka ner den nya där. Det tog två och en halv timme av hans nattsömn. Jag vaknade vid halv fem, fann både säng och soffa tom och anade oråd. Maken till tjurig kossa vi skulle flytta sen. En timme tog det, jäkla kärring. Hon ska vara glad att jag inte har en bultpistol i mjölkrummet alltså…

Under dagen igår sedan så körde maken ut utsädet till föräldragårdens maskinhall, lilltjejen fick äntligen ha sitt kalas med sin bästa kompis. Jag och drängen flyttade upp fyra kor, vägde och märkte kalvarna, och låste in dessa i drivgången bakom tjurarna sedan.

Det börjar vara många nu som härjar runt. Flera av dem är antingen vimsiga, eller ständigt hungriga, för de tar första bästa spene de hittar, oavsett om kossan kalvat eller ej. Behöver kontrolleras alltså.

Givetvis sena som tusan, och gästerna tidiga, så det blev mor som fick steka på köttet, mormor som kokte potatis och fixade sallad. Så firades maken med ”de mina”. Glad att jag både hunnit förbereda, och la fredagen till att städa av.

Idag har vi försökt ligga lågt. Fotbollsträning för en liten skara och sedan familjemys i soffan med film.

En kalvning har hunnits med hittills – gick ut för att titta. Såg en blåsa och skymtade ett par klövar, ringde maken för att få flytthjälp. Innan jag hunnit hämta repet tio meter bort och komma tillbaka var halva kalven ute, så hon fick föda där hon låg och flyttas sen! Inte ett skit visar de, korna. Inte ett skit. Med denna brist på symptom kan det lika gärna ta två veckor till innan nån kalvar, eller så har jag tio kalvar innan lunch imorgon! Då jag även har begränsat antal boxar för dem att kalva i, så har jag inte möjlighet att flytta dem innan de kalvar, bara för att de ”närmar sig”.

Glada kalvar har knorr på svansen!

Kaos i mjölkeriet! Svarta kalven tillhör svart kossa. (Hon försöker slicka sin son genom grinden!) Kalven i skymundan ”mitt på magen” på kossan i mitten tillhör kossan till höger. Kalven i mitten tillhör kossan till vänster och kalven längst fram är den moderslöse som är påtvingad den svarta kossan. Han är ettrig, så passade utmärkt att skicka honom på den fjärde spenen som den egna kalven inte vågar gå på, då hon inte vill ha nån där. Detta sedan alla fått sitt hos sina respektive mödrar:)

”Jag ska städa box!”

Ni vet väl att kalven ligger i en påse i magen?! Detta för att inte bli kladdig av kossans mat och bajs. Och när kalven är född kommer påsen ut eftersom den inte behövs mer! Ta-daa

Visst är det lite kul att denna unge är rädd för hundar, men en kalv på 45 kilo går bra!?

Släppt ut kor och kalvar från ligghallen. Kikade i eftermiddags och såg vad jag ville – båda kalvar fick dia på sina mammor. Nu kan jag släppa dem.

Veterinären ringde en morgon i veckan med obduktionssvar – brusten livmoderhals. Massiv blödning således i buken, bukinflammation och livmoderinflammation. Inte undra på att hon var låg, stackaren. Förlossningsskada, rätt och slätt. Tråkigt men sant.

Nu hägrar sängen för min del. Har så svårt att somna om efter nattrundan ute och just i natt sov maken över. Gentlemannen har ju fått för vana att ställa sin klocka tio minuter före min, så hinner han iväg innan jag reagerar (vilket jag inte gör halv tre på natten!) Dessutom vore det bra om jag laddar för en vecka med praoelev.

God natt.



En fantastisk lördag, en hektiskt söndag och sen har det liksom rullat på…

Uncategorised Posted on tor, mars 12, 2020 22:20:22

Flickorna var med faster på teater, så sonen blev ensam i lagården med skitgörat. Jag tror dock att han var rätt nöjd med egentiden ändå. Föll även för grupptrycket och åt massipantååta fössta tossdan i mass.

I fredags fick jag hjälp av maken att sortera ut de högdräktiga kvigorna från slaktkvigorna och släppa dem i egen hage. Vilket visade sig vara i grevens tid. Småflickorna stod som nyfikna ljus och bara hoppades på att få fler kompisar till sig, men tji fick de.

Visst är det fantastiskt med sol – men den är obarmhärtig mot fönstren….

Vilken lördag vi hade sen! En felprogrammerad väckarklocka och en överfylld blåsa startade dagen betydligt tidigare än nödvändigt. Solsken, öppet fönster, vajande gardin och fågelsång direkt till kudden. Lägg där till en kravlös hålla-om-stund med maken utan övertrötthet och en John Blund ilsket stampande på tröskeln, med armarna i kors och sneglande på klockan.

Maken tog lagården, och jag åkte till Jirkas. Därefter slöt vi upp hela familjen och tog oss ut i skogen igen med lunch i väskan. Efter en snabb konsultation med ett par i grannbyn lyckades vi hitta till Grottorna och åt där innan vi utforskade. (Vill bara meddela att Jag hade rätt i vart vi skulle!)

Hem och lagård igen och förbereda för sonens killkvällskalas. Och sen ut för kvällsjobb där kring tiotiden. Är man iväg på dagen kommer det surt efter.

Söndagen startade med en knepig kalvning på en kviga. Noll intresse för kalven och det blev till att tina råmjölk och hälla i den. Kalas för storflickan i samma veva givetvis.

I övrigt ska jag inte gå in på detaljer kring söndagen, det lär ta en timme för er att läsa. I stora drag blev det i alla fall morgonkalvning, kalas, akupressur, årsmöte, kilremshaveri på drängens mjölkmaskin som krävde byte lite hastigt, kalvning i lagården en halvtimme efter titt utan förvarning, tack och lov en god vän som tog med sig pizza till kvällsmat åt oss, krabb med kalven med ointresserad mamma och en sen kvällskalvning – utan intresse från modern. (Jäkla kvigor!!) Och hm… Ja, där nånstans kom maken hem igen.

Det var skönt att det var måndag sen så jag fick vila upp mig…

En herefordkviga kalvade på förmiddagen och hon visade precis lika lite intresse för sin kalv, med den lilla skillnaden att hon åtminstone lät honom dia, och nu har börjat knyta an lite smått.

Tiden har gått till att få ordning på de där som inte får äta. Ena kalven hugger en spene, duckar för en flygande fot och hugger igen. Kossan måste bindas varje gång. Kvällen tillbringades hos den första kvigans kalv, kvigan själv låg mest och stönade. Lämnade dem lite efter tio och vid nattkollen kring två låg hon död… Varför? Obduktion väntar. Kalven fick åka taxi till lagården där han direkt gick och provade från ko till ko vilken som lät honom dia. Tyvärr har jag alldeles för snälla kor, så där stod de högdräktiga med en annan kalv diande, medan de nosande nyfiket på honom. Binda upp kossa sedan söndagen och lura dit kalven. Det går ganska bra – Han har lärt sig dia när hennes egen kalv diar – då vågar hon inte sparka bort honom.

Äntligen kunde jag kroka loss kossan igår och kalven fick äta ändå!

Det tar så mycket tid och energi, till egentligen ingen nytta. Ribban är lågt lagd med tre döda kalvar, sju levande. En död ko, rätt många fler levandes än så länge.

Å andra sidan är det väl lika bra att sitta i hemkarantän, det är ju lite på modet, så att säga.

Det hjälper inte med halksockar när stöveln ändå sitter kvar i leran och foten fortsätter…

Gödning kom ena dagen, lastades upp och igår, när det var torrt och fint, skulle det rullas ut för instuvning i maskinhallen på föräldragården. Om inte däcket krängt av, vill säga. Så det blev knappast nån snabb, smidig lösning. Där rök förväntan om en gemensam hemmakväll – Maken fick åka ut och lasta av alla vattentankar från den lilla balvagnen, ta hem den och lasta två omgångar för att köra ut. Samtidigt får man vara glad att det krängde hemma (om än dumt placerat) och inte halvvägs ut i nån backe.

Maken fick en allgerisk reaktion och svullnade upp så fint i ansikte och händer, så jag blev själv om tvåjobbet på kvällen. Efter utfodring, trettio saltstenar á tio kilo och sexhundra kilo värpfoder följt av en dust med en kalvvägrande ko, så kände jag mig rätt nöjd över att skippa gymmet. Igår blev det istället till att skyffla spannmål.

Man kan ju inte kalla det annat än service, när serviceteknikern körde förbi föräldragårdens vägskäl i privat resa, och ”råkade” tappa av ett par nya kilrep till mjölkmaskinen. Ingen vet ju hur länge de begagnade vi hittade att kränga dit i söndags håller.

Idag har det verkligen varit skitväder! Regn på precis alla håll och kanter och i precis alla former. Utsädet kom mellan skurarna och kom under tak. Jag hann åka och handla och har sedan haft en bakstund hemma. Frysen börjar ju gapa tom (Nja… Sanning med modifikation kanske…) och egentligen borde det ha städats… Men det kan vi ju alltid ta imorgon. Typ.

Började vara dags att tanka med 55-literstank… Längesen jag tankade så ”billigt”! Vår vildsvinsjägare tittade förbi och hämtade lite spannmål. Skickade med honom en påse nybakta frallor i ett försök att hålla honom på gott humör, och jag tror det lyckades:)

Nu gofika och sen är det sängen!



« FöregåendeNästa »